Move yogobe blog

Hitta tillbaks till livet med rörelse

16 september 2018 | Av Julia Liedbergius

Väljer du rörelse? Väljer du att låta det vara en del av ditt liv även om det bara handlar om några minuter per dag? Jag kom, efter ett lång paus där tröttheten tog över, tillbaka till träningen med 3 minuter. 3 minuter som vi nog alla kan avvara oss. De hjälper dig hitta en rutin och kan förändra ditt liv. 


Hur mäter du din tid?

Jag tycker inte att livet ska mätas i tid. Tid är ju bara något vi konstruerat för att ha kontroll över saker och ting och det verkar för mig som att ju mer inrutat livet blir, desto stressigare lever vi. När till exempel bussen inte kommer i tid, går vi sekunden efter planerad avgångstid upp i en osund stressnivå. Vi tittar på klockan tusen gånger om, kollar upp alla tänkbara fel, slutar andas.

De delar av året jag är i Buenos Aires i Argentina är ett inrutat liv lika obefintligt som underbart. Stadsbussen har inga tidtabeller (i alla fall inga officiella). Bussarna kommer och går som de vill (jag skämtar inte). Jag brukar få lägga på en halvtimme för komma i tid till mina klasser. De dagar jag har turen att tajma bussen perfekt har jag istället tid att ta en kaffe någonstans och läsa tidningen. Jag går upp tidigare, väntar mer, åker längre, för Buenos Aires är en enorm stad, men jag lever desto bättre. 

När jag var yngre delade jag upp mina morgnar i tidscykler. Exakt 15 minuter år vardera sak. Frukost, dusch/smink, klä på sig och noja sig, och den sista cykeln till att samla ihop mitt pick och pack för att gå till tåget. Jag tror inte att det gjorde mig gott någonstans. Den enda tid som nu är helig för mig, som jag andas och lever efter är en treminuters rutin som ingår i min morgonstund. Det är den enda tid jag vill mäta. 

När orken tar slut
Under en period i mitt liv ville jag inte träna alls. Det fanns många faktorer som spelade in, men den största var nog ändå att jag var så förbaskat trött på det. Trött som i att känna att endast lyfta ett finger är ansträngande. När man har träning och hälsa som yrke är det ett hårt slag att ta men till slut sa jag ändå helt nej till träning. Jag försökte så gott det gick att inte känna den press vi idag byggt upp i samhället - att om du inte tränar så finns du inte. Frågan om vad du tränar har nästan ersatt frågan om var du bor eller vad du arbetar med och i huvudstaden är ett sprunget maraton lika mycket värt som att bo innanför tullarna. Det är inget fel i själva saken att träna mycket, men hets är aldrig sunt. 

Även vi som arbetar med pilates eller yoga och ser träningen som ett sätt att förena kropp och knopp, att genom den ena stärka den andra, kan också ramla dit - bli påverkade, bli trötta, men ändå fortsätta i osund takt tills vi till slut blir tvingade att säga nej. För nejet kommer. 

Efter mer än ett år tänkte jag att nu får det vara nog, på något sätt måste jag komma tillbaka. Även om jag tog en välbehövlig paus så både förstod och kände jag att det inte var en hållbar situation. Att all vila till slut hade börjat få mig att känna mig ännu tröttare. Jag ville inte längre bära på känslan av att jag inte hade kontroll över min kropp, att inte vara stark nog att reagera på allt som livet hade att erbjuda. 

Musikens magi
Som gammal dansare har jag vanan, eller ovanan beroende på vem du frågar, att koreografera all musik jag hör. Musik är rörelse och rörelse är liv. Trots att lusten att börja träna hade kommit tillbaka kom jag inte längre än att sitta och stirra på min pilatesmatta. Till slut gav jag upp och gick ut. Med hörlurar i öronen strosade jag runt utan mål och plötsligt kom en låt som jag inte hört på länge. Jag började se rörelser i melodin som löd i mina öron. En kropp som kom till liv, armar som sträcktes och muskler som förlängdes. Jag stod stilla på gångbanan men inom mig rörde jag mig för fulla livet.

När låten tog slut sprang jag hem och satte på den igen men den här gången stod jag inte stilla. Det blev starten på en tre minuter lång morgonrutin som jag har hållit fast vid i snart tre år. Jag säger lång, för när man börjar från ingenting är tre minuter mycket. För någon som inte har tränat tidigare eller lider av smärtor kan tre minuter vara ett maratonlopp. Jag vet att lite kan göra stor skillnad. Lite fick mig att komma tillbaka. Man måste försöka se bort ifrån vad man var kapabel till en gång i tiden, och istället utgå ifrån den situation som man är i idag. Nu gör jag min rutin var jag än befinner mig och oberoende av vad jag har på min agenda för dagen. Jag gör den om jag går upp tidigt eller sent, om jag är hemma, befinner mig på ett hotell eller på besök hos någon. Även om jag inte har en matta till hands gör jag de där tre magiska minuterna. 

Lyssna inåt för att röra dig framåt
Trots att jag tyvärr ser fler som aktivt väljer bort att må bättre även om de vet att både hjälp och kunskap finns till hands, ser jag ändå fler som väljer rörelse för att självläka och komma tillbaka till livet precis som Joseph Pilates menade med sina böcker ”Your Health” och ”Return to Life with Contrology”. Vi blir till slut tvungna att lyssna på våra inre röster istället för samhällets röster för att kunna börja om igen, för att röra oss framåt. 

En av mina närmaste vänner i Tyskland tränar pilates för att bearbeta sin dåliga rygg som hon besväras av sedan flera år tillbaka och som tidigare tvingade henne att ligga till sängs i omgångar. Hon har bestämt sig för att må bättre och gör ihärdigt sina övningar för att bli friskare, för utan dom är hon lamslagen. Hon väljer att inte sluta, att inte lägga sig ner för gott. 

Min 89-åriga bestemor i Nordnorge lärde sig andningen inom pilates under denna jul eftersom hon fått astma på senare tid. Hon menar att hon måste lura astman, få upp sin lungkapacitet, för andas måste man och hon är inte klar med livet än. Min svärmor som först drabbades av en hjärtinfarkt och sedan en förödande cancer ringer mig från Argentina och ber mig om övningar för att bygga upp sin svaga men nu friska kropp. ”Jag måste tillbaka” säger hon. ”Gör mig stark”. 

"I must be right. Never an aspirin. Never injured a day in my life. The whole country, the whole world, should be doing my exercises. They'd be happier." - Joseph Pilates

Även om Joseph Pilates hade stort självförtroende när han sa detta, så var han lika övertygad som jag om att förändring sker genom rörelse, och rörelse är läkande. För vi står här snart 80 år efter att han skrev sin första bok och vi tränar det som han kallade för ”Contrology” och som vi kallar Pilates. Vi fortsätter att använda hans övningar och tar ständigt lärdom av en man som kämpade febrilt för sin metod. En man som gång på gång valde rörelse och som fick många, mig inkluderad, att komma tillbaka med hans metod. 

Mina största inspirationskällor förutom Pilates själv är de här tre människorna som jag nämnde ovan, som är spridda över hela världen. De har aldrig träffat varandra, och kommer troligtvis aldrig att göra det heller. Men de väljer samma sak, de måste ha rätt.

Videotips

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 7 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Lästips

Vill du också ha tillgång till vårt videobibliotek?
Logga in Prova gratis
Yogobe Nyhetsbrev
Vill du få inbjudningar, tips och inspiration direkt i din brevlåda online?

Läs vårt senaste nyhetsbrev