Yoga, training and health inspiration for you

With the coming of her second child, yoga teacher Anastasia Shevchenko had to re-think her work. Read her story about bringing a big project to life despite a very small budget and lack of investors – while taking care of two small kids!

When life with kids make you change your plans

This story began last summer when our family got the good news: we were expecting! My husband and I wanted to have a second child, our 2 year old just got out of diapers, so we let the nature take its course… As I got pregnant, I realized that my life would have to change.

Before having children, I was a new yoga teacher, very keen to take on any teaching opportunity I got, even if it wasn’t well-paid, or even if it wasn’t paid at all for that matter! I just wanted to learn, to gain experience, to build on my resume… I started out, like most others, subbing classes for more established teachers and teaching at weird times that nobody else wanted.

With Liam’s birth, I had to become more picky, and frankly speaking, we could afford it. My husband had a fruitful work period, and I established myself with a small number of dedicated students who were happy to follow me from one rented space to another. At this point, I still liked to take some time in the evening away from the family for my work.

Changes had to be made
With the coming of the second child however, I had to re-think my work. I wanted to establish a way in which I could work more during the day or in high-intensity time chunks, work less, and be more recognized for what I do and how I do it.

And so, in the end of the summer 2017, the idea of the Berlin Yoga Conference was born. In September I put together a temporary website and outlined my vision, then approached the yoga teachers to see if the ideas resonated with them. I also started looking for a venue, which was one of the biggest challenges so far: Berlin has become very expensive and the venue costs a substantial chunk of my budget. In the end, I found an amazing venue that could not have been more perfect for the occasion – Malzfabrik. The people working there were very happy and supportive about the idea of hosting the Berlin’s first ever Yoga Conference.

With the venue finalized, by October a list of presenters was ready as well, with some basic notions about the programming and the business plan. In November, I approached important service providers for the next steps - the designer and the programmer - as well as the possible sponsors and media partners. 

Creative ways of bringing a project to life
Why have I planned the Berlin Yoga Conference so much in advance? By now you know the first reason – because of my daughter who was born in the end of February. The second reason is simple – because I needed a lot of time to compensate for the lack of money. Planning in advance has provided me with enough time to come up with all kinds of creative ways of bringing this project to life despite a very small budget, lack of investors, connections, or a well-known name in the community.

So now, here I am, working full-time (without getting paid for this), while having a newborn baby, nursing her while doing emails, Skyping with people while she’s asleep, and taking her with me in a sling to business meetings – all of this before my 3-year old comes back from the day care and we spend some time as a family the four of us.

And the last thing: I manage to do my daily practice! At 20:00 when we put the two kids to sleep, I have that one hour to practice, well, usually while trying to catch up with my husband stretching next to me. Well, maybe it is not a traditional Ashtangi kind of way, but that’s what I can afford at this point!

Interested in the Berlin Yoga Conference? There is a chance to experience a little taste of it through the photos from the Pop Up#1:Meet the Berlin Yoga Conference or to come over (link to the program for the pop up#2) to the Pop Up#2: Berlin Summer Yoga Edition this August 18, 2018

Find out more about Anastasia Shevchenko 

Home page, Facebook and Instagram.

Photo Credits: Alessandro Sigismondi

Att bli tvåbarnsmamma var för mig helt naturligt, självklart och samtidigt helt overkligt. För jag hade ärligt talat en bild av att allt roligt skulle ta slut då. Men verkligheten är såklart en helt annan – vilket äventyr! Här delar jag tre tips på hur vardagen blir enklare och roligare som småbarnsförälder, och hur plussidan kan vinna, varje dag.

---

When they go low, we go high

(och hur man får till detta snygga citat i småbarnsträsket :))

Det är måndag morgon och jag längtar tillbaka till jobbet, fast det är semester. Eller är det kanske rutiner? Ordning och reda? Egen tid? Eller nej, jag vill ju bara vara med min familj, låt aldrig semestern ta slut!!

Någon som känner igen sig? När man är med dem vill man ha egen tid och när man har egen tid saknar man dem.

För mig har tvåbarnslivet varit både helt naturligt, självklart och samtidigt helt overkligt. Overkligt för min bild av en tvåbarnsmamma var tidigare att ja, då är livet slut (eller allt det roliga slut hahaha, snacka om fördomar). Men jag märker att min känsla är en helt annan. Detta är liksom bara början, vilket äventyr vi har gett oss in på!

Visst har jag stunder då jag känner hur det börjar koka på insidan (som när jag möts av trots), stunder då jag vill ge upp (hur kan de hinna stöka till så snabbt? Läste att städa med barn är som att borsta tänderna med kakor, lite så känns det ibland), stunder då tårarna ruller ner för mina kinder (det behöver inte ens finnas en legitim anledning, det stavas oftast T R Ö T T H E T) …

MEN – varje dag vinner plussidan. Skratten, buset, kramarna, kärleken, ja KÄRLEKEN!

Vad vill jag säga med denna lilla text? Jag vill hjälpa dig såsom mina vänner har hjälpt och hjälper mig. Deras små tips hjälper mig att landa på plus varje kväll! 
So here we go:

• Se till att ha marginaler
  När vi planerar för tight (tid), hoppar över rörelse för många dagar i rad (kroppen), skippar meditation och andningspauser (mind) och glömmer bort betydelsen av beröring (hjärtat) landar vi oftast i vårt ”mindre jag”. Då blir det svårt att följa M. Obamas grymma citat ”When they go low, we go high”. Kan du känna igen dig? Att ha marginaler ger dig en paus, att andas och välja hur du agerar istället för att reagera. Du har säkert läst om att vi är holistiska varelser och att allt påverkar allt så se till att ta hand om dig fysiskt, det påverkar dig direkt mentalt och vice versa.

• Lägg ner att vara din största kritiker
  Vänd på det, var din egen hejarklack! På alla dessa plan (fysiskt, mentalt, känslomässigt), boosta dig själv, love-bomba dig själv. Sätt härliga larm på telefonen (Hej snygging), sjung, lev ut, gör saker som får dig att glömma tid och rum (ett tips är att gå ALL IN i barnens lek).

En stor nypa HUMOR
Skratta ofta och mycket. När mina barn trotsar brukar jag säga till min fästman att jag är sjukt stabil jämfört med dem. ;) Ett annat trick för mig som har en tendens till perfektionism är att säga ”FUCK IT” och gilla läget mitt i kaoset. En högt uppsatt kvinna sa en gång till mig att hon önskade att hon fått fler barn, för vad är meningen med att gå runt och puffa kuddar?!

Så kära syster – MORE IS MORE! Låt oss boosta varandra i multicolour! När vi ses på gatan, på yogamattan eller i cyberspace – allt är möjligt och energi förser energi!

Länktips

• Stoppa tiden – eller njut av den, av Bianca Barck
• Den viktigaste andliga övningen, om föräldraskap av Rebecca Carlowitz.
• Lyssna inåt och bli emotionellt vuxen, av Emma Öberg

Videorekommendationer för mamas

Yogobe Video: 9xc8 Yogobe Video: u9a3 Yogobe Video: 29wh Yogobe Video: 2s7f

För att kunna se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem på Yogobe. Är du ny till tjänsten? Prova gratis i 7 dagar utan bindningstid – klicka och kom igång här!

Livet som förälder är underbart! Samtidigt så tufft och krävande många gånger. Mycket känslor, många saker som ska hinnas med, för att inte tala om vad sömnbrist kan göra för ditt sinne och hur många sjukdagar man kan hinna med under en och samma säsong. Här kommer pepp för att orka ta hand om dig själv!

Töm sinnet på brus

Det är så lätt hänt att prioritera bort sig själv och sina egna behov när man blir förälder. Ofta undermedvetet tills man en dag vaknar upp och inser att situationen inte är hållbar. När stressen blir för påtaglig, glädjen till livet minskar och lusten att göra saker försvinner.

Jag tänkte att vi skulle prata om vikten av att vårda relationen till sig själv och andra i sin omgivning eftersom de är det finaste vi har. Det som borde vara så enkelt och så självklart, men istället i många fall är svårt och utmanande. För det är så lätt att tappa ork, fokus och integritet i den här brusiga världen där mycket tävlar om vår uppmärksamhet. Det bästa vi kan göra för att minska stressen och hitta mental avkoppling är att tömma sinnet på brus. Vara mer i våra kroppar, i stunden, väcka våra sinnen och uppleva varandet! Det kan räcka med en promenad, några djupa andetag, en stunds tystnad med blicken ut över vattnet, lyssna på en podd eller en härlig låt som gör dig glad.

Det är när vi tömmer sinnet på brus som vi kan få pms-monstret att försvinna, mensvärk att minska, både axlarna och käkarna mer avslappnade och helt plötsligt blir allt det där som man irriterat sig på inte så frustrerande längre. Ibland gäller det bara att byta fokus, för att inte fastna. 

Hälsan är vår största rikedom
För att orka göra skillnad när man har som minst kraft kvar är mitt tips att inte vara så hård mot sig själv – eller göra så stor sak av det hela. Bara ta ett litet steg, som att skapa en positiv tanke, lyssna på en låt som gör dig glad, skratta, dricka en god smoothie eller ringa någon du tycker om, kan vara tillräckligt för att må bättre. Kom ihåg att ju mer vi gör något, desto bättre blir vi på att behärska det. Så nästa gång frustration, negativa tankemönster eller stress tar över, prova att ta några djupa andetag och skifta fokus. Töm sinnet på brus!

Det här är så viktigt, för vårt välmående är allt vi har, det får vi aldrig glömma bort. Vår hälsa är vår största rikedom. Att ta hand om oss själva, och våra medmänniskor, psykiskt så väl som fysiskt är det största vi kan göra.

Att hitta tid för återhämtning, stillhet, träning och yoga kan ibland kännas smått omöjligt. Men i slutändan handlar det om att prioritera, och inte minst investera i sig själv. Att göra val i livet som får dig att känna dig lycklig är en osjälvisk sak att göra, för om du mår bra så kommer människorna i din närhet också att gör det. Allting börjar med dig!

Lästips

• Oretuscherat om småbarnslivet – avslöjande intervju med tjejerna bakom bloggen Hormoner & Hemorrojder.
• Varför är det så svårt att släppa taget? Del 1, av Ulrica Gulz.
• Den viktigaste andliga övningen, av Rebecca Carlowitz.

Vill du få mer inspiration?

Yogobes Facebookcommunity YOGAMOM365 handlar om kvinnohälsa – för dig som är gravid eller mamma. Vi vill inspirera till hållbar hälsa genom bland annat yoga, meditation, och andra sköna tips. I gruppen kan du ställa frågor, bli peppad och dela med dig av dina erfarenheter, här hittar du glad och prestationslös träning för kropp, sinne och själ. Inspirera och inspireras med oss och våra samarbetspartners Hela Kvinnans Klinik och Rising Sisterhood!

Sugen på att läsa om andras hormonkriser och bajskatastrofer? Möt mästarna på att dela sanningen om småbarnslivet – Sofia Falk Spanos och Therese Krupa Syllner från bloggen Hormoner & Hemorrojder! Mer oretuscherat om mammalivet blir det knappast.

Varför pratar vi inte om vissa saker kring graviditet och förlossning?
Sofia: Dels för att väldigt många saker är tabu att känna och tänka, fortfarande. Moderskapet är förknippat med så mycket gull och fluff att raka motsatsen (som också är en ofrånkomlig del av livet) kan upplevas som ett misslyckande. Man är rädd att ses som någon som inte klarar av att ta hand om sitt barn och sitt nya liv med barn. Och dels vill man kanske skydda nygravida och inte skrämma upp dem i onödan.

Therese: Det kan hyfsat lätt skapas en ond spiral. Som förstagångsmamma är det lätt att tro att det man själv upplever, inte delas av andra. I synnerhet negativa känslor och tankar. Man har ju inga referensramar och alltså ingen uppfattning om vad andra också rimligtvis ”borde” känna i samma situation. När många sedan väljer att vara tysta om det som känns obekvämt, olustigt eller jobbigt, späs ju bara den okomplicerade, enkom härliga bilden på vilket gör det ännu svårare att öppna upp och berätta hur man verkligen känner. Därför är det så viktigt att olika upplevelser lyfts fram och att förståelsen för graviditet, förlossning och föräldraskap ökar.

Vilka är de mest välbevarade hemligheterna?
Sofia: Att man kan må skit även psykiskt när man är gravid. Jag hade bara hört att man strålar och hjular fram av lycka och kände mig därför som ett ufo när jag inte gjorde det. Att vissa bebisar har ett helt otroligt närhetsbehov och att de inte alls sover så mycket som det påstås.

Therese: Oh man, det är så mycket som drabbar en som man innan är helt ovetande om. Graviditeten: Att nio månader som gravid känns som tre långa år. Förlossningen: Du kommer med viss sannolikhet att bajsa på dig. Och du kommer inte att bry dig över huvudtaget. Och, det konstigaste av allt (för mig) – trots att det är så vansinnigt smärtsamt kommer du att vilja göra det igen för att det är en så sjukt häftig upplevelse. Livet som nybliven mamma: Turbulensen. Jag tror att det i folkmun kallas för ”bebisbubblan”. Omställningen, kärleken, tröttheten, ansvaret och marathonamningarna. Jag tror jag satt och ammade och/eller höll båda mina barn 98 % av min vakna tid de första fem veckorna.

Vad är det konstigaste som hänt under förlossning?
Sofia: Att jag inte brydde mig det minsta när jag bajsade på mig under krystandet, hehe.

Therese: Med mitt första barn var det klart konstigaste min överdosering och reaktion på lustgasen. Jag fick sådana skruvade hallucinationer och trodde att sköterskan var Hacke Hackspett.

Vad är det pinsammaste eller märkligaste som hänt efter att ni fått barn?
Sofia: Det märkligaste var nog att jag blev så oerhört stressad av att få barn. Av amning som inte funkade och en depression på det. Jag trodde att jag skulle må mys under bebistiden!

Therese: Min ribba för vad som numera anses pinsamt är…. Äh, det finns ingen ribba. Vi får se hur poppis det är hos ungarna när de kommer in i en känslig tweenieålder och jag får feeling och fuldansar framför tv:n. Märkligheter finns det dock gott om, inte minst alla fysiska symptom som kommer så fort man kissat plus. Förstoppning, pigmentfläckar, förstorade fötter, nästäppa, halsbränna, hemorrojder – listan tar fanimej inte slut. Jag var fullkomligt ovetande inför graviditetens…eh, plusmeny.

När känner ni er som starkast?
Sofia: När jag utfört någon form av fysisk aktivitet och när jag inser hur många av våra läsare som faktiskt känner sig styrkta själva av vår blogg.

Therese: Märkligt nog under svinjobbiga vaknätter. Det ofrånkomliga i att jag (och/eller min man) måste hantera det, att ingen annan kommer att komma till undsättning. Då känner jag mig som Terminator 2, typ. Franska Främlingsregionen kan gå och duscha.

Läs Therese och Sofias blogg Hormoner & Hemorojder för fler skön tankar och utdrag ur föräldraskapet.

Lästips

• Aldrig för sent att börja yoga? av Milla Floryd.
• Lyssna utan att försöka lösa ett problem - läs mer om Tjejzonen och få tips för föräldrar.

Vill du få mer inspiration?

Vår Facebookcommunity YOGAMOM365 riktar sig till gravida och mammor. Vi vill inspirera till hållbar hälsa genom bland annat yoga, meditation, och andra sköna tips. I gruppen kan medlemmar ställa frågor, peppa och dela med sig av sina erfarenheter. Här hittar du glad och prestationslös träning för kropp, sinne och själ. Inspirera och inspireras med oss!

Foto: Linda Alfvegren

Hur kan man ta med sig yogan in i föräldraskapet? För mig blev yogan räddningen då den grundar mig i min föräldraroll. Kanske är yogan också en väg till den andliga aspekten av att vara förälder. Och en hjälp till den allra viktigaste uppgiften, att vara här och nu. Läs och diskutera!

Jag hade inte yogat innan jag fick min dotter. Jag hade toktränat. Jag toktränade mig till skador och toktränade mig rakt in i väggen. Jag var ofta arg eller ledsen. Det enda jag inte provat var yoga, det var i mitt vingbrutna tillstånd det enda jag kunde förmå mig göra. Släpade mig till en yogamatta med skepsis och motstånd. Blev tagen! Jag hittade passion. Jag fann balans som kvinna, som fru, som mamma.

”Mamma behöver yogan för att bli en snäll, tålmodig och bra mamma. Annars blir hon en drake!” –  det är mitt argument hemma. Familjen respekterar och förstår. Tack! Jag arbetar med yogan idag, jag yogar varje dag och fördjupar mig i olika former. Jag är naprapat och försöker fokusera på just kvinnor. Kvinnor i olika skeden i livet.

Men hur hinner jag ha en daglig praktik? Jag prioriterar yogan framför att sova längre på morgonen. Jag kliver upp i ottan, jag balanserar tiden mellan yogakurser, familjetid och arbete på en vågskål där jag planerar minutiöst. För att jag vill, för att jag kan, för att jag blir en bättre mamma.

Men det är jag. Alla kan inte leva som jag. Men att hitta en vrå, en kvart, en prioritering för din eventuella längtan att yoga – det går.

Planera, planera
Det är frestande att vara romantisk i ordalagen runt yogapraktiken och föräldraskapet – MEN det är ren och skär planering för mig. Och rannsakar jag mig så är det ibland en ursäkt att komma hemifrån, vila från familjen, hitta mig själv. Yogan kan faktiskt vara det som grundar mig i föräldrarollen.

Hur hade jag blivit som förälder om jag inte hade yogan? Hur väver andra föräldrar som yogar in sin praktik, sin filosofi i vardagen? Sätter de yogiska principer i sin barnuppfostran, eller håller de sig till  den egna praktiken och blandar inte in resten av familjen? Hur gör du?

Ett tag försökte jag få min dotter och man att praktisera yoga men det är inte deras grej. Jag försöker att inte pracka på mitt barn eller man en praktik, utan låter min yoga påverka dem genom till exempel, mitt sätt att vara, leva och prata.

Mindfulness i vardagssysslor
Min ro och balans hittar jag när jag lyckas jonglera yogan med vardagssysslor i en rimlig regelbundenhet. Kanske få samma mindfulness när jag lagar mat, viker lakan eller hjälper min dotter med läxorna? Knepet tror jag är att erkänna hur vardagen ser ut, att den involverar mitt barn, min familj och mina vänner. Var med dem här och nu, var med dem när du har möjlighet. 

Det är inget nytt att träning, i vilken form det än är, kräver regelbundenhet och disciplin för att ge en känsla av trygghet, resultat och ordning. Den känslan av rutin kommer igen i barnuppfostran. Nattning av barn till exempel – kräver rutin, det finns ingen ”quick-fix” – varken i yogan eller föräldraskapet. Tålamod med mitt barn, tålamod med mig själv, tålamod med livet.

Att vara ”här och nu” kan vara en kliché, men när man är förälder bör man njuta av sina barn HÄR OCH NU! De växer, de blir stora, de skapar egna liv. Njut nu! Njut fullt ut! Nu när möjligheten finns – det lär mig yogan och meditationen.

När jag är hemma med mitt barn kan jag försäkra er om att hon inte bryr sig om vad jag gör i yogan, hon bryr sig om att jag är närvarande, både fysiskt och emotionellt. Det kärleksfulla lugn som jag ger min dotter odlas i min dagliga morgonpraktik. I själva verket är det dagliga livet en blandning av det enkla, det fantastiska och det tråkiga. Här hjälper yogan mig med balansen.

En enkel sanning
Men jag har mina dagar, mina helvetesstunder, när jag vill skrika, gråta och kasta saker! Jag är inte lugn som en filbunke, en ”mamma-mu” som bara är trygg. ABSOLUT INTE! Men tack vare min passion, min hobby, min filosofi som är yoga, kan jag tackla detta.

För vissa föräldrar kan det vara svårt att väva ihop det enkla med det fantastiska, eller att hitta tid för att jonglera föräldraskapet och yogapraktiken. Kanske rent av omöjligt. Men jag tänker att det finns en enkel sanning: så länge vi fortsätter vår uppfostran med kärlek, respekt och ger vår fulla uppmärksamhet, är vi bra föräldrar och vi uppfyller det viktigaste i livet. Jag tycker att den perfekta yogan är att finnas för mitt barn. Den viktigaste andliga övningen är liksom att vara förälder.

Lästips

• 10 budord för tränande gravida, av Rebecca Carlowitz.
• Forskning: Yoga mot förlossingsdepression.
• Din kropp är ditt barns tempel, av Alexandra Måneheim.

Videotips för vardagar

Yogobe Video: t36h Yogobe Video: 8fa9 Yogobe Video: 8ke5 Yogobe Video: w92b

Vill du få mer inspiration?

Vår Facebookcommunity YOGAMOM365 riktar sig till gravida och mammor. Vi vill inspirera till hållbar hälsa genom bland annat yoga, meditation, och andra sköna tips. I gruppen kan medlemmar ställa frågor, peppa och dela med sig av sina erfarenheter. Här hittar du glad och prestationslös träning för kropp, sinne och själ. Inspirera och inspireras med oss! 

Det finns dagar när i-landsproblemen tycks hopa sig för en småbarnsförälder. Här berättar jag om när det inte blir som jag tänkt, och hur yogan kan ta mig i kragen. För det finns givetvis galet mycket att vara tacksam för!

---

Jag stänger dörren till min dotters rum. Hon snarkar högt därinne nu och jag gnuggar mig trött i ögonen efter att ha somnat till inne hos henne. Går till köket och ser genom grusiga ögon att klockan på ugnen visar 21.45. Och det är ungefär här jag blir besviken. Det fanns saker jag ville göra ikväll. Kanske tusen. Som att vara för mig själv. Läsa bok, ta ett bad eller glo rakt ut i luften men grejen var att jag skulle vara själv. För sambon är borta och jag älskar att vara själv ibland. Men nu är klockan 21.45 och jag står stilla på köksgolvet. På spisen står stekpannan med resten av middagen i, det är morotsskal över hela bänken. Matrester på bordet, under bordet, pappershögar efter mjölkuthällningar… Det. Tar. Aldrig. Slut.

Men stopp nu. Alla kvällar ser inte ut så här. Ja, ganska ofta är jag trött för man blir det av att bli väckt några gånger per natt. Men vi är två. (Alla ensamstående är hjältinnor och hjältar bortom min förståelse.) Och all disk, all matlagning medan de små härjar runt och drar i mig samtidigt, alla kramar från knubbiga armar, alla skrattattacker och kärleksglittrande små ögon eller högljudda skrik från sexåringens rum efter att hon inte fått fika ute på balkongen i bara klänning eftersom det är fyra grader ute, men framför allt all översvämmande kärlek, allt det här är mitt.

Jag är en människa och blir trött ibland. Men numera, ibland, kan jag se mig själv utifrån och känna lugn. Det ÄR intensivt. Men det här är mitt universum. Mina småttingar. Tänk om jag inte hade någon att laga mat till. Inga småkläder att vika. Inga små böcker att sätta tillbaka i bokhyllan eller klossar att kliva på. Tänk om.

Var här. Andas. Jag är rikast i hela världen för att jag finns. Och på andra sidan väggen om den där köksbänken belamrad med disk sover två små människor med ljust sockervaddshår och mitt hjärta har allt. Det har yogan hjälpt mig att se. För det är lite lättare att vara trött nu. Lättare att acceptera att saker inte blir som man tänkt, lättare att vara nöjd. Yogan lugnar mig under stökiga dagar. Piggar upp mig och hjälper mig att se var jag är. Vem jag är. Tack för att jag har hittat till dig, och du till mig!

Länktips

• Live your dreams, av Malin Magnusson.
• Övning: Stäng luckorna innan natten faller, av Frida Wikström.
• Så klarar ni relationen under småbarnsåren, av Emelie Steen

Vill du också vara en del av YOGAMOM365? Utöver all inspiration i vår BLOG och guidande videosekvenser under VIDEOS så finns vår Facebook community YOGAMOM365. Här vägleder, inspirerar och peppar Team Yogobe tillsammans med dig och likasinnade gravida och mammor till yoga på mattan och i vardagen.

Hur ser du som mamma på din kropp? Hur behandlar du den, och vilka ord säger du till dig själv, tyst eller högt? Här skriver yogaläraren Alexandra Måneheim om hur din kropp är ditt barns tempel – så hedra den!

---

Barnen gör som vi gör

Jag slutar aldrig förundras över människokroppen, och särskilt imponeras jag av kvinnokroppen som trots månatliga blodförluster, krävande graviditeter och turbulenta förlossningar, samt långa sömnlösa nätter och ändlöst ammande, fortsätter att fungera som den ska. Hjärtat pumpar på i sin makliga takt, lungorna fortsätter hämta upp sitt syre, njurarna fortsätter rena blodet från slaggprodukter och livmodern fortsätter att förnya sig och återigen göra sig redo för att bära ett nytt barn som nio månader senare ska förlösas till världen. Tänk, att trots allt som våra fantastiska mammakroppar gör för oss, så fortsätter vi kvinnor att klanka ner på dem!

Jag vet många kvinnor som när de ser sig själva i spegeln tänker "Fy! Tjock och blek. Magen och låren är fulla av bristningar. Brösten hänger. Usch, vad du är ful". Många går på allehanda dieter, och väger sig alldeles för ofta för att med gråten i halsen återigen konstatera att nej, vågen visar ingen skillnad jämfört med förra gången. Andra späker sig själva, och vissa lägger sig på operationsbordet för att med plastikkirurgens hjälp försöka skapa sig den kropp de drömmer om. Allt för att nå upp till vårt samhälles ideal om hur en vacker kvinna ska se ut.

Men har du tänkt på en sak? Våra barn gör inte som vi säger till dem att de ska göra, de gör som vi gör. Så om du står och klankar ner på dig själv och din kropp, så kan du lita på att din dotter kommer att göra likadant... När jag var liten tyckte jag att min mamma var det vackraste som fanns. Men själv var hon inte nöjd, hon gick ofta på bantningskurer, köpte dyra antirynkkrämer och längtade starkt tillbaka till tiden då hon var ung och slank. När jag blev tonåring blev jag själv som besatt av att vara smal, och späkte min kropp tills jag blev underviktig. Jag brydde mig inte om att vara stark, bara smal! När det var som värst förgiftade jag mig själv med hästdoser av B-vitaminer, bara för att jag hade hört att de skulle öka på förbränningen. 

Dags för oss att sätta ner foten
Som sagt, våra barn gör som vi gör. Hur vill du att din dotter ska se på sig själv när hon växer upp? För snart ett år sedan blev jag själv mamma, och min kropp har börjat likna det den var innan min graviditet. Åtminstone i betraktarens öga, själv kommer jag nog aldrig att få samma förhållande till min kropp som jag hade innan. Ett förhållande som tidigare var minst sagt problematiskt, men som nu mer är genomsyrat av förundran och tacksamhet. Att denna kropp har lyckats skapa denna fantastiska lilla unge, och fortsatt hålla henne vid liv så många månader efter förlossningen och ändå kunna vara mig till lags, det är fantastiskt. Trots att min kropp är full av ärr och bristningar och stundtals gör ont så tycker jag att den är vacker. Får man lov att säga så, i dagens Sverige? Oavsett vad så vill jag att även min dotter ska känna sig vacker, inifrån och ut, och evigt älskad – vad hon än gör eller hur hon än ser ut.

Det är dags för oss mammor att sätta ner foten och bli goda föredömen för våra barn. Vi måste sluta klanka ner på oss själva, och släppa taget om de ideal som media har skapat åt oss. Så låt oss känna tacksamhet och kärlek till våra fantastiska mammakroppar!

Ställ dig framför en spegel, så avklädd som möjligt, och börja registrera vilka tankar och känslor som dyker upp. Försök se förbi eventuella negativa tankar om dig själv och din kropp, dessa små skavanker som faktiskt inte spelar någon roll – för just DENNA kropp, denna person som du är, har skapat liv! Se skönheten i de små ärr och bristningar du hittar, för de är minnen från ditt förflutna och från när du bar ditt barn i din kropp.

Övning i kärlek till sig själv
Se nu om du kan hålla ögonkontakten med dig själv i spegeln och säga högt till dig själv:
Jag är vacker.
Jag är stark.
Jag är tillräcklig.
Jag är värd att älskas.
Jag är en fantastisk mamma.

Observera hur det känns, "smaka" på varje påstående, och KÄNN att detta du säger är sant. Är det något påstående som tar emot, som du inte kan hålla med om? Någon mening som väcker spänningar eller gör dig ledsen? Upprepa i så fall just den meningen högt för dig själv ett par gånger. Inse att du faktiskt är vacker och stark, och du räcker till! Du är värd att älskas, precis som den du är. Om övningen i spegeln tar emot, tveka inte att göra den ofta, gärna en gång dagligen. Se om du kan släppa taget och våga känna dig vacker, våga låta dig vara tillräcklig.

Om du ännu inte bryr dig tillräckligt mycket om dig själv för att börja älska dig själv och din kropp, så gör det för ditt barns skull. Ditt barn ser upp till dig, älskar dig, och tycker att du är det vackraste som finns på denna jord! Din kropp är ditt barns tempel – vanhedra den inte.

Med värme,
Alexandra

Lästips

• Lyssna inåt och bli emotionellt vuxen, av Emma Öberg
• 10 tips till föräldrar, av Emelie Steen.
• Härma barnen – mästarna i mindfulness, av Bianca Barck.

Yogamom365

Vill du ha mer inspiration i mammalivet? Gå gärna med i vår Facebook-community YOGAMOM365! Här får du inspiration, tips, råd och är varmt välkommen att dela med dig. Det handlar om högt och lågt – om yoga, barn, graviditet och hälsa, både på mattan och i vardagen.

Hur mycket plats tar du? Är det tillräckligt för dig själv? Våga ta andetag som gör att du når hela vägen ut. Låt dig expandera – och lita på dig själv. Ta plats!

Peace towards yourself! Största delen av min yogapraktik handlar om att våga ta den plats min kropp, mina tankar, känslor, reaktioner behöver. Jag lyssnar på min andning, använder kroppen – tar PLATS. Det känns som att jag hela livet drillats i att ta lite plats eller plats "på rätt sätt" (lite lagom ni vet), så pass att jag ibland förlorat kontakten med vad jag egentligen vill.

Jag märker det i situationer där jag tvingas vara handlingskraftig, där det är jag som avgör, där allt hänger på mig. Det är så lätt att ta ett steg tillbaka och låta någon annan ta ledningen, men i vissa situationer finns det ingen annan. Det kan vara något så enkelt och trivialt som att välja att springa för att hinna med bussen istället för att resignera och tänka "äh, jag tar nästa". Det kan handla om att köra bil och ta kommando över situationen. Det kan handla om att stå upp för vad jag anser är rätt även om andra blir besvikna.

Expandera dig i din helhet
Jag vill inspirera andra att andas in och göra plats för sin kropp, utvidga – låta andetaget nå ut i hela kroppen och EXPANDERA dig i din helhet. Att omfamna hela dig själv och de tankar och reaktioner du får – även de mindre smickrande. För de är alla en del av DIG. Att ha varit osäker och rädd, ger förståelse för andra som varit osäkra och rädda. Att ta sig förbi dessa rädslor, ger också en insikt i vad som finns på andra sidan. Att ha upplevt obekvämheten, omotivationen och rastlösheten är av värde! Tricket är att omfamna och använda det till FÖRSTÅELSE istället för att klanka ner på sig själv. Lita på dig själv!

Med värme //Marta

Vill du som mamma eller gravid få mer inspiration?

Utöver bloggen och videosekvenser i biblioteket så finns vår Facebook-community YOGAMOM365. Här får du inspiration, tips, råd och är varmt välkommen att dela med dig. Det handlar om högt och lågt – om yoga, barn, graviditet och hälsa, både på mattan och i vardagen.