Det kanske låter komiskt men yoga är verkligen för alla, jag träffade en 90-årig dam som yogade häromveckan.

Viktor Frih är yogalärare och personlig tränare. Hans yogaresa började i Indien som han nu kallar för sitt andra hem. Han beskriver själv sig som att han tidigare var en riktig ”gymråtta”. Nu är yogan ett sätt för honom att hitta hem och med sina yogavideos vill han guida andra tillbaka till sig själva.

Alla har sina egna orsaker till att de börjar med yoga. En del mår dåligt, andra har problem med kroppen medan en del människor bara längtar efter något annat i livet. Orsakerna är många. Här berättar några av våra yogalärare hur de började med yoga.

- ”Som 22-åring gjorde jag min allra första resa till Indien. Den var jobbig, påfrestande och mycket, mycket givande. I Indien var allt tvärt emot vad som fanns hemma, hur det gick till i Sverige, Norden, Europa, Väst. I Indien tror jag att jag hittade en del av mig och började efter det sakteliga gräva i något som jag bara hade funnit en uns av då”, skriver Therese Lögdahl.

I love riding my bicycle in the summer. It’s good complimentary exercise to yoga and the added pleasures of feeling the wind on my face, smelling the sea, hearing the birds all adds to the experience. I think it was Robert M. Pirsing writing in Zen and the Art of Motorcycle Maintenance who said that driving in a car (or riding a bus, train, or subway for that matter) is like watching television. Letting the world touch me makes my soul smile.

Tack till alla som deltog i vår utmaning om att yoga lite i sommar. Det har varit härliga veckor och vi hoppas att ni inspirerats till att låta yoga vara en del av er vardag. Här delar tre av våra medlemmar i vår Facebookgrupp #beyoga365 med sig av hur de har gjort för att få till lite yoga varje dag, hur det har påverkat deras liv och hur viktigt det är att sätta sina egna regler på yogamattan.

Jag är så glad att jag känner. Att jag kan känna och tona in i min väninnas förtvivlan över att inte kunna åka hem till Oslo utan pass. Hon är i Sverige och firar semester, men bor i Oslo och Oslo är utsatt för terrorhot. Hon behöver pass för att resa över gränsen. Självklart ligger passet kvar hemma i lägenheten i centrala Oslo. Situationen är helt overklig, jag kan omöjligt leva mig in i den. Men jag kan ha och jag har empati för hennes sinnesstämning.

Today I passed one of my favourite cafés in Helsinki, Kuppi ja Muffiini and my thoughts were drawn to the homemade cupcakes they sell (one of my weaknesses along with chocolate). My contemplation of whether to give in to my guilty pleasure or not lead me back to my yoga practice.

För 10 år sedan var det Indien som lockade mig - det var ju dit man var tvungen att åka om man ville fördjupa sig inom yoga, go back to the roots! Det var en omtumlande oförglömlig resa. Jag reste runt själv från norra till södra Indien under tre månaders tid. Mitt fokus låg på meditation, jag ville lära mig mera, testa olika tekniker och lära känna Indien. Nu tio år senare var det Bali som lockade med sin något mer avslappnade stil. Jag hade hört av många yogis att Bali, speciellt Ubud, var det ”nya Indien”. Det gjorde mig nyfiken.

Mina senaste veckor har fyllts av acroyoga och lekfullhet både inom och utom Sverige. Det började med ett acroyoga midsommarfirande i Mellansverige vid en mörk sjö omringad av djup skog. Vi stod i cirklar, lekte lekar och balanserade på varandras fötter och händer, vi ramlade i gräset, vi skrattade, vi lyssnade på ljudvibrationer från ljudskålar och trummor och dansade runt en hednisk midsommarstång. Därefter bar det av till Barcelona för ännu mer acroyoga.

Så var våra 4 veckor med temat: "Sommaryoga" över och kombinationen att yoga varje dag och utmaningen #beyogaplayful får mig verkligen att längta efter mer tid på mattan. Såklart har det funnits svårigheter och en av de största svårigheterna för min del är att jag inte haft så mycket tid över till utmaningen denna gång. Förra sommaren hade jag inga måsten att fylla mina dagar med så det blev Yogobe-videomaraton nästan varje dag. I år har jag haft jobb och altanbygge på schemat, detta omöjliggör inte en daglig yogapraktik på någorlunda vis, men absolut är det andra förutsättningar.

Summer holidays are running, people are travelling abroad or to their summer cottages. Sun brings people out to the parks and to the beaches. Now it’s time to enjoy, time to relax!

I’m Timo, a Finnish-American Iyengar yoga teacher living in Helsinki, and part of Team Yogobe in Finland. My yoga journey is typical for a man, it started with a debilitating injury (back in 1999), and I was told that yoga could help. It did! In the beginning, I saw yoga as nothing more than a physical exercise that was good for my body. Yet almost immediately the practice brought a gentle euphoria along with it that was very different from other exercise. As my body strengthened, opened, and became calm, I found that a cold winter wind would no longer cause my shoulders to tense, that my body was not so stiff in the morning, or that just breathing felt surprisingly delightful. In short, little everyday pains and stresses disappeared while I discovered ever more simple pleasures.

Vilken väg ska jag välja? Vart kommer den leda? Jag har precis deltagit i ett Bhakti yoga retreat på en vacker kursgård i centrala Sverige, Shamballa Gatherings. Denna sommar tar mig med storm i form av kontraster inspiration och upplevelser. I allt kommer det upp vägval och ibland betraktar jag mig själv ta helt ologiska och troligen enligt andra, konstiga beslut. Jag tänker jag på vägval, på riktningarna vi följer i vardagen,  stora som små.

Faster, harder, more, don't stop, never quit. That was me before yoga. I used to think that more is better and harder even better. I came from a martial arts background, where: "1000 kicks are good, 10000 kicks are even better". I am Jarno Härkönen and one of the teachers in Yogobe Finland. This is my story.