Kanske inte den totala botten, nä det är nog inte där jag är, för ingenting är trasigt på insidan. Inget själv som skriker ut sin ångest, inget hjärta som ligger krossat. Ingen hälsa som totalt har fallerat. Men här står jag ända, en kvinna nu, 35, just lämnat mitt förhållande, och klarvaket medveten om vägskälet jag står inför. Det är här jag formar nästa period av mitt liv. Och för första gången i mitt liv är jag vaken inför att det är just det som sker, just nu. Att jag har total frihet, jag ser det. Det är bara min förmåga att leva min vision som står emellan det jag lever nu, och det jag vill leva mig själv in i!
Men kroppen bär min historia. Och det senaste året har varit ett rätt deprimerande år för min kropp. Samtidigt är det här fröna har såtts så att jag nu igen, om än dock endast med stor närvaro, kan röra mig utan samma smärta som förut.
Jag jobbar med kroppen som verktyg och har efter många skador under många år inte givit mig själv ett avbrott, så att jag kan läka. 2013 var året för paus. Paus från yogan, dansen, snowboarden, promenaderna och allt annat. Inte ett totalt uppehåll, jag har allt gjort alla mina favoritaktiviteter med olika lyckad utkomst, men frekvensen drogs från 100% till 8%. Resultatet – mindre smärta, nya kurvor, ny förståelse för vad det är att röra sig autentiskt i relation till sin kapacitet och vad som jag inte har något annat ord för än ’’kropps-depression’’ och inspirationsförlust. Lite heaven och lite hell helt enkelt. Jag har hittat nya riktningar under året som jag aldrig hittat om jag inte letat så intensivt efter nya sätt att röra mig på, och det är jag evigt tacksam för- men att vara så stilla som jag varit föder inte lugn och glädje inom mig. Tillsammans med en pressad kärleksrelation har livsglädjen legat seg som kola under mina fötter, livs-seghet kanske mer beskriver upplevelsen.
De första två veckorna av 2014 hade jag min kollega och vän, holistisk kock från New York hos mig. Vi håller utbildningar tillsammans ’’Practices of Freedom and Wellbeing’’ där Heather undervisar om ’’Eating for Freedom’’, ’’What are you feeding’’ och många andra transformerande sätt att läka relationen till hur vi när oss själva genom mat, närvaro i matlagningen och att älska oss själva genom maten vi bygger våra framtida kroppar med. Jag berättar min upplevelse av livet just nu för henne.
’’Anja you need a deep cleanse’’! ’’Yes, I dooooooo’’ var mitt svar! Shit vad jag behöver energi! Damn right jag vill få fram ursprungskurvorna under mina nya kurvor som gör att jag fastnar i parsvakonasana! Ja! – Ge mig virke för min kreativa inspiration och livsglädje som ligger i dvala. Allt det som jag inte låter vara del av förbränningsprocessen stagnerar mig, det är så det känns. Jag är så sjukt redo att må bra...
So here it goes!
7 dagar prepp, 21 dagar detox, inte fasta, handlar inte om vikt och bestraffning. Utan om att älska mig själv intensivt tillbaka till balans och entusiasm!
Jag har ’’The Clean Cleanse’’ som modell. Man äter ett flytande mål mat på morgonen, typ en grön smoothie eller en soppa, ett vanligt mål mat till lunch, ett flytande mål mat på kvällen. Sen väntar du minst 12 timmar till morgon maten igen. Det för att kroppen ska ha möjlighet att verkligen städa rent. Bara ren mat.
Prepp-dagar:
Allt svart te, kaffe, socker bort. Nästa vecka kommer också alla mjölk, bröd/vete/gluten produkter, soja, och alla ’’night-shades’’ grönsaker försvinna, dvs, potatis, tomater, äggplanta. Även banan,apelsin och jordgubbar står på nej tack-listan. Det funkar bra, jag får mer energi till att leva utan stimuli som koffein och socker. Annars tar kroppen mer energi att hantera koffeinintaget än att faktiskt göra mig mer produktiv. Jag får bara hjärtklappning och tål stress sämre, men det visste jag sen innan. Det funkar i allafall bra! Gott e det!
Dag 1-7
Dag 2: Åh herregud jag är helt vimmelkantig.. Känner mig som jag är i ett moln av dimma. Dricker vatten som en galning, andas och brottas med mina begär. Hjärnan signalerar två saker. Ett – det är utrensning av ett beroende som du upplever. Två – är något kolhydratigt, en brödbit eller ta en latte så försvinner det. Så jag satsar på signal ett, beroende på väg ut. Såklart det kommer kännas när jag inte går i samma banor som vanligt, men jag har disciplin som få, har jag bestämt mig för något är det det som gäller, jag VILL bli av med mina beroenden, skiter i att hjärnan är beroende av stimuli i form av mat. Jag vet att det kommer bli bättre snart.
Dag 3: Jag har inte ont i mina handleder längre! Inte ont i pek och långfingerleden!… Hmmm… Näe, verkligen inte ont när jag står i mina hundar på yogamattan. Sjukt glad! Tänk om det verkligen funkar det här med detox, tänk om även min kropp får hjälp att läka sig av att jag bara äter ren mat! Ah glädje, är det verkligen det jag börjar känna spira? Glädje, inspiration och tillförsikt.
Dag 5: Efter 1 timme styrketräning på gymmet varannan dag och 1 timme på yogamattan varannan dag har jag fortfarande inte ont!!! Efter första styrketräningspasset hade jag intensiv smärta i 24 timmar, men jag stretchade ut det och nu efter några till besök på gymmet har jag ingen smärta alls. Visst, jag känner att jag varit där. Men kroppen säger ja! Tack kroppen! Maten är god, jag gillar att ha rutiner, allt funkar bra.
Dag 7: Jag är hungrig, sjukt hungrig! Nej är det verkligen sant? Jag vet inte.. Jag känner mig inte hungrig, men jävlar vad jag vill ha något sött. Något inom mig skriker efter föda! Ett äpple, det vill jag ha! Jag står och tittar på äpplet. Jag är inte orolig över något som har med kalorier att göra, skiter egentligen i min vikt.Inte för att ett åpple gör till eller från. Men jag vill att du förstår min motivation. Bort från tänket om yttre skönhet, den kommer som något i relation till min inre hälsa. Jag är vacker, men jag vill känna mig vacker på cellnivå om du förstår vad jag menar. Nu är det något annat jag står vid. Det känns som att min självbild står hårt tryckt emot mitt större själv. Som att jag står brevid en fabrikerad sanning min hjärna sänder mig då och då. ’’Du behöver socker för att fungera’’ ’’Du är på väg in i djup vila, jag vill inte det. Stanna i snabbhet’’. Det här är sjukt intressant för mig! Du vet de gånger du ser dig själv som lager av valda ’’sanningar’’. När medvetandet har expanderat och vi kan se att jag kan välja att aktivera gamla mönster, välja att köpa den där ’’sanningen’’ igen eller att inte göra det. Jag ser att jag vill äta för att jag är ensam. Jag vill ha något sött för det är ingen hemma hos mig längre där jag kan få sött i form av kärlek och närhet. Jag ser att jag fyller min längtan med sött. Det gör mig faktiskt lite rörd.. Tänk att vi är så connectade att vi tillfredställer våra behov såhär. Så med stor kärlek väntar jag en halvtimma, sen njuter jag mitt goda äpple, sätter på en film och gosar ner mig i filtar – egenmys! Söt kväll.
Andra skillnader jag märker efter 7 dagar: Jag sover genom nätterna. I vanliga fall sover jag bra men vaknar 2-3 ggr och går och kissar. Nu sover jag hela natten, vaknar förvånat på morgonen, utvilad! Shit vad länge sedan jag kände mig utvilad så här.
Men den mest glädjande skillnaden – jag känner tillförsikt, tålamod och glädje! Jag är glad! Åh herregud vad skönt att vakna glad….
’Clean’ av –Junger, boken om detoxen jag följer finns på nätet.
Här följer blogginlägg nr.2 och del 2/2 av denna 21 dagars period
Kram,
Anja
Inflikning från Yogobe Administratören:
Under januari månad i BEYOGA365 vägledde Johanna och Monika Yogobes medlemmar genom en detox med Holistic. Det finns ingen koppling mellan det och den detox som Anja nu beskriver och genomgår. Anja skriver oerhört fint och vi kände att detta var något vi bara måste dela med er! Vi hoppas ni låter er inspireras av Anjas två blogginlägg om detox i vardagen och livet samtidigt ni genom hennes ord lär känna yoginin bakom namnet. Gå till VIDEOS och yoga med henne, eller ta del av hennes intressanta föreläsningar om myter!
