Yoga, training and health inspiration for you

Varför har vi svårt att släppa taget om saker? Varför låter vi det som inte gynnar oss få ett så starkt fäste? Här skriver jag mer om hur vi ofta "rör om i huset" istället för att rensa ut.

Jag tänker på alla som kommit till mig sedan jag började undervisa i yoga för 13 år sedan. Tusentals människor varav de flesta haft en längtan att frigöra något, lösa upp något, bli lättare, släppa taget om något som följt dem, kanske tyngt dem. Det är inte alltid som detta har varit uttalat, utan många formulerar en önskan om att bli mjukare, uppleva mindre stress eller slappna av. Men, omformulerat kan vi ju lika gärna säga; ” släppa stelhet”, ”släppa taget om stressen” eller helt enkelt ”SLÄPPA TAGET”… om något…

Vi längtar kanske efter att släppa taget om frustrationen, tröttheten, ilskan, stelheten, bitterheten, sorgen, förödmjukelsen eller vad det nu är som klibbat sig fast inombords och som gör att vi inte känner oss fullt ut bekväma och närvarande i hela vårt varande.

Många rör om i huset
Till en början kände jag att mina tekniker och metoder fungerade bra, att saker och ting som tyngde någon, löstes upp och skapade lättnad. Hela HoliYogan bygger på varsamhet och inget sker plötsligt utan alltid i synk med individen och jag kände mig ganska övertygad om att mycket av det tunga bagage som mina deltagare kom med lastades ur i lagom takt. Ja, visst, det gjorde det också, jag har bevittnat många vackra och mjuka befrielseprocesser över tid som verkligen har förändrat ett mönster eller en prägling i grunden. Men… Jag började också bli varse att många ”rörde om” i huset, flyttade på inredningen, vädrade, kanske till och med målade om…och….efter att ha upplevt viss lättnad på yogamattan så vandrade de hemåt med nästan lika mycket av tyngden kvar ändå, även om upplevelsen av lättnad och befrielse kunde vara påtaglig i stunden! Varför? De gjorde ju allt, hade alla redskap, öppnade flöden, rensade och ändå…de höll envist fast vid sin tyngd, sin obalans någonstans i systemet.

VARFÖR?
Jag började nysta i detta! Varför och hur och var håller de kvar det som de egentligen längtar efter att släppa taget om?

Det är väsentligt att förstå att det här inte handlar om att värja sig mot en forcerad process, vilket är ett helt naturligt skydd som vi ska värna. HoliYogans metod handlar inte om att något ska forceras eller rämna eller att det ska gå snabbt att förändra, tvärtom så är det långsamhetens lov och varsamhetens dygd som är utgångspunkten. Där respekteras det naturliga skyddet mot förändring och att släppa taget om något som vi inte är redo för. Men, i varsamhet utmanas vi också till mjuk förändring av de skyddsmekanismer som låser in oss och våra flöden och som kan hjälpa oss att släppa taget och läka.

Motstånd mot jord
Jag tänker att yoga och meditation ofta associeras med det befriande flödet nerifrån och upp – befrielseflödet. Vi reser nerifrån och upp och det sägs inte alltid lika mycket om andra riktningen – att jobba med energiflödet uppifrån och ner, ner i jorden – manifesteringsflödet.

Varför reser vi hellre upp än ner?
En orsak kan vara att det ganska missvisande ibland anses vara ”mer” andligt att röra sig uppåt i energisystemet och det gör det kanske mer intressant och spännande att uppmärksamma det uppåtgående flödet. Att betona det uppåtgående flödet och befinna sig lite utanför sig själv och lite ovan jorden kan upplevas ”lättare”, för det är inte alltid skönt att bo i kroppen i det samhälle vi lever i. Varför är det inte alltid skönt att bo i kroppen? I ett ogrundat samhälle, som liksom vi gärna rör sig uppåt och bort med befrielseflödet, utvecklas lätt smärta. Våra kroppar får ont (fysiskt/emotionellt/mentalt) av prestation, av att sitta många timmar framför datorn, av stress, av ständigt hög aktivitetsnivå, av att vi vill framåt, av att vi vill klättra uppåt. Vi ges inte, eller ger oss inte utrymme för vila, återhämtning och att processa det som gör ”ont” för att kunna släppa det. Det paradoxala är att när vi utvecklat smärta (fysisk/emotionell/mental) så fjärmar vi oss ännu mer från manifesteringsflödet nedåt och vår grund. Varför? För att går vi ner i grunden så känner vi kroppen och hur den mår och jämfört med det oändliga flödet som tar sig ut ur de övre chakrana, så känns det väldigt ”ändligt” till och med trångt och obehagligt ibland. Men ATT stanna kvar i kroppen är bland annat det vi behöver för att kunna läka!

Medvetandet behöver bo i hela kroppen
All vår kraft och närvaro förläggs alltså väldigt lätt i de högre chakrana med sin snabba, lätta energi, och där måste den ständigt vaktas eftersom den är bedräglig och ostadig utan grund. Att vara i kontakt med sin grund är att vara hemma hela tiden, att bebo sig själv. Medvetandet behöver vara I kroppen! Medvetandet behöver bo i hela kroppen. När vi bor i vår egen kropp och är i kontakt med vår grund tror jag att vi också ser på vår fysiska omvärld på ett annat sätt. Vi ser och omfamnar jorden, känner ödmjukhet och inte bara rättigheter.

Fortsättning följer...
Mitt sätt att undervisa yoga som ett verktyg för att SLÄPPA TAGET kallar jag idag för HOLIYOGA. HoliYogan riktar sig såklart med kärlek även till den universella energin och solens kraft. Här kan du läsa del 2 på temat Släppa taget!

Lästips

• Läs mer om HoliYoga här, och HoliYoga Hormon här!
• Ett frigörande förlåt, av Linda Åslev
• Hur andas du egentligen? Hitta nyckeln till lugn!

Videotips med HoliYoga

Yogobe Video: f93k Yogobe Video: 7rd8

I vårt videobibliotek hittar du samtliga sekvenser med HoliYoga och Holiyoga Hormon. För att kunna se mer än en minut av våra videor behöver du vara inloggad som betalande medlem. Du kan alltid testa tjänsten gratis i sju dagar här. 

Sommaren står för dörren och vårkänslorna spritter i kroppen. Någon som blir sugen på festival utomhus, med yoga och träning? Förbered dig redan nu för Prana Festival i Göteborg i september, med massor av klasser och föreläsningar, ett 40-tal utställare, food trucks och härlig stämning! Arrangörerna Andreas Karlsson och David Eneroth, berättar här mer.

En hyllning till det mänskliga mötet

Alla som redan är frälsta känner till att yogan och meditationen kan bidra till fysiskt och psykiskt välmående, stimulera till ökad vänlighet och ge en stärkt känsla av gemenskap med andra levande varelser. För att inte tala om möjligheten till djup andlig utveckling som stabilt vilar på de två benen av medkänsla och visdom, två universella värden, snarare än någon enskild religions budskap.

På andra sidan sommaren, den 8-9 september utspelar sig Prana Festival. Där vill vi skapa en mötespunkt för alla som är intresserade av välmående, en plats där alla kan träffas för att träna och bli starkare, både mentalt och fysiskt. Vi vill sprida glädje och skapa ett festivalklimat där alla känner sig trygga att prata med alla, lite som på en privat fest. En hyllning till det mänskliga mötet. Vi vill inspirera till något som är långsiktigt bra, på riktigt, och inte någon quick-fix.

För att komma till tals med illvilja, hat, fördomar, övergrepp, främlingsfientlighet och andra hemskheter som plågar samhället behövs det mötesplatser som fokuserar på enhet och inkluderande värderingar.

Prana Festival vill stå för de goda och förenande krafterna. Prana kan översättas med livskraft, vilket är precis vad dessa två dagar på Bananpiren kommer öka bland deltagarna.

För att skapa svallvågor av positiv förändring i samhället behöver vi din hjälp. Du som redan har upplevt det kärleksfulla klimatet på våra event, du som med yogans hjälp vuxit och utvecklats,  anammat dess filosofi om icke-våld och gemenskap. Kom och stråla. Dela ljuset från ditt öppna hjärta och hjälp oss skapa samhällsförändring. På allvar.

Prana Festival 2018

8-9 september 2018 förvandlas Bananpiren i Göteborg till ett inspirerande festivalområde för hälsa och träning. Med mer än 100 klasser och föreläsningar, ett 40-tal utställare, food trucks och juicebar blir det en folkfest för träningsentusiaster. Passa på, Early-Bird pris gäller till och med 31 maj. Glöm inte att använda rabattkoden YOGOBE som ger dig 15% rabatt! Läs mer om Prana Festival här.

Lästips

• Se hela schemat för Prana Festival 2018 här!
• Andas för prana godness, av Milla Floryd.

Att göra val hör livet till, men ibland kan det kännas svårt. När mörkret ligger tungt i och runt oss. Men ljuset finns där, någonstans bakom det mörka och tunga. Ibland behöver vi bara lite hjälp att se det, att kunna välja det ljusa. Sofia Sivertsdotter fortsätter att inspirera till att öppna upp för ljuset, och livet, här under maj månad. 

Att välja ljuset

Det är lätt att tappa hoppet, när solen skyms bakom molnen. Det är lätt att förlora glädjen, när sorgen tar all plats. Det är lätt att känna sig ensam, när man inte har ett tillsammans att vända sig till. Det är lätt att tappa hoppet.

Vi går alla igenom mörka nätter, ödmjukande perioder och svårigheter som inte vill släppa greppet. Barnlöshet, skilsmässor, ekonomiska svårigheter, relationsproblem, sjukdom, arbetslöshet och depression. Det svarta har många olika nyanser, former och säregna djup.

Att välja livet är att välja ljuset. Att tro på livet är att tro på ljuset, även när regnet står som spön i backen. Det är att se strimmorna av ljus även i det mörkaste mörkret och att sedan följa dessa strimmor med fast blick och rak rygg, tills mörkret bedarrar.

Mörker kan inte leva i samklang med ljus. En enda ljusstrimma gör mörkret odugligt. Att välja ljuset är att välja bort mörkret, när mörkret gjort sitt. När tårar gråtits klart, när kroppen fått vila, när ensamheten tröttnat på självet, då finns ljuset alltid där som en trogen följeslagare med öppen famn.

Att välja ljuset är att låta var sak ha sin tid. Det är att se verkligheten som den är och att acceptera det som inte går att förändra. Men att välja ljuset är också att förändra det som kan förändras och att sträcka ut en hand till ljuset när mörkret vill ta över.

Bara för i dag, låt oss välja ljus framför mörker, sanning framför bortförklaringar och kärlek framför irritation och oro. Låt oss vandra med ljuset i hand, mot drömmar som vill besannas, äventyr som vill upptäckas och vyer som vill njutas. Gör oss starka i vår brinnande låga och hjälp oss att alltid tro på ljuset mer än vad vi tror på mörkret.

Tips på playlists

• Våga blomma ut - videosekvenser som hjälper dig att våga växa.
• Self-compassion - var snäll mot dig själv!

Lästips

• Våga blomma ut - Att välja våren, av Sofia Sivertsdotter (1 av 3)
• Läs intentionsinlägget för juni månad här – Sköna maj - låt dig själv blomma ut!
• Vi lever i ljuset av varandra, av Carolina Molse

Om Sofia

Sofia Sivertsdotter är författare till böckerna Modig, Strimmor av ljus, Tillitens väg - konsten att lita på livet och diktsamlingen Livnära. Hon har tidigare varit verksam som coach för artister, kreatörer och ledare, samt som meditationsledare och pilgrimsledare. Hon har blivit utsedd till "Årets inspiratör" och "Årets idealist". För mer information om Sofia,För mer information om Sofia, gå in på hennes hemsida!

Vågar du misslyckas? Eller står rädslan i vägen för dig? Yogaläraren och samtalsledaren Leila Andersson säger att vi behöver mod – mod att ta mer plats i oss själva och i våra liv. Tillåt rädslan att finnas inom dig. Tacka för att den försöker hålla dig trygg men våga dig sedan vidare trots den. Här ger Leila tips för hur du lurar motståndet!

“Vad ska andra tycka?” En av de mest skrämmande frågorna som existerar i den här världen. De historier vi berättar för oss själva som svar på den frågan har hindrat många drömmar från att uppfyllas, många budskap från att delas och ännu fler talanger från att förverkligas. Så hur gör vi om vi vill ta mer plats i oss själva, som oss själva och i våra liv? Bortom dömanden och åsikter, andras eller våra egna.

Mod kommer alltid före självförtroende
Det finns inget som heter “fearless” eller orädd när du vill leva ett kreativt, medvetet och närvarande liv. Det finns bara modet att ta rädslan i handen och gå ändå. Det finns ingen självklarhet innan du börjar, det finns bara modet att våga trots tvivel och osäkerheter. Självförtroende är det som kommer efter, det är belöningen (inte som i självkänsla som är ditt egenvärde och förstadiet till mod).

Någon sa en gång att den enda skillnaden på den som är framgångsrik och den som inte är det, är att, den som lyckas är den som vågade misslyckas en gång till, som vågade testa ytterligare en gång. Varsågod att definiera framgångsrik enligt din världsbild, inte den som ligger närmast till hands och som kanske inte är sann för dig.

“Fear is a natural reaction to moving closer to the truth” – Pema Chödrön

Ju närmare dig själv och din sanning du lever ju mer närvarande blir rädslan, oftast i form av motstånd. Motstånd kommer i alla möjliga skepnader. Vi säger saker till oss själva så som: jag är nog inte värd det här, jag ska bara komma i form först, det var ändå inte min grej, jag har inte tid, min att-göra-lista är redan för lång, det är ändå ingen som kommer lyssna, läsa eller köpa, jag gör det när barnen är lite större.

Gör tvärtom
Lösningen? Göra exakt det som motståndet inte vill att du ska göra. Ta emot rädslan. Tillåt rädslan att finnas inom dig. Sitt med den. Tacka för att den försöker hålla dig trygg men gå ändå vidare till GÅ. Med övning kommer färdighet och efter ett tag lär du dig att känna igen obehaget som ett tecken på att du är på väg till något bättre, något större. Till slut blir du bekväm med att vara obekväm, bekväm med att eventuellt både misslyckas och bli missbedömd. Till slut blir andras möjliga dömanden och funderingar bara en del av leken. Och kanske byts motstånd så småningom ut mot nyfikenhet. Hur skulle livet kunna se ut om du följde ditt motstånd som en kompass? Om du gjorde det till en vana att göra det som skapar mest motstånd?

Lura motståndet
Här kommer några frågor som du kan lura motståndet med för att komma igång med ditt nya liv, våga den där nya relationen, få till din nya hälsosamma vana, eller tacka ja till det där nya jobbet.

• Hur eller vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas?

• Om du inte visste hur det “ska” göras, hur skulle du göra då?

• Tänk om andras dömanden bara är intressanta åsikter?

Och mutor är alltid bra. Jag brukar muta mitt motstånd. Typ, som tack för att jag ger mig ut på arenan med öppet hjärta, redo att ta emot eventuella tomater eller riskerar att snubbla på mina egna fötter, får jag köpa den där nya tarotkortleken jag velat ha eller beställa Brené Browns senaste bok trots att jag redan lyssnat på den som ljudbok tre gånger. Works like a charm! Varje gång.

Lycka till! / Leila

Lästips

• Att leva från din grund, av Leila Andersson.
• Skippa prestationen, av Emma Öberg.
• Rädslan att misslyckas som nybörjare, Annica Holmberg.

Videorekommendationer

Yogobe Video: 3cyz Yogobe Video: 67131828 Yogobe Video: 3e5s Yogobe Video: 36wt

Om Leila

Leila Andersson skapar olika forum för personligt växande och hållbar helhetshälsa på plattformen Ett Större Liv.​ På hennes workshops, kurser och klasser är närvaro, nyfikenhet, radikal självmedkänsla och växande alltid centralt. ​Leila har mer än 15 års erfarenhet av personlig utveckling och flertalet utbildningar inom yoga, yinyoga, mindfulness och psykologi/psykoterapi.

Foto: Malin Wittig

Hur kan man ta med sig yogan in i föräldraskapet? För mig blev yogan räddningen då den grundar mig i min föräldraroll. Kanske är yogan också en väg till den andliga aspekten av att vara förälder. Och en hjälp till den allra viktigaste uppgiften, att vara här och nu. Läs och diskutera!

Jag hade inte yogat innan jag fick min dotter. Jag hade toktränat. Jag toktränade mig till skador och toktränade mig rakt in i väggen. Jag var ofta arg eller ledsen. Det enda jag inte provat var yoga, det var i mitt vingbrutna tillstånd det enda jag kunde förmå mig göra. Släpade mig till en yogamatta med skepsis och motstånd. Blev tagen! Jag hittade passion. Jag fann balans som kvinna, som fru, som mamma.

”Mamma behöver yogan för att bli en snäll, tålmodig och bra mamma. Annars blir hon en drake!” –  det är mitt argument hemma. Familjen respekterar och förstår. Tack! Jag arbetar med yogan idag, jag yogar varje dag och fördjupar mig i olika former. Jag är naprapat och försöker fokusera på just kvinnor. Kvinnor i olika skeden i livet.

Men hur hinner jag ha en daglig praktik? Jag prioriterar yogan framför att sova längre på morgonen. Jag kliver upp i ottan, jag balanserar tiden mellan yogakurser, familjetid och arbete på en vågskål där jag planerar minutiöst. För att jag vill, för att jag kan, för att jag blir en bättre mamma.

Men det är jag. Alla kan inte leva som jag. Men att hitta en vrå, en kvart, en prioritering för din eventuella längtan att yoga – det går.

Planera, planera
Det är frestande att vara romantisk i ordalagen runt yogapraktiken och föräldraskapet – MEN det är ren och skär planering för mig. Och rannsakar jag mig så är det ibland en ursäkt att komma hemifrån, vila från familjen, hitta mig själv. Yogan kan faktiskt vara det som grundar mig i föräldrarollen.

Hur hade jag blivit som förälder om jag inte hade yogan? Hur väver andra föräldrar som yogar in sin praktik, sin filosofi i vardagen? Sätter de yogiska principer i sin barnuppfostran, eller håller de sig till  den egna praktiken och blandar inte in resten av familjen? Hur gör du?

Ett tag försökte jag få min dotter och man att praktisera yoga men det är inte deras grej. Jag försöker att inte pracka på mitt barn eller man en praktik, utan låter min yoga påverka dem genom till exempel, mitt sätt att vara, leva och prata.

Mindfulness i vardagssysslor
Min ro och balans hittar jag när jag lyckas jonglera yogan med vardagssysslor i en rimlig regelbundenhet. Kanske få samma mindfulness när jag lagar mat, viker lakan eller hjälper min dotter med läxorna? Knepet tror jag är att erkänna hur vardagen ser ut, att den involverar mitt barn, min familj och mina vänner. Var med dem här och nu, var med dem när du har möjlighet. 

Det är inget nytt att träning, i vilken form det än är, kräver regelbundenhet och disciplin för att ge en känsla av trygghet, resultat och ordning. Den känslan av rutin kommer igen i barnuppfostran. Nattning av barn till exempel – kräver rutin, det finns ingen ”quick-fix” – varken i yogan eller föräldraskapet. Tålamod med mitt barn, tålamod med mig själv, tålamod med livet.

Att vara ”här och nu” kan vara en kliché, men när man är förälder bör man njuta av sina barn HÄR OCH NU! De växer, de blir stora, de skapar egna liv. Njut nu! Njut fullt ut! Nu när möjligheten finns – det lär mig yogan och meditationen.

När jag är hemma med mitt barn kan jag försäkra er om att hon inte bryr sig om vad jag gör i yogan, hon bryr sig om att jag är närvarande, både fysiskt och emotionellt. Det kärleksfulla lugn som jag ger min dotter odlas i min dagliga morgonpraktik. I själva verket är det dagliga livet en blandning av det enkla, det fantastiska och det tråkiga. Här hjälper yogan mig med balansen.

En enkel sanning
Men jag har mina dagar, mina helvetesstunder, när jag vill skrika, gråta och kasta saker! Jag är inte lugn som en filbunke, en ”mamma-mu” som bara är trygg. ABSOLUT INTE! Men tack vare min passion, min hobby, min filosofi som är yoga, kan jag tackla detta.

För vissa föräldrar kan det vara svårt att väva ihop det enkla med det fantastiska, eller att hitta tid för att jonglera föräldraskapet och yogapraktiken. Kanske rent av omöjligt. Men jag tänker att det finns en enkel sanning: så länge vi fortsätter vår uppfostran med kärlek, respekt och ger vår fulla uppmärksamhet, är vi bra föräldrar och vi uppfyller det viktigaste i livet. Jag tycker att den perfekta yogan är att finnas för mitt barn. Den viktigaste andliga övningen är liksom att vara förälder.

Lästips

• 10 budord för tränande gravida, av Rebecca Carlowitz.
• Forskning: Yoga mot förlossingsdepression.
• Din kropp är ditt barns tempel, av Alexandra Måneheim.

Videotips för vardagar

Yogobe Video: t36h Yogobe Video: 8fa9 Yogobe Video: 8ke5 Yogobe Video: w92b

Vill du få mer inspiration?

Vår Facebookcommunity YOGAMOM365 riktar sig till gravida och mammor. Vi vill inspirera till hållbar hälsa genom bland annat yoga, meditation, och andra sköna tips. I gruppen kan medlemmar ställa frågor, peppa och dela med sig av sina erfarenheter. Här hittar du glad och prestationslös träning för kropp, sinne och själ. Inspirera och inspireras med oss! 

"En dag i taget kan vi välja vår och blomning. Våga hoppet för vår egen skull, visa färg för varandras skull och följa vår innersta dröm, för mänsklighetens skull." Ordens kraft är så oändligt stark. Författaren Sofia Sivertsdotters texter, alltid fyllda av innerlighet och ord som går rakt in i hjärtat. Vi är så otroligt glada att få sprida tre stycken blogginlägg av henne på temat att blomma ut ut här under maj månad, allt för att inspirera dig till att göra just detta, att blomstra, att öppna upp ditt innersta vackra jag. Läs och njut! 

Att välja våren

Varje vår är en möjlighet att skjuta ut nya skott, att släppa taget om den inre vintern och att kasta sig ut på gräsmattor av frihet. Varje vår är beviset på att mörker alltid går över i ljus. Varje vår kan vi välja färger framför svärta, öppenhet framför slutenhet och tillit framför rädsla.

Våren är en signal för att våga tro, precis som varje liten blåsippa, citronfjäril och sädesärla gör. De trotsar lager av kyla och omöjlighet och arbetar sig fram till solstrålar och vårvärme. De fortsätter att blomma, utforska och flyga, trots bakslag av vinter och snö, trots motvind och grå himlar.

En dag i taget kan vi välja vår och blomning. Våga hoppet för vår egen skull, visa färg för varandras skull och följa vår innersta dröm, för mänsklighetens skull. När vi blommar, blir vi till blommor av inspiration för de som ännu inte vågat blomma. När vi är oss själva fullt ut, ger vi andra tillåtelse att vara detsamma. När vi väljer ljuset, visar vi naturen att vi är en del av den.

Bara för i dag, ge oss kraft att trotsa regn, lättja och utanförskap, för kärlekens skull. Ge oss mod att kliva över de hinder som står i vår väg. Ge oss tillit till att livet och blomningen väntar på andra sidan berget. Ge oss förmågan att tro på att vi är menade att blomma, menade att kasta oss ut för drömmars skull och gjorda för att skapa storverk i linje med dem vi är.

Bara för i dag, låt oss välja tro framför oro, produktivitet framför passivitet och ärlighet framför lögn. Låt oss ta framtid och dåtid i hand och välja nuet. Låt oss se möjligheter och blomning, istället för hopplöshet, motstånd och frustration. I dag, låt oss blomma.

Tips på playlists

• Våga blomma ut - videosekvenser som hjälper dig att våga växa.
• Self-compassion - var snäll mot dig själv!

Lästips

• Läs mer om Maj månads fokus här på Yogobe - Låt dig blomma ut
• Våga stanna upp - ladda inför nästa utmaning, av Emma Öberg
• Förgänglighet - livet är som att paddla i mareld, av Carolina Molse

Om Sofia

Sofia Sivertsdotter är författare till böckerna Modig, Strimmor av ljus, Tillitens väg - konsten att lita på livet och diktsamlingen Livnära. Hon har tidigare varit verksam som coach för artister, kreatörer och ledare, samt som meditationsledare och pilgrimsledare. Hon har blivit utsedd till "Årets inspiratör" och "Årets idealist". För mer information om Sofia, gå in på hennes hemsida! 

Visste du att du är helt fantastisk? Att du är något helt unikt och egentligen något mycket märkligt? Låt mig förklara hur jag ser dig, ur mitt perspektiv.

Den utvecklade delen och grottmänniskan lever tillsammans i dig

Du är en sammansmältning av två väldigt speciella företeelser. Å ena sidan är du en högt utvecklad varelse med otroliga förmågor: du kan tänka logiskt och rationellt och fatta avgörande beslut därefter. Du har förmågan att kommunicera, lära dig och komma ihåg. Du kan förstå och relatera till det som kallas tid. Du kan, med otroligt finmotoriska rörelser, skapa och beröra med dina händer. Ingen annan varelse på denna planet kan det.

Å andra sidan är du en produkt av miljontals år av evolution. En varelse som inte är styrd av tankar utan av hormoner, reflexer och impulser. En varelse som bara finns här och nu, där vad som har hänt och vad som kommer att hända inte påverkar dig, det enda som är viktigt är att överleva och ta sig framåt. En varelse som inte skulle bry sig om att skala bananen utan äta den hel.

Känner du igen dig? Inte? Det spännande är nämligen att inget av det här evolutionära arvet har lämnat dig. Det är bara den högt utvecklade delen av dig som, i viss mån, klarar av att kontrollera grottmänniskan inom dig.

För att göra det mer greppbart beskriver jag i mitt yrke dessa två delar som den medvetna kroppen, det vill säga den utvecklade delen av dig, och den omedvetna kroppen, vilket är din grottmänniska. Dessa två lever tillsammans i dig och skapar den unika person som du är.

Att se och förstå dessa två kroppar är mycket viktiga för mig då jag möter dem varje dag i mitt yrke som fysioterapeut. Jag arbetar med något som kallas rörelseintegrering, vilket är en princip för att utveckla personer, framförallt kroppsligt men oundvikligen också mentalt.

Ta vara på möjligheter och potential genom rörelseintegrering

Varje dag kliver det in personer på min klinik med en önskan om hjälp. Min uppgift är att se och förstå deras behov. Genom att inte se fel eller problem utan genom att ta vara på deras möjligheter och potential tar jag dem till den nya och bättre versionen av sig själva.

För att kunna göra detta måste jag se, lyssna på och behandla båda dessa kroppar.

En dag på min klinik. En helt vanlig person kommer för att besöka mig. Först kliver den medvetna kroppen in på kliniken och presenterar sig och sin tanke om varför de vill ha min hjälp. Det är nämligen den medvetna kroppen som uppfattar, tolkar och relaterar smärtan och problemen. Det är också den som målar upp en framtid om hur den vill att det ska vara och bli efter behandlingen.

Tillsammans med den medvetna kroppen, men lite bakom, kommer alltid den omedvetna kroppen. För den går alltid dit den medvetna kroppen går och den gör alltid, så gott som den kan, det som den medvetna kroppen vill. Oavsett om det blir så bra eller inte.

Den medvetna kroppen är mycket dominant. Den berättar hur det är, vad som är stelt och kort och gör ont. Vilka muskler, ben och nerver det är fel på samt att den redogör för vad alla andra, som de två träffat tidigare, har sagt.

Jag lyssnar tålmodigt och uppriktigt på den medvetna kroppen, tolkar och återberättar vad jag hört och förstått. Sedan vänder jag mig till den omedvetna kroppen och med min blick och mina händer säger jag: - Hej! Hur mår du? Vill du berätta för mig hur det egentligen står till?

Den omedvetna kroppen ger mig då sin version av "sanningen". Jag tar de två berättelserna och väver samman dem i min behandling för att utveckla personen och ta den dit den behöver vara.

Låt de två kropparna hitta varandra

Efter mina behandlingar, och då jag uppnått önskat resultat, är det som att jag ser hur den omedvetna kroppen tar den medvetna kroppen kärleksfullt i hand och ställer sig lite närmare för att säga; - Kommer du ihåg mig? Det är så här jag känns och upplevs när jag uppmärksammas, när jag får det jag behöver och när du inte hela tiden viftar bort mig och undviker mig.

Ansiktsuttrycket hos personen är obetalbart. Ett lugn och en ro sprider sig och det ser ut som personen hittar hem i sin egen kropp. Blir återseendet de två kropparna emellan kraftigt så kommer ofta också tårarna. Smärtan och problemet är förhoppningsvis också på väg bort. För mig är det dock inte lika viktigt, konstigt nog. Det viktiga är att de två kropparna har hittat varandra igen, kommit varandra närmare och kan förstå varandra. Det är nämligen det som är grunden för att personen ska kunna utvecklas och komma bort från sina smärtproblem eller nå sina mål.

Min fråga till den medvetna delen av dig är: 
- Kan du känna om du håller din omedvetna kropp i handen? Lyssnar du och arbetar du för att ni båda ska må så bra som ni bara kan inom dig?

Ur mitt perspektiv är inte en kropp till för att plågas och torteras för att nå mer eller mindre ouppnåeliga mål. Ur mitt perspektiv är den till för att vara ett hem för ditt välbefinnande och din lycka. Det är bara du som kan ta dig själv i hand och skapa det hemmet.

Foto: Sofia Kallner

Videotips med Soma Move

Yogobe Video: d7z6 Yogobe Video: 7s5r Yogobe Video: ku69 Yogobe Video: sr57

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid. Klicka här och kom igång direkt!

Lästips

• Läs om Yoga & rehab av fysioterapeuten Robin Tåg.
• Hur man kan motverka smärta & värk i vardagen av naprapaten Rebecca Carlowitz.
• Hur det är att vara skadad som yogi av Linda Åslev.

”Vi är inte här för att vara perfekta. Vi är här för att älska oss själva, perfekt och villkorslöst.” Yogaläraren Titti Pauler Reenstierna skriver här om yoga som ett redskap för personlig utveckling. Att det till slut handlar om att inse att vi faktiskt redan är fulländade!

Vi är redan hela och fulländade
Jag minns tillbaka på hur det kändes när jag började utöva yoga och meditation. Visst var det skönt och avstressande och underbart på ett sätt men samtidigt ökade också medvetenheten och det är inte alltid behagligt. För med den såg jag saker jag inte hade sett innan och jag blev överväldigad av tanken på hur mycket jag skulle behöva arbeta med mig själv. Så mycket sår som behövde läkas och så många inövade mönster som skulle behöva brytas. Jag längtade efter dagen då jag äntligen skulle vara en bättre version av mig själv.

Numera påminner jag mig själv om vad vi inom yogan egentligen menar när vi använder uttrycken ”personlig utveckling” och att ”arbeta med sig själv”. Enligt yogan är vi redan den bästa versionen av oss själva och det vi arbetar med är att minnas just det. Vi är redan hela och fulländade. Oberoende av hur mycket sår vi bär på eller hur många inövade mönster vi skulle gynnas av att förändra. Yoga lär oss att oavsett vad som pågår runtomkring oss eller inuti oss så är det inget fel med oss. Det finns inget att fixa. Inget att förbättra. Det vi gör med yogan som redskap är att istället väcka något som finns inom oss alla; villkorslös kärlek och oändlig medkänsla. När vi upplever hur vi kan ge detta till oss själva behöver vi inte längre leta efter det på andra ställen. Vi behöver inte längre sträva efter att förtjäna det eller få det från någon annan. Vi behöver inte förändra oss. Vi behöver bara minnas vilka vi är. Då kan vi agera i linje med de vi egentligen är.

Ge plats åt alla delar av dig själv
Jag ser inte längre fram emot den dag jag kommer vara en bättre version av mig själv (förutom de gånger jag glömmer bort allt det här och faller tillbaka i gamla hjulspår). Det jag oftare upplever att yogan gör för mig nu är att den bidrar till att öka min förmåga att vara bekväm med allt som uppstår, oavsett om det kommer utifrån eller inifrån mig själv. När jag kan ge plats åt medkänsla till alla delar av mig själv så släpper allt annat greppet om mitt beteende. När jag kan tillåta mig själv att ha alla mina ”galna” tankar och känslor, när jag omfamnar det faktum att jag är en människa med ett passionerat hjärta och ett komplicerat sinne, med en historia full av både lycka och sorg – då minskar inte min kärlek för mig själv i de stunder jag inte kan leva upp till min perfekta bild av hur jag borde vara. Det påverkar inte mitt självförtroende. När jag ökar min förmåga att ge plats åt alla delar av mig själv tillåter jag mitt sanna jag att träda fram och omfamna den del av mig som är rädd och osäker. Då kan mitt sanna jag visa mig vägen.

Det vackraste som finns är när vi människor kan förälska oss i oss själva och bli bekväma, självsäkra och trygga med vilka vi är. När du vet vem du är, vem du verkligen är, så kan inget omdöme, varken från någon annan eller från dig själv (du kanske har hört de där inre kritiska rösterna?) få dig att tro att du är något annat än det du vet att du är; fulländad, stark och älskvärd! Att förälska sig i sig själv är en otroligt vacker och samtidigt livslång process.

I de stunder jag kan fortsätta älska mig själv och omfamna allt med mig själv upplever jag en enorm inre kraft, kärlek och trygghet. Det är när vi känner trygghet och tillförlit som vi vågar ta risker i livet. Då kan vi blomma ut och minnas vilka vi är – och plötsligt öppnas dörrar vi aldrig ens kunde ana fanns…

”What is self esteem – it's the ability to see ourselves as flawed individuals and still hold ourselves in high regards. It’s anything but perfection.” – Esther Perel

Lästips

• Hitta din rytm i livet, av Cecilia Gustafsson.
• Vårstädning – Inifrån & ut, av Tia Jumbe.
• Att leva yoga, historien om den mänskliga gölpölen, av Camilla Persson.

Om Titti

Det Titti vill göra som yogalärare är att påminna dig om din inbyggda förmåga att vägleda dig själv,  och att livet och dina förhållanden inte är menade att vara "perfekta". Däremot kan du använda allt som händer runtomkring dig för att bli påmind om vem du egentligen är. När du vet det har du makten att styra ditt liv precis som du vill och leva det till fullo. Läs mer om Titti på hennes hemsida, på facebook eller följ henne på Instagram!