Gästblogg-inlägg: Friheten har inget pris

Låt oss presentera det tredje gästblogg-inlägget från en yogini som använder Yogobe i sin vardag. Det här är Kicki Kamskogs berättelse om sin relation till yogan.

Jag heter Kicki och fyller snart 53 år. Wow, vart tog tiden vägen? Men det är väl ganska vanligt att vi, i vår ålder funderar på just det. För 15 år sen tog jag med min väninna på ett poweryoga-pass. Ja det var vad som erbjöds och inget fel på det. Men min väninna hatade verkligen yoga, hon fick ont i handleder och gud vet allt. Det var ett fasligt gnäll hela passet igenom. Jag blev dock lite mer nyfiken.

Strax därpå flyttar jag till Skåne och börjar lite trevande att gå på Hatha yoga en gång i veckan. Vi ligger mest i savasana. Skönt men inte så utvecklande. 2012 åker jag på nytt jobb till Grekland, genom vingresor, och där börjar min trevande resa mot att bli en yogini.

Jag jobbar en vinter i Sverige för att våren 2013 ta mig tillbaka till Grekland för ytterligare en säsong vid turkos-blått vatten. Och då, 52 år gammal bestämmer jag mig, nu j...lar ska det bli av, på riktigt. Och då hittar jag Yogobe.

Det var verkligen meningen att det var nu det skulle ske! Denna fantastiska sida som från 30 dagars-challenge som blev startskottet, har lett mig till en genomförd grundutbildning i Global yoga. Jag fullkomligt älskade utbildningen hos fantastiska Tiina Ravelin på Holy Space i Gällivare. I den yogabubblan där jag befann mig i önskar jag att jag alltid kunde stanna, men så ser ju inte verkligheten ut för många.

Man försöker att hitta tid till sin dagliga dos på mattan, men familj, aktiviteter och jobb ska också få plats! Jag vet och förstår att det kan vara jättetufft. Men kanske också stunderna man hittar blir räddningen i en annars stressad vardag.

Jag har själv varit där och kan tycka att det är onödigt mycket vi ska hinna med under de där åren. Det är karriär, att vara en bra mamma, en bra fru, en bra värdinna, barnens aktiviteter och ett trevligt boende. Puh, ni hör ju själva. Nej det blir annorlunda då man kommer in i den andra fasen av livet och barnen flyttar hemifrån. Tomt självklart, men också en frihetskänsla.

Jag och min man gick ett steg till och sålde allt vi hade, ja inte barnen då. Jag omskolade mig till hudterapeut och vi seglade ner vår båt till Medelhavet. Här hittade jag tiden för att kunna hänge mig ordentligt till yogan som legat och grott i många år. Visst jag jobbar ju också, men med för mig världens bästa jobb. Ett spa i fjällen vintertid och på ett spa vid Medelhavet sommartid.

Självklart måste jag tvätta och betala räkningar, men jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att leva på detta sätt och min lediga tid gör jag vad jag vill med. Yogan tar stor plats och det behövs. Jag får prioritera lite mer för att få det att gå ihop, det är väl en av "uppoffringarna" och jag kan inte träffa mina vänner lika ofta, men friheten, den har inget pris. Och när jag tittar på mina bilder när jag sitter i vattenbrynet och mediterar så känner jag hur fantastiskt bra jag har det, även om jag inte har fyllt garderoben med det senaste modet.

I dag tog min kropp mig ett steg till, ni förstår nog vad jag menar. Lyckokänslan blev total!

Kicki Kamskog