Att vara förälder med hull och hår – utan tid för att prioritera sig själv. Någon som känner igen sig? Säkerligen många, men vad händer, när vi glömmer bort oss själva? Här delar Maria Hesselmar med sig av vardagen och känslan av att inte vara sig själv.
Att ta sig tid, för sig själv
För många år sedan träffade jag en ny man, och vi har fått ett barn tillsammans. Livet har landat bra trots de utmaningar som passerat under årens lopp. Varannan vecka är vi fem, och varannan vecka tre. Och jag slutar aldrig förundras över hur svårt det är för oss alla att anpassa oss till den nya dynamiken som uppstår då vi går från tre till fem, eller tvärtom. Den sker fortfarande, efter alla dessa år.
Min man säger ofta till mig att jag borde ta mer tid för mig själv, för att hämta energi. Ändå gör jag inte det. Jag lever, som många andra, ett ganska hektiskt liv. Mitt arbete är fantastiskt kul och inspirerande. Och utmanande. Jag arbetar med ledarskap, och är tacksam över att få arbeta med de människor jag gör. Jag är ofta trött när jag kommer hem, och full av tankar som behöver processas. Det sker efter jobbet. Hemma när jag ska spendera tid med min familj. Jag har visserligen blivit bättre på att förstå att det sker, och försöker lägga tankarna åt sidan, men det är rätt svårt om jag ska vara ärlig. Då smyger de istället fram på natten, när jag ska sova.
De veckorna mina två äldsta barn är här är det mycket läxor och plugg. Så inte allt för sällan kommer jag hem, läggar av mig arbetsväskan och fortsätter med läxläsning i flera timmar. Sedan stupar jag i säng. Och så kan det fortsätta. Jag ger mig sällan tid att stanna upp och reflektera. Att vara barnslig och lekfull.
Tacksamhet över liv och familj
Så kommer dagar som denna, då jag plötsligt får tid med mig själv, skrivandes vid köksbordet. Och jag är tacksam. Jag är tacksam för allt jag har och alla känslor jag känner. För alla människor omkring mig och för min familj. För att jag får denna tid att reflektera över vem jag har blivit. Vem jag är. Vad jag tycker om att jag göra, vad som får mig att gapskratta. Att gråta. Vilka värderingar jag har. Vilka värderingar jag växte upp med.
Jag upplever inte helt sällan att jag är mitt föräldraskap. Mitt eget jag ligger gömt långt bakom mitt föräldraskap. Att alltid finnas till för mina barn – vilket jag tycker är jätteviktigt, men som också gör att jag mycket sällan finns till för mig själv. Att ständigt fundera över hur de mår och vad som händer i deras liv – vilket innebär att jag sällan tar mig tid för att reflektera över hur jag själv mår och vad som händer i mitt liv. Att känna efter vad de har för behov av närhet, utan att fundera över mitt eget.
Detta sammantaget gör att jag efter många år, i många avseenden, inte helt och hållet längre känner mig själv. Jag kan till och med bli lite rädd av tanken att behöva spendera tid med mig själv. Vad vill jag göra som gör att jag känner mig levande? Och jag får dåligt samvete av tanken att ta tid för mig själv, jag känner mig självisk som ens vill det. Det är en rätt tuff avvägning för mig att hantera känslomässigt. Det kan skrämma mig att jag blir rädd för att känna så. För någon dag kanske den tiden kommer då jag behöver spendera många dagar med mig själv. Och jag vill ju fortsätta att leva då, inte bara existera.
Vad bottnar rädslorna i?
När jag sitter här ensam och funderar över de rädslor jag numer har handlar de ofta om att mina barn inte skulle växa upp och vara lyckliga och friska. Att inte vara den bästa mamman jag kan vara för mina barn. Att de inte känner sig älskade. Men det kan också handla om att jag själv är för allvarsam och inte längre vågar leva som jag känner. Att jag blir begraven under en stor hög av ansvarstagande. Att jag inte presterar på topp i mitt arbete, att jag inte är tillräckligt omtänksam och bryr mig om mina medmänniskor. Att jag inte är tillräckligt kreativ. Att jag inte längre är mig själv.
Jag inser att jag mitt i livet fortfarande har många rädslor. Och jag inser när jag sitter här och skriver hur mycket jag uppskattat den tid jag fått för mig själv idag. Att jag har fått utrymme att känna efter vem jag är och att fundera över vad mina rädslor bottnar i. Och att få fundera över hur jag vill vara, så att jag kan fortsätta utmana mig att vara mig själv.
Playlists för barn och vuxna
- Ibland behöver man bara få pausa, vara ifred och hitta tillbaka till sig själv. Testa vår playlist Tillbaka till DIG – paus för föräldrar, med meditation, avslappning och sköna rörelser.
- Nybliven mamma? Hormonerna är all over the place och allt är nytt. Här får du tips på övningar för lugn och mental styrka: Mammapepp för nyblivna mammor.
- Sugen på rörelsepaus med familjen? Haffa barnen och dra igång några lekfulla, korta sekvenser med Playtime – familjeskoj!
- Ta med din partner på en hälsosam date på mattan! Här hittar du enkla övningar för både lugn och styrka: Relationsboost.
För att se en hel video, även i våra playlists, så behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid. Klicka här och kom igång direkt!
Lästips
- Skogsbada för din hälsas skull.
- Förälder – hur tar du hand om dig själv? Inspiration i filmformat, av Micke Gunnarsson.
- Du är inte tillräcklig, av Milla Floryd.
Om Maria
Maria Ely Hesselmar är en rastlös och energisk själ med stort intresse för yoga. Hon har tre underbara barn, en härlig man och två söta katter. Har nyligen upptäckt en passion för trädgårdsarbete, och pendlar så ofta hon kan mellan Bromma och lantstället i Dalarna. På dagarna arbetar Maria med ledarskap, och drivs av att få utveckla människor och organisationer.
