Har du undrat varför du är som du är, varför du gör som du gör, eller varför du ständigt hamnar i liknande situationer om och om igen även fast du vet att det inte är bra för dig? När jag lärde mig hur anknytningsteorin fungerar och att mycket av vårt beteende formas redan som ettåring kunde jag med insikt och förståelse förändra oönskade beteenden hos mig själv. Det har även hjälpt mig att förstå andra människor, inte minst i min yrkesroll som samtalsterapeut. Hoppas att du, trots att jag bara skrapat på ytan, får en viss förståelse och insikt i varför du, eller någon annan, är som ni är.
John Bowlby
Strax efter andra världskriget fick den brittiske psykoanalytikern och barnpsykiatern John Bowlby (JB) i uppdrag av FN:s världshälsoorganisation VHO att undersöka varför föräldralösa barn mådde så dåligt. JB besökte en rad barnhem som uppkommit till följd av kriget och uppmärksammade hur många barn som mådde psykiskt dåligt. Många dog till och med oförklarligt trots att de inte tycktes lida av någon fysisk sjukdom.
Personalen hade inte tid att skapa en nära relation med barnen, vilket inte heller ansågs som viktigt då man trodde att mat, torra kläder och en varm säng var det viktigaste för ett barn. JB's studier ledde honom till slutsatsen att barnens psykiska problem berodde på brist av närhet. Rutinerna på barnhem världen över ändrades och med enkla medel som bland annat att låta barnen sova två och två i samma säng så försvann de märkliga depressionerna och dödsfallen. Det blev startpunkten för anknytningsteorin.
Livsviktig närhet
Vår medfödda drift att skaffa beskydd är mycket stark eftersom vi som barn är skyddslösa och oförmögna att överleva på egen hand. Redan ett par minuter efter födseln börjar vi leta efter en person att knyta an till. Orsaken till att vi har ett större närhetsbehov än många djur är att vår kropp och hjärna till stora delar är outvecklad när vi föds. För att utveckla en förmåga att hantera tankar och känslor behöver vi ett nära samspel med vuxna.
Flört
Redan som ettåring behärskar vi beteende som hör hemma i en vuxen förälskelse, så kallad flört, en medfödd teknik att knyta an till vuxna genom att exempelvis söka ögonkontakt och le. De vuxna kan oftast inte låta bli att le tillbaka och på så sätt har de skapats ett känslomässigt band. Med denna teknik anpassar barnet sitt sätt att vara för att på så sätt få optimalt med närhet och beskydd.
Anknytning
Den som först kom på det här fenomenet var en medarbetare till John Bowlby som hette Mary Ainsworth. Hon utvecklade en laboratorietest (Strange situation) som bevisade barns faktiska förmåga att anpassa sig till sina föräldrar. Testet visade på fyra olika anknytningsmodeller, de trygga, de otrygga-undvikande, de otrygga-ambivalenta barnen och de otrygga-desorganiserade barnen.
Barn med trygg anknytningen har levt med föräldrar som varit lyhörda för deras behov och som därför har blivit den trygga bas i tillvaron som barn behöver.
Barn med otrygg-undvikande anknytning har lärt sig att få närhet och beskydd genom att hålla sig undan (undvika) och att inte vara till besvär. När barnet varit ledset och behövt närhet har det ganska konsekvent blivit avvisat. För en utomstående kan det se ut som att barnet är ovanligt tryggt eftersom de verkar lugna och självständiga, men de kan vara allt annat än lugna. Pulsmätning och registrerade stresshormon i saliven kan avslöja att de befinner sig i ett tillstånd av tyst panik.
Barn med otrygg-ambivalent anknytning har en oförmåga att bestämma sig och visar det genom att växelvis närma sig föräldern och öka avståndet. De har nyckfulla föräldrar som ibland kan engagera sig starkt i sitt barn, men som nästa stund helt kan uppslukas av sina egna behov. Otrygga-ambivalenta anknytningen kan visa sig genom att barnet med gråt och skrik signalerar att de vill bli upplyfta, men när de lyfts upp vill de komma ner igen, kanske slår de på sina föräldrar eller ligger de sparkandes på golvet. Tillgången av närhet styrs av föräldrarnas lust och förmåga och inte av barnets behov.
Den sista anknytningstypen kallas otrygg-desorganiserad vilken drabbar barn som växer upp under mycket svåra förhållanden och omständigheter. De kanske utsätts för övergrepp, fysisk eller psykisk misshandel eller så kanske de har vuxit upp med föräldrar som inte haft förmågan att se sitt barns behov på grund av sin egen problematik av missbruk, psykisk ohälsa eller dylikt.
Barndom och vuxenliv
Vårt sätt att anpassa oss till våra föräldrar när vi är små påverkar vårt sätt att hantera relationer under resten av livet, då vi tar med oss barndomens beteende i vuxenlivet. Det är därför viktigt att förstå kopplingen mellan då och nu, så att vi kan bli medvetna om varför vi gör som vi gör i olika situationer och vad vi kan göra bättre om vår nuvarande strategi inte leder oss i den riktning vi önskar. Men kan vi ens påverka något som hände oss före tre års ålder?
Hjärnan
I vänster hjärnhalva sitter ditt så kallade kunskapsminne medan i höger hjärna (den delen som utvecklas snabbast) sitter ditt känslominne. Känslominnet fungerar som ett fotoalbum utan ord eller tankar. Tack vare bilderna så kan du snabbt tolka situationer utan att du förstår var ifrån kunskapen kom ifrån. Ibland kallas det intuition men egentligen är det en situation kopplat till ett känslominne lagrat i höger hjärna.
Vid ett och ett halvt år har du skaffat så många bilder av samspelet mellan dig och dina föräldrar att du har hittat en modell för hur du ska få mesta möjliga närhet i dina relationer. Denna modell fungerar som en snabbguid för hur du ska hantera din relationer fortsättningsvis även i ditt vuxna liv. Har du till exempel lärt dig en otrygg-undvikande anknytning så kommer du, för att skapa närhet, att dra dig undan för att inte bli avvisad. Två personer med en undvikande anknytning kommer få svårt att få relationen att fungera eftersom de kommer undvika varandra och risken är stor att relationen rinner ut i sanden. Eller om du lärt dig en otrygg-ambivalent anknytning så kommer du att ömsom vara på och ömsom dra dig undan. Två personer med denna anknytningen kommer få ett mycket stormigt förhållande då den ena kommer dra sig undran när den andra är på och vice versa.
Så fort du hamnar i en situation som handlar om närhet så kommer din modell att aktiveras. Båda modellerna kan fungera fint när allt är lugnt och stabilt, men anknytningen aktiveras ofta när vi utsätts för prövningar, med en trygg person kan relationen fungera fint. Relationsmodellen är ofta självbekräftande och stoppar oss från att prova nya vägar eftersom vi ofta betraktar det som en del av vår personlighet från vi var små. På så sätt låter vi den forma vårt liv istället för att fylla livet med upplevelser som förändrar vår modell och gör oss fria att skapa de relationer vi önskar.
Hur gör vi?
För att komma vidare och skapa en förändring så behöver vi gå emot vad vår modell talar om att vi ska göra, alltså när modellen säger att vi ska dra oss undan och sluta oss, så behöver vi öppna oss. När modellen säger åt oss att vara misstänksamma, så behöver vi känna tillit. När vi går mot situationer som vi reflexmässigt värjt oss emot så skapar det avtryck i känslominnet och förändrar relationsmodellen till en bättre och mer gynnsam modell.
Lycka till!
// Pia Wallberg
Fördjupa dig ytterligare
Vill du lära dig mer om detta är du välkommen till Kompassen, en ö i Stockholms skärgård, för Yoga och personlig utveckling-retreat med Pia Wallberg. Läs mer om vad det innebär och hur du anmäler dig här.
Lästips
