Yoga, training and health inspiration for you

...Det är OK att göra “vanlig” träning. Skulle så här i tider då det känns som att alla gör långlopp, akrobatiska övningar och sociala experiment, vilja lyfta att allt kanske inte måste göras som utmaningar. Mer, värre, bäst. Tider, längder och bevisbilder. Vad hände med att jogga för att rensa huvudet? Eller göra mjuk yoga för att varva ner och landa i sin kropp och sitt sinne?

Alla behöver inte alltid utmaningar och högt uppsatta mål. En del av oss mår bättre av att låta nervsystemet vila lite. Vara i lite mer ljummen, mjuk och vilsam tillvaro. Att hela tiden ligga on the edge och att optimera sig kostar på. Även de roliga äventyren och den hårda träningen.

Har du de resurserna? Resurser i form av extramarginaler. I tid, i hälsa, i återhämtning, i relationer och pengar. Har du en ålder som har överskottsenergi? Jag tror nämligen inte att även de som är 40 plus ska ta för givet att energinivå, smidighet och styrka ska vara lika som en 25-årings. Det är lite av ett samhällsfenomen just nu. Man vill vara ungdom i alla åldrar. Både barn och vuxna. Hmm.

Att vara lagom ibland i stället för bäst kanske inte är så creddigt, men det kan rädda livet på dig.

Så ännu en gång, know thyself. Kanske ska du inte alltid krydda din högpresterande vardag med ytterligare adrenalin från träning. Och du som har gillat din yogaträning för att den just gett dig oasen där du inte måste prestera utan snarare underhållas - bli inte pressad till alla häftiga positioner som man “ kan nå”. Det är också helt i sin ordning att göra vanliga trianglar, krigare och sittande twistar år in och år ut.

Jag tror vi ska vara försiktiga så att vi inte hamnar i ett elitistiskt tänk, också med kost och träning.

Prova att se hur det känns att:

• Andas in och tänka; “Jag har tillräckligt”.

• Andas ut och tänka: “Jag är tillräcklig”.

Att vara lagom ibland i stället för bäst kanske inte är så creddigt, men det kan rädda livet på dig.

Lästips

• Yin - ett tillstånd - vackert och tänkvärt av Cecilia Gustafsson.
• Återhämtningsträning - viktigare än någonsin - hitta balans och ta hand om kroppen, av Tanja Djelevic.
• Skippa prestationen - du är bäst som du är - dra i handbromsen och få tillbaks orken, av Emma Öberg.

Lugna & sköna videosekvenser

Yogobe Video: ax64 Yogobe Video: fcz8 Yogobe Video: 8d4s Yogobe Video: 65402850

Vad känns bra när du har pms och mensvärk egentligen? Choklad och att ligga i soffan? Kanske, men forskning visar att yoga istället kan lindra dina symptom. Så testa att ta dig till mattan nästa gång!

Deppigt och ont i magen – känns det igen under mens? Mensvärk och pms kan verkligen få en att vilja krypa ihop under en filt. Men testa att ta dig till yogamattan nästa gång du får ont. Flera  forskningsstudier visar att yoga hjälper mot mensvärk och pms!

Så här gick studien till
I studien vid Florence Nightingale Faculty of Nursing & Midwifery på King's College i London, gick man igenom resultaten från 15 studier i 18 rapporter – som undersökte hur en vanlig yogapraktik påverkar kvinnors upplevelse av bland annat mensvärk, PMS och POS (polycystiskt ovariesyndrom, som till exempel kan orsaka utebliven mens eller oregelbundna mensperioder).

Studierna innehöll olika typer av yoga och intensitet, men de flesta handlade om daglig eller varannan-dag-utövande av yoga. Vissa studier använde en kombination av fysiska positioner, andningsövningar och avslappningsövningar eller meditation.

Resultat
Alla studierna visade att yoga kunde kopplas till minskade symptom och minska smärta under pms och mens. Vissa studier visade även en minskning vad gäller till exempel ömhet i brösten, och deltagarna rapporterade mer regelbunden menscykel, bättre humör och koncentration.

– Författarna till studierna menar att yoga kan påverka våra stressreaktioner och hur smärta upplevs, säger studieförfattaren Jennifer Oates vid King’s College i London.

Dock behövs mer forskning på hur yoga kan påverka symptom under mens och pms för att kunna fastställa mer praktiska råd. Men varför inte testa att röra på dig på mattan nästa gång du har mens?

Lästips

• Yoga eller inte vid mens? av Veronica Jäderlund.
• Livmoderns blodiga tårar, av Emma Öberg.

Läs mer om forskningen här!

Yoga för att lindra mensvärk & PMS

Yogobe Video: og5f Yogobe Video: k5pt Yogobe Video: 84849368 Yogobe Video: 6ur5

Rutinerna, de goda vanorna, som vi skulle få till. Som började så bra. Och sen kom något emellan... Många är vi som hamnat där, och tappat det där fina vi påbörjade. En av våra gästbloggare, Emma Holmgren, författare till boken Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom, vill idag inspirera oss till att hitta det vi mår bra av, inifrån, och låta de goda vanorna få flera chanser om vi faller ur dem. 

Vad lyser upp dig inifrån?

Jag ska yoga varje dag i ett år. Nej förresten, jag vill yoga varje dag i ett år. För att se hur det påverkar sista biten av läkningen efter mitt utmattningssyndrom. Jag är nära det friska, men snuddar fortfarande vid utmattningen vissa dagar.

Två veckor fungerade mina nya rutiner fint, den tredje veckan bestod av sjuka barn, orolig sömn och migrän. Och jag vet så väl att det egentligen är just då jag borde ta mig tiden, ändå får jag inte ro. Jag har redan misslyckats, tänkte jag först, trots att det inte var något nyårslöfte. Jag startade två veckor innan årsskiftet, på min födelsedag, och ska avsluta om ett år på min 40-års dag. Nej, nu skriver jag fel igen, inte avsluta! Jag hoppas att det här är början på något nytt – balans. Mindre värk, mer fokus, ett lugnare sinne, smidighet, styrka, ett balanserat blodtryck, en lägre vilopuls. Jag behöver fortfarande läkning.

I morse stod jag på min blåa yogamatta med norska Stine Roséns kloka ord strömmande från Yogobes sida i datorn. Jag pustade in takknemlighet i varje cell i kroppen och letade efter något som lyser upp mig inombords, något som får mig att smile. Då slog det mig – tanken på den där telefonen som följer mig i mitt liv skulle aldrig få mig att le. Men mina döttrar, de lyser upp hela mig inombords!

På eftermiddagen när de kom hem från sin första skoldag efter jullovet var jag långt ifrån klar med min arbetsdag men jag lade det åt sidan. Vi möttes på vägen och gick en promenad med hunden under en gråmulen himmel. Åt mellanmål tillsammans och jag blev sedan inbjuden på en spabehandling där mjuka små händer borstade mitt hår, gav mig fot- och handmassage, fäste en tribaltatuering på min arm och avslutade med att måla mina naglar.

Och nu sitter jag här halv tio på kvällen och avslutar det där jag inte hann idag, men det lyser inom mig och mina naglar glittrar i silver och lila. Och den här dagen gick ikke i glemmeboken.

Med värme,
Emma

Lästips

• En kräfta utan skal - om utbrändhet och att våga vara rädd, av Emma Holmgren
• Sömntabletter vs Meditation - hur en god vana kan hjälpa till ökat välmående, av Anette Forssander.
• Allt måste inte göras till en utmaning, av Cecilia Gustafsson

Sköna videor med Stine Rosén

Yogobe Video: 94u9 Yogobe Video: u28a

Om Emma Holmgren

Emma är i grunden underskötare och mentalskötare. Hon är vidareutbildad inom bland annat socialpsykologi, vårdledarskap och information – och medievetenskap. Efter ett utmattningssyndrom lämnade hon sitt jobb som enhetschef inom äldreomsorgen och driver nu sitt eget bokförlag Parus Förlag.

Emma skrev den boken hon själv saknade, en lättläst bok med hög igenkänning och förklaringar till vad som sker i kroppen vid hög stress, Våga vara rädd – en bok om utmattningssyndrom. Sedan dess har den nått ut till tusentals läsare och blivit ett stöd även till anhöriga och de som arbetar med arbetsmiljöfrågor. Här hittar du bokens egen Facebooksida. 

Svårt att få till rutinerna och de där goda vanorna? Då kanske de inte riktigt kommer därifrån de behöver komma, det vill säga inifrån dig själv, inte från yttre förväntningar. Här får du hjälp på traven att komma på rätt kurs igen. 

Inifrånstyrda mål

Det här med att hålla igång en tränings-, närings-, meditations- och/eller hälsorutin är egentligen inte ett problem eller speciellt svårt – om det är viktigt för dig.

Exakt vad det är som driver dig spelar inte så stor roll så länge det är en längtan som kommer från dig och inte ett försök att tillfredsställa en yttre förväntan.

As long as there is a will there is a way.

Vi människor är ättlingar till tuffa överlevare. Vi har utvecklats och anpassat oss, utvecklat och anpassat vår tillvaro över tusentals år. Mellan den dagen då en förändring börjar ta form tills att det blir en normalitet behövs tid. Ingen med en övertygelse har någonsin skyggat för att det kanske kändes lite motigt på måndagsmorgonen. Vår ras har för tusan gått på månen, bestigit höga berg, fridykt i djupa vatten och åstadkommit en lång rad andra fysiska, mentala och vetenskapliga bedrifter. Kvinnorna och männen bakom dessa magiska mirakel, milstenar för mänskligheten, var och är inte mer eller bättre än dig och mig.

Inre glöd

De klarade det för att de drevs av en inre glöd. För att det var viktigt och intressant för dem. Stötte de på motgångar, avbrott eller hamnade på villovägar så fortsatte de bara där de slutat så fort de kom på kurs igen.

Det sista kan vara bra att komma ihåg när du mentalt straffar dig själv för att du unnat dig en god efterrätt eller prioriterat bort ett träningspass. Det blir sällan så allvarligt att du måste börja om från start, du kan oftast bara fortsätta från den punkten då du tillfälligt tryckte på paus.

Det där med att få igång och upprätthålla en hälsorutin kan i slutändan kokas ned och destilleras till något väldigt enkelt. Allt du behöver göra, det enda det kräver, är att svara tveklöst JA!! på frågan: Är ditt välmående viktigt för dig?

Lästips för mål och goda vanor

• Denna månad fokuserar vi på att etablera goda vanor, hållbara goda vanor, här på Yogobe. Ta del av månadens inspirationsinlägg och följ med på ditt välmåendes viktigaste resa.
• Konsten att etablera goda vanor, av Kitty Strand
• Sankapla – sätt din intention, av Veronica Jäderlund

Månadens pepp

Temamånad: Häng på Millas temamånad Power of the Elements  med fokus på ett element per vecka, utforska hur de påverkar just dig och hur du därigenom kan leva mer i harmoni med dig själv och din omgivning.

Gratis inspirationsvideo med Tanja Djelevic:

Videotips för att nå dina mål

Yogobe Video: 4ar3 Yogobe Video: ad69

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Det är så ofta antingen eller. Starka, tränade kroppar eller väl utvecklade och tränade insidor, alltså det mentala. Jag längtar efter mer balans för fler. Där båda delarna får utrymme. Jag vill se fler kroppar där man ser att någon bor!

Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla. Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest. Att spela obetydlig förbättrar inte världen. Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra. När vi låter vårt eget ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma. - Nelson Mandela

Något som slagit mig under alla år som jag har jobbat med människor i olika former av träningssammanhang är att många, antingen är väldigt fysiska, de är sin kroppar men ibland ser man bara armar, ben, ryggtavla och inte så mycket innehåll och substans bakom eller i rörelsen.

Eller så är de del av den grupp som ständigt utvecklar sin inre miljö med yoga, meditation med mera, där man å andra sidan kan sakna den fysiska närvaron, den vitala energin som en tränad kropp utstrålar. Jag har alltid trott på både och. Att vara stark, flexibel och funktionell i kroppen och inuti. Att det ena inte utesluter det andra, utan tvärtom, det är förutsättningar för varandra.

Sensitivitet är en stor resurs i framgångsrika prestationer.

En annan erfarenhet är att många saknar mental närvaro i det de gör. Och att de som i dvala gör samma sak år ut och år in utan att det riktigt tar skruv. Som när man bara skrapar på ytan på något. Jag tror på fokus för att få bra träningseffekter och att göra levande, organiska rörelser, inte bara mekaniska. Att ta fram råheten inuti.

Jag längtar efter att se mogna, välbalanserade, trygga kroppar med schvung i rörelsen och utstrålning av självkärlek, liv och glöd. Där man ser att någon bor. De har som ett moln omkring sig av närvaro och lyskraft och man känner att energin räcker till dem själva och blir över till oss andra med. Dessa kroppar borde vara fler!

Lästips

• Läs om träningsformen Soma Move - skapat av Cecilia och Linus, för träning inifrån och ut
• Finn din balans - tips på vägen
• Pilates för kroppslig och själslig balans, av Linda Ahlgren från Pilates Complete
• Återhämtningsträning - viktigare än någonsin, av Tanja Djelevic

"Jag är nervös. Och orolig. Jag vill att det ska gå bra. Jag vill göra deltagarna nöjda. Jag vill göra gymmet nöjda. Men just nu vill jag helst springa och gömma mig så jag slipper genomföra passet." Yogalärare Annica Holmberg om hur rädslan och gamla mönster kan dra ner oss vid en ny utmaning. Och hur vi genom att tillåta känslorna faktiskt kan skingra rädslan.

Att växa genom att blicka inåt och reflektera

Händerna skakar lite när jag tänder värmeljusen. Rösten darrar lätt när jag börjar prata. Hoppas de inte märker det. Fake it. Låtsas som om du har det här under kontroll.

– Hörs jag? frågar jag.

Deltagarna nickar. Jag känner att jag måste förklara mig.

– Det är första gången jag undervisar här, så det är alltid lite nervöst innan man får igång tekniken på ett nytt ställe, säger jag.

Sanningen är att det är första gången jag undervisar. Punkt. Och det är inte bara tekniken jag är orolig för. Det är första gången jag undervisar en Forrest Yogaklass. Jag är nervös. Och orolig. Jag vill att det ska gå bra. Jag vill göra deltagarna nöjda. Jag vill göra gymmet nöjda. Men just nu vill jag helst springa och gömma mig så jag slipper genomföra passet. Om ändå ingen har anmält sig så att passet blir inställt. Eller om det kunde bli en brandövning. Eller om jag kunde bli akut sjuk. Kanske i lunginflammation, som min stackars man har fått. Då kan jag nog inte undervisa på flera veckor.

Men inget av ovanstående inträffar. Tio deltagare sitter snällt och väntar på mig. Ingen brandvarnare går igång och mina lungor är helt fine. Jag sväljer nervositeten. Tar på min bästa självförtroendemask och jag-har-det-här-totally-under-controll-leende. Och så undervisar jag min klass. Jag vill inte att deltagarna ska märka att jag är nervös. Jag vill att de ska tycka att jag är jätteduktig och proffsig och tro att jag har gjort det här i flera år.

Tröttheten av att söka bekräftelse utifrån

Klassen går ganska bra, för att vara första gången. Så skönt att ha den första avklarad tänker jag när jag kör hem. Första gången måste väl vara den värsta. Nästa gång känner jag mig nog säkrare. Fast jag märker samtidigt hur nervositeten börjar komma inför min nästa klass och när jag kommer hem kollapsar jag i soffan. Jag är jättetrött. Jag har spänt mig så. Det tröttar ut mig att hålla nervositeten stången. Att låtsas att jag är bättre än jag känner mig. Att söka bekräftelse från deltagarna. Från gymmet.

Jag går igenom saker som gick bra med klassen. Och saker som jag vill utveckla. Bra så. MEN. Jag inser att jag har hamnat i det gamla stressmönstret. Rädd för att misslyckas. Rädd för vad andra ska tycka. Och så biter jag ihop och gömmer min oro inom mig och visar upp en helt annan fasad. Men oron försvinner inte. Den ligger därinne och skvalpar. Gör mig trött. Rätt som det är far den upp till ytan som i en tryckkokare och jag får gråtattacker och panikattacker.

Syna de höga kraven på dig själv

Det var så jag hade det förr. Innan utbrändheten. Hela tiden. Alltid på spänn, orolig för att inte räcka till. Men nu? Efter allt jobb jag gjort med mig själv. All yoga. All meditation. Jag vet ju bättre nu. Och så dömer jag mig själv för att jag känner mig otillräcklig. Dubbel bestraffning.

Jag sätter mig och skriver ner vad jag känner. Nystar upp. Nervositet inför något nytt. Helt naturligt. Vilja att det ska gå bra. Naturligt. Vilja bli bättre. Naturligt. Så allt det där är naturligt och okej. Men problemet är, tror jag, att jag trycker ner det och gömmer det. För att det känns fult. För att den gamla rösten har kommit tillbaka. Den inre kritikern som dömer ut allt jag gör och säger. Som viskar: du är inte bra nog, du duger inte, du är ful och du kan inte det här, du är dålig och värdelös. Det är den rösten som gör att jag stänger in och sätter upp en fasad. Som gör att jag tror att jag har något att bevisa. Att jag måste göra allt jag kan för att de inte ska märka att jag är en bluff.

Så mycket snabbare jag märker det nu i alla fall. Lyfter fram det i ljuset. Vågar syna sömmarna och vara ärlig med vad jag känner.

Vad som tar energi – att låtsas

Och skuggorna skingras faktiskt när jag låter ljuset falla in, skammen spricker som troll i solsken. Jag förstår att det här beror på att det är ett stort steg för mig. Det betyder något. Att klara det här efter de mörka, trötta åren betyder så mycket. Och så blir jag rädd. Rädd för att förlora det och misslyckas. Rädd att jag inte är värd det och tror att jag inte kan. Och att jag måste fejka det, att det inte får märkas. Det är det som tar min energi, inte att hålla själva yogapasset. Det är så utmattande att låtsas. Som att hålla en badboll på plats under vatten utan att det ska synas på ytan.

If it doesn't scare you even a little, it's not worth doing.

Rädslan visar att jag är på rätt väg. Så jag kommer inte sluta vara rädd. Men kanske kan jag sluta vara rädd för rädslan. Jag får tillåta mig att känna det. Stanna i känslorna. Tillåta mig att vara nybörjare och göra misstag. Tillåta nervositeten. Tillåta misslyckanden. Och framstegen och framgångarna. Det fula och det fina. Tillåta allt. Allt som är mig. Tillåta mig. Jag är tillåten att vara mig själv. Så nästa gång jag kliver in i salen så får händerna skaka och rösten brista. Jag vill inte vara en perfekt robot. Jag vill undervisa från hjärtat, utifrån mig själv. Scary as hell men det är enda sättet. Ända sättet att vara modig och ända sättet att få kontakt – både med andra och med mig själv.

There is a crack in everything. That´s how the light gets in. And out.

Lästips

• Vägra rädslan, leve kärleken! Av Emma Öberg
• Mitt möte med yoga: Från huvudet till kroppen, av Annica Holmberg
• Tips till nyblivna yogalärare, av Elin Jensen och Lisa Andersson Rhodiner

Videotips – yoga och föreläsningar för inre styrka och lugn

Yogobe Video: e62a Yogobe Video: 2e5a Yogobe Video: 72ez Yogobe Video: k92t

Om Annica Holmberg

Annica gick på sin första yogaklass 2006. Sedan dess har yogan varit en del av hennes liv och än viktigare blev den 2012 när hon blev sjuk och utmattad till följd av stress. "Yin yoga och Restorative hjälpte mig slappna av på djupet vilket var helt nödvändigt för att börja läka. Forrest Yogan byggde upp mig och lärde mig förändra mina stressmönster." Läs mer om Annica på hennes hemsida! 

Jag har länge gått och tänkt på hur jag kan inspirera andra att ta sig till yogamattan då jag själv ofta inspireras och lyfts av andra och deras berättelser. Jag hoppas därför att detta inlägg kan göra samma sak för dig. Här berättar två andra yogisar och jag om vår yoga, vad den betyder och varför vi alltid återkommer till mattan.

Det absolut svåraste är ofta att ta sig till sin matta, håller ni inte med? När vi väl står på mattan brukar det mesta falla på plats. Det är den där lilla sekunden av att inte låta tankarna ta över som ofta tar oss hela vägen. Och visst är det så att man aldrig någonsin ångrar sig bara man tagit sig till mattan!?

Eftersom jag hittade till yogan under en tid i mitt liv när jag inte mådde så bra blev den nästan direkt ett verktyg jag kunde använda för att landa, grunda och hitta tillbaka till mig själv. Att blicka inåt var någonting jag aldrig tidigare gjort och därmed startade här en resa jag än idag befinner mig på.

Låt mig ärligt säga att det inte alltid är så att jag vill gå till min matta. Men att få möta mig själv varje dag är ett sätt för mig att checka in, känna efter och landa. Att få den stunden, oavsett om det är lätta eller tunga steg som tagit mig dit, gör att jag mår bättre i mig själv - något som för mig personligen är min största anledning till att uppehålla en regelbunden yogapraktik. Visst är det så att det krävs disciplin, helt klart. Men behöver verkligen allting vara lätt? Är inte hela livet lite av en upp- och nedgång av svårt och lätt? Att oavsett hur det ser ut och känns i vissa perioder av livet, göra de saker som får oss att må bra, skapa en hållbar hälsa och livsenergi som ingen kan ta ifrån dig. – Jasmin

Yogin Josefins inspiration
Jag har under min uppväxt alltid varit fysiskt aktiv och testat på ett flertal olika träningsformer eftersom det fått mig att må bra i kroppen, men även inbringat sömnstabilitet etc. Men det var först då jag hittade yogan som träningen kom till en ny nivå som inte bara var fysisk utan som även gav mig så mycket mer i det vardagliga livet. Yogan har hjälpt mig att lättare se på livet från flera olika vinklar. Det finns så många sätt att bemöta livshändelser på och yogan har hjälpt mig att välja ett ljusare sätt att se på saker och ting. Att ha en daglig praktik är för mig en trygghet, jag vet att den alltid är med mig och jag kan utöva den när och var jag vill på jordklotet. Det är för mig även en trygghet att följa en serie (ashtangayoga) där varje ny asana (yogaposition) bygger på en tidigare och allt följer en viss logik som jag känner inte bara är tagen från ingenstans. Tillsammans med en lärare arbetar man sig fram till den nivån man är på i dagsläget som följer den nuvarande kapaciteten. Yogan har med andra ord inte bara gjort mig till en fysiskt starkare person, utan även till en tryggare och gladare.

Att komma upp varje morgon och ta sig till shalan (yogastudion) och mattan i tid och otid är lättare vissa dagar medan det andra dagar är mer eller mindre omöjligt. Men för mig så är det i dagsläget, efter en graviditet och förlossning, extra viktigt att komma upp och iväg de dagar jag kan ta mig till shalan då min egentid där gör mig till en bättre mamma och partner. Jag gör även min kropp en tjänst då jag ofta vaknar upp med smärta i skuldror och nacke på grund av en svag core och inte alltid perfekt ergonomiska amningsställningar. Nu senast gick jag iväg trots att jag bara fått 3 timmars sömn eftersom jag hade så ont mellan skuldrorna att jag kände att min kropp behövde yogan mer än sömn just den dagen. Och någonstans i mitten av min praktik så släppte spänningarna. Jag kan inte peka ut en speciell asana eller liknande utan det är sekvensen av asanas och flödet i sig som får det att släppa, vilket där och då känns som magi eftersom det är sådan lättnad när smärtan lättar. – Josefin

Yogin Paulines inspiration
The yoga practice is a special time to meet my inner self, to go within, withdraw the senses and come back to something simple, essential and timeless while the world appears to spin so fast around us. Connect to the sound of the breath, the suppleness of the spine, the earth and the expansion of the body in space through the geometry of the postures. The practice in the shala brings me a special energy of communion and togetherness while my home practice makes me feel connected to the lineage of practitioners. In both ways I feel supported and inspired to learn and see more clearly the movement of my mind through the mirror of the practice.

Waking up every morning, it feels as natural to dedicate a time for practice as to have a shower or eat breakfast. Sometimes the practice is a positive thought, a conscious breath, a “thank you” to life, an intimate breastfeeding time with my baby, reading a few inspiring lines of a book or an extended 2 hours ashtanga practice. The mat is like the unfolding score of life and our body an instrument. We are here to play the white notes as well as the black. Life in this world is dual and the sincere practice a tool to point us to the deeper truth of who we really are. – Pauline

Lästips

• Skapa en regelbunden yogapraktik – tips på vägen!
• Yoga + Ayurveda = Sant, av Jasmin Hedlund
• Öppna upp kropp och sinne med ayurveda, av Jasmin Hedlund

Föreläsningar med Jasmin på Yoga Games

Den 9-11 februari 2017 är det dags för nästa Yoga Games Stockholm, med massor av inspirerande klasser och föreläsningar. Du har då möjlighet att träffa Jasmin under hennes två föreläsningar om ayurveda. Läs mer om föreläsningarna här och kika på resten av schemat och boka din biljett här! Om du bokar biljetter till både lördag och söndag får du 300 kr rabatt med koden YOGOBE.

Videorekommendationer

Nedan får du rekommendationer på ashtangayoga- samt andra kom-igång-sekvenser som är mindre fysiska. Här hittar du alla ashtangasekvenser  i videobiblioteket, här våra kom-igång-sekvenser och här hela vårt videobibliotek. Om du inte är medlem kan du testa tjänsten gratis 7 dagar för att utforska. 

Yogobe Video: 75jy

Här kan du se denna sekvens gratis, utan att vara medlem, samt läsa mer om Ashtangayoga.

Yogobe Video: 53hc Yogobe Video: 5z8b Yogobe Video: 2w5h Yogobe Video: 53gs Yogobe Video: 4ax6 Yogobe Video: 8d4s

"Jag börjar se på mina tankar, ord och handlingar i ett nytt ljus. Det är lika jobbigt som lärorikt." Carolina Molse skriver om att lyssna inåt, vad ahimsa, icke-våld betyder för henne och hur reflektion kan hjälpa henne öppna upp även om det känns jobbigt. 

Belysningen i salen är dämpad och längst fram är värmeljus utplacerade i vackra glasskålar av olika storlekar i milda pastellfärger. Mitt yogapass närmar sig sitt slut och jag ligger ner och vilar på det ljusa trägolvet. Runt omkring mig hör jag andetagen från människor i olika yogapositioner. Andetag som är ytliga, en del är djupa, andra är avslappnade och somliga ansträngda. Att lyssna till andetagen får mig att inse att personerna omkring mig var och en möter sin unika utmaning. Det är vackert på ett sätt som är svårt att beskriva och jag fylls av ödmjukhet inför dessa människor.

När jag inledde min yoga idag var kroppen stel. Flertalet positioner tog emot och jag kämpade med att hantera min frustration. Samtidigt försökte jag intala mig att allt är precis som det ska vara och fokuserade på att andas genom varje rörelse. Efter en stund släppte stelheten och mot slutet lättade även smärtan i ländryggen som smugit sig på under de senaste månaderna.

Men nu vilar jag och ett ord fångar mitt medvetande när jag sätter mig upp. Ahimsa. Ordet, som man ibland hör i samband med yoga, betyder icke-våld och kan också tolkas som att man varken ska skada andra eller sig själv i tankar, ord eller handling. Nyfiket låter jag ordet uppta mitt sinne och i flera dagar efteråt funderar jag på ordet och dess innebörd för mig. Jag börjar se på mina tankar, ord och handlingar i ett nytt ljus. Det är lika jobbigt som lärorikt. Är jag alltför kritisk, alltför dömande? Tyvärr inser jag att så nog har varit fallet. Jag som brukar hävda att man alltid har ett val. Att det handlar om förhållningssätt. Varför jag har valt att se på min omvärld ur en negativ lins kan jag inte riktigt svara på. Av olika anledningar har jag onekligen haft fel fokus i mitt liv just nu. Tacksamt tar jag emot mitt medvetandes uppmaning om att vara varsam med hur jag tänker, i det jag säger och i det jag gör.

En av mina yogainstruktörer hänvisade en gång till ett citat då jag uttryckte mina tillkortakommanden inom yogan. Den gången var de fysiska men jag väljer att tänka att samma uttryck kan innefatta de mentala delarna. Meningen hon citerade var: ”Do your practice and all is coming”.

Carolina

Lästips

• Inget är för evigt - förutom förändring, av Josephine Selander
• Prana - does it really exist? av Simon Krohn
• När var du senast ödmjuk mot dig själv? Av Carolina Molse

Om Carolina

Carolina är utbildad ekonom men jobbar nu inom projektledning. I april 2015 gav hon ut den öppenhjärtliga boken "Sagan om Anna" vilken hon började skriva året då hennes dotter Anna Sofia dog i cancer endast sex år gammal. Vid sidan om försäljning via internetbokhandeln går boken att finna på Carolinas hemsida. Det är Carolinas tanke att skänka överskottet från försäljningen av boken till Barncancerfonden. Ett sätt att infria hennes dotters vilja.

Carolina håller kostnadsfria föredrag på temat "Att hitta vägar I sorgen, inte UR sorgen". Dessa bokas via hennes hemsida. Nu skriver Carolina på sin nästa bok och är mammaledig med sin son på 14 månader som var mycket efterlängtad av två storasystrar i livet och en ängel någonstans därute.

Carolina är numera en återkommande och uppskattad gästbloggare här på Yogobe, hennes vackra inlägg går alltid rakt in i hjärtat.