Gästbloggare - att vara en rookie på mattan

[caption id="attachment_5852" align="alignnone" width="920"] Cecilia Stålhandske[/caption]

"Det sanna lugnet finner du inte på ytan, det börjar nere på djupet". För mig har yogaresan bara börjat. Jag är vad man kan kalla en rookie på mattan, en nybörjare. Fast början på den här yogaresan har förändrat mitt liv. Vad jag har upptäckt på yogamattan är villkorslös kärlek.

Härifrån och till evigheten. Genom yogan har jag växt som människa. Den har hjälpt mig att lyssna inåt och faktiskt börja rota i det som finns på insidan. Jag brukade vara en av alla dessa människor som stävade efter bekräftelse utifrån. Jag brukade vara en av alla dessa människor som hade svårt att vara närvarande i nuet, jag ville alltid bort. Jag hade svårt att låta svaren på frågorna komma från insidan. Istället sökte jag svar från andra. Jag såg det som att jag hade en sökares hjärta, och jag alltid strävade efter mer. Det må vara så, att jag är en sökare men på yogamattan har jag lärt mig att svaren finns inom mig – bara jag vågar lyssna inåt och se med klarhet.

Jag vet nog egentligen inte när min självkänsla gick i kras, men jag har under lång tid haft låg självkänsla. Jag trodde inte att jag dög precis som jag var. Jag trodde alltid att andras prestationer var mer värda än mina. Att andra var vackrare, roligare, klokare. Att landa på mattan, att komma in i mig själv har inte bara gjort att jag har växt och utvecklats som människa utan jag har också blivit mer ett med mig själv. Jag har blivit kompis med mig själv och min kropp. Inom mig fanns det alltid en bild av att någon skulle rädda mig. En riddare på vit häst. Som om jag skulle kunna leva så mycket mer om jag hade någon vid min sida, någon som älskade mig. Under det år jag har praktiserat yoga har jag förstått att ingen riddare på vit häst, inte ens en pojke på en brun ponny, behöver rädda mig. För jag är själv räddaren i nöden.

Innan #yoga30d hade jag inte någon kontinuitet i min yoga practice. Jag gick en yogaklass en gång i veckan och hade verkligen börjat förstå hur förlösande tiden på mattan kunde vara. Jag fick mersmak, jag ville veta mer. Med #yoga30d kom startskottet på något stort. Att ta mig tid att landa på mattan någon stund varje dag gjorde stor skillnad. Jag upptäckte nya saker om mig själv, fick nya perspektiv. Lärde på nytt. Ibland var det otäckt, men jag bestämde mig från början att ha tålamod. Att acceptera mig själv. Allt som hände i min själ och i mitt sinne var omtumlande. Men jag hade bestämt mig: den tillfälliga smärtan skulle överträffa ett evigt lidande. För mig som nybörjare var det stor hjälp att ha Yogobe som en vän att hålla i handen. Att ha gruppen #beyoga365 och alla som finns inom Team Yogobe var en trygghet. Jag ställde frågor och fick svar, jag blev peppad och påmanad samtidigt som jag också fick möjlighet att känna tillfredsställelsen av att peppa och uppmana andra. Ett community som sprider kärlek och gemenskap.

Yoga är motsatsen till det jag fördomsfullt trodde att det var. Jag såg yoga, meditation och andlighet som något flummigt. Ni vet rökelser, tarotlekar och fula tunikor. Men yoga är så mycket mer än det. Yoga handlar om kärlek, respekt och balans. Yoga handlar om att ha kvar rötterna i jorden. Allt det där som jag tidigare sökt mål och mening med i livet blev självklart. Jag utvecklade en annan ödmjukhet inför livet, inför mig själv och inför andra människor. Jag sökte efter lugn i livet. Stillheten, njutningen. Jag strävade efter att vara här och nu, att njuta av nuet utan att vare sig tänka bakåt eller framåt. Jag ville stressa mindre, sluta pressa mig själv till bristningsgräsen med tårar brännande bakom ögonlocken. Det var svårt, ibland rentav omöjligt för mig för att jag sökte på helt fel platser. Jag sökte bekräftelse och svar från andra. Men lugn, stillhet och närvaro kommer inte från utsidan utan det kommer från oss själva. Och den insikten förändrade allt. Det förändrade att jag inte ser på livet som något svårt och obönhörligt. Att allt har mening, men att meningen och kärleken kommer inifrån.

Jag är en rookie, en nybörjare. Jag har mycket kvar att lära. Jag kan inte utföra avancerade positioner. Men det fina med yoga är att den ställer inga krav. Den jämför inte med andra. Yoga handlar, för mig, om att öva och ha tålamod. Att se sin egen utveckling från dag till dag. Att vara ett med kroppen, sinnet och själen om så bara för en kort sekund. Tack vare yogan, stillheten och och det faktum att jag inte längre tävlar mot någon lärde jag mig att älska mig själv.

Namasté,

För mer inspirerande läsning, besök Cecilias blogg här.