Marta Barbu skriver om livet efter föräldraledigheten. Hur det plötligt verkar krävas massa planering för att allt ska flyta på. Men kanske är lite kaos inte så farligt?
Att gå från föräldraledighet till att jonglera heltid på jobbet för mig och heltid på förskola för barnen har varit en stor förändring, en omställning som jag ännu inte helt landat i. Det krävs en ny dimension av planering och struktur, och jag som annars identifierar mig som strukturerad känner mig plötsligt helt lost.
Att vara steget före är inte mitt naturliga tillstånd, för mig kräver det mycket energi och förberedelser. Och ibland orkar jag bara inte - för livet har ju faktiskt en tendens att ordna sig ändå även om det inte blir i den ordning jag tänkt.
Det jag har märkt är vikten av att ge och få utrymme. En promenad på egen hand efter den utdragna nattningen. Tid att träffa en vän efter jobbet. Att få ladda energi, testa något nytt - något som för in ljus och förnyar tron på livet. För ibland kan det bli ganska mörkt, eller är det bara jag? Sömnlösheten och kraven. Kraven som kanske upplevs komma från alla håll men som egentligen bara kommer från Mig.
Jag försöker påminna mig själv om att jag inte är ensam i den här sitsen och att många med mig går igenom detta. Tillsammans ger vi oss in i kaoset!
Lästips
- Vikten av att vårda relationen till dig själv, av Rosanna Gatti
- Oretuscherat om småbarnslivet med Sofia Falk Spanos och Therese Krupa Syllner
- Malin Magnusson berättar om Vägen tillbaka till mattan
