Jag var övertygad om att jag är en generös människa som tycker om att ge till andra och visa uppskattning till min omgivning. I samma stund som jag tänker tanken inser jag hur det ligger till. Jag ger mer än gärna till andra. Den jag däremot glömmer bort är mig själv:
Nedan är en inspirationstext av Gunnel Olsson från Växjö som delar med sig av sina tankar om att ge och ta:
GE & TA
Hur skulle du känna i en relation där du gav av din energi, omtänksamhet och uppmärksamhet, där du ansträngde dig för att göra den andra parten både glad och stark, men själv aldrig fick någonting tillbaka? Om allt du gjorde togs för givet utan någon uppskattning?
Skulle du protestera? Sluta anstränga dig? Tappa lust och energi? Efter ett tag kanske du till och med skulle sluta bry dig om hur den andra parten mår och låta hen klara sig på egen hand?
Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle vara den som utan tacksamhet tog emot, för att sedan kräva mer, utan en tanke på att ge någonting tillbaka. Aldrig hade jag väntat mig ett sådant beteende från mig. Ändå är det precis så det ser ut.
Jag var övertygad om att jag är en generös människa som tycker om att ge till andra och visa uppskattning till min omgivning.
I samma stund som jag tänker tanken inser jag hur det ligger till. Jag ger mer än gärna till andra. Den jag däremot glömmer bort är mig själv.
Min kropp har gett mig de mest fantastiska upplevelser genom åren. Jag minns första gången jag cyklade utan att mamma sprang bakom och höll i pakethållaren. Jag kommer ihåg mina första simtag, den första skidbacken jag tog mig nedför och ögonblicket då jag lyckades hoppa över bocken i gymnastiksalen. Jag minns när jag klättrade i träd, hoppade mellan stenarna i bäcken och sprang bara för att hinna först över gräsplanen.
Jag minns många vurpor, fall, kallsupar och skrubbsår. Jag minns också att de aldrig hindrade mig från att fortsätta, för min kropp hjälpte mig upp och var genast redo för nästa utmaning.
Jag tänker på hur underbart jag tycker det är att gå långa promenader i skogen, simma i havet och att stretcha efter en joggingrunda. Jag blir lycklig när jag får glida över en spegelblank is med långfärdsskridskorna, jag får ilningar i kroppen av glädje när jag cyklar mountainbike nerför branta skogsstigar och jag skrattar högt när jag lyckas ta mig nedför skidbacken utan att vurpa. Jag får en känsla av segerrus när jag kastar mig i sanden efter bollen för att få den över nätet och jag blir alldeles överväldigad när jag landar med fötterna på marken efter att ha vänt upp och ner på kroppen i huvudstående.
Jag älskar känslan när jag försöker göra något som verkar totalt omöjligt och min kropp visar att den klarar mer än jag tror. Det gör mig glad och stolt.
Vad har jag då gett tillbaka till min kropp som tack för allt jag fått vara med om?
För lite sömn, för lite motion, för långa arbetsdagar, för mycket kaffe, alltför sena nätter och för mycket vin. Många stillasittande timmar framför datorn, hysteriskt intensiv träning, tunna kläder under kyliga dagar, träning med feber i kroppen, oregelbundna måltider, överhoppade måltider, för lite rörelse och inte ett enda tack.
Jag är verkligen bra dum när jag förväntar mig att få ytterligare upplevelser serverade.
När jag tänker efter är det inte konstigt alls att ryggslutet värker när jag går och lägger mig på kvällen, att jag har ont i axlarna och nacken efter en dag på jobbet, att jag är trött nästan jämt, att jag blir förkyld vid upprepade tillfällen, att jag är stressad och irriterad över småsaker eller att konditionen är så dålig att jag inte alltid orkar det jag vill...
Min kropp är helt enkelt trött på att bara ge och aldrig få något tillbaka.
Det är dags för en förändring!
Gunnel Olsson
Ps. Du finner mer inspiration kring yoga, träning och välmående i vår blogg och på Facebook i vår community #BEYOGA365.
