I min studie på stress som fenomen i grundskolan framkom att pedagoger har olika syn på stress, vilket gör att de bemöter fenomenet på olika vis. Vi vet att meditationsbaserade stillhets- och koncentrationsövningar är bra för hälsan samt ger minskad stresskänsla – kan yogan med hela dess praktik minska stressen för barn i skolan?
Stress som fenomen i grundskolan
Mitt intresse för unga och deras hälsa har varit stort under många år. Jag har stångats mot samhälle och skola i önskan om att hjälpa dessa individer till läkande genom att ge dem verktyg från bland annat yoga. Trots min starka vision kom jag till slut till en punkt då jag kände att detta är inte nog, det fungerar inte, något större måste göras, samtidigt som en form av hopplöshetskänsla landade i bröstet.
Det hela resulterade i att jag tog ett steg tillbaka och istället för att verka fysiskt aktivt mitt i stormens öga började jag från ett mer utanför-perspektiv observera och studera unga och deras psykiska hälsa, samt miljön som de befann sig i. I samband med detta påbörjade jag också en magisterutbildning i pedagogik och inom ramen av utbildningen genomförde jag senare en studie som fokuserade på stress som ett fenomen i grundskolan.
Resultatet visade att psykisk ohälsa hos unga ökar, skolpersonalen upplever att elever i grundskolan är stressade men att de till viss del saknar verktyg för att hjälpa lindra stressen. Delar av resultaten från studien är egentligen inget nytt under solen, utan för mig var det nog månaderna av arbete och processen som blev mest givande i form av att det gav mig nya perspektiv. Arbetet med studien innehöll bitvis tuffa månader och stundvis var jag klubbad av det faktum att skolvärlden är så skör, drabbad och efter.
Pedagogers kunskap och insikt avgörande för hälsoresultat
Jag började ställa mig själv frågor som: Varför görs så lite i arbetet kring ungas hälsa? Hur kommer det sig att skolan som arena, dit alla barn och unga kommer på grund av skolplikt, inte agerar? På sikt skulle jag få svar på några av mina frågor. Att unga mår dåligt var alltså inget nytt. Något som däremot, enligt mig, är mer intressant från studiens resultat är att den visar hur avgörande pedagogers kunskap och insikt är för att nå resultat i hälsoarbeten.
Bland annat framkom det i studien att alla pedagogerna som intervjuades hade olika syn på begreppet stress, vilket i sin tur resulterade i att de också bemötte fenomenet på olika vis. Alla var medvetna om problemet och hade även någon gång gjort försök för att lindra symtomen, men delvis eftersom tolkningen av begreppet var något oklar blev effekten av arbetet svagt och med tiden rann allt ut i sanden.
Därefter kvarstod problemet med unga som mår dåligt. Min teori här är att det är svårt att behandla ett problem som inte är ordentligt synliggjort. Efter månader av djupdykning i forskning kunde jag utläsa att stress är vanligt förekommande bland unga samt att orsaken till stress kunde variera. Forskare lyfter att skolan har stor betydelse för barns psykiska och fysiska hälsa och eftersom elever tillbringar en stor del av sina liv i skolan bör skolan ses som en viktig potentiell hälsoresurs.
Minska stress hos barn i skolan – hälsovinst i samhället
Stressreducerande arbete runt barn och unga som lider av stress bör göras dels för elevernas skull och för deras möjligheter att ta till sig kunskap, men också som en hälsovinst för individen i samhället. I läroplanen står det att omsorg för de enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten samt att skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling samt låta dem uppleva olika känslor och stämningar.
Samtidigt visar en rapport från Skolverket att en betydelsefull faktor för elevers skolresultat är lärarens kompetens kopplat till främjandet av ungdomars hälsa. En faktor som min studie visar vara bristfällig. Vidare finns det forskning som visar att hjärnan är skapad för en kropp som rör på sig och att meditationsbaserade stillhets- och koncentrationsövningar är gynnsamma för välmåendet samt ger minskad stresskänsla. Min erfarenhet är tyvärr dock att många skolor inte har viljan eller modet att ta till sig verktyg som till exempel yoga trots att de “vet” att utövandet verkar stressreducerande och skulle göra gott för unga på många plan.
Trots detta är jag ändå inte beredd att skylla allt på bara okunskap eller mod. För parallellt med detta upplever jag också att det i samhället överlag idag finns en överdriven och orimlig längtan efter positivitet, en målsättning som i förlängningen skapar en ovilja till att handskas med problem. Detta i sin tur, enligt mig, kan vara en av orsakerna till att utvecklingen en aning har stannat upp. Eftersom få längre har så att säga “lust att få skit under naglarna” eller är beredda att arbeta sig trötta och kämpa för något utanför sig själv finns ett svalt intresse för saker som rör den större massan, detta eftersom alla har fullt upp med att förverkliga sig själv.
Snabba lösningar ger sällan bra långsiktiga resultat
Så även om jag är en av dem som förespråkar personlig utveckling menar jag att vi behöver vara lite aktsamma så att vi inte istället för att stärka Jaget med vårt arbete vattnar Egot. Vi behöver komma ihåg att så länge vi lever i ett gemensamt samhälle så kommer i skuggan av ett starkare Jag finns alltid ett Vi. För dig som redan läst mellan raderna så stämmer det att jag syftar till att många idag saknar intresse av att jobba för någon annan än sig själv, och i andra fall ger man ofta upp för lätt. I jakten efter konstant glädje tenderar vi att söka snabba lösningar som sällan ger gott resultat i längden.
Jag menar vidare att jag alltså inte ser något fel i att fokusera på problem, utan snarare fördelar, om man gör det på rätt sätt. Att analysera och identifiera problem hjälper oss att medvetet välja vilken lösning som är den bästa. Ta till exempel min historia, där jag arbetade stenhårt med att föra yoga in i skolan (en av många lösningar för att unga ska må bättre). Jag jobbade med elever, utbildade lärare och höll workshops om yogans metoder och dess goda effekter, men gjorde sällan en bakgrundskoll som kunde berätta för mig vilken förförståelse mina kunder hade kring problemet jag önskade bota. Kanske innebar det att jag undervisade fel stoff som i sin tur resulterade i dåliga resultat, detta trots att min intention var god.
Drömmen om yoga som en del av lärarutbildning
På den tiden kunde jag inte se varför saker blev fel. Jag tänkte då att problemet låg i att synen på yoga blivit förstörd i takt med att den blivit populär och att det var därför praktik som genom århundraden varit stark tappat sin kraft. Så vad gjorde jag? Jo, jag slutade, liknande situationen från studien. I mitt fall valde jag dock istället för att bli avvaktande bemöta problemet från en annan vinkel, som i sin tur gav ett annat perspektiv av problemet. Kanske egentligen det huvudsakliga.
Det visade sig att det inte räcker med att bara lära ut yogapositioner, asanas, till skolpersonal som de sedan kan utöva dessa med elever – vi behöver också förankra yogans värdegrund på ett djupare plan och sammanfläta den med skolans värdegrund. Praktiken behöver också, förutom en god förförståelse, kontinuitet, beslutsamhet och tålamod för att den ska ge resultat. Något som de flesta saknar, något som de flesta behöver lära sig mer om, något som de flesta behöver ständig stöttning kring. Något som jag inte var där och gav dom. I min drömvärld är yoga med hela sin praktik en del av lärarutbildningen. Under en längre tid, kanske delvis strömmande genom hela utbildningen, ges lärarstudenter möjligheten att först arbeta med sig själv för att sedan vidare ha förankrade kunskaper som de i framtiden kan använda i hälsoarbetet kring våra barn och unga.
Läs mer om skola, rörelse och närvaro
Yoga för barn och unga – hemma och i skolan
Yogobe Video: 9dk4
Yogobe Video: 9uk6
Yogobe Video: 5mp9
Yogobe Video: 73rk
För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid – klicka här och kom igång direkt!
