I artikelserien Medveten närvaro i skolan kikar vi på skolan, samhällets utmaningar och hur mindfulness kan vara till hjälp. I denna femte del utforskar vi fler inre färdigheter och styrkor, och hur vi kan utrusta eleverna med dessa.

Inlärningsmål för Den medvetna undervisningen – framtidens skola

Av Daniel Rechtschaffen, Malin Lundquist och Pål Dobrin

Om vi går hela vägen och på allvar implementerar träning i inre färdigheter i undervisningen, hur skulle då inlärningsmålen och måluppfyllelsen i skolan kunna se ut? I den här delen ser vi på de sex resterande styrkorna vi kan utrusta våra elever med, som komplement till all annan ämneskunskap. Läs mer om de första styrkorna här!

En del del av texten är ett utdrag ur Daniel Rechtschaffens arbetsbok Medveten undervisning vilken kompletterar hans lärarutbildning. Här har också Malin Lundqvist, tidigare forskningskoordinator vid Mensa bidragit med sina kunskaper kring aktuell forskning.

Att vara tillfreds
Övningarnas syfte är att på ett roligt sätt få eleverna att känna sig bekväma i sina kroppar. Forskning visar att vi är lyckligare när vi är fokuserade i nuet i motsats till när tankarna vandrar. (Killingsworth and Gilbert, 2010). Underbart nog så är effekterna av mindfulness lycka och känsla av att vara tillfreds. När ungdomar känner sig trygga och omvårdade är de naturligt lekfulla, kreativa och nyfikna på lärande. Mindfulness kan hjälpa eleverna att känna sig mer avslappnade och trygga vilket frigör mer lycka. En lyckligare skara elever gör undervisning och inlärning enklare. Studier har visat att elever som lär sig mindfulness blir mer lugna, avslappnade och visar större acceptans inför sig själva (Broderick and Metz, 2009).

Självmedkänsla
Vänlighet, medkänsla och självkänsla är viktiga ingredienser i ett hälsosamt och lyckligt liv. Att ha genuin aktning och medkänsla inför andra börjar med vänlighet inför oss själva. Självmedkänsla är ett växande område inom mindfulness, där vi kultiverar medkänsla inför våra egna sinnen, hjärtan och kroppar. Självkritiska tankemönster, förakt inför egna kroppen och känslomässiga störningar är på uppgång bland unga och dessa frågor är allvarliga hinder för akademisk och social och emotionell utveckling. När forskare erbjöd mindfulnessträning för ungdomar på en psykiatrisk institution fann man att deras ångest, depression och kroppsliga oro minskade, samtidigt som deras självkänsla ökade (Biegel et al., 2009). Forskare som studerade elever i en mindfulnessbaserad träning kring självmedkänsla fann att eleverna inte bara uppnådde ökad acceptans av sig själva utan även rapporterade en högre grad av välmående (Neff and McGee, 2010).

Känslomässig självreglering
Elever kan med dessa lektioner lära sig direkta tekniker för att bevittna sina oreglerade tillstånd, spåra sina känslor och föra sig själva tillbaka till balans. Vi behöver kunna reglera våra känslor som en del i att förbereda oss för inlärning. Svåra känslor har kraften att hindra vår förmåga till inlärning och ändra riktningen i våra liv. Mindfulnessforskning har visat sig stärka de områden i hjärnan som är korrelerade med förmågan till känsloreglering såsom prefrontala kortex, och lugna de områden som processar känslor, såsom amygdala (Lutz et al., 2014). Forskare fann att elever som tränats i mindfulness förbättrade sin förmåga till känsloreglering, självrapporterade större känslomedvetenhet, tillgång till strategier för känsloreglering och ökad känslomässig klarhet (Metz et al., 2013).

Metakognition
Lektioner erbjuder eleverna möjlighet att uppnå objektivitet inför sina tankar och de fenomen de upplever utan att svepas med av dem. Självmedvetenhet är en medfödd mänsklig egenskap och mindfulnesspraktik stödjer vår förmåga att bevittna vad som försiggår i våra sinnen, våra kroppar, våra hjärtan och vår omgivning. Det här ger eleverna större möjlighet att upptäcka och vara medvetna om när de är i obalans eller distraherade och ändra kurs mitt i händelsernas förlopp. Mindfulnessbaserade terapeutiska modeller har visat sig precis lika effektiva som antidepressiv medicin för att förhindra återfall vid depression. En av de största vinsterna med terapeutiska initiativ baserade på mindfulness kommer till följd av metakognitionen, förmågan att bevittna tankar och känslor utan att drunkna i dem (Teasdale, 1999). Forskare inom pedagogik har funnit att metakognition är en avgörande faktor för studenters motivation och självreglerade lärande (Efklides, 2011).

Exekutiva funktioner
Mindfulness har visat sig förbättra de exekutiva funktionerna hos elever i grundskolan, speciellt för dem med någon begränsning i de exekutiva funktionerna (Flock et al., 2010). Med exekutiva funktioner menas de interna system som kontrollerar och reglerar våra kognitiva processer. För att lösa ett problem och tänka kritiskt behöver elever stärka denna essentiella kognitiva förmåga. Neurovetenskapliga studier har funnit att kortvarig mindfulnessträning kan förbättra de exekutiva funktionerna och dess underliggande neuro-biologiska mekanismer (Tang et al., 2012). Mindfulness syfte är just att återföra elever från distraktion och obalans till en upprätthållen fokuserad uppmärksamhet, vilket i sin tur förstärker förmågan att bevittna och reglera med hjälp av exekutiva funktioner.

Intellektuell förmåga
Mindfulness avstressande effekt har positiv inverkan på miljöfaktorer, vilket kan bidra till förhöjd intelligens hos skolbarn. Miljöfaktorer påverkar nämligen intelligens med från ca 80 % i spädbarnsåldern till 60 % i tonåren och 40 % i vuxenåldern (Plomin et a., 2015). Enligt den välrenommerade tidskriften Nature innebär intelligens abstrakt resonerande, planeringsförmåga, logiskt tänkande, konceptuell komplexitet och problemlösning. Följaktligen associeras hög intelligens med flexibelt, adaptivt och målinriktat beteende, speciellt i nya situationer. Intelligens tillsammans med uthållighet och samvetsgrannhet utgör generellt sett de mest betydelsefulla framgångsfaktorerna (Credé et al., 2017). Mindfulness kan öka medvetenheten om sitt eget beteende, vilket är betydelsefullt även för särskilt begåvade. I Skolverkets stödmaterial för särskilt begåvade elever står det “Det tog henne bara några få minuter att läsa texten och säga svaret på frågorna, men det tog ofta timmar att få henne att skriva ned svaret på de alldeles för enkla och för henne meningslösa uppgifterna. Oftast skrev hon ned svaren i ilska, sittandes på golvet efter att i frustration ha kastat kuddar och slagit i soffan.”

Läs vidare här för en möjligt förklaring av hennes reaktion och om mindfulness kan förändra hennes beteende i positiv riktning.

Skolor runt om i världen vänder sig till mindfulness och känslomässigt-socialt lärande som en motvikt till ökad stress, emotionell dysreglering och uppmärksamhetsproblem. I skolsystem som fokuserat på inre färdigheter är elever och lärare gladare, mer fokuserade, mer medkännande, känslomässigt reglerade och mindre påverkade av stress. Vilken skola vill missa chansen att höja provresultat, ha mindre bråk på skolgården och njuta av en lugnare skolmiljö?

Tidigare artiklar i serien

• Medveten närvaro i skolan – Del 1
• Medveten närvaro i skolan – Del 2
• Medveten närvaro i skolan – Del 3
• Medveten närvaro i skolan – Del 4

Tips på videor för medveten närvaro

Yogobe Video: 6fa2 Yogobe Video: x2k8

Gratis barnyoga online hela september

Den första fredagen i september firas varje år Barnyogadagen i hela Sverige – en ideell satsning för att fler barn ska få testa yoga. Tusentals barn får just denna dag prova på yoga i sin skola eller förskola. Nytt för i år är Barnyogadagen Online där yogavideor finns tillgängliga gratis under hela september. Läs mer här!

Event med Daniel Rechtschaffen

Daniel Rechtschaffen kommer till Sverige i slutet av september, vill du ha information om eventet kan du besöka Empaticus här!

Hur mår våra barn idag egentligen? Vilken plats får de i vårt samhälle? Vilka redskap ger vi våra barn för att hantera livet? Vad kan du göra? Som yogalärare och lärare för grundskolans tidigare år skriver jag här om hur yoga och min metodik kan hjälpa att stärka barns självkänsla.

Förutom det faktum att den psykiska ohälsan hos barn ökar kan jag även se detta i mitt vardagliga arbete. Stress, oro och ångest sprider sig bland våra barn som ständigt går i känslan att prestera och duga. De ska vara duktiga i skolan, idrott och bland sina vänner. Detta samtidigt som samhället trycker på med information som direkt kan påverka självkänslan. Det finns ingen tid för stillhet och reflektion som är så viktigt för vårt mående, utveckling och balans, inre som yttre. Så hur ska vi då göra för att hantera detta växande problem?

Vi behöver verktyg för att hitta balansen
Barnen får i skolan lära sig om begreppet Hållbar utveckling, men i strävan efter detta glömmer vi bort att inte bara jorden idag har begränsade resurser, även människan är en begränsad resurs. Detta eftersom vårt mående hindrar oss från att utnyttja vår potentiella fulla kraft. Massor med energi går dagligen åt till att försöka balansera och reparera vårt inre jag. Men har vi egentligen de rätta verktygen för att utföra detta arbete?

Yoga och kontakt stärker självkänslan
Att dagligen ha inslag av yoga och kontakt för barn gör skillnad. Yogan ökar kroppsmedvetenheten som är ett viktigt verktyg för att lära känna sin kropp. Som ett resultat av detta kan individen sedan lära sig lyssna till sin kropp och stärka sitt inre. När vi utövar yoga frigörs energi som i sin tur skapar kraft. Barn lider ofta av dålig självkänsla, och eftersom yoga inte innehåller några tävlingsmoment eller krav på prestation kan vi hjälpa barnet att stärka självkänslan. Vi hjälper också barnet att förbättra det mentala fokus som i sin tur balanserar överskottsenergi. Detta kan leda bättre sömn och en ökad känsla av kreativitet och livsglädje.

Vilan är viktig
Yoga tränar också sinnet, koordination och koncentration. Därför faller det sig naturligt med vila och stillhet efter varje yogaklass. Vilan ger utrymme för att integrera alla lärdomar och andra intryck i systemet, kropp och själ, för att vidare leda till utveckling. Vi tränar även vårt medvetande att inte reagera automatiskt i olika känslostormar. Under vilan låter vi andningen på ett naturligt sätt komma ner i magen, som i sin tur förebygger och motverkar stress. Detta som vi vet är oerhört viktigt då stress bland annat påverkar inlärningsförmågan.

Närhet ökar förståelsen för andra människor
I kontakten jobbar vi också med närhet, psykisk och fysisk. Vi hjälper barnen att bli lyhörda för sina medmänniskor samt utveckla empati. Vi stärker gemenskapen och ökar känslan av lycka. I takt med att känslan för andra människor växer ökar också förståelsen.

Samtal och reflektion
En annan del som jag anser är viktigt är att ge tid för samtal och reflektion. Där ger vi barnen tid att tala från hjärtat. Vi synliggör olika känslor och klär dem med bilder som för barnen blir värdefulla att använda. Reflektionen skapar distans till känslorna så barnen får chansen att möta dem från olika perspektiv. Vi är alla unika och värdefulla, hjälp barnen att förstå detta.

Balans för alla
Min insikt och önskan om att alla människor ska få verka i harmoni fick mig att skapa metodiken ”Balans för alla”. Den bygger på metoder som stärker individen genom kontakt och kroppsmedvetenhet. I närmare ett år har jag arbetat med metoderna i grundskolan och jag ser tydliga positiva resultat.

Metodiken riktar sig inte bara mot barn, alla individer har behov att balansera sitt inre jag. Den kan även fungera som en länk för stärkandet av relationer, gemensam strävan eller grundning. Vill du veta mer om metodiken kan du kontakta mig på [email protected] eller på min Facebook-sida.

Genom att hela sig själv kan vi hela naturen, så jobbar vi mot en hållbar utveckling och förbättrade relationer.

Barnyogadagen 1 september 2017

Den första fredagen i september firas varje år Barnyogadagen i hela Sverige – en ideell satsning för att fler barn ska få testa yoga. Tusentals barn får just denna dag prova på yoga i sin skola eller förskola. Nytt för i år är Barnyogadagen Online där yoga-videor finns tillgängliga gratis under hela september. Läs mer här!

Länktips

• Nyfiken på att testa barnyoga? Se alla våra sekvenser online här!
• Att vara en förebild hela livet, av Emelie Steen.

Meditationen har varit min ledstjärna under de senaste 20 åren. Här berättar jag hur allt började och hur meditationen hjälper mig i mitt liv. Och hur den kan hjälpa dig. 

Berörd av lugnet

För 23 år sedan träffade jag en buddistmunk som levt i kloster i tio år och mediterat timtals dagligen. Vi gick en promenad tillsammans och vi satt oss en stund på en bänk i en trädgård och tittade ut över havet. Jag var bara 18 år gammal och när jag satt där vid hans sida kände jag ett djupt inre lugn i mig. En automatisk avslappning. Som att alla hans år av meditation hade löst upp hans inre mentala och emotionella konflikter och att han nu, bara genom att sitta vid min sida, kunde erbjuda mig att vila i den friheten. Jag blev så djupt berörd av det lugnet att jag började meditera dagligen. Och det har jag nu gjort från och till under stora delar av mitt liv sedan dess.

Min meditation har rört sig genom många olika modaliteter: hathayogan, kundaliniyogan, vedanta, tantra och taoism. Olika tekniker för att skapa ett djupt inre lyssnande där jag hör mina tankar och känslor, så att de kan få transformeras. Så de kan få vara i ett öppet flöde och jag kan höra det i mig som är konstant. Det som är min sanning. Tekniker för att stärka mitt nervsystem så jag vågar vara kvar och lyssna. Tekniker för att höja min energi så jag orkar. Tekniker som gett mig kapacitet att ta ett annat perspektiv, höja mig ur den temporära smärtan och dramat för att se vad som verkligen händer.

Nu mer än någonsin känner jag en inre uppmaning att dela det som mitt liv i meditation har gett mig. Världen vi lever i kräver alltmer av vår uppmärksamhet och konsten att skifta vår uppmärksamhet från det yttre till det inre är viktigare än någonsin. Världen porträtteras ofta som hotfull och vi möts dagligen av rapportering i media som skrämmer oss. Att lyssna inåt så vi kan höra våra egna tankar och känslor, låta de visa oss sitt underliggande budskap gör att vi kan etablera en inre auktoritet, en tillit till vårt egna omdöme kopplat till kontakt med vår essens. När vi kan leva därifrån blir rädslan och anpassningen till yttre krav mindre styrande. Ditt liv blir mer ditt! Du skapar en inre styrka att möta utomstående krav, stress och hot med. Du kan undgå att vara en bricka i ett större maktspel där ditt agerande styrs genom att skrämma dig till rädsla, apati eller avtrubbning. Du skapar förutsättningar för att möta livets utmaningar med.

Lästips

• Lär dig meditera - onlinekurs 12 veckor
• Asanaträning och meditation - myntets båda sidor, av Magnus Appelberg
• Myter om meditation - det är för svårt för mig, av Jessica Agert

Videotips för meditation

Yogobe Video: ws53 Yogobe Video: 42kw Yogobe Video: z5a3 Yogobe Video: k65t

För att se en hel video behöver du vara betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Hur kan vi kan ta hand om oss själva på bästa sätt? Skapa fred inom oss själva för att kunna sprida den i våra relationer, i gemenskapen som höjer meningen med livet. Hur kan vi leva vårt syfte och hitta den där inre freden? Det skriver Malin Rydesjö, statsvetare, yogalärare, föreläsare samt mycket mer, här. Låt dig inspireras! 

Medvetenhet i tanke och handling

Vi pratade om döden mamma och jag. En av hennes bästa vänners man dog i cancer på två veckor. Lite ont i magen. Till sjukhuset efter en Kretaresa. Skulle snart fylla 70. Hur pigg som helst. Chock!

Mamma visade pärmen där hon skrivit hur hennes begravning ska vara. Det ska vara fest. Hemma. God mat, go musik, hinna prata om allt man upplevt. En bild på henne så hon får vara med. Inget tal från nån som inte känner henne, utan på riktigt.

"Nu är jag dö" ska det stå i tidningen.

Jag påminns om livets nu, att inte skjuta upp, att ta kontakt med de som är viktiga, även de jag ännu inte mött!

Att leva sitt syfte, njuta, flippa ur, släppa taget, mysa och kvittra.

För det är nu vi har en kropp. Använd den. Njut av den. Var i den. Sök kontakt och bli kompis med den. Lyssna på den, ge den tid, lär dig kroppens språk och prata ut. Använd din observation och hör vad den har att förmedla.

Stretcha den, träna den, vila den, berör den, olja in den och låt den skaka och hoppa, flyga och stroppa. Den är ju trots allt vårt färdmedel genom detta liv som hjälper oss att känna, uppleva, växa, krympa, resa, älska, prestera och skapa, göra om och göra rätt, bidra och connecta. Det är helt makalöst att det bara funkar, så varför inte leva när vi lever…

Åsså livet och människorna i det.

Är det inte gemenskap med andra som höjer meningen med livet så säg. Visst är det helt underbart att sitta där vid tjärnen en sommarkväll i skymningen helt själv. Visst är det härligt att ha sin egen yogastund på mattan, att kunna styra sin tid helt själv och känna sig självständig.

MEN är det inte så att vikten av egentiden ändå förhåller sig till att det finns ett nätverk runt om en där man kan dela alla de där upplevelserna om man vill!?

Åtminstone tycker jag det. Att få möta en människa som delar sig med mig och som tar emot mig såsom jag är. En människa som ger mig av sin tid, sina tankar, känslor, energier och som kan finnas där för mina. Det är stort och helande och vackert.

Jag tänker att allt någonstans handlar om våra relationer. Till oss själva och varandra. Hur vi tar hand om dem påverkar freden runt oss och i världen.

Freden börjar i relationen till mig själv. Till dig själv. När vi skapar fred i oss själva blir livet mer levande, kärleksfullt och mjukt. Då vibrerar de frekvenserna automatiskt ut till vår omvärld. Hur flummigt det än låter så är det ju så enkelt.

Hur gör vi det då?
Det är så lätt att säga när vi har ett bagage av ilska, oförätter, omedvetna beteenden, tankar och känslor som ju också skapar vår verklighet och våra tankar?

Det är ju därför vi har yogan! Yogan hjälper oss att balansera upp våra nedre chakran. När vi befinner oss i 1:a, 2:a och 3:e chakrat skapas tankar därifrån. Dessa tankar är inte speciellt höga utan har en låg frekvens. Denna frekvens blir det ofta rundgång på och det är så vi skapar vår verklighet. Så vi måste komma ur och höja frekvensen, speciellt i dessa tider av dualism, miljöförstöring, extremt många beslut att fatta, stress och måsten.

Allt börjar med att ge tid med sig själv och varje dag skapa fred inuti, höja frekvensen och skapa medvetenhet i tanke och handling.

Så kan vi skapa fred inuti och ut på jorden.

Vill du jobba med detta är du välkommen till en workshop i ”Lev Livet Levande” där vi också jobbar en del med stress (Ur utbildningen ”Den personliga stressrevolutionen”) den 10 oktober kl. 10-16 på Touch Center. Pris 1300 kr, läs mer här eller maila [email protected] för mer information.

Lästips

• Ur ekorrhjulet in i det nya livet, av Malin Rydesjö
• När skalet håller oss hårt, av Linda Åslev
• Note to self - I love you, av Anna Gordh Humlesjö

Yoga för self-compassion, för fred inuti

Yogobe Video: 87gz Yogobe Video: h49p Yogobe Video: u28a Yogobe Video: 9ts8

Om Malin

Malin Rydesjö är statsvetare och har arbetat med folkhälsa på statens folkhälsoinstitut. Hon är även yogalärare, yogaterapeut, ayurvedisk massör, inspiratör och föreläsare och VD för Yogacentralen. Malin arrangerar retreat runt om i världen, coachar och behandlar ledare, medarbetare och medmänniskor att nå balans och frigöra sin inre potential. Läs mer om henne här!

Foto: Jan Malmström

Kan kroppsmedvetenhet vara en nyckel till minskad mobbning? En viktig del i debatten kring skolan och dagens ungdomar är en upplevd minskad empati hos våra ungdomar och en ökad kultur med egoism och narcissistiska beteenden. Läs och diskutera – vad finns det för samband mellan kroppsmedvetenhet, empati och mobbning?

I våra tidigare artiklar har vi konstaterat att mängden distraktioner aldrig förut varit så stor, tempot i samhället så intensivt, våra uppmärksamhetscykler så korta och våra behov av snabba belöningar så starka. Kan detta ha ett samband med minskad empati? De flesta av oss är förhoppningsvis överens om att empati är en av samhällets grundstenar. Nästa fråga blir i så fall naturligt: hur kan vi hjälpa våra ungdomar stärka och utveckla denna färdighet?

Empatin, mobbningen, kroppsmedvetenheten och hjärnan

Det här är den tredje delen i artikelserien om Medveten närvaro i skolan. Läs första delen här! I denna artikel tittar vi på sambandet mellan kroppsmedvetenhet, empati och mobbning.

Ett pedagogiskt exempel
Psykiatriprofessorn Daniel Siegel från Harvard är känd för sina pedagogiska förklaringar kring hur hjärnan fungerar, han ger följande exempel av en scen på skolgården som illustrerar vikten av kroppsmedvetenhet.

Tänk dig att en elev, låt oss säga att det är din dotter, möter en annan elev på väg hem från skolan. Eleven berättar för henne att han blivit illa behandlad av sina klasskompisar. När ditt barn får se och höra kamraten berätta om mobbningen denne blivit utsatt för – speglas automatiskt upplevelsen i hennes egen kropp. Lidandet, det vill säga rädslorna, sorgen och kanske ilskan speglas i den egna kroppen i takt med att hon får höra om knuffarna, förnedringen och de hårda orden. På så sätt blir upplevelsen av smärta, utsatthet och utanförskap hennes egen.

Den starka uppfattningen om att detta inte är ok och det naturligt efterföljande beslutet att informera lärare eller konfrontera mobbarna - kommer från att faktiskt ha känt och upplevt lidandet i sin egen kropp, inte från en intellektuell förståelse eller från att ha blivit tillsagd att man bör vara snäll mot andra.

Hemligheten bakom denna delade upplevelse är hjärnans spegelneuroner. Naturen har ordnat det så finurligt att upplevelsen, känslan, hos den som berättar överförs till den som ser och lyssnar. När du till exempel ser någon ramla och slå knät i en trottoarkant, kan det för en sekund vara som om du själv upplever smärtan. Du vill instinktivt hålla om ditt knä. Ditt ansikte kanske spontant tar uttrycket av att uppleva smärta och din mun formar ett Aj! Det är empati.

En förutsättning för att exemplet med mobbning ovan skall resultera i en stark övertygelse om att det inte är ok att mobba, är alltså att ditt barn lärt sig vara uppmärksamt på och kan identifiera vad som händer i den egna kroppen.

Fem domäner av medvetenhet
Daniel Rechtschaffen uttrycker det väl i boken Den medvetna undervisningen: “det handlar om att lära sig tyda kroppens språk - förnimmelserna.” Daniel har med hjälp av bland annat Daniel Siegel och Linda Lanttieri tagit fram en utbildning för att förändra skolor inifrån, genom att kultivera välmående hos både lärare och elever. Ett av de mest geniala greppen i den är det pedagogiska steg-för-steg-utvecklandet av inre färdigheter. Det handlar om fem domäner av medvetenhet som successivt bygger på varandra för att skapa en naturlig utvecklingskurva med slutmålet välmående, ansvarstagande och trygga elever. Förberedda för att gå ut i världen och ta itu med orättvisor och hållbart samhällsbyggande på alla plan. Den första domänen är kroppsmedvetenhet – att lära elever bli trygga i sina kroppar genom avslappningsövningar och medveten rörelse. Först när eleverna lärt sig lugna ned sig och blivit bekväma i sina kroppar går man vidare till Mental Medvetenhet, följt av Känslomässig Medvetenhet, Social Medvetenhet och Global Medvetenhet. Mer om de andra domänerna i kommande artiklar. Låt oss först titta närmare på relationen mellan hjärnan och kroppsmedvetenheten.

Hjärnan, kroppsmedvetenhet och tidens anda
Det är främst genom ett område kallat Insula som hjärnan uppfattar signaler från kroppens olika delar. Ju mer frekvent vi riktar uppmärksamheten mot kroppen, desto större växer sig insula och desto tydligare uppfattar vi i sin tur kroppens språk. Vi tränar oss att vända uppmärksamheten inåt och vara medvetet närvarande inom ramen för kroppen, ögonblick för ögonblick, vaksamt uppmärksamma på förnimmelserna som uppstår till följd av kroppens eller andningens rörelse för att kunna uppfatta och arbeta med kroppens språk.

Vi gissar att samhällets tempo, teknologi, filmer och alla de andra anledningarna vi nämnt tidigare är starka faktorer bakom den mer utmanande verklighet skolor och unga står inför. Rastlöshet, oro och korta uppmärksamhetscykler borde vara en naturlig konsekvens av att ha vant sig vid en iPad med spel eller film så snart en paus uppstår och vi föräldrar behöver fokusera på annat. Det finns helt enkelt så mycket att göra, så mycket stimuli tillgängligt att barnen inte hinner ha tråkigt och känna efter så ofta. Oavsett anledningen till de ökade utmaningarna i klassrummen så är övningar i kroppsmedvetenhet som att släppa en iskub i ett glas varmt vatten, nedkylningseffekten är omedelbar.

Medvetenhet minskar risken att falla för grupptryck
Tillbaka till skolgården och Professor Siegels exempel. Kroppsmedvetenhet är inte bara grunden för empatisk känslighet inför klasskamraternas orättvisa behandling och viljan att stå upp mot orättvisor. Informationen från kroppens språk kan över tid hjälpa oss att tydligare se och lära från sambanden mellan olika situationer och vår inre upplevelse av dem. Med kroppsmedvetenhet ökar med andra ord vår självkännedom. Det är också en viktig pusselbit på vägen mot att lära sig vad man själv står för och kan acceptera, i motsats till att låta sig styras och påverkas av grupptryck eller en överdriven viljan att vara andra till lags. Med denna typ av självkännedom minskar risken att våra barn och unga låter sig ledas in i saker som inte är bra för dem. Att samtidigt träna och växa i självmedkänsla och den trygghet det medför, gör att de kan bygga upp styrkan att våga säga ifrån, hävda sig själva och inte gå med på att göra saker de innerst inne inte vill. Med ökad kroppsmedvetenhet känner de signalerna i kroppen och lär sig lyssna på sin intuition och inre kompass.

Stress minskar empati och kroppsmedvetenhet
Stress vet vi också minskar empati. Dels beror det på utsöndringen av kortisol som bland annat ökar vårt tunnelseende och vår lättretlighet. Kanske beror det också på att vi sällan vänder uppmärksamheten inåt när vi är stressade. Stress, rastlöshet och oro är inte behagligt i kroppen. Det är mycket behagligare att undfly upplevelsen genom att vända uppmärksamheten utåt. Vid trauma och PTSD sker det automatiskt, kallat dissociation. Förmågan att uppfatta förnimmelser i den egna kroppen stängs ned av hjärnan som en självförsvarsmekanism. Det är en verklighet för många unga, både de som varit med om tuffa upplevelser i sin uppväxt här hemma, och inte minst de som kommer hit som flyktingar med hemska upplevelser av krig och förtryck i bagaget. Även mindre dramatiska men under lång tid pågående upplevelser kan få effekten av trauma.

Att känna in vad den andre känner och kunna relatera detta till hur man själv hade känt i samma situation och samtidigt ha förmågan att avgöra vilket agerande som på bästa sätt hjälper kamraten är en förmåga alla unga borde få chansen att utveckla.

Om den empatiska känsligheten sedan kombineras med viljan att stoppa eller mildra lidandet vi uppfattar hos andra (eller oss själva) så kallas det för medkänsla. Och det är precis vad vi alla och världen i stort behöver.

Vad tror du, kan det ligga något i vår gissning om att det finns ett samband mellan kroppsmedvetenhet och mängden yttre stimuli och distraktioner?

Tips på videor för medveten närvaro

Yogobe Video: 48xg Yogobe Video: x2k8

Övriga delar i artikelserien

• Medveten närvaro i skolan – Del 2
• Medveten närvaro i skolan – Del 4
• Medveten närvaro i skolan – Del 5
• Medveten närvaro i skolan – Del 6

Lästips

• Här hittar du Del 1 och Del 2 i artikelserien Medveten närvaro i skolan!
• Läs mer om mindfulness här.
• Nyfiken på mindfulness för ungdomar? Här hittar du Påls alla Time-in sekvenser online.

Mängden barn och ungdomar som diagnostiseras med uppmärksamhetsproblematik ökar stadigt. Hur vi tar oss an och hjälper dessa ungdomar är däremot ofta inriktat på snabba och kortsiktiga lösningar. I dagens samhälle vänder vi oss till medicinering på bred front för att hantera dessa utmaningar. Medicinering som ofta ger biverkningar och förutsätter ett liv med fortsatt medicinering för att bibehålla önskad effekt. Finns det alternativ till piller och vilken roll kan skolan fylla i att hjälpa barn och unga utveckla sina uppmärksamhetsförmåga?

Det här är andra delen i artikelserien Medveten närvaro i skolan. Klicka här för att läsa första delen!

Barn och ungas rätt till stöd, diagnos eller inte?

Av Pål Dobrin, biträdande rektor Emma Munter och specialpedagog Maria Körner

Hur utbredd är medicineringen? Omkring en procent av befolkningen hade minst ett uttag av något adhd-läkemedel 2015. Förskrivningen sker i störst utsträckning till barn 10-17 år, där 5,2 procent av pojkarna och 2,2 procent av flickorna inom åldersgruppen hade minst 1 uttag av något adhd-läkemedel. Antalet i befolkningen som använder adhd-läkemedel kommer antagligen att fortsätta öka ytterligare framöver, drygt 8 respektive 4 procent av pojkarna och flickorna kommer att ha en adhd-diagnos på sikt, enligt Socialstyrelsens prognos. Vi vill dock betona att detta enbart är siffror kring adhd; utöver adhd finns flertalet diagnoser och svårigheter som ungdomar idag tillskrivs och i vissa fall även medicineras för.

I Läkartidningen Sept 2016 kunde vi läsa om Peter C Gøtzsche, professor vid Köpenhamns Universitet, som menar att dagens användning av psykofarmaka är våldsamt överdriven. Hans bedömning är att en rimlig användning ligger på ungefär två procent av dagens användning. "Ska vi använda psykofarmaka bör den användas i stort sett uteslutande i akuta situationer", säger han. Den stridbare och frispråkige professorn vid Köpenhamns universitet, har en lång erfarenhet av att granska kliniska studier. Han är tuff i sina omdömen. Han menar att läkare och myndigheter korrumperas av läkemedelsbolagen och ljuger för patienter och medborgare när de hävdar att problem uppstår till följd av kemisk obalans i hjärnan. Han menar även att vi bör förbjuda läkemedelsbolagen att göra kliniska studier. Idag är läkemedel den tredje vanligaste dödsorsaken bland människor i västvärlden. Peter C Gøtzsche hävdar att medicinalindustrin går att jämställa med en kriminalindustri som har en affärsmodell delvis uppbyggd som organiserad brottslighet, "varför ska jag då inte säga som det är?" säger han.

Den lavinartade ökningen av uppmärksamhetsproblematik i både samhälle och skola är oroväckande. Kanske är den en naturlig effekt av samhälls- och teknikutvecklingen. Oberoende av detta ställs många föräldrar inför frågan om medicinering. Det kan vara ett mycket tufft beslut.

Det vi kan göra är att granska oss själva i relation till våra ungdomar och fundera kring varför så många av våra ungdomar medicineras för uppmärksamhetsproblem (och depression). Är det verkligen ett sätt att hjälpa unga att hantera sig själva och sina liv på lång sikt? Eller skulle detta medicinberoende kunna undvikas med mer långsiktiga metoder?

Kortsiktiga och långsiktiga lösningar

I den förra artikeln diskuterade vi den utbredda stressen i skolan och i samhället. Hur många av eleverna med diagnoser är egentligen “vanliga oroliga ungdomar” som inte vet hur de ska hantera sin rastlöshet och oro? Är lärmiljöerna verkligen anpassade till behoven och förutsättningarna i det stressade samhället? Faktum är att uppmärksamhetsförmågan har minskat generellt. Enligt en undersökning av bl.a Microsoft konstaterades att uppmärksamhetsspannet online har minskat från 12 till 8 sekunder, bara de senaste åren.

Som lärare kan det kännas överväldigande att hantera klasser där det finns flera barn med svårigheter. Samtidigt har forskning visat att förmågan till fokuserad uppmärksamhet i allra högsta grad går att träna och förbättra, oavsett vilken nivå personen i fråga befinner sig på i dagsläget. Mindfulness och fokusträning är effektiva sätt att träna uppmärksamheten som inte kräver några fysiska redskap eller extra resurser annat än ökad kunskap bland de som arbetar i skolan.

Vi kan utbilda lärare att lära eleverna slappna av och bli grundade i sina kroppar. En avslappnad kropp ger effekten av ett mer avslappnat sinne, utan lika mycket anspänning och frustration. Samma princip gäller med impulser att röra sig, göra saker, säga saker. Genom att träna eleverna i konsten att vända uppmärksamheten inåt, mot kroppen och andningen kan de få djupare förståelse för "kroppens språk". Kroppsmedvetenhet och avslappningsförmåga är även grunden för att kunna reglera starka känslor. Med fokusträning lär vi eleverna skapa utrymme mellan stimuli och respons, mellan impuls och handling - en förmåga som är ovärderlig, speciellt när det gäller studier och inlärning.

Paradoxen med extra anpassningar

I dagens klassrum finns många elever i behov. Många lärare både strävar efter och är positiva till en inkluderande undervisning. Tyvärr saknar de fungerande och relevant innehåll i de instrument de har att använda sig av. Verktygen de har kallas för extraanpassningar. Dessa anpassningar är diffust formulerade och består många gånger av upprepning eller förenkling av den undervisning som redan getts. För att kunna nå alla elever i en grupp med många särskilda behov behöver extraanpassningar istället bli till gruppanpassningar, med ett fungerande innehåll som når och riktar sig till alla individer i klassen.

Här utgör en medveten undervisning där elever tränas i inre färdigheter som bygger på beprövad forskning en lösning och gynnar både elever och lärare i vardagen.

En av anledningarna till att antalet elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har ökat så dramatiskt är sannolikt att skolan på många håll kräver en diagnos för att elever skall få det stöd de behöver. Detta trots att alla elever enligt skollagen har rätt till det stöd som de behöver oberoende av förekomsten av diagnos. I dagens skola kämpar lärare med att räcka till för allt fler elever med många olika funktionsnedsättningar. På grund av knappa resurser tvingas skolor och förvaltningar till hårda prioriteringar som innebär att många elever i skolan inte alls får det stöd de behöver. Föräldrar till barn som har svårt att koncentrera sig och kommer efter med sin inlärning ställer förtvivlade sig frågan om de bör utreda sitt barn för att få hjälp. Efter genomförd utredning ställs de ofta inför frågan om de vill att barnet skall medicineras eller inte. Läkare som erbjuder medicinering för en diagnos påpekar förhoppningsvis att medicin är ett av flera sätt att hantera en uppmärksamhetsproblematik. I den bästa av världar ger de samtidigt information om möjligheten att bemöta uppmärksamhetsproblematiken genom olika sorters träning och livsstilsförändringar.

Denna träning som eleverna behöver har lärarna svårt att ge. Främst på grund av bristande kunskap och en upplevelse av stress och tidsbrist. Enligt Skolverket har forskning visat att en lyckad inkludering av alla elever bygger på att lärare samarbetar, samundervisar, samplanerar, får handledning och är närvarande med respekt i mötet med eleven. De instrument och verktyg som skolpersonal idag har för att få till ett fungerande samarbete saknar tyvärr ofta ett tydligt och relevant innehåll.

Frågan är om politiker, skolchefer och rektorer känner till potentialen och de goda resultaten som inkluderande av träning i inre färdigheter och medveten rörelse (yoga, tai chi, qi gong) faktiskt redan visat på? Inte bara gällande den mentala hälsan och klimatet, utan i många fall även på studieresultaten.

Den medvetna undervisningen stärker lärarna i sin yrkesroll

Daniel Rechtschaffen, författare och upphovsmannen till Den medvetna undervisningen, vittnar om de fantastiska resultat skolor runtom i världen uppnått när de satsat på att stärka både lärares och elevers inre färdigheter. Vilken skola vill inte ha lägre stressnivåer, elever som behärskar känslomässig självreglering, ett varmare mellanmänskligt klimat med mindre mobbning och mer pro-socialt beteende?

En del skolor har använt sig av manualbaserade program med en serie lektionstillfällen. De riktigt framåtsyftande satsar istället på att fortbilda sin lärarkår och elevhälsa i att själva vara tryggt närvarande, kunna entusiasmera elever och själva kunna utforma lektioner. När lärare själva är etablerade i färdigheterna och har tillgång till en genomtänkt verktygslåda av tekniker och övningar, kan de själva väva in dessa i ordinarie ämnesundervisning där det behövs. Då blir uppmärksamhetsträning och känslomässig självreglering en naturlig del av sättet att vara i skolan, istället för ytterligare en påtvingad intervention som både lärare och elever upplever som “ännu ett måste”.

Dessa lärare modellerar och presenterar de inre färdigheterna för sina elever. På så sätt väcks naturligt elevernas nyfikenhet kring att vara en tänkande och kännande människa i en föränderlig värld. Lärarna, de medvetna eldsjälarna, visar på hur vi kan relatera till omvärlden med acceptans, medkänsla och närvaro.

Medveten undervisning är ett kvalitetssäkert sätt att fylla de de instrument och verktyg som skolan redan har för att kunna utveckla ett positivt samlärande. Faktum är att när så många unga far illa som i dagens samhälle och utbildningssystem så är det vi vuxna som bär det kollektiva ansvaret. Misslyckas vi med att anpassa undervisning och lärmiljöer till denna nya verkligheten av ökande stress och mental ohälsa sviker vi en generation av barn och ungdomar.

Kan vi genom att sprida information om att det finns fungerande alternativ/komplement till medicinering och individuella extraanpassningar skapa ett tryck på våra beslutsfattare att stödja den tysta revolutionen som så många av skolans medvetet närvarande eldsjälar på många håll redan är i full gång med att genomföra?

I nästa artikel tittar vi lite djupare på hjärnan och sambandet mellan kroppsmedvetenhet, empati och mobbning.

Här kan du läsa mer om medförfattarna biträdande rektor Emma Munter och specialpedagog Maria Körner.

Övriga delar i artikelserien

• Medveten närvaro i skolan – Del 3
• Medveten närvaro i skolan – Del 4
• Medveten närvaro i skolan – Del 5
• Medveten närvaro i skolan – Del 6

Tips på videor för medveten närvaro

Yogobe Video: 6fa2 Yogobe Video: x2k8

Länktips

• Nyfiken på mindfulness för ungdomar? Här kan du se alla Påls Time-in-sekvenser online.
• Vill du läsa mer om mindfulness? Klicka här.

Vad är egentligen en yogi? Det är något jag funderat en hel del över, och även frågat mina egna lärare om hur de ser på begreppet. Här kan ni läsa både deras och mina tankar. 

Under mina år i Indien har jag fått en viss bild av vad en yogi är. Där är ordet yogi synonymt med en ”sadu” eller ”baba”, vilket betyder en helig man eller kvinna (yogini) som frånsagt sig allt det materiella och lämnat sin familj bakom sig, för att dedikera sitt liv till det man inom den hinduiska traditionen menar är att komma närmare Gud.

I väst har vi en längtan efter att identifiera oss med något som är större än oss själva. Yoga blir ofta symbolen för det osjälviska, och ett sätt att känna tillhörighet med en uråldrig tradition och det eviga.

Somliga av oss känner kanske skuld i och med den priviligierade delen av världen vi lever i. Yoga blir ett verktyg för att balansera upp det övermaterialistiska med något andligt, men betyder det att vi är en yogi i dess sanna bemärkelse?

Ordet yogi kommer från yoga, vilket betyder att förena. En yogi eller yogini är någon som har förenat det individuella medvetandet med det universella, och insett att hon/han är ett med allt.

Under en tid har jag brottats med dessa tankar och begreppet yogi, och känner att jag själv inte kan kalla mig för en yogi. Efter att ha umgåtts med riktiga yogis eller ”sadus” som lever i Himalayas grottor klädda i sitt enda höftskynke och dreadlocks ner till marken, så känns det helt enkelt inte äkta när folk i en urban yoga-community kallas sig yogis bara för att man köper sig yoga-kittet. Kvällskurs, yogamatta, rökelser och kanske en vegansk diet.

Kärnan är just, att frånsäga sig det materiella.

Å andra sidan, ord och dess innebörd förändras precis som allt annat.

Jag har därför vänt mig till några av mina lärare i öst för att få veta vad dom tycker om hur vi i väst använder och tolkar ordet yogi. Du hittar deras svar längre ner i inlägget. 

Mina egna tankar
Precis som Julie nämner så öppnade västvärldens intresse för yoga upp ett bredare intresse hos indierna själva, det är enligt mig på alla sätt positivt att yogan når en bredare och bredare publik. Även om innehållet blivit något urvattnat, att en del ”yogapraktik” inte ens bör kallas yoga, men vem är jag att döma? Ingen annan än den som utövar yogan, är medveten om vad som sker i sinnet och medvetandet just då.

Kanske är det just nu som föreningen mellan det individuella och universiella medvetandet sker?

Att avgöra vad som är en uppoffring är upp till var och en. En sadu (en helig man) lämnar ofta hela sin familj och identitet bakom sig, vilket vissa säkerligen anser är en stor uppoffring, men som Julie nämner är en sökare ute efter något mycket högre och större.

En tanke efter att fått höra Julie och Govind Radhakrishnan, så instämmer jag med att västvärlden använder begreppet yogi på ett felaktigt sätt. Jag har en något traditionell syn på yogan och dess filsofi. Men min slutsats är ändå att allt är i ständig förändring och i vår tids snabba tempo är ords betydelse något levande.

Inom mig finns en längtan att förmedla mer filsofi och en djupare förståelse, och även sprida kunskap om vad en sadu är. Förhoppningsvis kan även ordet sadu få komma till västvärlden, så att vi kan förstå vad ordet yogi ursprungligen har haft för betydelse.

Då kan ordet ”yogi” fritt få användas av oss i väst, utan att vissa av oss tycker att det används allt för lättsint.

Govind Radhakrishnans tankar

"Jag tycker det känns konstigt och samtidigt lite roligt för att ordet har bytt betydelse så mycket jämfört med hur jag är van att använda det. Men jag tycker samtidigt inte att det är västvärldens fel. Indien har pushat ut yoga så hårt till resten av världen, så att idag är yogacertifikat en av våra främsta exportvaror. Det är inte konstigt att misstag som dessa uppstår när folk inte hinner få en djupare bild och upplevelse av denna gamla visdom som är innebörden av yoga."

Om Govind
Govind Radhakrishnans delar visdom från en uråldrig yogatradition med rötterna i den spirituella yogapraktiken i Indien. Kunskapen om yoga har först vidare till honom från indiska yogamästare och meditationsgurus i en-till-en-vägledning och genom hans personliga erfarenheter i djupt tillstånd av meditation.

Julie Martins tankar

This is such a tricky subject and has been going around for a while with lots of people chiming in who are probably not qualified to chime in. First of all what most people in the west do is not yoga at all. It's exercise with stretching and that's fine they can bring some asana into a moving practice and even chant a few Om's if they like. I don't think it's hurting anyone, but personally (only personally) I wish they didn't call it yoga. Maybe just movement practice with stretching or something similar.

For the bigger picture, and what so many people are claiming about cultural appropriation is also a bit off in my book. First of all, I don't understand what people talk about when it comes down the "sacrifices" yogi's made. In India it has been culturally exclusive to the point that until the 20th century women weren't allowed to even study it. (we'll get to tantra in a minute). It was kept solely by the Brahmins for many years and handed down mostly by word, not with books because it was supposed to be kept secret. The Brahmin's didn't think any other caste was allowed to find enlightenment and so it wasn't even available to them. I feel that the west has helped opened this up to all practitioners and allowed the Indians to do so as well. Without the popularity in the West of modern yoga it would probably still be rather obscure. When I first was traveling in India very few Indians practiced or taught yoga. Now that it is more mainstream in India as well (due to the West bringing into popular context) it is much more widely available for everyone there too. I'm talking about from the 1960's onwards, not just the last few decades.

When we get into the tantric world of hatha yoga, which the asana stems from, then there were women allowed to practice and teach. Initially it was seen as something special and secret. It was hidden because the practice is about facing your deepest darkest fears and gripping to identity. That is often best done (if you're looking for enlightenment) away from family, work and distractions. So true seekers would remove themselves from society. It's not a sacrifice when you understand cutting through the ego to find truth.... it is a desire to be liberated. Most people in the west don't understand this as they love to cling to their identity. Often changing the identity that doesn't suit them any more and now clinging to their new "yoga" identity. It's the same either way you look at it. Truth doesn't have a method or religion or even a practice associated to it. Truth is truth. If you are a seeker you'll find it by any means. Cultural approapriation doesn't stand in the way of the seeker or the sought (liberation).

The only time in history when it was perhaps viewed as a sacrifice to maintain a yoga practice was back in the 1700's and 1800's when yogi's were using their siddhi's (psychological powers) to earn money and entertain people. At that point the Vedantist's thought that was vulgar and tried to convince the general public to stay away from these types of yogi's as they were focusing on gaining attention as well as too much attention to the body and what it could do (ahem, similar in a different way to what we see in now in classes with everyone wanting to be acrobats and still call it yoga).

Swami Vivekananda was one of the first of the Vendantist tradition to come to the west (England and then USA) and because he understood that interested people would be coming from a predominantly Christian-Judeo background, he went to great lengths to drop the sanskrit and use terminology and reference that wouldn't seem like he was some kind of Voodoo man. He also did translations of text's like Sermon on the Mount and other Christian readings to show the parallels between the deeper philosophy of both spiritual practices. He wanted the west to become yogi's. So did Yogananda and many of the early meditation and kriya teachers of the early 1900's.

So when modern western yogi's start getting in a bit of twist about how we are representing yoga I think we need to take a step back and look at the big picture. We haven't stolen anything from India. They brought it willingly to us over 100 years ago and most Indians at that time weren't interested themselves. The biggest problem is that people are just putting the word yoga onto the end of anything in order to hop on the band wagon and personally I think that will pass soon and those that want to have a deeper connection with the self and realize that movement and stillness can both offer doorways into that then we can get back to a bit more integrity in the yoga world. For now, we just have let some of this stuff ride it's own wave and witness it with curiosity.

Om Julie
Julie Martin vill uppmuntra dig till att tänka utanför boxen, att kliva av yogamattan, ruska om de gamla dogmerna och finna frihet att utvecklas i skönheten i en yogapraktik som kommer från insidan. Med över 25 års erfarenhet och med elever och studenter från hela världen är Julies största mål att inspirera.

Yoga in hösten och vintern med mig

Nu i slutet av augusti drar jag åter igång höstens yogakurser. Jag erbjuder hathayogakurs på måndag och/eller onsdagar i Gamla Stan, Stockholm. Läs mer och boka här! 

Yogavideor med Viktor

Yogobe Video: qf64 Yogobe Video: 82179241 Yogobe Video: 5e3g Yogobe Video: 79109726

Vi fortsätter att prata om egentid, eller tid för det som ger energi! Här följer en till intervju med två småbarnsmammor om hur de finner tid för yoga & träning. Möt Marta Barbu och Elin Tapper som berättar om sin yoga- och småbarnsvardag! Detta är del 2 av 2 på temat att finna tid. 

---

Hur finner du tid för yoga & träning?

Marta: Jag försöker att inte tänka i banorna att ”finna tid”, utan väljer att tänka att det alltid finns tid - allt beror på vad man har för förväntningar. Genom att släppa kraven går det att på ett lekfullt sätt ha ett aktivt liv fullt med rörelse! 

Elin: Jag prioriterar yoga och träning före vissa saker som jag inte tycker är så viktigt men som lätt tar mycket tid, som till exempel tv-tittande. Jag har också turen att inte behöva jobba 100 %. Vilket ger mig lite extra värdefull tid varje dag.

Någon tid på dygnet som passar dig bäst?

Marta: Jag gör oftast en sekvens på morgonen efter frukost tillsammans med mina två döttrar, men är öppen för att yoga lite då och då under hela dagen - mattan är alltid framme i vardagsrummet. Det behöver inte vara så komplicerat, jag sitter exempelvis ofta i Malasana och sträcker ut ryggen, aktiverar bäckenbotten när jag pysslar med barnen. Lek är rörelse, och att springa runt och dansa i köket, leka kull och busa kan vara ett rejält träningspass… Jag gör solhälsningar så gott jag kan, ibland leker barnen självständigt bredvid eller så vill de hänga och klänga - varje dag ser det olika ut och jag försöker att inte värdera min prestation på mattan.

Elin: Jag är en morgonmänniska så om jag får välja är jag gärna aktiv på morgonen. Men sen jag fick barn så får det bli den tiden som passar familjen bäst. Kan vara morgon innan jobbet, kvällen efter min dotter somnat eller en liten stund på lunchrasten.

På bilden: Marta Barbu

Största svårigheten med att finna tid för yoga & träning?

Marta: Ibland är det svårt att hitta orken att ställa sig på mattan - speciellt när jag får tid för mig själv, då vill jag hellre prioritera sömn, att ligga och slappa (bekännelse: surfa på mobilen...) För att träningen ska bli av involverar jag den under dagen när barnen är vakna.

Elin: Största svårigheten med att finna tid är just att det finns så mycket annat som också är viktigt i livet. Gäller att finna en bra balans och acceptera att man kanske inte alltid hinner så mycket som man önskar.

Ditt bästa tips för att få till yoga & träning?

Marta: Mitt bästa tips är att vara flexibel! Flexibel i dina tankar och förväntningar om vad träning ”ska” vara. Det behöver inte vara perfekt. Lite varje dag gör stor skillnad! Var nyfiken på vad kroppen vill, den talar till dig hela tiden - får du en impuls att yoga - passa på att göra det just då.

Elin: Planering! Jag vet oftast redan på söndagen hur jag ska yoga/träna den kommande veckan. Sen blir det ju inte alltid som jag tänkt mig, och det är också helt ok.

Det här är del 2 av 2 där vi intervjuat våra inspirerande medlemmar i YOGAMOM365 på temat Finna tid för yoga & träning. Läs den första intervjun här!

Lästips

• Lyssna inåt och bli emotionellt vuxen, av Emma Öberg.
• Läs mer om YOGAMOM by Yogobe här!

Vill du också vara en del av YOGAMOM365? Utöver all inspiration i vår BLOG och guidande videosekvenser under VIDEOS så finns vår Facebook community YOGAMOM365 där Team Yogobe vägleder och tillsammans med dig och likasinnade inspirerar och peppar gravida och mammor till yoga på mattan och i vardagen.

Huvudbild: Elin Tapper