Do you also want access to our video library?

  • 2500 videos
  • No binding period
  • Free trial

Welcome to our blog

Yoga, training and health inspiration for you

Depression: En välkommen käftsmäll inifrån

Depression: En välkommen käftsmäll inifrån

07 februar 2016 | Av

Känner du dig deprimerad? Upplever du dig orkeslös, nedstämd, har ångest, gråter och kanske rent av känner dig helt värdelös? Gör du precis som många andra, kämpar emot och flyr när dessa känslor smyger på? Sluta med det.


I en stor del av mitt liv har jag i panik flytt från känslor som ångest, smärta, nedstämdhet och sorg. Ordet deprimerad har klingat dåligt i mina öron då det varit förknippat med känslotillstånd som gjort mig rädd. Och det är väl klart att jag har varit rädd, faktum är att jag till och med varit livrädd. Ingen har någonsin berättat för mig hur jag ska hantera dessa känslor.

På senare år har jag börjat se på depressioner på att annat sätt. Tänk om dess uppkomst är ett resultat av att vi inte lyssnar till våra kroppar och själar. Tänk om kroppen låter dig bli deprimerad, depressed, för att få dig att stanna upp. Egentligen kanske den bara redan i tidigt stadium försökt uttrycka att du behöver deep rest. Ja precis, en djup vila.

Min tro är att kroppen ganska tidigt, på olika sätt, börjar signalera när det är dags att dra ner på tempot, byta riktning i livet eller kanske bara stanna upp och reflektera. Av olika orsaker hör vi inte dessa signaler eller kanske rent av struntar i att lyssna på dem. Som ett resultat av detta börjar kroppen tala ännu högre med oss, men eftersom vi inte lyssnar då heller slår den till slut på alla varningssignaler och försätter oss i ett tillstånd som vi benämner depression. Depressionen innehåller en rad olika känslor. Dock tycks människan inte vara så intresserad av att varken ta reda på hur det ser ut eller egentligen känns. Vi är liksom ”nöjda” med att vara deprimerade.

Det välbekanta känns enklast
Vi upprepar samma mönster om och om igen, och trots att resultatet återigen blir detsamma, så fortsätter vi. För att det är lättast så, mest bekvämt. Men ändå är vi livrädda för att må dåligt. Vi tycks sakna redskapen som behövs för att bryta mönstren och försätts i en ond spiral. Så, tänk om vi skulle börja se på dessa känslor med andra ögon. Tänk om vi skulle omfamna hela känslostormen och istället för att fly ifrån den möta upp den och börja iaktta den från andra perspektiv. Tänk om vi skulle skaffa oss insikten av att detta är kroppens sätt att stoppa oss, och kanske till och med tacka den för det. Förstå att vi inte är programmerade maskiner som kan köra på utan bränsle och kontakt med själen hur länge som helst. Vidare kanske vi då så småningom skulle få förmågan att sluta värdera dessa känslor som något dåligt och istället iaktta dem, börja fundera över hur de faktiskt ser ut och varför de för tillfället äger en plats i vår kropp.

Så snart du börja titta på alla dessa känslor utifrån, utan att värdera dem, så kommer de inom kort ändra form. Det kan hända att de tillfälligt kommer tillbaka, men långsamt hittar du redskapen för att hantera dem. Min tro är att vi alla har ett särskilt uppdrag med våra liv, och under livets gång försöker vi ta reda på vad som är just vårt uppdrag. Det gör vi genom att testa olika vägar som ger olika insikter. När vi är på rätt spår upplevs saker och ting lätt, men när vi är på villovägar möter vi motstånd. Är vi för länge ute på dessa villovägar och vägrar inse faktum börjar kroppen till slut signalera att något är fel. Lyssnar vi inåt och har kontakt med själen hittar du snart nya vägar, gör du däremot inte det kommer kroppen försätta dig i en situation som tvingar dig att stanna upp. Du blir deprimerad.

Våga stanna upp
Andra tillfällen då vi kan komma i kontakt med dessa förnimmelser är när vi mediterar eller yogar. Härigenom hjälper du till att lösa upp gamla blockader i kroppen, som även de till en början kan upplevas smärtsamma. Hur dessa känslor än uppstår och vart de än kommer i från, välkomna dem. Var glad för att du äntligen kan ”se” dessa känslor, konstatera att de är där och acceptera dem. Tillåt dig själv att stanna upp ibland och göra ingenting, pausa. Vila, utvecklas och börja att förstå meningen med ditt liv. 

Jag vill tro att alla känslor så småningom kommer sammanvävas till ett enda härligt flöde. Då värderar du inte längre, du tar livet med ro och brukar genom att vara ditt potentiella fulla jag. Har du svårt att komma ner i varv och hitta denna vila och ro rekommenderar jag varmt yogan eller meditation. Ta hjälp av en duktig yogalärare som kan skapa en klass lämplig för dig. Jag rekommenderar också att du vid flera tillfällen under dagen bara tar någon minut här och där och skannar av kroppen. Titta på vilka förnimmelser som finns där just då. Bekanta dig med din kropp och försök hitta ett fint samarbete, ni ska ju ändå jobba ihop hela livet.


Lästips

Vill du ha verktyg för att landa i dig själv, samt bli mer observant och medveten om det som pågår i kropp och själ?

Videorekommendationer

Prova Yogobe gratis
För att ta del av hela våra videosekvenser behöver du vara inloggad samt betalande medlem. Är du ny till Yogobe kan du prova gratis i 3 dagar för att ta del av hela vårt videobibliotek. Väljer du att sedan betala för en månad eller fler gör du detta helt utan bindningstid. Registrera dig här!  

Open post
Meditativ långdistansträning och skrattyoga

Meditativ långdistansträning och skrattyoga

06 februar 2016 | Av
Yogobe

Yogobes praktikant, träningsbloggaren och PT:n Anna Lissjanis, delar med sig av sina meditativa upplevelser från skidspåret. Hon har även testat barnyoga med familjen, läs mer om hennes härliga blandning upplevelser under skidsemestern här!


Att finna lugnet inom sig

Det här med att träna ”korta, hårda och effektiva” träningspass har sina fördelar för prestationen, och för en fulltecknad agenda för den delen, men långa och lugna distanspass är minst lika viktiga och välgörande. Inte minst för att bygga en slitstark fysisk grund av uthållighet, pannben och frigöra sig från stress.  Jag har själv sällan tid, eller ro, att träna längre pass än en timme på vardagarna och lyxar därför extra mycket med lågintensiv distansträning nu på skidemestern. 

Att lugnt glida runt i soluppgången med djupa andetag, i monotona rörelser och hinna reflektera – glidometer efter glidomenter på nydragna manchesterspår. Fyllas av frisk fjälluft, grandoft, kraft och samtidigt ett mentalt lugn du automatiskt får i en vidunderlig natur som denna. Likt dunderhonung för själen och tankarna. Det ger en meditativ känsla. Att liksom i meditation få en känsla av att landa i sig själv och att hitta mitten. Att inte reagera på något och att inte låta sinnet fara iväg utan bara observera det som sker, till exempel genom att lyssna på ett ljud i taget runt omkring sig utan att lägga någon värdering kring det. Att meditera innebär alltså inte att du måste sitta med korslagda ben och ”sluta tänka” (vilket är omöjligt), utan istället försöka fokusera på något repetitivt som skidtag, andetag, omgivningen och kroppen för att släppa alla andra tankar så mycket det går

/system/media_objects/images/0e1/68e/eb-/original/anna_lissijanis_skidor_yogobe.jpg?1454754731

I den här miljön är längdskidåkning och då jag svischar nerför en slalombacke tusen gånger mer meditativ än att försöka yoga i vår pyttestuga. Här på Yogobe är det just nu meditationstema, något jag inte ger mig in på med barnen. Men vi har utforskat några videos för barnyoga ochungdomsyoga under veckan. Min tanke var, ”Skönt sätt att sträcka ut och komma ner i varv för oss alla efter timmarna i backen”. Lagom mosiga och fnissiga efter våra heldagar i backen blev det dock mer skrattyoga än lugn och ro. Men å andra sidan – skratt är också fantastiskt frigörande. Meditativt på sitt sätt.

Videosekvenser för barn och ungdomar som är kul att göra tillsammans: 

/system/media_objects/images/179/935/9f-/original/anna_lissijanis_barn_yoga_yogobe.jpg?1454754720

Meditationsmånad
Lär dig meditera med meditationsläraren Jessica Agert, ta del av denna månads tema Skapa utrymme - Meditation i vardagen här på Yogobe! 

Lästips


Om Anna

Anna Lissjanis är före detta Jämtlänningen, idag bosatt i Stockholm med man och fyra barn, som brinner för hälsa och att inspirera andra. Hela sitt vuxna liv har hon arbetat inom träningsbranschen på olika sätt, som frilansande personlig tränare, arrangör av träningsevent och filmer åt företag. Hon skriver också en av Sveriges största träningsbloggar Trend o träning, studerar Marknadskommunikation inom sociala medier och praktiserar just nu på Yogobe.

Open post
Att vägleda barn & ungdomar genom yoga

Att vägleda barn & ungdomar genom yoga

04 februar 2016 | Av

Det fanns en tid då du också var ett litet barn, fullt beroende av någon annan. Du hade vuxna människor omkring dig som fungerade som dina förebilder, ibland på ont ibland på gott. Varje dag växte du och blev minuter, timmar och till slut dagar äldre. Kanske har du nu förmånen att ha egna barn att vägleda genom livet, eller på något annat vis chansen att samspela med barn. Och kanske har därför också frågan inom dig någon gång ställts, hur gör man?


Troligtvis minns du både glädje och sorg från din egen barndom, stunder som har präglat dig till att bli den du är idag. Våra sinnen registrerar allt som händer och ju mer vakna vi är desto mer kan vi få ut av stunden. Idag står vi med den högsta siffran av barn med särskilda behov någonsin, och jag vill tro att du likväl som jag har börjat fundera över vad som är orsaken. Kan det verkligen vara så att människan förändrats så mycket på några årtionden? Högst troligt inte. Största sannolikheten är att samhället vi lever i påverkar oss ofta mer negativt än positivt. Så hur ska vi då göra för att skydda oss?

Om det nu är så att du är medveten om det som nämnts ovan kanske du till och med redan är i full gång med att bygga magiska sköldar som hjälper till att stoppa mot bland annat stress. Du vet säkert redan att yoga är en fantastisk ingrediens att blanda i materialet som bygger denna sköld stark. Men vet du ”hur” du bäst ska utföra yogan?

Att så ett frö
Att yoga med barn och ungdomar är inte alltid så enkelt som man kanske kan tro. Barn är ofta otåliga, vill inte som du vill, kan ibland bete sig dumt och säga (vad vi vuxna anser) opassande saker. Ungdomar har hormoner som nästintill sprutar ur öronen, ett väldigt humör varvat med trötthet. Alltså, det är helt förståeligt att den här planerade yogastunden du styrt upp 9 gånger av 10 inte blir av, och när den väl blir av känns den spänd och nervig. Men ge inte upp!

Jag ska medge en sak... 

Du har säkert hört hur man aldrig ska tvinga barn till att yoga. För en tid sedan gjorde jag just det. Jag tappade helt humöret på min dotter som ALDRIG vill yoga. Jag blev så upprörd att jag tvingade ner henne på mattan. När jag väl fått dit henne var hon fruktansvärt sur. Mitt hjärta slog som om det höll på att hoppa ur kroppen samtidigt som en total ångest slog på över vad jag precis hade gjort. Skit också!!! Jag körde på i allafall. Min dotter gjorde rörelserna jag uppmanade henne att göra med ett bittert uttryck då det plötsligt slog mig...

I all min välmening om att hjälpa och stärka min dotter missade jag att ta en djupare titt på vem hon är. Hon är idag 11 år gammal och barn i den åldern förändras otroligt mycket bara från vecka till vecka. Nu är hon inne i en riktigt stöddig tonårsfas där kompisar och innebandy är det som betyder mest. Ibland gillar hon verkligen inte sin mamma, mig, som ständigt tjatar om nyttig mat, avslappning, naturen och yoga. Ju mer jag ville hjälpa henne, desto mer anti blev hon.

Så om vi då tar oss tillbaka till mattan där hon satt sur som ett bi och jag med ångest och hjärtklappning kan jag ändå konstatera att något bra hände, polletten föll ner. Istället för att fortsätta mala mina livsmantran mötte jag henne från ett helt annat perspektiv. Efter en stunds tystnad frågade jag henne om hon visste att rörelsen vi gjorde (använde inte ordet position) är superbra för hennes innebandy? Den ökar din styrka och flexibilitet så du blir snabbare på planen, sa jag. Och vips, så gjorde hon rörelsen noga och väl. Jag lyckades motivera henne.

Efter yogan frågade hon om de olika rörelserna för att påminna sig själv, och då jag väl fångat hennes intresse flätade jag in yogans gynnsamma effekter mellan raderna. Vi hade ett fint samtal vid bordet där vi nu möttes på samma plattform.

Dagen efter kom hon och frågade om inte hon kunde få låna ett par yogabyxor av mig,  hon skulle ha dom till skolan. Hon såg lite roligt ut när hon tog på sig mina på tok för stora byxor, men just då var inte de det viktiga. Det viktiga var att vi nu hade hittat hennes yogaväg, där hon befinner sig just nu. När jag vinkade av henne vid skolan såg jag att hon hade en av mina bergskristaller runt halsen också. Hon vinkade glatt och så sa hon, idag är jag som du mamma.

Det gick någon vecka och hon höll i samma anda. En dag hade hon med sig en av hennes bästa vänner hem. När vi satt vi matbordet och åt frågade Ebba var jag köpt alla mina stenar. Sedan fyllde hon på med att hennes vän gärna ville ha ett halsband. Tjejerna spenderar nu mer tid hos oss än vad de någonsin gjort och det är många nyfikna frågor om bland annat yoga och hälsa i stort.

Mission completed... För den här gången. 

Videos online

Redan nu kan du testa barnyoga eller ungdomsyoga med mig här på Yogobe! För att se hela videos på Yogobe behöver du vara betalande medlem, är du inte redan medlem kan du testa gratis i tre dagar här. 

Lästips

 

Open post
Street Yogi – Ett fotoprojekt från hjärtat

Street Yogi – Ett fotoprojekt från hjärtat

03 februar 2016 | Av
Yogobe

Fotografen Linda Dahlqvist drabbades som 30-åring av cancer. I yogan och stödet från Ung Cancer, en ideell organisation för unga cancerdrabbade vuxna, fick hon stöd genom sjukdomen. Nu vill hon ge något tillbaks, genom fotoutställningen Street Yogi med vackra yogabilder, till förmån för just Ung Cancer. Här berättar hon mer! 


Yogan blev mitt stöd genom sjukdomen

Vi har alla våra första minnen av yogan. Första klassen vi gick på, första mattan vi köpte och första wow-känslan när vi mentalt klarade av att gå djupare in i en asana. Nu är jag på väg att uppleva min första yogavernissage och jag hoppas att du vill dela den upplevelsen med mig. Den 6 februari kl 13.00 är det nämligen dags för invigningen av min första egna fotoutställning – Street Yogi. Ett fotoprojekt som jag skapat till förmån för organisationen Ung Cancer, en ideell organisation som dagligen arbetar för att hjälpa och stötta unga vuxna cancerdrabbade (16-30 år) och deras närstående. Eftersom de var ett av mina största stöd under 2014 då jag själv var drabbad av bröstcancer.

Yogan har alltid legat mig varmt om hjärtat och det var under de stunder när cellgiftsbehandlingarna var som värst som jag verkligen fick användning för allt som yogan lärt mig. Därför var det ingen tillfällighet att det blev just yogisar som agerar modeller framför min kamera i detta projekt. När man som 30-åring får beskedet att att man har cancer så stannar hela världen. För mig kändes det som att någon öppnade upp ett stort svart hål under mina fötter. Jag kände mig så hjälplös. Det var först när jag upptäckte Ung Cancer som jag kände att jag fick den hjälpen och det stödet som jag verkligen behövde. 

/system/media_objects/images/e8a/e84/f3-/original/Linda_dahlqvist_street_yogi_Yogobe.jpg?1452766165Linda Dahlqvist, fotografen bakom projektet Street Yogi. Foto: Elin Holm

Eftersom yoga är en livsstil som i grund och botten handlar om hur man behandlar sig själv och andra människor runt omkring sig – så kändes yogan som den självklara kopplingen till mitt projekt. Utställningen består av 11 st fotoprintar, med lika många yogisar, poserande i olika stadsmiljöer som man kanske inte annars förväntar sig. Det är en illustration av den moderna yogin och en uppmaning om att man kan yoga när som helst och vart som helst, det är ett state of mind. Därför tog jag hjälp av mitt kontaktnät av yogavänner för att skapa Street Yogi.

För mig var det viktigt att få fram vardagsyogin. Det kan vara personen du möter på gatan, i väntrummet på sjukhuset eller i kön på matbutiken. Alla har vi våra utmaningar i livet och hanterar dessa på vårt egna sätt. För mig var det yogan som hjälpte mig genom mitt år med cancer och den fortsätter att läka mig varje dag. Jag hoppas att min fotokonst ska inspirera många och att pengarna som vi får in under 2016 ska hjälpa Ung Cancer att hjälpa fler unga som drabbats.

Med värme,
Linda Dahlqvist

Ta del av utställningen runt om i landet

Lindas utställning kommer att turnera runt Sverige 2016. Du hittar turnéschemat och mer information på Lindas hemsida, här kan du även beställa fotoprintar av de bilder du tycker extra mycket om! 

Följ gärna utställningen på Instagram, #streetyogi2016 och Facebook

Lästips


Linda Dahlqvist är en internationell porträtt- och bröllopsfotograf från Gävle som dokumenterar kärlek i både Sverige och Italien. Hon driver även bröllopsbloggen www.followyourheart.nu

Open post
Kung i tights

Kung i tights

30 januar 2016 | Av
Yogobe

Är det miljön eller vår personlighet som får oss att växa eller krympa som människor? Känna oss olika stora och starka? Detta är frågor som Yogobes praktikant Anna Lissjanis ställer sig efter första dagarna som ny på kontoret. Läs hennes tankar här! 


Utmaningarna som ny på jobbet

Ny på en arbetsplats en roll, hemma en, i en fin boutique på Östermalm en annan och i gymmiljö en ny. Intressant tycker jag, för vi är ju samma person - bara i olika kläder av trygghet.

Under min första vecka som praktikant på Yogobe har jag varit helt slut på kvällarna, rent fysiskt. Detta trots att jag hittills inte haft någon press på mig arbetsmässigt som praktikant. Tvärtom har jag blivit mycket väl omhändertagen och börjar komma in i gruppen, men för mig har det tagit både tid och kraft.

Det är miljön där jag inte känner mig hemma som slukar energi. Vilken dresscode gäller? Hur pratar man? Öppet och ärligt eller strikt och återhållsamt? Som ny på jobbet - vad kan jag bidra med? Jag har ju inte deras insikter och kunskaper i företaget. Mycket att ta in, många frågor men vill inte störa i onödan. Hur hittar jag till toaletten i detta virrvarr av kontor? Och varför ligger hela gänget plötsligt med fötterna upp i vädret? Är det meningen att jag också ska göra det? 

/system/media_objects/images/841/09e/a5-/original/avslappning_yogobe.jpg?1453975852

Ok, lite överdriven beskrivelse av första dagarna som ny på kontoret, men du förstår. Och sen. I nästa stund är jag kung.

Kung i tights
Bland hantlar och svettiga träningsmedlemmar växer jag. Där känner jag mig trygg med varenda vinkel i armbågsleden, vet exakt var det sköna nackskyddet till skivstången ligger, hur jag ska klä mig, prata, använda utrustningen och vilken effekt den får med tiden. Känner mig stark och BLIR det jag känner. Stark!

Redan innan jag kliver in i gymmet har jag bröstat upp mig och dragit på mig en självsäker kostym. I träningstights. Ser mig själv flyga upp i chinsräcket och lyfta feta vikter. Ser mig själv dansa fram på yogamattan och smidigt gå upp i bryggan. Oavsett träningsform, i mina träningstights känner jag mig mäktig och hemma.

Skulle jag räkna alla timmars arbete och träning i gymmiljö blir de säkert fler än de jag bott i vår nuvarande lägenhet, så det är inget konstigt. Klart jag är trygg av en lång erfarenhet och därför har jag så svårt att lämna träningsbranschen helt. Den är en del av mig.

/system/media_objects/images/32a/5de/88-/original/marklyft_16.jpg?1453975344

Men nya miljöer och nya utmaningar utvecklar oss 
Vissa människor verkar lika självsäkra överallt. Jag tror det har med personlighet och självförtroende att göra, men ju mer tid vi lägger, ju mer kunskap och trygghet vi får ju mer växer vi. På jobbet, yogamattan, i slalombacken eller bland hantlarna. Ger vi det tid blir vi alla kungar - i frack eller tights? Du bestämmer.

Efter två veckor på Yogobes kontor känner jag mig allt tryggare. Hittar i lokalen och har börjat komma in ett varmt, hårt arbetande och målmedvetet team. Ett gäng som brinner för människors välbefinnande precis som jag, även inom företaget. Det är därför 10 minuters avslappning, gärna med benen i vädret, är en del av arbetsdagen. Det är därför vi kör lunchyoga varje vecka.

Jag är ingen "kung på kontoret", men förutom att komma in som ny på en arbetsplats lär jag mig hela tiden att använda delar ur min utbildning i marknadsföring inom sociala medier på Nackademin rent praktiskt. Till exempel att skriva facebooktexter och blogginlägg åt ett annat företag än mitt eget, men även inom träning, om yoga och meditation.

Temamånad meditation

I februari har Yogobe meditationstema och inför det har jag bland tagit med mig att "ta in ny kunskap är en form av meditation". Att nya tankebanor vilar hjärnan på liknande sätt. Mer fakta om detta överlåter jag åt meditationsläraren Jessica Agert som här inleder temamånaden. En månad med tips på meditationstekniker som vi alla kan använda oss av för att komma ner i varv på jobbet, stärka vår självkänsla och hämta kraft inför vardagens utmaningar.

Videosekvenser för att hitta inre styrka och självförtroende

Lästips

Om Anna

Anna Lissjanis är före detta Jämtlänningen, idag bosatt i Stockholm med man och fyra barn, som brinner för hälsa och att inspirera andra. Hela sitt vuxna liv har hon arbetat inom träningsbranschen på olika sätt, som frilansande personlig tränare, arrangör av träningsevent och filmer åt företag. Hon skriver också en av Sveriges största träningsbloggar Trend o träning, studerar Marknadskommunikation inom sociala medier och praktiserar just nu på Yogobe.

 

Open post
Brita Zackari – taggad på att bli förälder

Brita Zackari – taggad på att bli förälder

28 januar 2016 | Av
Yogobe

Möt Brita Zackari, den vassa programledaren, manusförfattaren, radioprataren och Elle-bloggaren som gillar att träna hårt, älskar yoga och i vår leder SVT:s nya serie Grym kemi. Yogobe har intervjuat denna grymma donna som snart ska bli mamma!


Hur mår du?
– Jag mår som en kung. Eller, jag vet inte hur en sån mår. Jag mår sådär som man mår när man är nykär eller precis ätit nåt jättegott och belöningssystemet kickat igång (det är samma känsla va?) - glad och nöjd och upprymd.

Hur har din graviditet varit hittills?
– Först hemsk på grund av illamående. Men illamåendet är ju också en bekräftelse på att allt är på väg åt rätt håll så så fort jag inte var illamående blev jag jätteorolig. Vilket jag bittert fick ångra när illamåendet kom tillbaka en timme senare. När det gick över ganska precis i vecka 13 så började jag må så här oförskämt bra i stället, och det har jag gjort sedan dess.

Har du några gravidcravings? 
– Förutom att jag håller på att fixa hemma som en galning (obs inte renovering, mer storstädning av garderober) så har det inte varit nåt knas. Jag dricker rätt mycket mjölk och gillar att äta spenat men inte cravings direkt. 

Hur går tankarna kring förlossningen?
– Jag är superpeppad på förlossning. Kommer man hata mig för att jag är så sjukt positiv nu? Jag fattar såklart att den kommer bli asjobbig rent smärtmässigt men jag ser så mycket fram emot att vara med om en så häftig upplevelse, och att få göra det tillsammans med min bästa person i hela världen (Brita är gift med programledaren och träningsprofilen Kalle Zackari Wahlström). Och att grand finale innebär att jag får träffa min nya bästa person i hela världen. Win. 

Hur tror (& hoppas) du att ni kommer att bli som föräldrar?
– Kärleksfulla och närvarande. Förhoppningsvis inte sådär proffsföräldriga som jag tror vissa känner press att vara. Jag hoppas att vi kan känna oss trygga i att barnet har det bra bara hen får va med oss, även om vi inte springer på pedagogisk spädbarnsteater stup i kvarten. 

Vad är träning för dig? 
– Att göra kroppen trött. Att utmana mig själv. 

Hur tränade du innan bebisen i magen?
– Utan maskiner och hårt och snabbt, orkar inte med träning som är utdragen. Om det inte är yoga såklart, men det har varit svårt för mig att få till såna där träningspass som är en timme minst, då tar ju hela grejen minst två timmar. 

Hur tränar du nu?
– Gravidyoga på Yogayama och styrketräning. Kalle vet ingenting om gravidträning, men han är bra på att peppa när vi är på gymmet ihop. Försökte även cykla på gymmet härom dagen för jag längtade efter något pulshöjande, men det var så tråkigt så jag höll på att gå under. 

Vad tycker du om yoga?
– Underbart. Ryggen har börjat kännas lite nu så det känns bra att fokusera mer på stretching och andning.

Vad är hälsa för dig?
– Att må bra i hjärnan och kroppen utan att vara för sträng mot sig själv (till exempel med överdriven träning eller genom att förbjuda sig en massa mat). Om du är olycklig på vägen mot ditt mål har du fel mål. Tycker det är synd att hälsa så ofta förknippas med nån smal evigt leende galning som bara dricker smoothies, är därför snudd på allergisk mot begreppet. Ät mat, rör på kroppen så den blir trött och frigör en massa bra hormoner, vila om du har låg energi.  

Vill du läsa mer om och av Brita Zackari så gör du det på hennes blogg!

Open post
Vägra rädslan, leve kärleken!

Vägra rädslan, leve kärleken!

27 januar 2016 | Av

Tydligen ska man vara rädd, seriös och tyst. Den här veckan har jag upprepade gånger fått det klargjort för mig. Det finns så mycket rädsla i vårt samhälle. Men hur skulle det vara om vi inte var rädda?

Det började när jag på en sida på Facebook berättade att jag inte var rädd för att springa i skogen ensam. Att jag inte riktigt förstod varför jag skulle vara rädd eller varför så många andra verkade vara det.

Det kändes som att rädslan i gruppen smittade varandra och ökade utan reell anledning. Jag bara berättade att jag inte var rädd. Inget mer än så. Men jag blev aggressivt påhoppad. Det var tydligen provocerande. Jag borde vara rädd. Jag borde vara liten och hjälplös. Och om jag inte var det borde jag i alla fall vara tyst. Så de som var orimligt rädda kunde fortsätta att vara det.

Sedan var det all kritik mot programmet Vegorätt som florerat i veckan. Ett program där programledarna anklagades för att inte vara seriösa utan amatörmässiga. Jag upplevde dem som glada, livsbejakande och samtidigt kunniga. Oerhört befriande. Men man ska inte vara glad, lekfull och njuta av livet då är man inte kompetent. Man ska ha ett seriöst uttryck, man ska passa in. Man ska inte ha tid att värdesätta glädje, det vackra, kärlek och hälsa. Man ska hålla igen på sin härligt passionerade glädjefyllda sprudlighet. Lekfullhet, intuition och ett stort hjärta passar inte in i normen. Det är provocerande. Man är inte rädd, inte tyst, det är inte seriöst. Det är flummigt med lycka. Och hotfullt. Om vi hade kärlek som drivkraft i våra handlingar hur skulle vårt samspel vara då? 

Sedan var det Margot Wallström. En oerhört kompetent kvinna med stort patos som vågar stå för en politik som är obekväm, men rätt. Hon är inte rädd, inte tyst. Hon driver aktivt en utrikespolitik för att främja kvinnors situation och fred. Men hon borde vara det. Rädd och tyst. Annars kommer drevet.

Nu på morgonen lyssnade jag på kulturradion, en intervju med Ebba Witt Brattström där mannen som intervjuade henne på allvar frågade varför hon inte var räddhågsen, inte som de andra, hon var högljudd och skarp i debatten. Varför var hon inte räddhågsen? Vilken underlig fråga?

Rädsla håller oss tillbaks
Varför ska man vara rädd? Varför är det normen? Rädsla leder oss inte rätt. När vi är rädda gör vi ofta fel saker. Rädsla skapar impulsiva instinktiva försvarsbeteenden som skapar rädsla i andra, som skapar impulsiva instinktiva försvarsbeteenden, som skapar rädsla i andra och så vidare. Vi återskapar omedvetet försvarsmönster och låser oss i tänkta begränsningar. Vi låser inne det lekfulla glada. När vi är rädda har vi svårare att vara empatiska. Vi har svårare att gör sådant som är rätt för oss själva och varandra. 

Tänk om vi kunde sluta vara rädda och tysta och göra bra grejer för oss själva och varandra. Kanske skulle vi ha ett samspel som var svårare att utnyttja för ekonomisk vinning eller annat maktspel. Statushierarkin skulle kollapsa. Och sanningen är den: Vi behöver inte per automatik vara rädda för hot som inte existerar.

Jag vägrar! Vägrar rädslan i mig. Vägrar den i gruppen. Vägrar rädslonormen. Vägrar att skrämma och låsa in det irrationella, lekfulla, glädjefyllda hjärtat så att det ska upplevas som seriöst. Och det betyder inte att jag inte är kompetent. Bara att jag inte är rädd, att jag är öppen. Bara att jag tillåter mig själv att var både och. Både rationell och intuitiv. Både höra orden och känna pulsen. Det expanderar mig in i min kraft. Det gör mig lycklig och större och sann. När jag ger tillstånd till mig själv att vara så öppnar jag också upp möjligheten för andra. Du behöver inte vara rädd, ”seriös” eller tyst. Du kan vara stor, lekfull, ömsint och avslappnad och kompetent, trygg, riktad och agerande. Du kan ta plats. Du kan vara du! Och du är fantastisk. Rädslan behöver inte begränsa dig och ditt liv. Tro inte på normen.

Hur skulle det vara om vi inte var rädda? Så mycket öppenhet och lek!

Join the revolution! Free yourself! Vägra du med!
Vägra rädslan i dig. Den är inte din. Den gör dig inte större!

Lästips

Videorekommendationer

Open post
Älska din mammakropp - Del 4

Älska din mammakropp - Del 4

26 januar 2016 | Av

Vad sägs om att tala om funktion istället för form? Älska din mammakropp är inspirationstemat i YOGAMOM365 denna månad, detta är den fjärde och avslutande delen. Den här veckan fokuserar vi på hur häftiga våra kroppar är och vad de klarar av oavsett form!


Detta är en del i vårt inspirationstema Älska din mammakropp läs introduktionen till månaden här!

Vecka 4 (av 4) – Funktion före form

Är du som jag trött på detta eviga tjat om HUR vi ska se ut? Varför inte prata om kroppen utifrån vad den kan istället? Så himla mycket mer intressant och vettigt tycker jag. Vi är fast i en fåfäng tid och en mammakropp passar ju inte riktigt in i rådande skönhetsideal. Platt mage, nja. Fast hud, och fasta bröst, inte så värst va? Persikohy och avsaknad av mörka ringar under ögonen, tillåt mig att le!

Om man stirrar sig blind på idealen är det lätt att känna sig deppig, så gör inte det. Börja istället intressera dig för vad din kropp klarar av som att bära ett barn både i magen och sedan i din famn. Det är galet häftigt. Vilken resa våra kroppar gör. Såklart de förändras, men låt oss lämna diskussionen om vad som räknas som vackert och inte, låt oss lämna ytan för ett tag.  En mammakropp är stark och det är betydligt viktigare. Faktum är att man med lite vilja och tålamod till och med kan bli starkare än någonsin efter att man har fått barn, men det kräver ju lite tålamod och dedikation förstås.

Yogan har varit oerhört värdefull för mig, både för att utveckla ett sunt tankesätt kring mig själv och min nya kropp men också för att bygga mig starkare, smidigare och modigare. I en stark kropp bor dessutom en lite gladare mamma, kvinna, vän och partner så investera i att stärka dig av rätt anledningar. Det ytliga kan ju dessutom komma med på köpet, men låt det inte vara ditt fokus, du är mycket viktigare än så.

Videorekommendationer

Jag har valt ut några videos som handlar om att göra dig till din bästa version av dig själv och när man mår bra är det lättare att också älska sin mammakropp.

Ta hand om er <3

YOGAMOM by YOGOBE riktar sig till gravida och mammor med visionen att inspirera till hållbar hälsa genom yoga, meditation, kosttips och träning. I communityn YOGAMOM365 på Facebook kan alla i gruppen ohämmat prata, ställa frågor, mysa och byta tankar och tips. Inte minst med många experter i Team Yogobe. Löpande genom året introducerar vi nya teman och utmaningar till glad och prestationslös träning för kropp, sinne och själ genom aktiviteter som är relevanta för dig som är gravid eller mamma. Inspirera och inspireras med oss! Läs mer om YOGAMOM här.

Open post

Search

Categories