Du vet när du drämde igen dörren och skrek åt dina föräldrar i tonåren? De flesta av oss har gått igenom liknande. Här vill föreläsaren och författaren Micke Gunnarsson ge perspektiv och inspiration i tonårstider – i form av tips till oss vuxna.
Råd till föräldrar
Hej kära föräldrar jag heter ”Tonåring” och jag vill ge er tre tips. Detta för att vi ska klara ut den här tiden då jag är upptagen bland hormoner, förvirring, sökande och skola. Ok?
1. Från polis till vän
När jag var litet barn behövde jag typ en vakt eller en polis. Någon som kunde säga åt mig och förhindra mig från att springa ut mitt i trafiken eller från att dricka klorin. Detta behövde jag för att jag helt enkelt inte fattade bättre. Och det var ingen mening att förklara den kemiska formeln för klorin för en 1-åring. Ok?
Men nu är det tvärtom. Nu är jag tonåring, på väg att gå mot vuxen och nu måste jag få testa mina gränser. Nu spelar det inte någon roll att ni som polis förklarar Klorin och dess påverkan för det vet jag redan, så det skiter jag i. Det viktiga för mig är att hitta mina egna gränser så att jag inte dricker vätskan. Detta kommer innebära att jag misslyckas då och då. Bara för att veta var gränsen går.
Jag behöver alltså ingen polis längre utan en fin vän som vågar vara vid min sida när jag söker mig fram. En vän som jag kan lita på och anförtro mitt hjärta till. Detta förtroendet får ni inte bara för att ni råkat få titeln ”förälder”. Vi måste bygga detta ihop och ni måste vara huvudansvariga för detta. Så snälla, försök få mig till att bli din vän.
2. Jag hatar dig! (egentligen inte)
Förstå denna rubrik till 100 %, snälla!
I min förvirring som tonåring just nu kommer jag inte bara utmana mina egna gränser utan även dina. Jag kommer garanterat säga fula ord till dig, kanske skrika att jag hatar dig och hellre ville ha en annan förälder. Snälla gå inte in i mitt drama då detta händer. Jag är bara helt enkelt emotionellt störd just då. Så möt mig som en sådan. Som en liten vilsen fågelunge som skriker rätt ut. Snälla börja inte skrika du också.
Försök hålla dig lugn och se igenom mina ord. Älska mig. Se på mig och älska mig. Reta mig inte, ironisera eller skrik inte. Se istället min inre kamp. Jag kommer säkert trycka på dina mest ömma punkter. Bara för att se om du håller ihop som stöd åt mig. Som vän. Som tillit och skyddsnät. Så bara stå kvar. Snälla.
3. Bjud in mig (även om jag inte vill)
Jag behöver er. Även om det är svårt att tro. Jag stänger ofta in mig. Ber er stänga dörren. Hålla tyst och låta mig vara. Och självklart menar jag det oftast. Men ibland inte. Så snälla försök lura mig. Locka mig. Sätt på en extra kopp kaffe. Köp en godisbit och säg hoppsan…här var allt lite godis till oss två. Bjud mig på frukost på sängen. Kanske kan vi gå ut och shoppa eller äta ihop. Kanske kan du berätta en hemlis för mig. Kanske vill du ha smakråd av klädval till jobbet?
Försök blanda in mig i vuxenvärlden men gör det smart och ärligt. Visa i praktiken att du gillar mig som vän och som person. Även om du inte gillar alla mina sidor, vilket jag förstår, fokusera på de du gillar. Hjälp mig att växa, ihop med dig.
Jag behöver er.
Kram/ Tonåringen
Foto: Robin De Blanche
Lästips på föräldratemat
- Den viktigaste andliga övningen, av Rebecca Carlowitz
- Lyssna inåt och bli emotionellt vuxen, av Emma Öberg
- Att natta barn med mindfulness och regnbågar, av Bianca Barck
Om Micke Gunnarsson
Micke Gunnarsson är föreläsare, författare och en stor inspiratör via sociala medier. Han brinner för att stärka människors inre ledarskap och våra relationer med barn och unga. Han är bland annat delgrundare till KaosKompaniet.se (en plats för unga och deras drömmar) och @mickesfigurer.
För daglig inspiration gällande föräldraskap, personlig utveckling och livsfrågor följ Micke Gunnarsson på Instagram, facebook och i hans blogg!
