Camilla Persson är ledarskapskonsulten som beslutade sig för att dra i handbromsen och äntligen titta djupt in i sig själv. Under ett år valde hon att lägga fokus på daglig yoga och meditation. Här berättar hon om sitt första yogaår, hur utmaningar, tålamod och inte minst mod lett henne in på resan mot sanning och förändring. Inifrån och ut.
Mitt år med yoga & meditation
Den 2 januari 2015 så gav jag, efter fler år än vad jag vill kännas vid, upp min inre mentala kamp. Jag hade under en längre tid börjat inse att det sätt jag levde mitt liv på inte fungerade. Men jag hade ingen aning om vad jag skulle göra istället. Under många år så försökte jag istället göra mer. Mer och mer av allt. Mer jobb, mer träning, mer böcker i personlig utveckling, kurser, seminarier. Vad som helst, så länge det var mer. Men jag hade hela tiden den där lilla rösten inom mig som viskade "Stilla dig".
Så jag stillade mig. Och började lyssna. Jag bestämde mig för att jag skulle ta en time-out från mitt hektiska prestationsliv och stanna upp. Eller i mitt fall tvärstanna. Med start 2 januari 2015 slutade jag med alla andra träningsformer för att under ett år uteslutande ägna mig åt yoga och meditation. Varje dag. Detta beslut förändrade mig och mitt liv på ett sätt som jag aldrig trodde skulle inträffa.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
För visst är det så att när jag söker sann förändring, sann transformation, när jag söker att göra upp med mig själv, är detta inte en resa som i alla stunder går med lätthet. För all förändring börjar i sanning inifrån, och all sann förändring manifesteras först i det inre innan vi ser det i det yttre. Och det som händer, eller det som hände mig, var att jag inte längre kunde fortsätta att ljuga för mig själv. Och låt oss vara ärliga med varandra, ibland använder vi självbedrägeriet som ett sätt att slippa välja. Och plötsligt stod jag där. Och jag insåg att jag behövde göra ett val.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.
Men när jag stod där, vandrande på randen av, ska jag eller ska jag inte, så någonstans i min besutsamhet. Någonstans i mina fortsatta dagliga möten av mig själv på mattan, så började långsamt något att förändras. Först var det som en svag viskning, ett stilla ljud i fjärran. Något som jag både hörde och inte hörde samtidigt. Och som en konsekvens av detta så stillade jag mig ännu mer. För jag förstod att något viktigt höll på att hända. Och plötsligt stod jag där. Som en vinglig kalv som tar sina första steg, men jag stod där. Och jag förstod att jag måste handla. Och i det ögonblicket blir det som tidigare var så svårt, plötsligt så enkelt. Och jag drabbades av klarsynthetens blixt. Och den inre förändringen började manifestera sig i en yttre. Och jag började förändra saker som inte längre tjänade mig. Och min inre och yttre förändring började mötas. Och jag fördjupade och förädlade sanningen om mig själv.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
- Ur Karin Boyes dikt ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”
Och därför fortsätter jag. För jag har förstått att jag funnit en juvel, och jag har förstått att jag har påbörjat resan hem. Och jag känner med varje fiber i min kropp och min själ att detta är en väg vi alla förr eller senare måste vandra och att det alltid, alltid, i slutändan är värt det. Och jag har insett, att året har inte slutat. Resan har bara börjat.
Namaste
Camilla
Camillas videofavoriter på Yogobe
- Anja Berghs Cellandningsyoga - det finaste jag kan göra för min kropp och själ. ÄLSKAR det här passet!
- Johanna Anderssons Global Yoga Yin - en kärlekshandling till mig själv.
- Cecilia Gustavssons SomaMove - när jag vill bli riktigt, riktigt trött. SomaMind - när jag behöver landa.
- Victor Fridhs Yoga Nidra - när jag behöver slappna av och hitta hem.
- Josefine Selanders Viryayoga nivå två - passet som alltid finns med när jag vill ha en bred genomkörare.
- Josefine Selanders chakrayoga - brukar köra en temavecka nedifrån och upp när jag behöver balansera.
- Emelie Steens barnyoga - för vår familjeyoga.
- Monika Björns yoga för löpare - efter löpträning och powerwalks.
Lästips
- Läs mer om meditation och se hur detta fantastiska verktyg kan hjälpa dig!
- Mitt möte med yoga - öppenhjärtliga inlägg av våra medlemmar om hur yogan hjälpt dem hitta hem.
- Inspireras av några av Camillas tidigare blogginlägg här på Yogobe:
Om Camilla Persson:
Camilla är grundare och ägare till Holistic Development, ett konsultföretag som stödjer företag att skapa affärsnytta genom meningstyrd organisationsutveckling. Camilla har mångårig och branschöverskridande erfarenhet av att arbeta som förändringskatalysator, utbildare, ledare och organisationsutvecklare i organisationer som uttryckt en klar önskan om att bygga upp eller förändra ett verksamhetsområde. Camilla är specialiserad inom organisationsanalys, förändringsarbete, ledarskap, coaching och utbildning samt är en daglig hängiven yogautövare på Yogobe. Camilla driver även sidan Yoginiresan på Facebook. Om du vill komma i kontakt med, eller få mer info om Camilla kan du nå henne via hennes hemsida, LinkedInprofil eller mail!
