Så klarar ni relationen under småbarnsåren

13 april 2017 | Av Emelie Steen

Att vara förälder kan vara utmanande på så många olika vis, där en av de stora utmaningarna är att som partners hitta tid för varandra. Så hur kan man förstärka och/eller till och med rädda relationen? Här delar jag med mig av vad just vi jobbat på, och ger tips till er andra som är föräldrar!

Jobb, handling, tvätt, träning och ungar som ska skjutsas hit och dit kan även om det är delvis lustfyllt också bli tärande på den vuxna relationen. Inte helt sällan väcks känslan av att inte räcka till när stressen av alla måsten hänger över som ett tungt moln. Men också ensamhet, trötthet, frustration och irritation är förekommande tillstånd, och trots att viljan finns verkar det vara helt omöjligt att göra något åt situationen.

Så vad kan man då göra för att stärka, eller till och med rädda, relationen som blir lidande?

Jag har sedan en tidigare relation två barn och tillsammans med min nuvarande man en tre månaders bebis. Förutom att det är helt fantastiskt är det också emellanåt som tidigare nämnt riktigt krävande, så vi har ofta dialogen om hur vi ska få tid och ork att räcka till. Slitningar från en önskan om att vara allt på samma gång har fått oss att inse hur otroligt viktigt det är med bland annat kommunikation mellan varandra, men också med hela familjen i stort egentligen, oavsett ålder på barn. För att ro vårt skepp iland har största kraften handlat om att göra medvetna val. Fundera kring vad som är viktigt för mig, dig och oss i förlängningen?

Fråga som skapar magi
Vi brukar börja varje morgon med att fråga hur den andres behov ser ut. Har du sovit? Mår du ok? Kan jag göra något för dig? Och så vidare. På så vis får båda en chans att känna sig sedda och vi lägger direkt en basal grund för att få dagen att funka. Att fråga den andre ”kan jag göra nåt för dig” har jag märkt fungerar som ren magi. Det ger en känsla av att vara prioriterad, något som är viktigt för oss att känna. En annan fördel med ställandet av dessa frågor är att automatiskt riktas fokus tillbaka på jaget, hur ser mina behov eller önskningar ut?

Sen rekommenderar jag veckoplanering. Där kan ni i stora drag gå igenom vad som skall och behöver hända det närmast kommande dagarna. Vi började med detta i syfte att stärka ett av våra barn som har särskilda behov, men jag kan se att hela familjen har blivit hjälpt av denna tydliga struktur. Skriver man dessutom upp det överenskomna som ett schema på till exempel en whiteboard blir det en bra översikt för hur pressat ni egentligen lever, och på så vis ge vägledning till eventuella förändringar. Det fungerar också som en påminnelse.

Just förändringar är något vi ständigt jobbar flitigt med. Ofta under våra gemensamma promenader brukar vi prata om hur livet ser ut, vart vi är nu samt var vi vill vara på väg. Exempelvis är vi båda överens om att vi inte vill jobba heltid, så ok, vad behöver vi då göra för att ta oss dit? För vår del var det bland annat att minska utgifterna. För att göra det började vi tillsammans rensa i husets och livets röra. Vad ska slängas, säljas och sparas. Vidare präntade vi ner vad vi varje månad lägger pengar på som i sin tur synliggjorde hur vi egentligen lever och spenderar. Så nyttigt. Till vår förvåning fanns det relativt mycket vi enkelt kunde förändra men som gjorde stor skillnad. Första gången vi gjorde detta gav en riktigt härlig boost. Vi tilläts drömma en stund tillsammans, något som är värdefullt.

Fokusera på tacksamhet
En annan sak som jag tycker är viktig är inställningen. Det finns vissa måsten i livet som du inte kan göra nått åt, det enda du kan göra i dessa fall är att påverka förhållningssättet. Ta dig därför en funderare kring era måsten, behöver dessa verkligen vara förknippade med blä och fy? Kan du eventuellt omfamna dem på något annat vis? Mitt tips är att du för allas trevnad bör försöka lätta lite på bitterheten. Jag lovar dig att det finns så mycket i ditt liv som du kan vara tacksam över. Låt ditt fokus ligga där.

Lever ni i mycket stress så skala ner och be om hjälp. För oss som bor en bit ut på landet har bland annat skjutsande på barn till kompisar och träningar varit en sån där riktigt dryg grej, tills vi släppte stoltheten och bad om hjälp. Ett annat förslag är att samordna körningarna med barnets kamrater och deras familjer. Om livet går för fort måste vi släppa på gasen. Ingen annan kan göra det åt oss, så försök hitta möjligheter.

I nästa blogginlägg kommer jag att ge fler konkreta tips till dig som är förälder, håll utkik!