Yoga, träning och hälsoinspiration för dig

Är du en senior backend-utvecklare som skulle vilja vara med och driva Yogobe.com framåt? Vårt tech team består idag av 5 personer och vi letar efter dig som med kunnande och kompetens vill vara med och ta oss till nästa nivå.

Om Yogobe

Yogobe erbjuder videor, vägledning och verktyg för att möta och motverka stress, stillasittande och psykisk ohälsa. Vår affär är video streaming, content distribution, marketplace och på sikt community. Vi är nordens största onlinetjänst inom yoga, träning & hälsa med 135.000 medlemmar över fyra marknader.

Vi jobbar med stort fokus på kvalitet samt social hållbarhet och hälsa hos individer, företag och i samhället. Till vår hjälp har vi många av de främsta experterna och profilerna inom respektive område.

Om tjänsten

Vår dröm är att hitta dig som vill äga vårt backend. Vi gör just nu en förflyttning från legacy och in i framtiden. För detta letar vi efter dig som vill leda arbetet genom en oerhört viktig fas i samråd med vår tech-lead och seniora konsulter. Nästa steg blir att bygga nästa generation av Yogobe. Nordens första och största digitala video streaming tjänst och community inom yoga, hälsa och träning. Vårt backend idag är i Rails och frontend i React och React Native.

Du kommer framförallt att arbeta med:

• att såväl utveckla nya produkter och funktioner som att förbättra befintliga.
• tekniskt ledarskap till ingenjörerna i ditt team.
• att utveckla och testa nya idéer och utforska nya möjligheter i samråd med teamet.
• att förbättra tekniska processer och verktyg för att öka teamproduktiviteten.

Kompetensprofil

För att lyckas i rollen ser vi att du:

• har byggt och distribuerat backend med Rails
• har erfarenhet av att använda GraphQL i backend
• är bekant med AWS som infrastruktur
• kan verka samt uttrycka dig på engelska, verbalt och skriftligt
• har ett öga för detaljer
• har dokumenterad erfarenhet av att skeppa features
• är flexibel och lösningsorienterad
• är ordningsam, organiserad och självvgående

Om dig

Hos oss är det viktigt att du är prestigelös och lojal, nyfiken och en riktig teamplayer. Ett intresse för hälsa och en vilja att vara med & göra skillnad inom psykisk ohälsa (vara syftesdriven) är något vi sätter stort pris på.

Det här är vi

Vi som arbetar på Yogobe är ett glatt och avslappnat gäng på ca 10 personer som sätter stort värde på att arbeta med andra som brinner för det de gör. Vi har en varm och stark startup-kultur med mycket frihet under ansvar och flexibla arbetstider. Det viktigaste för oss är att alla äger sina roller, tycker om att ta ansvar, vågar tro på sig själva, vill få och ge stöd till sina kollegor och mår bra av en god och öppen kommunikation.

Omfattning och tillträde

• Omfattning: Heltid som anställd eller konsult
• Tillträde: Så snart som möjligt
• Arbetsplats: Yogobe HQ på Lästmakargatan 13 i centrala Stockholm.

Ansökan

Om du vill vara med och skapa magisk plattform med ett riktigt härlig team så hör av dig direkt till mig, [email protected]. Vi går igenom ansökningarna och bjuder in till intervjuer löpande.

Vi ser fram emot att läsa din ansökan!

I want you to be aware of what it is you really want to cultivate through your practice. Are you on the right path? Be curious and ask questions! For example if it is ok to ask yourself if the teacher in front of you is a person who inspires you both on and off the mat. Does their philosophy match with their everyday actions? When we take our first step on a spiritual path it is important to ask these questions to know what the path is really cultivating. 

Mismatches

The definition of Spiritual bypassing is to use spiritual terms to avoid the ‘mess’ of everyday life. Common examples are exaggerated detachment, emotional numbing, anger phobia and overemphasis on the positive. (Very prevalent in the spiritual social media world). When I lived in Thailand at a Tantra university I was guilty of Spiritual bypassing. I focused a lot on building energy into my heart chakra for two years and then believed myself to be so much in ‘anahata’ (the heart chakra) that I was far too loving to get angry.

In reality, I was scared of the emotion of anger and was using a spiritual belief to avoid dealing with emotions from the past that I had never integrated. If you keep shoving anything down in the dark for long enough its roar becomes louder, which is what eventually happened.

One of my teachers, Sarah Powers, talks about, not just waking up (reaching higher states of consciousness), but also growing up, (integrating and holding our emotions) and growing out (meeting ourselves with compassion so we can then share it with others).

Here are some examples of what I try to cultivate in my practice:

• Non judgmental loving awareness
  The moment I sit or stand on my mat I drop into moment to moment, non-judgmental, loving awareness. I check in with my body, with my emotions and then my mind. I try to see what is going on inside, (interoception) and by doing this frequently, in a loving way, it helps to regulate my emotions better.
  
  In our daily lives when an emotion comes up it is easy to be consumed by it and act from that emotional place. The more we practice mindfulness the more we can start to see what is going on in our inner landscape and choose how we respond to life.
  
  A choice is a spontaneous response, a reaction is usually a subconscious decision taken from outside our conscious control. (Think someone saying angry words that they regret after). Therefore, mindfulness practice is giving us more choices to respond to the ups and downs of life in a skilful way. It is teaching us to un-blend from the emotion, not to sit on it but to sit with the emotion in a loving way.

• Focus, Calm and Centring
  Have there ever been so many distractions over the course of humanity as now? I think not! Whether it is the TV, e-mails, Facebook or Instagram our attention spans are reportedly getting shorter and shorter.
  
  After the initial mindfulness of body, heart and mind I check in with the breath. At first, to notice the breath, is it soft or heavy? Loud or quiet? More in the left nostril or right nostril? More in the belly or chest? Everytime the mind wanders I bring it back to feeling the breath, without controlling the breath. This is starting to train the brain to focus on what we want to let go of. To attend to what we intend. This practice is literally building up the decision making part of the brain to help us not get so caught up in content but to choose which content is beneficial.
  
  Through practice it is easier to be present with our loved ones when we are at home. Instead of the planning mind sneaking in and getting caught up in thoughts of work we can let these thoughts go and give our entire attention to our loved ones. A rare and valuable gift!
  
  After this breath focus, I drop the awareness to the lower belly, and start to breath diaphragmatically, with an ujjayi breath, to a ratio of 5 in 5 out. By breathing diaphragmatically the abdominal organs and the vagus nerve (a nerve that runs through all the organs) get massaged and therefore the body moves into the ‘rest and digest’ branch of the nervous system and out the ‘fight of flight’ branch. In the rest and digest branch, the heart rate lower, blood pressure lowers, the immune system is boosted and digestion can occur.
  
  The breathing rhythm 5 in 5 out is also an optimum rhythm to relax the body and give the best fuel to the brain. From a more energetic point of view by dropping the awareness to the lower belly, we drop into the ‘hara’ - a place of ‘being’ not doing, a place where our intuition and natural intelligence can arise.

• Playfulness and Curiosity
  Look at any new born of any species and they come into the world with so much playfulness and curiosity, which as adults we sometimes forget and become far too serious. One fascinating study on bears showed that the bears who played the most lived the longest, which is a good enough reason for me.
  
  However, a posture can never be truly known. Each day is different, each moment and even each breath! In each posture we can cultivate a curiosity for what is alive right now. Physically am I stiffer on one side or the other in a posture? Does my mind wander in some postures more than others? What emotions or thoughts come up in each posture? Each posture is a wonderful frame for you to dive in and investigate what is happening here and now.
  
  These are some examples of tools I use to cultivate certain qualities in my life, as first you make habits then habits make you.
  
  To play is such a privilege as it means we are feeling safe, so if we feel safe enough in our practice how can we bring more curiosity and play into each moment? The ego likes to put things in a box, to think it knows something, so that it can put its attention elsewhere. An example of this would be childs pose, the mind thinks it knows this posture, so it wonders off to plan tomorrow.
  
  Here are some questions I encourage you to have in mind the next time you go to class or step on your mat; What do I want to cultivate more of in my life? Is this practice helping me to get there? How can I use this very moment to begin?

Video recommendations

Yogobe Video: tw35 Yogobe Video: g42f Yogobe Video: 84es Yogobe Video: x9r7

To see a whole video you need to be logged in as a paying Yogobe member. Haven't tried Yogobe before? Try it out for 14 days for free – register here!

Read more about yoga and health

• Yoga is not important, by Simon Krohn
• Going outside, being lost, and staying found, with Frida Boström
• Prāṇa - does it really exist?, by Simon Krohn

När livet inte blir som vi tänkt oss, när allt kastas omkull på 30 sekunder. En isfläck, en cykel, en axel mot asfalten, sen är livet sig inte likt. Axel krossad, själen krossad. Identiteten som naprapat, yogalärare, doula, som tränande individ tar abrupt slut. Eller? Läs mer om skador, återgång och hur självmedkänsla kan hjälpa.

När du behöver ändra på allt

Det jag vill skriva om här är inte hur jag mår utan hur du kan göra med din yogapraktik efter en skada, under den långa rehabilitering och hur livet kanske får en ny twist. Vissa saker är kanske självklara, men jag tänker att det tål att upprepas.

Jag är skadad nu, min arm opererad och jag får ändra allt i mitt liv. Mitt yrke som naprapat, min yoga, min roll som doula – allt ställs på sin spets. Så här tänkte jag skriva om hur yoga ska integreras i livet och du med den i vardagen.

Skador, förlossning, sjukdom, operationer etc. kan hindra oss från att utöva vår fysiska yogapraktik. När kan man gå tillbaka till sin praktik? Vad säger din läkare? Vad säger din kropp? Var ärlig nu. Det kan vara oerhört frestande att vilja starta en aktivitet så snart som möjligt. Men för att förhindra ytterligare skada, gå inte igång för fort med fel saker.

Om vi tar det från grunden: vad händer i ditt nervsystem? 

Vagusnerven aktiverar två nyckelsystem i kroppen som påverkar hur du känner dig: det parasympatiska nervsystemet (även det som aktiveras när du är i rest and digest-läge) och det sympatiska nervsystemet (din fight-flight-frysmekanism). Att känna medkänsla gentemot dig själv i ett läge när kroppen är stukad, hjälper dig att aktivera ditt parasympatiska nervsystem. Du blir mer lugn och avslappnad, och din hjärna fungerar bäst i detta läge. Ditt blodtryck och din hjärtfrekvens sjunker och ditt immunsystem blir mer robust.

Å andra sidan, när det sympatiska nervsystemet är aktiverat, ökar blodtrycket och hjärtfrekvensen likaså. Din hjärna är inte lika skarp som vanligt, och stresshormoner (bland annat kortisol och noradrenalin) liksom inflammatoriska proteiner släpps ut i blodomloppet. Även om det är bra att veta vad som händer fysiologiskt när vi visar oss själva medkänsla (eller inte), är det lika viktigt att översätta det lärandet till vardagen. Var inte för hård mot dig själv. Kronisk självkritik drar igång det sympatiska nervsystemet, vilket i begynnelsen var utformat för att hantera fysiska hot, men nu skapas de flesta av våra hot i våra sinnen. Det kan vara tankar som:” Jag är inte tillräckligt bra. ”

Genom att göra det motsatta – genom att acceptera och trösta oss själva och ge efter för kraften i självmedkänsla – kan vi förhålla oss bättre till vår smärta, och vänligheten mot oss själva avaktiverar dessutom det sympatiska nervsystemet vilket då hjälper oss att läka. Ett fantastiskt system som tål att aktiveras och jobbas på!

Visar du vänlighet mot dig själv?

Naturligtvis är det en ganska krävande uppgift att coacha sin inre röst och prata med sig själv som man pratar med din bästa vän. Det är så vanligt att människor känner medkänsla med andra men saknar förmågan att visa vänlighet och tålamod mot sig själva. Men det behövs en del motivation för att ändra sitt tillvägagångssätt gentemot sig själv. Att förbättra självmedkänsla gör dessutom att du är ännu mer medkännande mot andra. Det beror på att när du engagerar ditt parasympatiska nervsystem så kommer du oftare och mer effektivt att kunna vara mer närvarande och vänlig.

Och hur gör du när skadan hindrar dig att utöva din praktik? Det är inte så lätt att ta till mindfulness och meditation, även om detta skulle vara det ultimata tillfället. Men just därför kan det vara extra svårt.

Tips för att komma tillbaka efter en skada/sjukdom

Är du orolig för att komma tillbaka på mattan efter en tid i konvalescens? Här är några tips för att underlätta eventuell oro:

• Gå först och främst inte tillbaka för tidigt till din yoga. Låt kroppen och sinnet vara det som pratar med dig, inte ett kaxigt ego. För att förhindra ytterligare skada och god läkning – återgå inte för tidigt.

• Ta det lugnt och ta dig tid att bekanta dig med de förändringar som eventuellt skett i kroppen. Kom ihåg att du är här för att kunna hålla en sund och regelbunden praktik, inte glänsa kortsiktigt. Tålamodet och andetaget är nyckeln tillbaka till en stadig och hållbar praktik.

• Var inte hård mot dig själv. Det är lätt att bli frustrerad när du inte kan göra samma positioner som du tidigare kunnat. Men din yogapraktik förändras ständigt på grund av olika saker i livet och att bara få ha en regelbunden praktik är framsteg varje gång.

• Att ständigt prata och tänka på sin skada, eller en negativ situation eller ett bakslag, ger bara det negativa mer kraft. Fokusera på de positiva aspekterna av ditt liv medan du vidtar åtgärder för att bli frisk.

• Prioritera egenvård. Känn känslorna, men fastna i i dem.

Det jag gör är inte vem jag är

Fysiska skador tar ju inte bara en del av din fysiska förmåga, de gör också ett stora avtryck på ditt mentala och emotionella tillstånd, vilket lämnar dig på en utsatt plats. Jag förstår intellektuellt att under de första månaderna efter min skada kommer jag att uppleva mycket inre oro, ångest och även depression. Hur jag skulle kunna stå på egna ben, hur ska jag kunna sköta mitt företag, hur kommer detta påverka mig? Hur länge ska jag vara i detta begränsade tillstånd? Det sätt som jag normalt bearbetar denna typ av ångest brukar vara med min yogapraktik, men det är inte ett alternativ nu.

Men det jag GÖR är inte min IDENTITET, mitt JAG. Asanapraktiken är bara ett verktyg för att hjälpa mig att koppla in mig till det djupare planet än den fysiska kroppen. Att komma ifrån min yrkesroll, innebär inte att jag tappar min kunskap eller min kompetens.

Precis som att hålla fast vid sitt förflutna inte tjänar något till, är orealistiska förväntningar på hur ens praktik "borde" se ut inom en viss tid, inte hälsosamt. Din privata tidslinje och ödets tidslinjer stämmer inte alltid. Lyssna på din läkare eller fysioterapeut och ta reda på om det finns några positioner som kan minska din smärta eller hjälpa till att läka din skada. Innan jag gör någon asana, borde jag fråga mig själv: "Kommer den här positionen att hjälpa min skada, eller göra den värre?" Låt kroppen vara guiden.

Jag ska försöka att inte slösa tid på att bli bitter. Dit sinnet går, följer kroppen! Jag kan hitta samma drömmar som jag hade före skadan, som fortfarande kan hända. Försöka se mina bakslag som mina guider. Fortsätta drömma stort.

Lästips

• Slappna av på djupet med yoga nidra.
• Props – vad, hur och varför?
• Symmetriska rörelser för friska leder, av Rebecca Carlowitz.

Läkande videotips

Yogobe Video: pd46 Yogobe Video: 3s4e Yogobe Video: 5sr3 Yogobe Video: g5f3

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar utan bindningstid. Klicka här och kom igång direkt!

Spouses and partners to cancer patients have a higher risk of illness. The stress and the increased demands in caring for a loved one may be too overwhelming. This is why self-care is so important. You need to care of yourself, for yourself.

To lose oneself while caring for another

This is the fourth blog post in a series on living with cancer that I'll be writing the coming months. The introduction and links to the first blog posts, can be found in the first one; To live with, after and next to cancer.

The fact that yoga and a routine of introspection, self-care, and exercise was well integrated in my life didn’t matter when my boyfriend was diagnosed with cancer. He and the cancer became center of attention and I neglected myself to support and care for him.

Luckily, he was smarter than I. He shoved me out the door to go running. He told me to leave the hospital and go to yoga when I wanted to stay with him. He said that he would be fine alone if I wanted to meditate, and that I would feel better if I did so. He was right. Of course, he was.

It is so easy to lose oneself when living next to cancer. When someone we love and hold so close is threatened by death or suffers greatly during treatment, how can we not? At the hospitals and in the health care system all focus is on the sick person. As loved ones we suffer too. We are scared, sad, tired, and overwhelmed too. But our needs are put aside, and we are often forgotten.

You become the Project leader

Research made by Katarina Sjövall at Lund University show that relatives to those diagnosed with cancer get sicker as well. Spouses and partners to cancer patients have a 25% higher risk of cardiac disease; joint- and muscle pain; mental illnesses such as depression and anxiety; and burn out. Exactly why is not firmly established but probably due to the psychological stress and the increased demands caring for the spouse.

Ola Ringdahl talks in his book Att stå bredvid cancer about the roles loved ones take on. It is easy to understand how and why we ourselves end up at the doctor’s office in need of care. When “The Cancer Project” starts you become the Project leader keeping track of doctors’ appointments; making sure information is not lost between different hospital wards; and acting as the Interpreter, the Translator, and the Extra memory. You are the Caretaker putting on band-aids, cleaning up vomit, and making sure the medications is taken at the right time.

When the sadness and anxiety become too great you are the Comforter, giving your partner, child, parent, or friend a hug and wipe away their tears. You are also the Informer, the one others turn to to know how the sick one is doing. And even if cancer puts pause on your lives, the world around continues to spin. That means that you also shoulder the tasks of the Everyday creator, maintaining some kind of normalcy with work and family.

Prioritize yourself / Self-care

You are also a just You. But You are often not allowed to take up space. Living next to cancer usually means that when You are in a desperate need of a break from all the roles, guilt kicks in. Taking time for yourself when cancer is raging in your loved one’s body is just selfish, right?

The guilt is a constant companion. I’ve lived with it, and from conversations with others living next to cancer, I know it is something almost everyone struggles hard with. A common comment in cancer communities is that they work so hard all the time, but they don’t know how they can keep it up. They are running out of energy. Deep down you KNOW that prioritizing yourself once in a while is important. You need to find ways to make yourself last. For your loved one’s sake, but mostly for your own. You know best which ways works best for you to recharge, but here are some tips:

Sara Hoy has written the book Yoga och vetenskap – därför funkar det. Science show us that yoga makes us more resilient to stress, decreases blood pressure and reduces the risk of cardiac disease; helps with depression; and reduces anxiety. See how that correlates to the illnesses I mentioned above that those living next to cancer are in higher risk of?

Based on her book Sara has created two versions of the same class – one slower and one faster – so that you can choose based on your energy level:

Yogobe Video: s6k9 Yogobe Video: d9t8

A video in English for the busy mind, with Sara Platt Finger:

Yogobe Video: 9e4k


Rest to restore and get an understanding on how to work with situations out of your control:

Yogobe Video: 8ts3 Yogobe Video: 26tf


Be kind to yourself. You do so much. So much. Even if it feels like you’re doing nothing. 
Try this meditation for self-compassion and loving kindness:

Yogobe Video: g97h

Give yourself a short break and a few moments of breath, space, and movement. You will feel better afterwards:

Yogobe Video: ax64 Yogobe Video: 65451279 Yogobe Video: eu26 Yogobe Video: 7x4p

To watch a full video you need to be logged in as a paying Yogobe member. Haven't tried Yogobe before? Try it for free during 14 days – click here to get started!

Reach out for support

It’s important to know that you are not alone. All the hard questions, the weird thoughts, and forbidden feelings have been asked, thought, and felt by thousands other. There are comfort and perspective to find. You need someone to share the emotional whirlwind of despair and hope and happiness and grief with.

Friends and family provide love and support that no outsider can. Reach out for arms that hug you and ears that listen, ask for help with errands and chores – everything that makes life easier for you. You don’t need to be strong alone.

A therapist provides an objective view and professional experience of untangling gnarly thoughts and feelings (and won’t judge you when you share that you are angry at your partner for getting cancer and ruining your life and future, or that you’re so tired you just wish everything would end.)

A community gets you. They live, or have lived, through the same as you do. The understanding and exchange of stories and experiences are truly helpful.

Cancerkompisar
Under the words “No one should become sick from being a relative” Cancerkompisar (Cancer buddies) does a huge job of lifting the relatives cause into the light to prevent illness and giving hope, support, and help to those who help others. They both provide an online platform working as an open support group, and a service where you get matched with someone in a similar situation – you get a cancer buddy to share with and seek comfort from. 

War On Cancer 

The physical challenge is huge for a cancer patient. The mental and emotional challenge is at least as great. War On Cancer is a social media-app, a social network and community, where both cancer patient and loved ones have the opportunity to share their cancer experience and get in contact with others who actually understand. It creates belonging and community in a time of isolation and uncertainty.

War On Cancer's mission is to put focus on, and radically improve, the mental health of everyone affected by cancer. The first step is the digital social network that creates belonging and community in a time of isolation and uncertainty. You are reminded that you are never alone. Learn more about War On Cancer and download their app here!

Share your story, it will make a difference.

Read more

• Genom cancer – att älska kroppen för vad den klarar, interview in Swedish with yoga teacher and author Karin Björkegren Jones.
• Managing hardship through connection, by Eleonora Ramsby Herrera.
• Breathe life into your life - part 1, by Ulrica Norberg.

Anja Bergh är yogaläraren, inom Embodied Flow™, som alltid sprider ljuvlig energi och utmanar oss att röra oss friare, på sätt som vi tidigare inte gjort. Vi ställde tre frågor till Anja runt yoga, rörelse och nervsystemet – läs hennes tankar runt hur effektivt det är att arbeta med nervsystemet samt hennes tips till nya yogalärare.

Tre frågor – med Anja Bergh

1) Du jobbar väl numera ganska fokuserat på nervsystemet? Berätta gärna vad det innebär och hur du inkluderar det i din egen praktik, utbildningar och klasser.
Både ja & nej på att jag jobbar fokuserat på nervsystemet. Jag jobbar lika mycket med alla andra system i kroppen och rörelsemönster, men har börjat uttala mycket tydligare HUR vi kan jobba med just nervsystemet. Nervsystemet reagerar först, men är det som vet sist att verkligheten förändrats. Så i mitt liv och praktik handlar det om närvaroträning. Att märka sensationen i 'köttet' och stanna där, i pulsen, vibrationen, temperaturen och inte lämna. Samtidigt som jag märker att jag fortfarande andas och kan se mig omkring. Det i all enkelhet är basen till nervsystemet (som reagerar på allt som upplevs som ett hot). Så när jag kan med inre känsel veta att jag är här, att jag andas och ser mig omkring utan att släppa känseln upplever jag mig som närvarande. Man kan översätta närvaro till vad som helst i rörelse! Sen tränar vi samma sak med emotionella tillstånd. Sjukt intressant hur effektivt det är, livsrevolutionerande i all sin enkelhet!

2) Vad för element rekommenderar du, när du utbildar nya yogalärare, att de ska ha i åtanke när de börjar att undervisa?
Att de inte ger. Jag försöker lära dem att skapa upplevelser utan att behöva dominera någon annans upplevelse med vad de ska känna eller ens hur de ska se ut i ställningarna. Så att vi hjälper dem som kommer att hämta hem sin egen autonomi igen. Rörelse är vårt första språk och du kan rörelse. När vi låter någon annan styra själv utifrån din guidning så ger yogaundervisningen otroligt mycket energi. Då kan du undervisa mycket utan att bli dränerad. Trött som efter vilket jobb som helst, men inte tömd. Det tycker jag är viktigt :-)

Nyfiken på att gå en av Anjas utbildningar? Läs mer här!

3) Vad inspirerar dig just nu? På och utanför mattan?
Alltså jag är ju så sjukt lätt-inspirerad haha! Men intimitet och nära vänner inspirerar mig mest just nu! Att få vara riktigt nära varandra och jobba tillsammans, leka ihop och bara ha livet fylligt av vänskap och närhet, det känns josigt både på och av mattan! Jag vågar inte börja skriva något mer för jag kommer inte kunna sluta..

Klasser med Anja Bergh online

Spana in våra fantastiska klasser med Anja – enjoy!

Yogobe Video: 5p6h Yogobe Video: p63t Yogobe Video: b65k Yogobe Video: 3ad7

För att ta del av en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem. Har du inte registrerat dig på Yogobe än? Testa tjänsten gratis i 14 dagar. Klicka här för att komma igång! 

För mer läsning

• Läs mer om Embodied Flow här
• Naken ärlighet och mitt behov av detox, av Anja
• Bron mellan meditation och rörelse, av Anja

Foto: Fannie Runneberger, Yogafoto.se

Kan vi, precis som vi lär barn att borsta tänderna, lära dem att bli vana med regelbunden fysisk aktivitet – som de tar med sig senare i livet? Ja, det visar den senaste studien från det inspirerande Bunkefloprojeket. Läs mer om effekterna av daglig skolidrott genom grundskoleåren!

Rör på dig när du växer

Under uppväxtåren är det extra viktigt att röra på sig, dels för att vi då bygger upp skelettet, muskler och utvecklar motoriken, dels för att de beteenden vi etablerar under barndomen ofta följer med in i vuxenlivet.

Idag spenderar en tioåring nästan nio timmar om dagen stillasittandes. Bara var tionde flicka och var femte pojke i Sverige når WHO:s rekommendation om minst 60 minuters fysisk aktivitet om dagen.

Bunkefloprojektet: daglig skolidrott i grundskolan
Bunkefloprojektet startade år 1999–2000 på fyra grundskolor i Malmö, och hade som mål att undersöka effekten av daglig skolidrott under hela grundskoleperioden. Fördelen med att använda skolan för att öka den fysiska aktivitetsnivån är att skolan kan nå alla barn i samhället –  även dem som inte har ett etablerat intresse för idrott eller föräldrar som betalar för idrottsaktiviteter på fritiden.

Så genomfördes studien

Studien genomfördes på Ängslättsskolan i området Bunkeflostrand. Eleverna i Ängslättsskolan ökade skolidrotten till 40 minuter per skoldag, medan tre kontrollskolor (Ribbersborsskolan, Fridhemsskolan och Mellanheds-/Slottstadens skola) i närliggande område, fortsatte med 60 minuter skolidrott per vecka som var standard.

Den utökade skolidrotten i Ängslättsskolan (interventionsskolan) var obligatorisk för alla barn, oavsett om man deltog i studien eller inte. Interventionsskolan var en vanlig kommunal skola. Den utökade skolidrotten bestod av olika aktiviteter inom ämnet idrott och hälsa och genomfördes på en nivå så att alla barn kunde delta.

För att få skoltiden att räcka till användes alla elevens valbara timmar, skoldagen blev något längre och man skar delvis ner på estetiska ämnen (exempelvis bild och musik) och antalet skoltimmar hölls inom de nationella ramarna. Den extra skolidrotten genomfördes med befintliga lärare i skolans idrottshall och i utomhusmiljö.

När studien startade var barnen i genomsnitt åtta år gamla och gick i årskurs ett eller två. Varje år under hela grundskoleperioden utvärderades barnen med bland annat kroppsmätningar (t ex längd och vikt), fysiska tester ( som hopptester och styrketester) samt frågeformulär med frågor om bland annat graden av fysisk aktivitet och stillasittande. Vissa år fick barnen även göra accelerometermätningar för att bestämma fysisk aktivitet. Accelerometern är en dosa som bärs runt midjan för objektiv mätning av fysisk aktivitet, till skillnad från frågeformulär som baseras på självskattning.

Förutom årliga mätningar under grundskoleåren gjordes ett uppföljningsbesök tre år efter att barnen slutat grundskolan. De gick då sista året på gymnasiet och var i genomsnitt nitton år gamla. Elva år hade gått sedan deras första besök i studien och tre år hade gått sedan projektet avslutades.

Resultat

Tidigare publicerade studier från Bunkefloprojektet har visat att barn med 40 minuters daglig skolidrott, sammantaget (tiden utanför skolan inräknad) var mer fysiskt aktiva än barn som hade skolidrott 60 minuter per vecka under grundskoleperioden.

Resultaten kanske inte verkar överraskande, men det har inte alltid varit självklart att det går att förändra barns motionsvanor. Resultaten motsäger till exempel Activitystat-teorin från 1990-talet. Den visade på att om man ökade den fysiska aktiviteten i skolan så skulle barnen bli mindre aktiva på fritiden och tvärtom, och behålla samma totala aktivitetsnivå. Enligt den teorin skulle det inte gå att ändra barns fysiska aktivitetsnivå. Men Bunkefloprojektet visade att så inte var fallet.

Mer fysisk aktivitet senare i livet
Vid uppföljningsbesöket såg man att de som haft daglig skolidrott i skolan spenderade i genomsnitt tre timmar mer per vecka på fysisk aktivitet än de som gått på kontrollskolorna. De spenderade även nästan fyra timmar per vecka mindre på stillasittande aktiviteter. Skillnader i stillasittande är också intressanta eftersom graden av stillasittande är en riskfaktor för sjukdom, oberoende hur mycket man rör på sig.

De personer som haft daglig skolidrott i grundskolan spenderade i genomsnitt tre timmar mer per vecka på fysisk aktivitet i vuxen ålder.

Om projektets resultat skulle bli desamma under andra förutsättningar, till exempel i områden med annan socioekonomi, behöver fortfarande undersökas. Bunkeflostrand är ett välmående område där många bor i hus och har föräldrar med eftergymnasial utbildning med hög inkomst, i jämförelse med andra stadsdelar i Malmö. Barn som kommer från familjer med högre socioekonomi är överrepresenterade inom föreningsidrott och det finns andra ojämlikheter i förutsättningar för idrott beroende på barnens sociala situation.

I en annan delstudie från Bunkefloprojektet justerade man bort effekten av flera andra möjliga förklaringar till barnens högre aktivitetsnivåer (som kön, föräldrarnas utbildningsnivå, aktiva syskon), och då kvarstod kopplingen mellan daglig skolidrott och högre nivå av fysisk aktivitet. Det stärker resonemanget om att resultatet beror på den utökade skolidrotten i sig och inte på andra orsaker.

Vad beror det på?

Hur kommer det sig att utökad skolidrott kan påverka beteendet så här? Man spekulerar kring följande:

• Att barn som får mycket fysisk aktivitet under uppväxten tycker det är kul, lär sig motoriken som behövs för att utöva idrott och skapar goda fysiska förutsättningar att vara aktiv på egen hand, men även för att ta upp gamla motionsvanor igen efter en tids uppehåll.

• Att man omedvetet upprepar ett inlärt beteende där man fortsätter att röra på sig på för att man alltid gjort det, utan att egentligen förstå varför.

• Att den utökade skolidrotten och uppmärksamheten kring projektet vid studiestart ledde till bättre kunskap om fysisk aktivitet och att den vetskapen blev en drivkraft att fortsätta vara fysiskt aktiv på egen hand efter avslutad intervention.

Studierna fortsätter för ett friskare åldrande

I dag är barnen som var med när projektet startade vuxna, och nu pågår en datainsamling vid 25-års ålder. Ambitionen är att fortsätta följa deltagarna och utvärdera om och hur länge effekterna håller i sig samt om interventionen resulterar i det man hoppas på; ett lägre insjuknande i inaktivitetsrelaterade sjukdomar och ett friskare åldrande.

En av de största styrkorna med Bunkefloprojektet är att modellen går att genomföra på i princip alla skolor i Sverige. Interventionen kostade ingenting och man använde sig av befintliga resurser. När idrottshallen var uppbokad användes utomhusmiljö och skolgård för att få till undervisningen. Projektet visar att varje enskild skola kan göra väldigt mycket på egen hand om viljan finns. Man behöver inte vänta på nya lagar och reformer på nationell nivå för att börja med daglig fysisk aktivitet. Målet med Bunkefloprojektet har aldrig varit att skapa nästa generations elitidrottare, utan att i en helt vanlig kommunal skola förbättra den unga befolkningens hälsa.

Källa: Idrottsforskning.se

Lästips

• Yoga gör skillnad hos barn och tonåringar, av Angelica Henriksson.
• 3 tips från en tonåring till oss vuxna, av Micke Gunnarsson.
• Medveten närvaro i skolan – del 1, av Pål Dobrin.

Videotips för barn och unga

Yogobe Video: 7fk4 Yogobe Video: 5cp6

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid. Klicka här och kom igång direkt!

Många av oss mammor kanske tappar bort oss själva i roller, eller normer som vi tror vi måste följa. Men att tillåta sig eget utrymme kan hjälpa. Jag andas, jag känner mitt bröst och mitt hjärta slå, jag hittar stunden att känna att jag lever. Läs mer om hur yogan kan ge andrum i vardagen!

Det berömda livspusslet

Du ska vara en uppmärksam, kärleksfull, förstående och vårdande mamma. Du ska hjälpa barnen i skolan och på fritidsaktiviteterna. Du ska laga ekologiskt, lokalt odlade, nyttiga måltider. Och sen kanske driva ett litet företag eller arbeta på ett roligt jobb, tjäna tillräckligt för att bo bra, ha ett rikt socialt liv och hinna träna och hitta egentid. Svårare än så är det ju inte att vara mamma idag. Eller hur? Ett lätt pussel!

Här har yogan har verkligen hjälpt mig som mamma, fru, egenföretagare och kvinna. Att få vara uppmärksam i min yoga, vara mindful och vara medkännande med mig själv, tillåta mig eget utrymme. Det hjälper mig att möta utmaningar som att ha störd sömn, vabba, inte brusa upp. Det hjälper mig att hitta balans. Yoga och mindfulness hjälper mig att hålla mig lugn och jordad i situationer när jag stressar upp mig, målar fan på väggen och tror världen ska rämna.

För mig handlar yogan mer och mer om att öva på att hitta andetaget, hitta mellanrummet mellan att vara för ”på” och helt av. Att inte vara för snabb i svar och reaktioner i mitt vardagsliv som mamma, partner och kollega. Inte döma mig själv. Jag försöker leva efter ahimsa mot mig själv, liksom ha en del av santosha som hjälper mig att släppa mina förväntningar på mig själv och vara mer med det som är nu. Tillåta mig andas på mattan, helst på morgonen, landa i mig själv och stabilisera mitt inre. Jag hittade yogan när min dotter var fem, det var en slags frälsning. Hade jag hittat yogan under min gravditet hade jag gärna gått på gravidyoga, den lugna varianten. Men jag tror att man ska släppa förväntan på sig själv under den tiden man ruvar på en bebis. Vi är alla OLIKA.

Yogan hjälper mig

Min yogapraktik påminner mig inte bara att jag är tillräcklig, utan att jag är en sensuell människa, inte bara mamma, partner eller naprapat. För många av oss kanske tappar bort oss själva i roller som samhället lägger på oss, eller normer som vi tror vi måste följa. Jag lyckas hitta paus i den fridfulla och njutbara aspekten av att flytta kroppen in och ut ur poser samtidigt som man fokuserar på andningen, på muskler i min kropp som tillåter den att vara stark, rörlig och stilla. Yogan gör ibland underverk för min självbild och jag lär mig släppa tankar som att jag aldrig gör eller ger av mig själv tillräckligt.

Att hitta min tid på mattan hjälper mig att ta mig tillbaka in i min kropp och påminna mig om att jag ens har en kropp. Jag säger till mig själv att andas in, känna mina fötter och känna mitt skelett stötta mig. Jag andas, jag känner mitt bröst och mitt hjärta slå, jag hittar stunden att känna att jag lever. Inte bara rusa på i ekorrhjulet, jag hinner stanna upp, jag tar en timme, två eller ibland bara femton minuter för att vara med mig själv. Det är övning i att lära sig tycka om sig själv! Praktiken hjälper mig se min kropp, känna mina andetag, lyssna på mina tankar och lära mig självmedkänsla.

Ge plats åt mattan

Jag gör plats för min yoga alla dagar, jag låter den inte falla till föga för andra saker, snarare flyttar jag på annat för att ge plats åt mattan. Yogan hjälper mig att påminna mig om att livet, precis som i en yogapose, kan vara lite obehagligt men att man kommer ur det. Yogaklassen kan ibland kännas som bara en tid som ska klämmas in i vår vardag. För mig finns inte att INTE yoga. Jag ger mig tillåtelse att släppa taget om vissa vanor jag haft och har lämnat plats för min yoga. Jag tar ansvar för min yogatid. Det är ju min praktik. Jag står upp för min praktik genom att prioritera det och organisera så att det passar i livet, snarare än att hitta ursäkter för att inte praktisera.

Min yoga handlar inte bara om den tid jag spenderar på mattan. Yogan lever i varje ögonblick av mitt liv. Det finns många sätt att "praktisera" under dagen: Jag vaknar tidigare för att få tid att praktisera och meditera. Att försöka göra saker långsamt och medvetet så att varje aktivitet upplevs och jag försöker känna hela ögonblicket. Att vara i naturen, att känna kroppens konturer mot luften. 

 Andas in det du behöver, andas ut det du inte behöver! För att behålla min praktik när saker blir stressiga tar jag till pranayama: tar kontroll över livskraften och riktar den. Andas in och andas ut, och låter mitt sinne följa andningen.

Videotips

Yogobe Video: z9k4 Yogobe Video: pd25 Yogobe Video: 7rds Yogobe Video: t5w3

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Lästips

• When they go low, we go high, tips om livet som småbarnsförälder, av Johanna Hector.
• Lyssna inåt och bli emotionellt vuxen, av Emma Öberg.
• Jag är en satellit, om att vara förälder, av Bianca Barck.

Hur kan yogans filosofi hjälpa dig att växa och hitta hem? Yogaläraren Malin Svanholm sökte svaret under sju år genom att praktisera och studera yogans åttfaldiga väg. Här kan du läsa hennes tankar runt projektet som till slut blev en bok. 

Nya perspektiv med hjälp av yogan

Varför yogar du? Vad är det i yogan som lockar dig? Varför fortsätter du yoga? Alla har vi vår egen berättelse och vår egen väg in i yogan. Jag tycker det är fint att det finns mängder av olika svar på frågorna ovan. När jag gräver i mitt eget djup hittar jag en längtan efter något större. Det är den längtan som lett mig till yogan och som gör att jag stannar kvar. Yogan kan hjälpa oss att stå ut med livet, vilket inte är så dumt, men den kan också hjälpa oss att ta oss ut, vilket i mina ögon är ännu bättre.

Yogan kan få oss att byta perspektiv, se möjligheter och förändra förutsättningarna för hur vi lever. Helt enkelt hjälpa oss att rymma ur hamsterhjulet av intryck, begär och handling. Det där hjulet där vi är totalt fångade av de intryck vi får från vår omgivning men också intryck från våra tankar och från våra känslor. Dessa intryck leder till ett begär, vilket gör att vi agerar på ett eller annat sätt, vilket i sin tur leder till nya intryck. Det tar aldrig slut! Men yogan erbjuder oss en möjlighet att ta oss ut ur detta mönster, som att rymma – eller kanske snarare att komma hem.

Yogans åtta grenar: verktyg för att hitta vår väg

Och när vi gör den här resan – följer vår väg ut ur hjulet, kan det vara skönt med något att hålla i handen. I yogan hittar vi så oändligt många tekniker och verktyg för att hjälpa oss att leva vårt liv och hitta vår väg. Dels beprövade praktiska tekniker som asana, pranayama och meditation, och dels ett otroligt rikt filosofiskt tankegods, som vi kan vila i, leka med eller utmana oss med. Vi yogisar brukar ofta slänga ur oss saker som ”yoga är till 99 % praktik” vilket ju inte bara syftar på asana på yogamattan utan också omfattar den filosofiska biten. Så ser åtminstone jag på den åttfaldiga vägen – som yogiska principer att använda oss av. Pröva dem, lev dem, använd dem.

Just att använda den åttfaldiga vägen var något jag medvetet praktiserade under en längre tid. Jag använde en vecka till att förkovra mig i en av principerna. Därpå gav jag mig själv olika uppdrag, vilka jag sen praktiserade veckan därefter. Eftersom de första två vägarna, yamas och niyamas, innehåller vardera 5 principer, blev det totalt 16 principer. Efter sju års praktiserande och förkovrande och skrivande fram och tillbaka, blev det till slut en bok av mitt projekt, ”Happy, healthy, holy. Den yogiska vägen till ett helt och hållbart liv.” En bok om den yogiska vägen och hur man kan levandegöra de olika principerna i sitt eget liv. Till och med datorn tycker att det är ett självklart val, att praktisera den yogiska vägen. Den stavar alltid om så att det blir ”den logiska vägen”, när jag skriver. Och resan bara fortsätter. När jag är klar är det dags att börja om igen. För då har jag ju förändrats, i bästa fall vuxit, och ser saker ur ett lite annat perspektiv. Just så vill jag leva livet: Rymma ur hamsterhjulet med jämna mellanrum. Växa. Och hitta hem.

Om Malin Svanholm

Malin Svanholm är yogalärare och pedagog med dansbakgrund. Hon undervisar i bland annat hathayoga, yinyoga, restorative yoga och meditation med sin bas i Vaxholm där hon är en av grundarna till Vaxholm Yogacenter. Sedan flera år undervisar Malin också på yogalärarutbildningar, kurser och workshops i Stockholmsområdet, på västkusten samt utomlands. Läs mer om Malin på hennes hemsida!

Om ”Happy, healthy, holy. Den yogiska vägen till ett helt och hållbart liv.”

Det här är en bok för alla som någon gång har funderat över sin plats i tillvaron och tycker att det är dags att vandra sin egen väg. Med hjälp av yoga kan vi alla hitta möjligheter vi inte visste att vi hade.

Malin Svanholm har applicerat de yogiska principerna från den åttfaldiga vägen i en vanlig vardag med inre och yttre krav. Hon tar sig an 16 olika uppdrag för att utforska hur allt från disciplin, en tupplur och bastubad till att skänka bort sin båt kan hjälpa oss att hitta vår väg i livet. När såväl hjärnan, hjärtat och kroppen får vara med så kommer kraften, lusten och tilliten till oss. Köp boken här eller maila [email protected] för att köpa den direkt av henne! 

Videotips

Här hittar du föreläsningar runt yogafilosofi, du hittar fler i videibibiblioteket. Vill du fördjupa dig ytterligare i ämnet, ta del av Simons Krohn populära onlinekurs här!

Yogobe Video: 4x2r Yogobe Video: 9f2c Yogobe Video: t56s Yogobe Video: 38dp

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid. Klicka här och kom igång direkt!

Lästips

• Prāṇa - does it really exist? Av Simon Krohn
• Samskaras – om att bryta sina mönster, av Vevve Jäderlund
• What is my path cultivating? Av Luke Bache