Yoga, träning och hälsoinspiration för dig

För femton år sedan, när hon började med yoga, visade hennes kropp och hennes sinne upp i stort sett vartenda stressymptom som fanns. Ma Steinsvik levde så pass mycket i sitt huvud att hon  inte längre kände vanliga kroppsfunktioner som hunger och törst ordentligt. Långsamt hjälpte yogan henne att hitta in i kroppen, lösa upp knutar och få igång flöden. 

Yogan hjälpte mig att få kontakt med min kropp

Yogan gjorde mig mjuk och stark på en gång. Det tog mig ett halvår av daglig yoga bara att nå golvet med händerna, men jag gav inte upp. För yogan fick mig att må bra. Inte bara i kroppen. På köpet kom ett balanserat sinne och ett bättre fokus. Det hjälpte mig både i mitt yrke och som förälder. Men framförallt blev jag lycklig. Inifrån. Oberoende av vad som hände omkring mig.

Kropp och sinne i balans
Yogan är så mycket mer än bara en träningsform. Den är ett filosofiskt system med en 6000-årig historia. Jag brukar tänka på yogan som en skattkarta till att bli en bättre människa. För det är något magiskt med dess enkla kombinationen av andning, fokus och rörelse. Verktyg vi alla har inom oss och kan använda utan utrustning. Var och när som helst. Jag ser det om och om igen i yogasalen. Hur yoga-ljuset lyser upp människor, hjälper dem att läka och få ro. Det är som om yogan hjälper dem att hitta sig själva.

Ordet yoga ger några ledtrådar. Yoga är Sanskrit och betyder att förenas, att samla ihop sinnets trådar, att uppnå det som tidigare var ouppnåeligt. Yogamästare brukar berätta historien om sjön där botten aldrig syns för att vinden hela tiden blåser upp vågor på ytan. Men när solen stillar vinden, blir sjöns yta alldeles klar och vi ser skatten längst ner på sjöns botten. På samma sätt hjälper yogan oss att stilla våra sinnen och se in i oss själva. Då kan vi se vad våra känslor gör med oss, lära oss skilja på en situation och vår reaktion på den. Plötsligt kan vi välja hur vi vill agera i kaos och konflikt – istället för att bara reagera kan vi lösa dem.

Yogan gör oss smidiga, starka och friska – på samma för den in oss i nuet och skänker oss medvetenhet. Inte konstigt att man talar om yoga som vår födslorätt, som en värdefull visdom vi alla behöver. Den ger oss fokus att se vad som behöver göras i varje situation. Problem och konflikter blir inte längre oöverstigliga. Vi får gåvan att utvecklas till människor vi ännu inte visste fanns inom oss. Vi kan nå vår fulla potential. Blir hela, börja göra gott och bidra till världen. Och där möts yogans och julens budskap. För ur detta, att göra gott mot alla i vår omgivning föds den lycka och värme vi kallar jul.

Videor som balanserar

Yogobe Video: 65544602 Yogobe Video: 65543933 Yogobe Video: g28z Yogobe Video: 53gs

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 7 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Ytterligare läsning

• Balansera dina sju chakran, av  Eva Forsberg Schinkler
• Yin & Restorative: The art of pausing – part 1, av Ulrica Norberg
• Energipåfyllning och återhämtning, av Rebecca Carlowitz

Om Ma Steinsvik

Ma Steinsvik driver tillsammans med Anna Trane Mannayoga. Vid sidan om detta är de båda ledare i näringslivet samt flitigt anlitade föredragshållare och entreprenörer. De använder yogan i sin vardag för återhämtning, fokus och utveckling. I sina kurser och Workshops hjälper de andra ledare att uppnå ett medvetet och värdestyrt ledarskap via yogan.

Livet tar sina vindlingar, upp och ner, men utdelningen blir alltid större med ett öppet hjärta, eller hur? Här delar yogaläraren Alexandra Måneheim med sig av hur yogan kan vara en ständig och stärkande vän – genom tuffa tider, sjukdom, graviditet och fina stunder när livet ler. 

Lev med ett öppet hjärta

Det har nu gått över tio år sedan jag på allvar fick upp ögonen för yogan, och sedan dess har den varit min ständiga följeslagare. Det har varit yoga i alla dess former, allt från den fysiskt stärkande och sprudlande yogan till den mer mentalt rogivande, lugnande och tröstande formen, allt beroende på var jag befunnit mig i mitt liv och vilka behov som har visat sig starkast! Yogan gör mig medveten och uppmärksam om mina innersta behov och mina styrkor, även när livet stormar som mest.

Under min läkarutbildning tog jag en termin ledigt för att åka till Indien och jobba som sjukvårdsvolontär och samtidigt fördjupa mig i yogan. Efter många omtumlande upplevelser som volontär i Kalkutta åkte jag till sydvästra Indien där jag spenderade ett par veckor på ett Sivananda Yoga Ashram, och under den här tiden bestämde jag mig för att bli yogainstruktör. Väl hemma i Sverige igen påbörjade jag min instruktörsutbildning 2011, och har sedan dess älskat att dela med mig av yogan till andra människor. Jag känner ett ansvar att påminna mig själv och andra om ett av yogans viktiga budskap: Att våga! Våga lyssna inåt. Våga vara öppensinnad och nyfiken på sin omvärld. Våga vara ärlig och sann gentemot sig själv och andra…. Våga leva med ett öppet hjärta.

För cirka fem år sedan upplevde jag ett personligt mycket upprivande känslomässigt trauma. Yogan var då min livlina, mitt sätt att hålla näsan ovanför vattenytan. Min första reaktion var att försöka stålsätta mig och ”vara stark”, men istället för att följa min instinkt att sluta mig, precis som en mussla sluter sig när en fara dyker upp, lyckades yogan hålla mitt hjärta öppet och tillåtande i sorgen. Jag kände mig visserligen mer sårbar, det är mycket lättare att vara arg än ledsen, men det gjorde mig närvarande i mig själv och nuet, och jag är övertygad om att detta hjälpte mig läka de känslomässiga sår som uppstod.

Kämpa för acceptans
För tre år sedan blev jag allvarligt sjuk i en blodförgiftning, och jag höll på att stryka med. Min kropp lyckades efter mycket om och men att tillfriskna och jag insåg med min egen upplevelse hur lätt det är att ryckas bort från denna jord - jag upptäckte min egen dödlighet. Efter en tid som sjuk och därefter friskförklarad kände jag mig som Bambi på hal is! Kroppen och sinnet var helt utarmade, och jag fick kämpa för att acceptera mig själv och min nya sänkta nivå av energi. Det tog lång tid att hitta mig själv igen och min självbild fick sig en ordentlig törn, men yogan hjälpte mig hela vägen tillbaka.

Under min graviditet med medföljande krämpor som åtta månaders illamående och foglossning efter vecka 15 var det yogan som gjorde att jag orkade med vardagen, och efter en tuff förlossning hjälpte yogan mig att hitta in i min nya kropp. För visst är det så att både kropp och sinne förändras efter att man fött barn, man får exempelvis en massa charmiga bristningar och får köpa sig en helt ny garderob! Men det där spelar inte så stor roll längre, nu när kroppen fått ett så tydligt syfte: att vara hem och trygghet till mitt barn. Och visst är kroppen fantastisk. Det är mycket tack vare yogan som jag har lärt mig att inte bara acceptera utan även älska denna förändrade kropp som burit och närt mitt barn, inklusive alla dess brister och skavanker. Min ärrade fot, fräknarna på min hud, bristningarna på mina lår och mage, kråksparkarna kring mina ögon - de är alla bara påminnelser och minnen om allt jag varit med om under mitt liv.

Människans främsta önskan är att få älska och bli älskad och accepterad precis som hon är. Vad vi ofta glömmer är att vi måste börja med oss själva, först när vi kan acceptera och älska oss själva kan vi också älska andra lika villkorslöst. Yogan är vännen som kan hjälpa oss att hitta tillbaka till denna kärlek och acceptans – varje gång.

Med värme,
Namaste Alexandra

Videotips

Yogobe Video: 5p9t Yogobe Video: z63g Yogobe Video: 26tf Yogobe Video: 4u7w

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 7 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Lästips

• The Middle Path - balans mellan strävan och acceptans, av Viktor Frih.
• Self-compassion förändrade mitt liv, av Anna Gordh Humlesjö.
• Skippa prestationen, du är bäst som du är, av Emma Öberg.

Vill du också vara en del av YOGAMOM365? Utöver all inspiration i vår BLOG och guidande videosekvenser under VIDEOS så finns vår Facebook community YOGAMOM365. Här vägleder, inspirerar och peppar Team Yogobe tillsammans med dig och likasinnade gravida och mammor till yoga på mattan och i vardagen.

Camilla Persson är ledarskapskonsulten som beslutade sig för att dra i handbromsen och äntligen titta djupt in i sig själv. Under ett år valde hon att lägga fokus på daglig yoga och meditation. Här berättar hon om sitt första yogaår, hur utmaningar, tålamod och inte minst mod lett henne in på resan mot sanning och förändring. Inifrån och ut. 

---

Mitt år med yoga & meditation

Den 2 januari 2015 så gav jag, efter fler år än vad jag vill kännas vid, upp min inre mentala kamp. Jag hade under en längre tid börjat inse att det sätt jag levde mitt liv på inte fungerade. Men jag hade ingen aning om vad jag skulle göra istället. Under många år så försökte jag istället göra mer. Mer och mer av allt. Mer jobb, mer träning, mer böcker i personlig utveckling, kurser, seminarier. Vad som helst, så länge det var mer. Men jag hade hela tiden den där lilla rösten inom mig som viskade "Stilla dig". 

Så jag stillade mig. Och började lyssna. Jag bestämde mig för att jag skulle ta en time-out från mitt hektiska prestationsliv och stanna upp. Eller i mitt fall tvärstanna. Med start 2 januari 2015 slutade jag med alla andra träningsformer för att under ett år uteslutande ägna mig åt yoga och meditation. Varje dag. Detta beslut förändrade mig och mitt liv på ett sätt som jag aldrig trodde skulle inträffa.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

För visst är det så att när jag söker sann förändring, sann transformation, när jag söker att göra upp med mig själv, är detta inte en resa som i alla stunder går med lätthet. För all förändring börjar i sanning inifrån, och all sann förändring manifesteras först i det inre innan vi ser det i det yttre. Och det som händer, eller det som hände mig, var att jag inte längre kunde fortsätta att ljuga för mig själv. Och låt oss vara ärliga med varandra, ibland använder vi självbedrägeriet som ett sätt att slippa välja. Och plötsligt stod jag där. Och jag insåg att jag behövde göra ett val.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Men när jag stod där, vandrande på randen av, ska jag eller ska jag inte, så någonstans i min besutsamhet. Någonstans i mina fortsatta dagliga möten av mig själv på mattan, så började långsamt något att förändras. Först var det som en svag viskning, ett stilla ljud i fjärran. Något som jag både hörde och inte hörde samtidigt. Och som en konsekvens av detta så stillade jag mig ännu mer. För jag förstod att något viktigt höll på att hända. Och plötsligt stod jag där. Som en vinglig kalv som tar sina första steg, men jag stod där. Och jag förstod att jag måste handla. Och i det ögonblicket blir det som tidigare var så svårt, plötsligt så enkelt. Och jag drabbades av klarsynthetens blixt. Och den inre förändringen började manifestera sig i en yttre. Och jag började förändra saker som inte längre tjänade mig. Och min inre och yttre förändring började mötas. Och jag fördjupade och förädlade sanningen om mig själv. 

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
- Ur Karin Boyes dikt ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”

Och därför fortsätter jag. För jag har förstått att jag funnit en juvel, och jag har förstått att jag har påbörjat resan hem. Och jag känner med varje fiber i min kropp och min själ att detta är en väg vi alla förr eller senare måste vandra och att det alltid, alltid, i slutändan är värt det. Och jag har insett, att året har inte slutat. Resan har bara börjat.

Namaste
Camilla

Camillas videofavoriter på Yogobe

• Anja Berghs Cellandningsyoga - det finaste jag kan göra för min kropp och själ. ÄLSKAR det här passet!

• Johanna Anderssons Global Yoga Yin - en kärlekshandling till mig själv.

• Cecilia Gustavssons SomaMove - när jag vill bli riktigt, riktigt trött. SomaMind - när jag behöver landa.

• Victor Fridhs Yoga Nidra - när jag behöver slappna av och hitta hem.

• Josefine Selanders Viryayoga nivå två - passet som alltid finns med när jag vill ha en bred genomkörare.

• Josefine Selanders chakrayoga - brukar köra en temavecka nedifrån och upp när jag behöver balansera.

• Emelie Steens barnyoga - för vår familjeyoga.

• Monika Björns yoga för löpare - efter löpträning och powerwalks.

Lästips

• Läs mer om meditation och se hur detta fantastiska verktyg kan hjälpa dig!
• Mitt möte med yoga - öppenhjärtliga inlägg av våra medlemmar om hur yogan hjälpt dem hitta hem.
• Inspireras av några av Camillas tidigare blogginlägg här på Yogobe:
  • Meningsfulla arbeten lyfter organisationen
  • Holistiska ledare kan göra skillnad
  • Hur du hittar in i stormens öga

 

Kan yoga användas för att skapa ett mer hållbart liv? Och vad behöver du tänka på för att göra din yogapraktik mer hållbar? I podcasten Yoga 360 pratar jag med Sara Ström om detta. Och här i bloggen delar vi våra tankar samt några frågor som du kan reflektera över.

Begreppet hållbart myntades på 80-talet och syftade till hur människan skulle leva med begränsade resurser. Sedan dess har användandet av begreppet växt, och idag är det inte bara kopplat till jordens resurser utan även våra egna. I vår podcast Yoga 360 var det ett självklart ämne att prata om då vi båda brinner för det. Lika självklart att ha Yogobe som samarbetspartner, då vi båda jobbar tight med företaget som i allt sitt arbete strävar mot inte bara hållbar yoga, utan även ett hållbart samhälle.

Yoga för hållbarhet i din vardag

Hur kan du då ta din yogapraktik utanför mattan för att hjälpa skapa hållbarhet i din vardag? Inom yogan får vi lära oss att observera utan att värdera. Vi arbetar också på att kultivera vår närvaro och medvetenhet. När vi tar med oss detta i vårt arbete, våra relationer med andra och hur vi ägnar oss åt förutsättningslöst varande skalar vi bort egot och håller det i bättre samklang med omvärlden.

En hållbar yogapraktik

Även om yogan är tänkt som ett smörgåsbord fyllt med redskap för ett hållbart liv är inte alltid yogapraktiken hållbar eftersom vi blandar in våra beteenden i praktiken. Vi låter egot styra, och vanor sätta tonen för hur vi tänker och agerar. Istället för att låta yogan färga oss, färgar vi yogan och den blir mer av vad vi redan gör.

Våra tips för ett hållbart yogande:

• Låt yogan vara en tid för förutsättningslöst varande. Utan krav på prestation. På så vis övar du dig själv i att bara vara.
• Ta med yogans förhållningssätt i ditt möte med omvärlden. Låt yogan blir något du delar med andra inte bara något som polerar dig själv.
• Bryt ned din yogapraktik till mer lättsmälta delar. Sedan sätt ihop delarna till en praktik som stämmer överens med ditt syfte.

Vill du lyssna på Yoga 360°

Vill du lyssna på Avsnitt 4 – Hållbart Yogande eller kanske vår intervju med Josefine Bengtsson om ”Yoga från flum till finrum” hittar du podden på iTunes eller i din podcastapp på din smartphone. Vill du lyssna direkt i din dator finns alla avsnitt på yogaprehab.se.

Videotips – yoga med Sara Ström och Josefine Bengtsson online

Yogobe Video: z4p5 Yogobe Video: 26we Yogobe Video: 5gp2 Yogobe Video: u4b2

Att yoga när det kryper i kroppen och du har svårt att sitta still kan kännas som en omöjlighet. För Jenny Krigh blev yogan ett fantastiskt verktyg för att hantera sin ADHD och lättare ta sig an en intensiv vardag med tre egna barn samt tre bonusbarn, där två av barnen lider av funktionsnedsättningar. Inspirerande läsning från en kvinna med en makalös inre styrka. 

ADHD:  Superkraft som sätter krokben i vardagen  

Underbara ADHD, min superkraft som ofta sätter krokben för mig i vardagen. Tänk dig livet som en film som är satt på snabbspolning. Alla intryck som ramlar in, men som inte hinner sorteras rätt i hjärnan. Tänk dig att aldrig kunna stänga av och få låta kropp och hjärna få ro och vila. Att aldrig få bli klar, det finns bara 100 påbörjade projekt. Att en impulshandlig kan leda till något du får ångra resten av livet.

Jag var alltid "på väg", upplevde aldrig känslan av att här vill jag stanna och vara. Mitt liv kantades av tvära kast. Som trebarnsmor, varav de två äldre har funktionsnedsättningar som kräver en fyrkantig vardag, kände jag att jag behövde hjälp i form av medicin (Concerta). Den första veckan med min nya medicin kände jag bokstavligen hur hjärnan stannade. Jag stannade. Jag kunde fokusera och stanna upp. De positiva effekterna bleknade tyvärr snabbt och jag började känna ångest, en ångest som växte sig så stark att jag en dag kände att jag inte ville leva.

Jag trappade därför ner min medicin.

Stretchövningar vägen in i yogan

Under min tid tillbaka, för att finna livsglädjen igen, fick jag ett tips om hur jag kunde stretcha mina stela höfter (lizard pose) av en god vän, som jag då även hade följt under hennes resa sedan något år tillbaka. Jag hade skrattat högt åt hennes övningar, som då för mig bara såg konstiga och fåniga ut och framför allt inte alls svåra. Jag provade min nya stretchövning i en vecka och fick ett otroligt resultat. Yoga lät fortfarande som flum-flum för mig och skulle någon dessutom bestämma hur och när jag skulle andas, det var inte tänkbart.

Men alla poser jag fann på Instagram såg utmanande ut. Jag började härma, och utan någon betänklighet på vad jag egentligen gjorde så fann jag en tillfredställelse. Jag fördjupade mig i alla poser, asanas, som jag lärde mig en i taget. Jag vann utmaningar på Instagram och kände att yoga det är min grej, full fart framåt, som vanligt.

Att vara yoga snarare än göra

Så kom en kris, en yogakris sommaren 2016. Jag ifrågasatte starkt vad jag pysslade med, hade dessutom skadat mig på grund av den lilla förståelse jag hade för yogan. Jag sjönk till botten. Jag förstod att jag inte alls var någon yogi, jag förstod att jag behövde börja om. Jag ägnade timmar till självstudier och praktik.

Jag backade tillbaka men tog ett enormt yogakliv framåt. Plötsligt hörde jag mig själv andas, jag kände hur min kropp och mina hjärna slappnade av och hur naturligt kroppen följer med in och ur poser. Jag kom på mig själv att känna hur jag behövde en yogapaus för att söka ro. Hur jag i min vardag kunde ta hjälp av den yogiska andningen och hur jag blev mindre påverkad av impulser. Yoga hade blivit min kropps mantra för att slappna av och för min hjärna att få ro.

Jag är i dag mer uthållig, inte bara i mina muskler utan även i mina tankar, stresspåverkan och känslomässig påverkan. Alla mina känslor är på eller av, svartvitt. I yogan får jag kontakt med mig själv, något inuti mig släpper. Jag kommer aldrig glömma när mina höfter öppnades upp till full split/hanumanasana och jag stannade upp, reflekterade och föll i gråt, som att något släppte taget om mig. Eller den dagen min son gjorde mig uppmärksam på att jag använde min andning för att komma till ro genom att med en förvånad blick komma in till mig i köket i tron om att Darth Vader var där. :)

Starkare och rörligare

Yogan har haft en fantastisk positiv inre påverkan på mig, men även en yttre. Jag har aldrig varit starkare eller haft denna muskelutveckling, trots att jag under många år lyft vikter och löptränat. Yoga och ashtangayoga som jag valt att praktisera kan vara enormt fysiskt krävande vilket jag kanske glömmer bort för att jag ser de positiva mentala bitarna så starkt. Min kropp har gått från att vara mycket stel till väldigt rörlig, vilket har ändrat mina vardagliga rörelser till ett skonsammare sätt att sitta, stå, böja mig ner. Likaså är min fysiska balans märkbart bättre. Även mitt löpsteg har förändrats och jag kan springa med ett längre steg.

Enligt mig så är yoga för alla, vilket gör den så fantastisk. Man behöver faktiskt ingenting för att yoga, man behöver heller inte ta sig någonstans, man kan använda sitt vardagsrumsgolv, eller varför inte gå ut i naturen?

Tips vid adhd - detta har fungerat för mig

För mig fungerar det bäst att lära sig en sak i taget, i yogapraktik då en pose/asana i taget. För att finna den naturliga vägen i och ur dem. Det blir helt enkelt för rörigt för mig annars - sträck, böj, andas, blicken och så vidare. Allt kommer av sig självt med tiden. Så mitt tips är att välja en sak i taget att fokusera på, exempelvis nedåtgående hund, Adho Mukha Svanasana på sanskrit. Till slut så flätas allt samman.

Under tiden tränar man sin uthållighet och impulsivitet utan att man faktiskt betänker det. Yoga är för mig en resa, en resa utan ett slut. Det tog månader innan jag kunde acceptera den tanken. Det var i likhet med att tänka att universum är oändligt för mig.

Min oändliga yogaresa har precis börjat och jag drömmer om att få studera till yogalärare.

Om Jenny

Jag är en 37-årig Motalabo med mina rötter i Umeå, trebarnsmamma samt bonusmamma till tre flickor, ja du läste rätt, sex barn varannan vecka. Mina två äldsta barn har båda kognitiv funktionsnedsättning och autism, min äldsta son även ADHD och Tourettes. Mitt arbete är i dag att finnas i hemmet för dem efter skoltid. Även att finnas tillgänglig för att kunna delta på alla möten kring dem. I familjen ingår även våra två pudlar Jojka och Nikka, ja och min man förstås. Träning och hälsa har alltid varit mina intressen, nu sedan ett år tillbaka har yoga tagit en stor plats i mitt liv. Välkommen att följa min yoga resa på Instagram: _yogajenny_

Videotips för yoga och rörlighet online

Yogobe Video: 5h7t Yogobe Video: 2w5h Yogobe Video: 65404469 Yogobe Video: hg68

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Om du är ny till tjänsten kan du prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid, klicka och kom igång här!

Lästips som stärker dig i vardagen

• Mitt möte med yoga: Sänka kraven på sig själv, med Hanna Löfström
• Att passa in med särskilda behov, av Elena Malfert
• Att leva från din grund, av Leila Andersson

Yogan har för så oändligt många blivit ett ledljus i mörkret, ett stöd genom de svåraste stunderna i livet. Under Mitt möte med yoga delar våra medlemmar med sig av sina berättelser där yogan varit just detta för dem. Här berättar Hanna Löfström om hur yogan sakta men säkert gett henne en ökad förståelse för sig själv och livet, och bidragit till att hon funnit tacksamhet mitt i hennes för tidigt födda sons tunga start i livet. 

---

Yogans lärdomar

Vad har yoga lärt mig? Lite. Mycket. I perioder. Yoga är stort för mig. Yoga betyder mycket för mig. Jag tror starkt på yogans kraft. 

Det visste jag inte när jag först började utöva yoga, vilken betydelse den skulle ha i mitt liv. 
Då för drygt 10 år sedan, när jag i 18-årsåldern kom i kontakt med yogan förstod jag inte vad det var, vad det betydde och vad som menades med att förena kropp och själ. Det kan jag fortfarande idag ha svårt för att ta till mig och förstå. Men jag börjar närma mig en förståelse. Och den förståelsen kommer utifrån insikt och upplevelse. Att uppleva kan endast göras genom mig själv. Att få någon annan att förstå går inte förrän den personen upplevt detsamma. Inte förrän då kan vi dela förståelsen på riktigt. 

Sänka kraven för att hålla
En insikt som har tagit tid för mig är något min svenskalärare sa till mig när jag var 14 år, “Sänk kraven på dig själv för du kommer inte att hålla om du fortsätter så här”. Där och då hörde jag bara vad hon sa men förstod aldrig hennes ord. Vad menade hon med det? Orden har följt med mig. Idag vet jag. Idag påminner jag mig själv om just det. Den insikten och förståelsen kom när jag fick barn.

Kravet på mig själv att vara en bra mamma och ansvaret med allt vad det innebär snärjde en snara runt halsen på mig. En snara jag egentligen haft under ett par år och inte förstått vad den strypande känslan bottnade sig i. För jag har inte vetat vad “lyssna på din kropp och ditt sinne” betyder förrän nu. Ytterligare en förståelse som har vuxit fram. Men jag var tvungen att bryta ihop för att kunna och våga erkänna mina brister, våga visa mig sårbar inför mig själv och andra. Inte förrän då förstod jag vad lyssna på din kropp och sinne betydde samt att jag måste sänka mina krav och inte ta allt ansvar själv. Det handlade till stor del om mod och ödmjukhet.

Tacksamhet trots djup kris
Att bli mamma började inte som för de allra flesta för min del. Min son kom 11 veckor för tidigt. Alltså i vecka 29. Två månader tidigare än förväntat. Två månader längre föräldraskap än förväntat. Två månader “privat” föräldrautbildning på sjukhuset.

Inte nog med det råkade min son ut för en mycket allvarlig syrebrist i hjärnan i vecka 37 under en rutinoperation för ljumskbråck. Detta ledde till intensivvård på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm i drygt en vecka. Där visade det sig att hela hans storhjärna är skadad. Alltså både höger och vänster hjärnhalva. De delar som står för all form av utveckling. Både fysisk, psykisk och emotionell utveckling. Där och då bröt jag ihop tillsammans med min man. 

Den starten önskar jag inga blivande föräldrar. Samtidigt som sådana kriser stärker en. Men just då kändes det rent ur sagt så jävla onödigt. Idag vet vi inte vad vi kan förvänta oss av framtiden. Det har gått ett par månader sen vi kom hem från sjukhuset. Varje dag är en tacksamhetsdag, att han visar välmående och att han vaknade upp från de tunga krampmedicinerna. Kramperna han fick i samband med syrebristen. Och idag förstår jag vad leva i nuet betyder. Vad tacksamhet är. För det är det som gör att vi klarar av vardagen, att vi fokuserar på det som är här och nu. För framtiden fortsätter vara oviss hur mycket vi än lägger energi på att tänka och oroa oss för den. 

Här kommer kravet på mig in igen och vad yogan har lärt mig. Den här hemska erfarenheten satte punkt för mig. På mina krav på mig själv. Att faktiskt stanna upp och lyssna till vad jag behöver för att fortsätta orka och hålla ihop. Utan yogan skulle jag inte haft så lätt att komma till den insikten. 

Tacksamhet gör gott. Det jag är djupt tacksam över är den svenska sjukvården. Tack! Och över mig själv med allt vad det innebär. 

Namasté.
Hanna Löfström 

Hannas videofavoriter på Yogobe

Alla Josephine Selanders chakrasekvenser - "Mycket bra genomgång för hela kroppen där jag har kunnat landa i min kropp, i mina tankar, i mina känslor och i min själ."

Lästips 

• Här samlar vi alla berättelser om Mitt möte med yoga, inspireras och låt dessa öppenhjärtliga och starka historier hjälpa dig på vägen.
• Att öva tacksamhet - läs om vad lycka egentligen är, och hur vi genom att öva tacksamhet kan nå en bit på vägen. 
  Jag är en satellit - blogginlägg om att du räcker, att du är den bästa föräldern dina barn kan ha.
• Läs mer om chakrasystemet och hur du genom att balansera detta kan hitta in i dig själv och må bättre.

Vill du dela din berättelse?

Har du en resa och ett möte med yogan som du vill dela med dig av? Maila till [email protected] så sprider vi mer inspiration till fler. ​

Min pappa var alkoholist och jag var tre år när han beslutade sig för att skjuta mig. Jag hade änglavakt den dagen och försöket misslyckades men åren efter skulle komma att sätta sina spår. Här berättar jag om sökandet efter bekräftelse, om rädsla, styrka och hur yogan förändrade allt. Men framförallt, att ingenting är omöjligt. Och att vi inte är ensamma. 

---

I hela min uppväxt har jag levt under stress eller hot. Jag hade polisövervakning på förskolan och ett ständigt vakande öga över mig av familj och vänner, för även om min så kallade pappa satt fängslad fortsatte familjen att utsättas för hot under många år. Sista gången jag hörde något från honom var jag 23 år gammal. Då fick jag ett brev i postlådan där han skrev att han skulle fullfölja det han en gång påbörjat.

Känslan av att inte räcka till, sökandet efter bekräftelse och jagandet började tidigt för mig. Detta i samklang med en fasad som byggdes upp till att bli stark nog att varken släppa in eller ut kärlek i någon form. Jag kände inte efter, kavlade upp ärmarna och utåt talade jag om mig själv som stark. 

När jag var sex år kom den andra mannen in i mitt liv. Han som under flera år antastade mig och fick mig att göra saker som var långt över gränserna. Jag sa inget till någon, jag var ju stark, fick acceptera mitt liv och bita ihop. Men livet var egentligen ett helvete. 

På grund av allt som hände under min uppväxt flyttade vi ofta. Jag fick aldrig några riktiga vänner och blev utsatt för mobbing i samtliga skolor. Klasskompisar stannade mig på vägen hem och slog mig med pinnar så hårt att jag blödde, jag minns hur rädd jag var men inte heller då sa jag något. Jag var ju stark och ville nog inte heller belasta min mamma som hade det tufft med min lillasyster som några år innan fötts med en hjärnskada och därför hade särskilda behov. Jag lade på mig ett ansvar ”att ta hand om” som inte matchade med att bli omhändertagen. 

Livet ställdes på sin spets
Jag var 12 år när jag fick diagnosen endometrios. Smärtorna jag upplevde fick mig att svimma flera gånger och inte så långt därefter genomgick jag min första operation, följt av många. Livet ställdes hela tiden på sin spets och det var känslan av att inte höra hemma som fick mig att hamna i gäng där droger, inbrott, våld och svek var en vardag. Ingenting var verkligt där men jag hade inte heller några krav på mig, och det fick mig att känna en falsk trygghet. Jag levde så här i några år men ett stort svek från min närmsta vän fick mig att lämna gänglivet.

Några år senare var jag 20, gravid och jävligt ensam på en stor gård i Norrköping. Jag hade lämnat släkt och vänner bakom mig, det var dags att börja om, trodde jag. På sätt och vis gjorde jag det men såren från mitt tidigare liv hade satt djupa spår och mitt beteendemönster som skapats av detta var långt ifrån sunt. Jag var sällan rädd (trodde jag), körde på och kände inte efter. Jag levde där som hans fru och mina barns mamma, men mycket mer var det inte tills jag en dag fick nog. Jag levde ett bra liv vill jag ändå tillägga, med en man som älskade mig och gjorde allt för mig och jag hade ett fint nätverk med härliga vänner. Men vad hjälpte det när mitt inre var så trasigt.

Jag tog ut skilsmässa och träffade en ny kille som var raka motsatsen till min tidigare man. Det tog ett tag innan jag insåg att han både var alkoholist och pillermissbrukare, men väl där var det för sent. Jag var ju inte typen som svek eller lämnade, jag var fröken stark och duktig, som skulle stötta och fixa som alltid. Som tur var lämnade han mig och efter sig lämnade han också yogan. Nu skulle min stora förändring komma.

Yogan gav kontakt med känslorna
Till en början fattade jag inte alls vad jag höll på med, det var mycket prestation och fokus låg på att göra coola poser. Men ju längre in i min yogapractice jag kom, desto djupare kontakt fick jag också med mina känslor. Och om livet var jobbigt förut var det inget mot hur de kommande åren skulle se ut.

Jag kämpade emot in i det sista, jag var ju stark för helvete. Så stark att jag kunde titta på alla mina känslor utan att det skulle beröra mig, trodde jag. Det blev tuffa år med olika uppvaknanden. Alla förstod nog inte mig och hur livsavgörande detta skulle bli för mig. Bästa vänner lämnade mig med orden ”du har förändrats så mycket”, jag förstod nog inte denna förändring själv då, men idag tackar jag gudarna och känner mig stolt över min resa. 

Stora delar av mitt liv har passerat som en film. Det var filmen om mitt liv som jag öppenhjärtligt kunde berätta om för alla men aldrig riktigt själv förstått budskapet av. Idag har jag kommit en bit på väg, men inser också att det kommer förbli ett livslångt kämpande för att inte falla tillbaka i gamla mönster. Jag skulle kunna säga att yogan och meditationen har räddat mitt liv. Där fick jag tid att blöda och reflektera. Det har som sagt inte varit en lätt resa, och flera gånger har jag bara velat kasta in handduken. Men jag har bestämt mig nu för att det får vara nog, jag tänker inte skämmas  eller be om ursäkt för min uppväxt, det var inte mitt fel. Och det finns ingen anledning att försköna eller släta över, det skulle vara som att begrava en stor del av mitt liv levande.

Det går alltid att göra ett val
Yoga för mig handlar inte bara om att vara eller bli glad och tacksam för allt. Den har hjälpt mig att våga vara rädd och bli förbannad. Det har liksom krävts av mig för att kunna gå vidare. Sen väljer jag att inte stanna i dessa känslor, men det finns en otrolig urstyrka i känslorna som kan vara det närmsta äkta du kan komma när man varit med om det som jag har. Kärlek har och är fortfarande inte helt självklart för mig. Det var till exempel inte längesedan jag insåg att jag aldrig på djupet tillåtit mig själv att älska mina egna barn. Förstå  sorgen och ilskan följt av det. Sådana insikter kan man omöjligt direkt omfamna med kärlek, när man dessutom vet att de är ett resultat av hur en annan människa på sätt och vis berövat dig ditt liv. Nej, man måste få bli arg och tillåta sig vara där tills det är dags att gå vidare. Du kommer finna kärlek, äkta kärlek, men detta är inget man kan stressa fram. Ge dig tid. Yoga. Meditera. Sök hjälp.

Jag vill förmedla att ingenting är omöjligt. Det gör ont, tar tid (kanske hela livet) men någonstans går det alltid att göra ett val och om ens en liten, liten förändring. Alla steg i rätt riktning har betydelse. Jag har kämpat för att vara där jag är idag, och jag hoppas att jag på något vis kan inspirera andra till att våga och vilja ta tag i de där delarna i livet som inte alltid är så fantastiska. Jag tycker också det är viktigt att dela och synliggöra för att hjälpa och undvika att andra hamnar i liknande situationer. Vi är sällan ensamma. 

Videorekommendationer
 

Yogobe Video: 3rdg Yogobe Video: zms2

Lästips

• Att vara en yogamom hela livet, av Emelie Steen.
• Mitt möte med yoga: Läs flera berättelser om hur yoga förändrat livet.
• Läs om Yoga för nybörjare här!

Under sex veckor har vi fått ta del av berättelser om livskriser, förluster och hopp från några av våra medlemmar. Sex stycken modiga och fantastiska kvinnor har delat med sig av hur yogan hjälpt dem upp när det varit som allra mörkast i livet. Det har gett mig personligen så mycket kraft. Och fått mig att ännu mer fundera över mitt eget möte med yogan.

---

Jag har suttit framför datorn med ögonen fyllda av tårar och samtidigt som mitt hjärta brustit lite varje gång har det fyllts av oändligt mycket värme och inspiration när jag i egenskap av innehållsansvarig på Yogobe lagt upp alla dessa inlägg på temat Mitt möte med yoga. 

Syftet med inläggen har varit att inspirera andra att börja yoga och meditera för att skapa en hållbar hälsa och ett gladare liv, men även att inspirera dem som just nu är där nere i djupet, där många av oss varit. Att visa att det finns ljus i tunneln. Vi kommer fortsätta att regelbundet dela inlägg på temat Mitt möte med yoga här i bloggen, för det är minst sagt viktigt. Dela gärna med dig av din egen berättelse, eller om du känner någon som har en inspirerande resa som kan peppa och hjälpa andra. 

Vi bär alla våra sorger
Jag har själv varit där, i mörkret, och känner igen mig så väl i många av historierna. Men ibland kan jag få en känsla av "vad har jag haft att må dåligt över egentligen?". När jag läser om människors förluster och allt tufft de varit med om jag kan tycka att jag inte borde mått så dåligt. Men vi är alla olika, och speciellt sådana där duktiga typer som jag själv, vi tenderar att pendla mellan att tycka att hela världen är emot oss, och att förringa det vi själva varit med om. Nej jag har inte haft extrema förluster. Men jag har haft en del. Och det tillsammans med mycket annat i livet byggs upp, upp, upp. Och utan att släppa på trycket så slutar det i ett inre kaos.  

Ut ur mörkret
Som tonåring bar jag så mycket sorg och rädsla. Det var som ett svart hål inom mig, som drog in glädje och ljus och lämnade kvar förvirring och mörker. När jag som 20-åring på alla sätt försökte bedöva min smärta var mörkret så kompakt att inget längre kunde tränga igenom. Det berodde på så mycket, och det var egentligen ingens fel. Jag klandrade andra då. För att ingen såg, ingen hjälpte. Men jag vet nu att alla andra gjorde så gott de kunde. Vuxna klarar inte alltid att vara vuxna. Och det måste vi få sörja, men att klandra gjorde allt mycket värre. Alldeles nyligen hörde jag ett citat på radion: "Jag ville inte dö, men jag visste inte hur jag skulle leva."

Mitt i prick. Det var som om jag hade sagt det själv. Och jag kan fortfarande ibland känna att jag just har väldigt svårt att leva, att jag ibland inte riktigt vet hur man gör. Men det är helt i sin ordning, för vi får alla vara förvirrade ibland. 

När en nära vän fick mig i kontakt med den psykiatriska öppenvården så kan hon mycket väl ha räddat mitt liv. För så illa var det, hur dramatiskt det än kan låta. Då, för 15 år sedan, var det fortfarande inte OK att tala om psykisk ohälsa så jag var övertygad om att jag var galen, spritt språngande galen. Men den där inre krigaren som ändå hållit åtminstone nästippen ovanför vattenytan grabbade tag i livlinan som kastats ut. Min väns mod och styrka är jag henne evigt tacksam för. 

Yogan - ingen kärlekshistoria
Min yogaväg har varit allt annat än rosenskimrande. Jag testade poweryoga samtidigt som jag började gå i terapi, och det tog lång tid att lära sig se tjusningen i det. Vilken pina! Men jag behövde bli smidigare, och det var bra träning, så jag höll ut. Tills mitt totalt uppskruvade inre en dag sa stopp och jag i full panik fick lämna salen mitt i en klass. Det tog ett år innan jag vågade mig tillbaks. Sen har jag sakta fortsatt, parallellt med terapi och coaching. Till en början enbart som en träningsform.

Att hitta det som passar just dig
Jag sökte under många år efter yoga som passade mig. Men blev aldrig helt nöjd. Jag testade att meditera. Återigen, vilken pina. Jag kan inte bara sluta tänka ju! Men så en dag fick jag tag på en ljudbok med Jack Kornfield, en amerikansk meditationslärare och före detta munk. Plötsligt blev meditationen tillgänglig även för mig. Hans ord gjorde det begripligt. För att jag var redo. Inte förrän då var jag redo. Prestationskraven fanns dock fortfarande med, i kombination med extremt mycket annan träning kom skadorna på löpande band. Och snurret i huvudet blev allt annat än tystare. Och jo, du kan skada dig i yoga. Faktum är att så många gör det, för att vi inte lyssnar på vår kropp... ​

Sen kom kraschen. Trots år i terapi och arbete med mig själv så var den ett faktum. För jag hade fortfarande inte hittat min väg. Och det kändes ännu värre att krascha när jag jobbat så mycket med mig själv, skammen och piskandet ökades på ytterligare. 

Nej, jag tycker ingen ska hamna där. Men ja, vissa av oss måste dit, för vi kommer inte fatta vad vi behöver förstå innan dess. Så jag sa upp mig från jobbet. Jag arbetade med träning och gjorde det jag kände för. Försökte lära mig vara snäll mot mig själv. Försökte långsamt hitta min väg.

Tålamod och tid
Det skulle ta ytterligare 1,5 år. Yoga och meditation fanns där, likaså avslappningsövningar, om än inte helt regelbundet. Sen bestämde jag mig för att ta min yoga till en ny nivå. Att skaffa mig en ordentlig yogalärarutbildning, inte bara instruktörsutbildningen från gymmet. Det var ett sätt för mig att få utvecklas personligen i min yoga i första hand. Jag letade och letade. Och plötsligt dök Ulrica Norbergs Mentorsutbildning upp. 200 timmars yogalärarutbildning i en liten grupp med likasinnade, under ett helt år. Det bara kändes så rätt. 

Det där året. Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Någonsin. En lärare, en yoga som, precis som Jack Kornfield gjorde, talade till mig. Som gjorde allt begripligt. Jag hittade yinyoga och restorative yoga. Jag hittade lugn och mjukhet. Jag hittade hem. Verkligen hem. Genom yinyogan släppte till slut det värsta i mina skadade höfter, och därmed en stor sten i mitt bröst. Det svarta hålet drog ihop sig och är nu ganska så litet där inne. Och mindre ska det bli.

Jag var inte stel som ett kylskåp som jag alltid trott. Mina muskler var bara så otroligt spända. Alla känslor, all kamp, alla år av sorg, allt satt där. I hela min fysiska kropp. Jag vågade släppa kontrollen och bara smälta. I hela min kropp och själ. Jag som aldrig kunnat sitta still. Jag njuter som mest av att få sitta i stillhet, länge, länge i mjuka positioner. Jag lever upp av att få undervisa lugna, mjuka klasser.

Yoga - så mycket mer än det fysiska
Det har varit snart två turbulenta år sedan den där utbildningen startade. Men det har varit så givande. Jag mediterar och/eller yogar så gott som dagligen. På mina villkor. 15 min. 1 timme. Vad jag hinner, och orkar. 15 minuter som ibland blir 90 när mattan först känns helt främmande och sen till slut bjuder in mig. Att på sista tiden även ta hjälp av privata sessioner en fantastisk meditationslärare har tagit mig till helt nya nivåer. 

Livet går fortfarande upp och ner och jag har om och om igen prövats, såsom livet gör, för oss alla. För visst faller man ibland. Och visst tar de där tankarna som egentligen inte är jag över då och då. Men jag vet nu att jag alltid tar mig upp. Och jag vet vad jag behöver för att resa mig igen. Steg för steg, sakta men säkert. 

Med kärlek! 

Vill du dela med dig?
Har du en resa och ett möte med yogan som du vill dela med dig av? Maila till mig, [email protected] så sprider vi mer till fler. 
 

Du vet väl att du i våra Facebookcommunityn BEYOGA365 och YOGAMOM365 kan ta del av kunskap samt både inspirera och inspireras av tusentals yogisar!? Låt oss tillsammans sprida mer värme, kärlek och yoga.