Yoga, träning och hälsoinspiration för dig

"Jag tänker att vi alla behöver forma vår yoga till det vi är i behov av, nu, nu, nu. Det vi på riktigt själva behöver..." Jag vill här uppmuntra dig till att landa i vad du behöver, för att faktiskt våga möta det som väntar.

Yinyoga för att landa i dig själv

Tänk om vi kunde exkludera bruset vi har runt omkring oss emellanåt, om vi kunde pausa omvärldens information, åsikter och konstanta flöde för att istället landa i oss själva. Det vi är, det vi tycker, vad vi själva tänker. Forma oss vår egen bild av oss själva och våra behov som existerar i nuet. För det är så lätt att ryckas med i karusellen av andras uppfattning, av dåtiden och av framtiden.

Jag tänker att vi alla behöver forma vår yoga till det vi är i behov av, nu, nu, nu. Det vi på riktigt själva behöver, inte det vi tror att andra skulle säga att vi behöver, eller på det sätt andra tycker att det ska vara… Det jag vill säga är att mitt sätt är inte ditt sätt. Jag tror inte riktigt på regler inom allt, inom yoga, i livet. Jag tror en del regler begränsar oss i att uppleva och leva inifrån och ut, och utifrån de vi är, de förutsättningar och behov vi har. Så istället för att rama in allt, sätta stämplar på vad det är och hur det ska vara för att vara rätt hoppas jag vi kan känna mer inåt och utan definition ge oss själv av det vi behöver mest. Vara nu.

När jag kör yinyoga kanske jag låter vissa delar vara lätt rörliga och dynamiska som tillval för att sedan kunna stanna helt stilla. Men oftast låter jag min yin vara riktig jäkla yin. Om det är min egen praktik så vill jag gärna ha min yin tyst, ensam, avskalad och nästan brutalt ”in my own face”. Jag behöver den, i en värld, i ett samhälle där så mycket handlar om prestation, krav, måsten, borden och allt möjligt och omöjligt att ta ställning till. Jag behöver yinyogan men det är inte alltid jag tar mig tiden till den, tar mig tiden till mig själv. Jag tror någonstans att motståndet sitter i att möta mig själv de perioder när det inte bara är ett lugn jag möter i själen, så där in my own face…

Det jag behöver mest just nu är yin, som är (för mig) riktig (jäkla) yin. Det och modet att landa och faktiskt möta det som väntar. Vad behöver du? Nu?

Kram Elin

Lästips om att stanna upp

• Yin is in, av Surya
• Våga stanna upp - ladda inför nästa utmaning, av Emma Öberg
• Bli en stark tillgång - tillåt dig landa, av Erika Kits Gölevik

Yinyoga online för att landa i dig själv

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar – klicka här och kom igång direkt!

"Min bästa vän Maria tog sitt liv, 32 år gammal." Det berättar Anna Nilsson från den ideella organisationen Suicide Zero. Här delar hon sina tankar och känslor om självmord och psykisk ohälsa samt hur vi kan bidra till att minska den alltför höga självmordsfrekvensen. Hon berättar även om Mental Health Run, loppet som Yogobe även är stolta sponsorer till. Spring och bidra till att öka öppenheten om psykisk ohälsa!

Telefonsamtalet

Jag var nästan ensam kvar på jobbet den där soliga våreftermiddagen. Jag plockade bland grejerna på skrivbordet och såg att jag hade fem missade samtal på mobilen. 

“Hon är död.”
Jag satt ner när jag fick beskedet att min bästa vän Maria hade tagit sitt liv, 32 år gammal.
 
Hon var en av de 1531 svenskar som tog sitt liv 2014. Hon var djupt deprimerad och hade gjort ett flertal försök den våren. Jag var, hur konstigt det än kan låta, beredd. Jag hade tänkt tanken. Jag hade motvilligt förberett mig på att samtalet en dag skulle komma. Jag kände total vanmakt.
 
Det har gått över två år. Jag tänker på henne dagligen och jag slås varje gång av hur onödigt det var att hon dog. För jag vet att hon egentligen älskade att leva. Hon älskade den där känslan efter en riktigt bra löprunda, att segla, testa nya recept, resa och upptäcka nya platser. Men just då, den där vårdagen, så orkade hon inte leva. För att allt det där som hon älskade kändes så avlägset, så oåtkomligt, så omöjligt långt borta.
 
Men självmord går att förhindra, precis som en trafikolycka går att förebygga med reflexer, hjälmar, hastighetsbegränsningar och räcken. Även de mest allvarliga självmordstankar kommer och går. Maria valde inte att dö. Hon befann sig i en djup kris. 

Spring för livet & hälsan

Det är för Maria som jag springer Mental Health Run. För att jag vet hur viktigt det var för henne att röra på sig. Hur löpning och motion var hennes bästa sätt att fylla på med positiv energi. Hon genomförde en svensk klassiker tillsammans med sin far och storebror och hon vann över dem båda!

Förlusten av Maria ska inte ha varit förgäves. Jag vill bidra till en värld där alla har rätt till god hälsa, där ingen behöver känna skuld för sig själv och sin sjukdom. Därför lägger jag mycket av min fritid på ideellt arbete i Suicide Zero, en organisation som är medarrangör till Mental Health Run. Psykisk och fysisk hälsa hänger ihop och genom Mental Health Run vill vi verka för rörelse, gemenskap och glädje. I detta lopp ska alla kunna delta och vi möts på lika villkor oavsett bakgrund, ekonomiska förutsättningar, sjukdom eller motionsvana. Loppet är inte vinstdrivande utan det eventuella överskottet går till organisationer/projekt som verkar för att förbättra den psykiska hälsan. Genom att delta i loppet är du med och skapar en plats där du har rätt att vara den du är och där allas berättelser är lika viktiga. 

För psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Tillsammans räddar vi liv när vi börjar prata, vågar fråga och stannar kvar för att lyssna. Någon i din familj, din granne eller din kollega kan behöva höra “hej, hur har du det?”.

Varma hälsningar,
Anna Nilsson, Styrelsen Suicide Zero – medarrangör till Mental Health Run

Spring loppet du också

Vill du också vara med och bidra till ökad öppenhet och kunskap om psykisk ohälsa? Anmäl dig till Mental Health Run den 8 oktober i Stockholm, läs mer och anmäl dig på hemsidan. Förra året deltog över 1000 personer i loppet. I år finns det även möjlighet att arrangera lopp på andra platser i landet. Tack för varje steg du tar!
 

Checklista - uppmärksamma psykisk ohälsa

• Reagera när någon mår dåligt!
• Visa att du finns där och att du är beredd att lyssna.
• Våga fråga. Enda sättet att få reda på om någon tänker på självmord är att fråga. Du kommer inte att väcka en björn som sover. Men du behöver vara beredd på att hantera svaret.
• Förmedla hopp och se till att personen söker professionell hjälp. Ett första steg kan vara att kontakta Självmordsupplysningen.
• Stanna kvar, fortsätt att finnas där.

Mer om självmordsprevention, myter om självmord och hur du kan rädda liv hittar du på Suicide Zero's hemsida.

Foto, huvudbild: Peder Björling

Vi fortsätter att under söndagarna sprida berättelser från våra medlemmar. Här delar de öppenhjärtligt med sig av sina resor där yogan blivit ljuset i mörkret och en vän på vägen genom livets tuffaste skeden. Det är ärliga, sorgliga och varma historier fyllda av inspiration och livsgnista. Kanske kan det hjälpa just dig att känna att du inte är ensam om det du går igenom, och att det finns hjälp att få. Idag får vi följa Stephanie Skogsberg som för två år sedan, vid endast 21-års ålder, drabbades av cancer. Här delar hon med sig av hur yogan blev en del av tillfrisknandet. 

Den långa vägen mot en diagnos
I januari 2013 kom jag och pojkvännen hem från en semesterresa i Dubai och Oman. Efter någon vecka började jag må dåligt och fick 40 graders feber som kom och gick. Eftersom det var vinter och förkylningstider i Sverige trodde jag att det var en influensa, men var samtidigt fundersam då jag knappt tidigare i mitt liv varit sjuk och inte visste hur det kändes. Efter ett tag började jag också svettas mycket på natten. På morgnarna var ofta lakanet sjöblött av svetten, och jag vaknade av frossa varje morgon.

Jag gick till vårdcentralen där de sa att jag skulle ta Alvedon. När jag gjorde det gick febern ned och jag började träna som vanligt igen. Men allt var inte som vanligt. Orken fanns inte där och när jag hade tränat var jag helt slut på energi. Jag som alltid har varit aktiv och dansat dagligen i tio år, var nu trött efter ett enda träningspass. Febern kom och gick under ett par månader och jag behandlade den med Alvedon, som även sjukvårdsupplysningen hade rekommenderat. Jag fortsatte gå till universitetet och försökte leva som vanligt, men när jag i mars bilade ned till Skåne med min dåvarande pojkvän började jag må riktigt, riktigt dåligt.

Svetten rann och jag var svimfärdig. Då bestämde sig min pojkvän för att köra direkt till akuten. Det här var inte normalt. På sjukhuset fick jag svaret: "Men lilla gumman, du har säkert bara influensa och det är inget att oroa sig för." Jag tycker jag är stark och kan säga ifrån, men när man är så sjuk har man inte mycket energi kvar. Min pojkvän stod därför på sig och tyckte att de åtminstone kunde ta ett blodprov. Detta var alltså första blodprovet de tagit på mig under nästan tre månaders konstant feber.

Det visade sig att jag hade skyhög sänka. Sänkan indikerar infektionsvärdet i kroppen, och min var långt mycket högre än vad som är vanligt vid influensa. ”Kanske hade jag fått en tropisk sjukdom under utlandsresan?” började läkarna resonera, som tog olika tester och började diskutera om jag skulle stanna över natten på sjukhuset, men jag ville hem till släktingarna igen. Provsvaren skulle skickas till Stockholm. Väl i Stockholm hade provsvaren försvunnit på vägen och jag fick börja om processen. Veckorna som kom bestod av besök till sjukhuset i Stockholm dagligen för olika blodprover, röntgen och andra prover. De kunde inte förstå vad det var men fortsatte att försöka hitta en tropisk sjukdom de trott jag fått.

Väntan är alltid värst
Jag visste att det här inte var normalt, men det är klart att jag till en början inte tänkte att det var cancer. Jag ville vara så där stark och positiv som jag alltid är, för alla i min omgivning som var så oroliga. Till slut kom jag dock till en punkt då jag började känna att detta är något väldigt allvarligt, där jag inte längre brydde mig om vad som var fel, jag ville bara ha ett svar.

Väntan är alltid värst, oavsett inför vad det gäller. Min mentalitet går ut på att hantera situationer, och när jag har svaren kan jag börja lösa problemen. Därför var närmare 5 månaders väntan på att få svar det absolut jobbigaste. Jag vill dock poängtera här att jag inte vill smutskasta vården. Den hjälp jag har fått har varit den absolut bästa och nästan alla läkare och sjuksköterskor jag träffat har varit fantastiska. Men jag vill understryka att det är viktigt att man tar unga patienter på allvar, då jag inte är ensam ung som skickats hem med Alvedon under flera månaders tid av sjukdom. 

Den hade spridit sig till benmärgen och var därför på steg 4 av 4, det vill säga den mest aggressiva formen och jag skulle genast behöva ta några av de starkaste cellgifterna man kan få. Som ett resultat tappade jag håret efter bara ett par dagar. När jag hörde det grät jag för första gången, både av chock och för mammas skull. Mamma som stod där bredvid mig på sjukhuset och var så rädd.

Jag var egentligen inte ledsen för min egen skull. Jag kände redan då att jag skulle klara det. Jag tänkte mest:

Fine, vad gör vi åt det hela nu? 

Jag ville bara sätta igång, göra det mesta av tiden då jag var sjuk men också bli klar så fort som möjligt så jag kunde fortsätta med mitt liv. Under de fem månader som jag fick cellgifter var jag tvungen att hålla mig undan stora folkmassor eftersom mitt immunförsvar var så pass dåligt då denna cancer sitter i immunförsvaret. Jag pendlade mellan att vara hemma och på sjukhuset. Men jag försökte ändå hålla igång. Då jag inte fick gå till universitet fortsatte jag att plugga på distans och har lyckats ta en examen både i företagsekonomi och IT medan jag var sjuk och fick cellgifter. Jag passade på att träffa mina fantastiska vänner och familj så fort jag fick tillfälle. Eftersom jag tidigare alltid varit väldigt aktiv hade jag som mål att försöka promenera vart jag än skulle ta mig eftersom jag inte fick vistas inomhus. Jag brukade även promenera till cellgiftsbehandlingen på Karolinska sjukhuset och åkte bil tillbaks om jag mådde väldigt dåligt. 

Yogan blev en vän på vägen
Eftersom jag kände att jag ville fortsätta vara aktiv när jag hade orken och ville röra på mig, var yoga det självklara valet. Jag har tidigare yogat c:a 1-2 gånger i veckan på gymmet, men eftersom jag nu inte fick vistas på gymmet på grund av infektionsrisken sökte jag andra sätt. Då kom jag i kontakt med Yogobe, som anordnade ett lugnare utomhusyogapass till mig och mina vänner. Sedan dess fortsatte jag yoga hemma eller utomhus med hjälp av Yogobe's filmer, vilket passade mig perfekt då de erbjuder olika typer av yoga du kan välja helt fritt utifrån dagsform och eventuella förhinder. Jag tyckte om att ibland testa på kortare yogapass eller meditationssekvenser för att få ut det mesta av upplevelsen. Jennie Liljefors är en av mina favoritlärare och hennes filmer har jag följt länge. Jag gillar också att de erbjuder filmer på engelska, då jag kunnat bjuda med engelsktalande vänner att göra yoga med mig oavsett plats.

Efter några månader såg läkarna att cancern började gå tillbaka. De svullna lymfkörtlarna minskade och jag började återvända till livet. 

Lever livet fullt ut
Idag, 2 år senare, är cancern borta. Jag lyckades slutföra mina kandidatstudier och har nu börjat min masterutbildning, har två extrajobb, är pärldagsansvarig för Ung Cancers pärldagar i Stockholm på Radisson Blue Waterfront varannan söndag (ni kanske sett de färglada ”fuck cancer” armbanden?) och har precis flyttat till Barcelona för en utbytestermin.

Jag tränar dagligen, både yoga och andra träningsformer, och mår jättebra. Självklart är allt individuellt, men jag tror att yogan och mina övriga aktiviteter under cellgiftsbehandlingen har hjälpt min kropp att läka.

Varma hälsningar,
Stephanie

Om Ung Cancer:

Ung Cancer är en ideell organisation som arbetar för att förbättra levnadsvillkoren för unga vuxna cancerdrabbade samt unga vuxna närstående. Man arbetar för att ge den hjälp unga cancerdrabbade har rätt till och allt stöd de behöver genom att skapa mötesplatser, informera och debattera.  Ingen ska någonsin behöva känna sig ensam. - Ung Cancer

Läs mer

• På Ung Cancer's Pärldagar kan du bidra genom att tillverka "Fuck Cancer"-armbanden - du hittar alla datum här!
• Läs mer om Ung Cancer och deras viktiga arbete här!

Här samlar vi alla blogginlägg där våra medlemmar berättar om hur yogan hjälpt dem igenom tunga och svåra livsperioder. 

Foto: Chris Berg

Johanna Hector är grundare till Global Yoga och MOJO koncepten Hot MOJO®, MOJO Yoga ® och MOJO Flex ® och en av yogalärarna på Yogobe.
Här berättar hon om den gången hon grät efter yogan, om magin i yogan, sin egen yogaresa samt om när hon var ensam i Sydafrika och yogade med en 80-åring.

Yrke: Entreprenör, yogalärare, personlig tränare.
Plats: Göteborg, Yogobe & oväntade ställen i världen.
Favoritposition: Jag älskar dubbel duva med twist och har gjort den varje dag i två år så min kropp hittar in i den så snabbt. Ibland håller jag fyra minuter, ibland ett andetag.
Musiktips: Här hittar du 4 av mina Playlists på Spotify.

Hur började du med yoga och hur var första yogaklassen?
Det var i Sydafrika. Jag var 17 år gammal och hade flyttat dit själv. Jag var väldigt högpresterande i alla ämnen och gick på yoga hos en 80 år gammal indisk tant. Jag var imponerad hur hon gjorde positionerna med sådan lätthet. Jag var 17 år, i fysisk toppform och så kommer tanten och gör sådana positioner som jag inte ens är i närheten av att kunna göra. Jag var van vid att dansa och väldigt fysisk träning. Min tanke var att yogan gick så långsamt men jag fick ett aha moment. Just det här att allt var accepterande - inget var rätt eller fel. Jag minns hennes ord: ”Gör så här om det känns bra”. Det hade jag aldrig hört talas om. Jag var van vid att höra: ”Gör så här för då blir det rätt”.  Yogan var ett andningshål i mitt liv just då, att bara får vara.

Vad älskar du mest med yoga?
För mig är yoga frihet, det är ett avbrott i vardagen som lätt rullar på. Yogan ger mig en paus, en chans att känna in, stämma av kompassen och finjustera innan jag återgår till dagliga sysslor och antaganden. Jag blir en vackrare människa av yogan.

Har du något yoga moment?
Det som kommer upp direkt är när jag var i London på en yoga workshop med David Life. Jag tyckte in det var en fantastisk klass och när vi gör bryggan assisterar han mig och då börjar mina tårar flöda, det var något som släppte. Jag vet precis vad det var. Jag var arg på min pappa för att han hade dött. Jag hade aldrig ens tänkt tanken att jag var arg på honom. Det är ju också skamfyllt. Känslan kom till ytan och jag bara grät och grät. Det kändes som jag gick därifrån 100 kilo lättare. Jag har aldrig pratat med någon om det och känner inte att jag behöver det heller.

"Det jag älskar med yogan är att när det släpper så släpper det, det kan ta tid men det kan också ske med ett andetag - det är magin i yogan, man behöver inte gå in och analysera det mer utan det får bara vara".

Har du någon bok som du rekommenderar?
Heart of yoga av T.K.V Desikachar och Be here now med Eckart Tolle. Jag har aldrig läst de från pärm till pärm men jag tar ett citat ur dem och sedan bor de hos mig ett tag.

Hur lever du yoga i vardagen?  
Jag tänker så ofta: ” this is why i do yoga”.
Särskilt med min dotter Leonie, som nu mitt i lekparken. Nu ska jag sitta här och bli intervjuad och hon klättrar upp på rutschkanan. Mitt fokus är splittrat, samtidigt försöker jag vara närvarande och okey med det som är. Då tänker jag: alla de timmarna, all den tiden jag har spenderat på yogamattan, det är nu det används. Jag har tränat mig på yogamattan, mitt fokus och koncentration, allting. Att inte bli stressad utan bara tänka ”det är fine, en situation i staget, ett andetag i taget”. Det är det som är yoga för mig.
En annan sak är när jag lyfter henne och ska sätta henne i vagnen och hon inte vill det och jag får bära henne hela vägen hem. Det hade jag aldrig orkat göra om jag inte yogat, då hade min kropp gått sönder. Jag har yogan med mig varje dag.
Gå till Johannas profilsida på Yogobe

Vill du yoga med Johanna?
Gå till VIDEOS och sök på henne. Är man inte inloggad kan man se 1 minut preview av hennes videos. Har du inget konto hos oss så kan du enkelt och lätt skapa ett och utforska tjänsten helt gratis under 3 dagar utan bindningstid.

För yogaläraren Kitty Strand betyder yoga allt. Hon vill inspirera andra att yoga så ofta som möjligt utan krav, utan kritik och utan förväntningar.
- ”Yogan har varit mitt elixir ända sedan jag var femton år då jag började yoga. Det öppnade upp en hel värld för mig”, säger Kitty. I sina videos vill hon inspirera till lekfullhet, utmaningar och framförallt till att ha kul på yogamattan.

Yrke: Yogalärare
Yogastil: Go with the flow
Favoritposition: Bakåtböjning i duvan
Plats: Göteborg. Hagabadet, fysiken samt events och 3-timmars workshops, se flowglow.se för mer information.

Vad är yoga för dig?
En gåva för oss alla. För hela mänskligheten. En gåva som finns där och det är upp till oss att upptäcka den.

Vad betyder yoga för dig?
Det betyder allt. Hela mitt liv. Yoga betyder kärlek.
För mig betyder det också möjligheter. En möjlighet för mig själv att utvecklas och en möjlighet att dela med mig av yoga till andra.

Hur har yoga påverkat ditt liv?
Det har varit mitt elixir ända sedan jag var femton år då jag började yoga. Det öppnade upp en hel värld för mig. Den visade mig vägen till att komma i kontakt med och förstå mig själv. Och genom att komma i kontakt med mig själv kunna bli öppen och utåtriktad mot andra. I början var jag jätte tillbakadragen och jätteblyg. Men tack varje yoga nu så vågar jag stå inför 200 personen och instruera. Och våga stå för min sanning. Så egentligen har den format mig dag för dag i 31 år och jag vet att det fortfarande kommer - det är en process som inte tar slut.

Hur kan andra göra för att omfamna yogan i vardagen
Att kunna säga nej och kunna säga ja till yoga. Nej till stress och nej till måste, att välja tid för yoga. För yoga är svaret på allt.

Vilket är det bästa råd du någonsin fått?
”If its easy - whats the point.”
”What you put into it thats what you get out it.”

Vad vill du förmedla med din yoga till de som yoga med dig hos Yogobe?
Yoga så ofta som möjligt utan krav utan kritik och utan förväntningar och ha kul på yogamattan.

Vad kan man förvänta sig av dina klasser på YOGOBE?
Överraskningar, lekfullhet och utmaningar.

Vill du yoga med Kitty?
Gå till VIDEOS och sök på Kitty så kan du vara igång på yogamattan inom några minuter.

Läs mer om Kitty

Det kanske låter komiskt men yoga är verkligen för alla, jag träffade en 90-årig dam som yogade häromveckan.

- "Det som är så bra med yoga är att man kan modifiera alla positioner efter varje individ. Alla gör så gott de själva kan, gammal som ung", säger yogaläraren och aktiveringspedagogen Fredrik Ingebäck.

Med fem års erfarenhet av yoga för en grupp äldre människor mellan 65 och 93 med olika sorters krämpor och kroppar vet han vad han pratar om. Fredrik har eget företag inom yoga och hälsa och jobbar som aktiveringspedagog. Varje torsdag håller han yoga för seniorer på träffpunkten i Mölndal.
- "Alla behöver röra på sig. Yoga är en perfekt träningsform, säger Fredrik som menar att alla kan yoga, så länge man är öppen och villig att prova. Det kan vara trettio års skillnad på de som kommer på mina yogaklasser och positionerna anpassas alltid individuellt.

Fler fördelar med yoga för äldre
Fokus under klasserna ligger på balans, rörlighet och bål-stabilitet, delar som är viktiga för alla men särskilt när man kommer upp i ålder. De flesta deltagarna återkommer varje vecka och han ser utveckling hos jättemånga, särskilt när det kommer till positionerna.

Den äldsta deltagaren, Hjördis, 93 år, säger så här:
- "Yoga är jättebra. Jag vet inte riktigt vad det är som är så bra men bara att det är väldigt bra, dessutom är det ett bra sätt att komma ut och träffa folk", säger hon.

Fredrik uppmuntrar alla att prova att yoga lite hemma och Hjördis berättar att hon brukar öva på balansen i badrummet. Hon tycker att det är den svåraste delen men den är viktig och yogan är nog ett bra sätt att upprätthålla den.

Vill du veta mer om Fredrik?
Fredrik Ingebäck jobbar som aktiveringspedagog och yogainstruktör. Han brinner för god hälsa, friskvård och ett hälsosamt liv med inriktning på seniorer.
Mail: [email protected] Följ honom på Instagram eller Facebook

Viktor Frih är yogalärare och personlig tränare. Hans yogaresa började i Indien som han nu kallar för sitt andra hem. Han beskriver själv sig som att han tidigare var en riktig ”gymråtta”. Nu är yogan ett sätt för honom att hitta hem och med sina yogavideos vill han guida andra tillbaka till sig själva.

Viktor Frih
Yrke: Yogalärare
Plats: Stockholm, Urban Om, Balettakademin, Yogablå.Kurser tillsammans med svenska kyrkan som är gratis för alla, se viktorfrih.se för mer information.
Favorityogastil:  Hatha flow
Favoritposition: Reversed warrior

Vad är yoga för dig?
Ett sätt att hitta hem. Yogan får mig att uppleva ”bliss”.

Vad älskar du mest med yoga?
Att det ger mig känslan av att tiden stannar upp.

Varför började du med yoga och hur?
Jag var i Indien tillsammans med min flickvän och jag blev förälskad i landet. I Dharamsala gjorde jag vipassana, och jag som kom från en bakgrund som personlig tränare och hållit på mycket med styrketräning satt verkligen och fysiskt led under dessa 10 dagar då man skulle sitta med korslagda ben hela dagarna. Då insåg jag att min kropp inte var redo att sitta så länge i meditation. Det var som om jag hade hoppat över ett steg i den yogiska revolutionen. Jag tog ett par steg tillbaka i Patanjalis åttafaldiga stege och hamnade i yoga asanas magiska värld. Där min första yogaklass var med Ulrica Norberg 2001.

Du åker tillbaka till Indien varje år, varför?
Det är som att åka hem till sommarstugan. Goa är som ett andra hem där jag har hundratals kompisar. Rishikesh är också en favorit. Där har jag varit mycket med Prem Baba i ett ashram som heter Satchadamashram.

Hur var din första yogaklass?
Utmanande, särskilt från en gym-råttas perspektiv.

 Vad vill du förmedla med yogan?
Jag vill guida folk tillbaka till sig själva. Få de att inse att vi redan är allt som vi någonsin kan bli.

Vad kan man förvänta sig av dina yogaklasser på YOGOBE?
Det är ganska mycket olika teman, från avslappning till flow.
Om man följer mina klasser blir det ganska allsidigt, från svettigt flöde till meditation och avslappning.

Vill du yoga med Viktor?
Gå till VIDEOS och sök på Viktor så kan du vara igång på yogamattan inom några minuter.

Alla har sina egna orsaker till att de börjar med yoga. En del mår dåligt, andra har problem med kroppen medan en del människor bara längtar efter något annat i livet. Orsakerna är många. Här berättar några av våra yogalärare hur de började med yoga.

Har du något du undrar över när det gäller yoga eller en fråga som du vill att yogalärarna svarar på? Skriv i så fall en rad i vårt community på Facebook #BEYOGA365 eller skriv några rader till [email protected].

Fråga: Varför/hur började du med yoga?

Emma Öberg:
"Jag började med yoga för att jag längtade efter ett djupt möte med mig själv, men jag var så rastlös i sinnet att jag inte bara kunde sätta mig ner och vara stilla, att ta vägen genom fysisk rörelse var perfekt för mig."

Milla Floryd:
"Jag köpte min första yoga bok på bokrean ("boken om yoga", en jättebra bok som tar upp det mesta) när jag var tonåring och började göra solhälsningar efter den, just då hade jag en jujutsu tränare som var väldigt inne på hatha yoga. Men jag var över 30 år innan jag mer medvetet började utforska fysiska asanas och faktiskt fastnade för det för vad det är och inte som ett komplement som kunde förbättra mig inom kampsporten. Den sittande sadhanan, meditationen, har jag med mig hemifrån. Det har jag hållit på med till och från sedan jag lärde mig sitta still och räkna andetag."

Pia Wallberg:
"Jag började med yoga för att rehabilitera en skada. Först var det mest fokus på det fysiska men efterhand öppnade sig en helt ny värld med yogans fantastiska system."

Monika Björn:
"Jag var trött och sliten efter att ha rest runt i hela världen med Spinning. Efter att ha introducerat gruppträningskonceptet i hela Europa, Asien, Mellan Östern och Australien var min kropp otroligt stel och mörbultad (jag snittade 150 resdagar om året). Jag letade febrilt efter yoga i min hemstad och till slut, 1998, hittade jag en Ashtangakurs i en väldigt ocharmig föreningslokal på andra sidan stan...."

Jennie Liljefors:
"Jag började med yoga av nyfikenhet och då öppnades en annan värld!"

Anja Bergh:
"Av en ren händelse. Blev medbjuden. Jag var 20, pank och det var gratis! Och jag fick en apelsin efteråt!"