Alexandra Arcari Gimdal var gravid och hade förlossningsskräck. Hon var rädd för att behöva genomgå kejsarsnitt. Rädd för att spricka. Rädd för att bli rädd. Lösningen var att yoga, meditera och läsa på om allt. Kunskapen fick henne att inse att man inte behöver vara så utlämnad som man tror. Och att yoga till och med kunde hjälpa henne att vända bebisen rätt.
– Jag var en van yogini och yogainstruktör när jag blev gravid. Jag mediterade mycket och visste vilken effekt det har på sinnet och kroppen. Ändå hade jag förlossningsskräck, säger Alexandra.
Att hennes graviditet drog igång med ett illamående som kunde knäcka vem som helst gjorde inte saken lättare. Alexandra tyckte det var rent ut sagt vedervärdigt och ljusår ifrån hur andra hade beskrivit sina graviditeteter. Hon spydde varje dag, flera gånger om dagen. Hon hade nästäppa, ont i höften, diskbråck och en väldigt långsam matsmältning. Sedan kom droppen.
– Tre månader in i graviditeten lämnade pappan oss. Jag blev ensam. Och till slut klarade jag inte ens att göra hemmasysslorna. Hela mitt hem fallerade.
Men, Alexandra kunde ändå prioritera det som hon visste gjorde henne gott: yoga och meditation. Hon höll egna klasser och tog sig tid för att yoga och meditera själv.
– Yoga och meditation har varit ett sätt att överleva för mig. Det har det varit länge. Därför blev det så naturligt att jag tog den vägen även i den här processen. Jag kände verkligen att det enda jag kan göra nu är att vända mig till yogan.
Tänk om jag får panik
Förutom alla fysiska svårigheter och det tunga i att bli lämnad under graviditeten så var Alexandra rädd för den kommande förlossningen. En vanlig tanke var: ”Tänk om det gör så ont att jag får panik”. Hennes eget recept blev meditation i långa stunder varje dag. Svårigheterna och rädslan gjorde även att hon började läsa på. För kunskap är makt och hon bestämde sig för att lära sig allt, allt, allt om förlossning, och om vad rädsla är. Hon lärde sig också att man inte behöver vara så utlämnad som man tror.
– Det jag ville lära mig var att om jag hamnar i panik – hur ska jag komma ur den? Den mentala processen har väldigt stort inflytande på kroppen och man kan påverka väldigt mycket själv genom att även förstå kroppen. Visst gör det vansinnigt ont och det är jättehårt arbete. Men när du fokuserar på andetaget och arbetar med smärtan har du inte tid att skrika.
Alexandra kunde vända sin rädsla till något kraftfullt och genomgå förlossningen med handlingskraft. När sjukhuspersonalen talade om för henne hur hon skulle krysta kunde hon ta order. Hon visste hur hon skulle kontrollera bäckenbotten genom att inte bara trycka på utan även samtidigt slappna av, så att bebisen lättare skulle ta sig ut.
Försökte vända bebisen med yoga
När Alexandra gick på kontroll i graviditetsvecka 32 av 40 meddelade barnmorskan att bebisen låg vänd åt fel håll, med rumpan nedåt. Det fanns alltså en risk för att det skulle bli kejsarsnitt, en av hennes stora rädslor. Då nämnde barnmorskan att hon för många år sedan faktiskt varit med om att en kvinna vänt sin bebis med hjälp av yoga. Kanske skulle vara något även för Alexandra som höll på med yoga? ”Jag vet inte hur hon gjorde men jag tror att hon stod på huvudet”, var svaret på Alexandras nyfikna följdfråga.
– Det var ju inte direkt att bara stå på huvudet, säger Alexandra. Utan snarare en process på 40 minuter varje morgon. Det var 4-5 inversioner, minst 5 minuter i varje position, som man skulle göra direkt på tom mage. Det var också viktigt att göra övningarna när bebisen var aktiv, annars skulle den inte bli påverkad.
Sagt och gjort. Alexandra satte igång och gav sig den på att utföra övningarna varje dag. Hon trodde stenhårt på att bebisen skulle vända på sig. Mycket jobb och 16 dagar senare började det skvalpa och sparka som aldrig förr i Alexandras mage.
Som ett skådespel
– Jag trodde att det var ett skämt, det bara måste vara nu det händer, tänkte jag. Det var verkligen helt knäppt. Och så himla påtagligt att det är en levande människa där inne.
Alexandra lade sig ned på sängen och betraktade skådespelet som pågick i magen. Efter en kvart verkade det som att bebisen lade sig till rätta och hon kände att det hade lyckats. Några dagar senare var hon på återbesök hos barnmorskan som mycket riktigt konstaterade att bebisen nu låg med huvudet nedåt.
– Barnmorskan blev lite chockad och ropade på sina kollegor ”Wow, hon har vänt bebisen med hjälp av yoga!”.
Alexandra påpekar att man INTE ska ägna sig åt några vändningsförsök om man inte känner sig väldigt säker i sin yogapraktik. Du ska kunna utföra positionerna obehindrat långt innan du ens blir gravid.
– Det ska vara lika enkelt att utföra positionerna som att cykla. I och med att tyngdpunkten förändras med en bebis i magen så är det lättare att ramla. Och du vill inte ramla omkull höggravid. Du ska vara van och trygg.
Alexandra yogade in i det sista innan hon fick träffa sin bebis!
Lästips
Alexandra Arcari Gimdals Yogainspirationsgrupp på Facebook: Yoga Freestyle.
När det tar stopp, på riktigt
