Yoga, träning och hälsoinspiration för dig

- ”Som 22-åring gjorde jag min allra första resa till Indien. Den var jobbig, påfrestande och mycket, mycket givande. I Indien var allt tvärt emot vad som fanns hemma, hur det gick till i Sverige, Norden, Europa, Väst. I Indien tror jag att jag hittade en del av mig och började efter det sakteliga gräva i något som jag bara hade funnit en uns av då”, skriver Therese Lögdahl.

Resan fick mig att börja reflektera
Varför var jag tvungen att prestera? Varför var någon tvungen att kalla mig duktig? Varför var jag tvungen att plugga eller göra karriär? För vem? Och varför? Varför kände jag mig alltid vilsen? – när faktum är att, om vi är närvarande, så är vårt hem där vi befinner oss just nu. Jag, jag, jag….

En enklare tillvaro lockade mer
Jag hade många funderingar och mycket att grubbla på. Jag såg min första döda människa, fick dricka te ur lerkrukor som man sedan skulle kasta på marken, på tågspåret, meditera med munkar på föredrag med Dalai Lama, äta underbar mat, bli påhoppad, känna underbara dofter. Jag fick inte bara se utan även ha råttor stora som små hundar på rummet. Jag fick sova utan madrass, ibland på jordgolv, leva med konstant magsjuka och förundras över hur flexibla vi är till att anpassa oss. Det som slog mig mest var just detta med jaget. Jag kom i kontakt med så många människor i fattigdom, bodde i slum och fick lära känna delar av mig som längtade efter att skala ner tillvaron – Minska, istället för att öka.

Lärdomar för välmående
Många gånger såg jag de män som bara finns till och ändå gör det allra svåraste man kan göra livet. Distansera sig. Det tog tid att förstå för en 22-årig naiv ung kvinna hur deras liv fungerade. Hur de gick runt. Och hur de faktiskt klarade av att vara Sadhu (heliga män). De skapar distans, minskar egot och accepterar sin tillvaro. Detta är fascinerande. Och än mer fascinerande tycker jag att det är då jag inser hur mycket vi har att lära av dessa människor. För att må bra behöver vi lyssna, skapa distans till det vi upplever, låta egot ta ett steg åt sidan och tillåta oss att acceptera vår tillvaro oavsett hemskheter, skit och bedrövelse.

"Alla borde testa att bo på Ashram"
Jag blev inspirerad till att vara med mig själv i tio dagar. I tystnad. Jag bodde på ett ashram och var helt tyst i tio dagar. Bodde helt avskalat och hade inga tillgångar. Jag ville känna. Fullt ut. Och faktum är att jag tycker att det är något som alla borde testa. Alltså jag brukar vara så diplomatisk i allt, typ – ”Jo men det är ju klart, inte passar det alla” – men nej. Testa. Du behöver inte åka till Indien för att vara helt tyst, upptäcka, resa, se nytt, mer!  Att sitta på en stubbe i en skog och blunda duger exakt lika gott. Eller bara hemma eller var som helst.

Distansen ledde till acceptans
När jag var tyst, med mig själv, utan något att ”roa” mig med eller finna sysselsättning i skapade jag distans till mig själv. Dels till min fysiska kropp, men också min mentala och även mellan de två. I förlängningen upptäckte jag att distansering leder till mod, osjälviskhet och fysisk kraft genom att mentalt distansera sig från tankar och oro. Jag lärde mig att genom det hittar vi vad som är vårt ego, var det sitter, när det reagerar. Jag lärde mig att när jag släpper det och kan tappa mig själv på ego så utvinns acceptans. Jag kan lättare acceptera min tillvaro oavsett vad som händer i den. Och jag kämpar vidare med detta. Varje dag.

(Och till dig som läser detta och tänker: “nä fy, Indien låter ju helt förskräckligt” –  Tänk om. Det är fantastiskt.)

Mer om Therese Lögdahl
Therese inriktar sig främst på yoga som verktyg för stress- och smärthantering vilket hon också föreläser om i Sverige.
Läs mer om Therese på www.thereselogdahl.com

I love riding my bicycle in the summer. It’s good complimentary exercise to yoga and the added pleasures of feeling the wind on my face, smelling the sea, hearing the birds all adds to the experience. I think it was Robert M. Pirsing writing in Zen and the Art of Motorcycle Maintenance who said that driving in a car (or riding a bus, train, or subway for that matter) is like watching television. Letting the world touch me makes my soul smile.

My cycling seems to make others smile too, because I have often been asked why I look so funny when riding my bike. Namely my posture is very peculiar when compared to other people’s cycling postures. Looking at myself in a window I had to admit they were right, I lift torso as if I am utkatasana (the powerful or uneven pose). I had not really noticed this until I saw it myself, which pointed me to another lesson about yoga.

As our bodies find correct alignment we recognise that, “Yeah! this is how I like it to be.” The chest loves to be open, the back enjoys length, and our joints want stability and space. Once you discover this, it’s hard to go back. My body looks for correct alignment no matter what position I am in, without my thinking about it very much. This has resulted in my posture while riding my bike. Common issues with cyclists include back and neck strain from hunching forward. My body wants to have an open chest and a long back, so almost unconsciously I lift up my rib cage as well as lengthen down my tailbone. You can watch this action in my paschimottanasana video as I lift my arms to lengthen my torso. Then my body feels right (and I look silly).

This is one of the great benefits of yoga. Slowly but surely your body will guide you to what is healthy and up lifting. From riding a bicycle to just standing in line at the checkout counter of your grocery store, you will instinctively feel when your body is at it’s best and most comfortable. Have you had a similar experience? When does your body tell you that it’s likes what you are doing?

Tack till alla som deltog i vår utmaning om att yoga lite i sommar. Det har varit härliga veckor och vi hoppas att ni inspirerats till att låta yoga vara en del av er vardag. Här delar tre av våra medlemmar i vår Facebookgrupp #beyoga365 med sig av hur de har gjort för att få till lite yoga varje dag, hur det har påverkat deras liv och hur viktigt det är att sätta sina egna regler på yogamattan.

En sak som de alla har gemensamt och som vi vill framhäva lite extra är: ”less is more”, som Pia skrev i introduktionen till sommarmånaden. Ord som vi kan ta med oss för att yogan och vår träning ska vara kravlös och på våra egna villkor. Denna månad är del av vårt initiativ att ge vägledning inom yoga 365 dagar om året. Månad för månad på olika teman.
Länkar:
- För introduktionen till denna temamånad och starten på vår sommaryoga-utmaning.
- För att skapa gratis prova-på konto på Yogobe.
- För att bli medlem genom att inleda en betalande prenumeration per månad, kvartal eller år hos Yogobe via MYPAGE. Enkelt och utan bindningstid.

Elin Wennman:
- "Denna månad har ju varit helt fantastiskt, på så många sätt. Det har påverkat mig mer än vad jag trodde det skulle göra, det är häftigt. Jag lever ett fartfyllt liv, vilket jag har valt själv men den där biten med att landa och gå in i sig själv, vårda sitt inre har inte fått den plats den kanske hade behövt. Men i juli månad hade mitt inre fått plats i mitt liv och de är yogan som har gjort störst förändring.

Jag insåg ganska fort att jag kunde sätta ”mina egna regler”. Ibland blev det längre yogapass, på gymmet, hemma på vår lilla altan, på en pläd framför datorn ledd av någon av Yogobes fantastiska ledare. Men oftast blev det ”less is more”, Yin Yoga på kvällen, ibland bara 10 minuter, ibland lite längre. I och med det har det inte känts som ett måste, ett krav, utan snarare har det blivit kravlös yoga. Kärlek.

Jag är frälst. Har anmält mig till Sofie Ringstens Yin Yoga utbildning till hösten så den här utmaningen har verkligen satt mjuka kärleksfulla spår i mitt liv. Om jag kommer fortsätta försöka yoga varje dag? Helt klart:)”.
Gå till Elins blogg.

Åsa Dahlin
- ”Det varit helt fantastiskt att få vara med, och jag kan inte tänka mig att vara utan Yogobe eller gemenskapen i #beyoga365. Jag har bara haft en veckas semester än så länge så känner jag att yogan har spelat en extremt stor roll i att landa och hämta andan när man far fram bland olika jobb och ständigt har andan i halsen. Under min semestervecka var det inga som helst problem att få in yogan. Visst är det svårt ibland att pussla ihop det, men jag tror att om man gör det till rutin (som att man äter frukost varje morgon) så kommer det att komma naturligt, men om man börjar tänka att nu måste jag yoga då får man se upp!

Det får aldrig bli ett måste. Jag brukar tänka att jag vill yoga, jag älskar att få möta mig själv på mattan och då är steget liksom redan taget. Jag måste inte, men jag vill och den tanken bär jag liksom alltid med mig och jag vet innerst inne hur bra jag mår och hur stark jag blir av att få yoga. Så för mig är det inga som helst problem -yoga är en del av mig helt enkelt och disciplinen den har jag. Jag har yogan att tacka för så mycket!”
Gå till Åsas blogg.

Anna-Karin Wikström
- ”Jag hade lovat mig själv att ta denna sommar till att återhämta mig, både från fysisk och mental stress. Kanske en inte helt lätt uppgift då jag jobbar hela sommaren. Men min plan var att försöka koppla bort jobbet på kvällstid och få till mer egen träning. Kravlöst liksom.

Att då hoppa på en utmaning som skulle innebära en viss press i och med att någon form av yoga skulle utövas varje dag, ja det kanske inte låter helt rätt, men min magkänsla skrek jaaaa! Jag tog fasta på uttrycken less is more och yoga lite varje dag. Jag gjorde det hela väldigt kravlöst. Jag märkte att det inte fungerade för mig att följa det fina upplägget med tips på den dagliga yogan, som Yogobe erbjöd, utan behövde hitta min egen väg.

I början ska jag erkänna att det kändes som ett måste. "Jag måste yoga idag. När ska jag hinna? Vilken yoga ska jag göra?" Men ibland är det bara att göra det. Just do it. Och det tar tid att etablera en ny vana. Det sker inte över en natt. Enträgen vinner och jag märkte att tonläget inom mig när jag på morgonen frågade mig själv när jag skulle hinna yoga och vad det skulle få bli, ändrades. Det blev någonting som kropp och själ längtade efter istället för ett måste.

I och med att jag behövde tona ner det intensiva inom mig blev yin yogan det som fick följa mig under månaden. I takt med att kroppen öppnades kunde jag även följa hur mina inre tankar ändrade karaktär. Hur jag kunde tillåta tankarna att vandra fritt och börja se möjligheter istället för svårigheter. Jag väntar med spänning på vad dessa nya tankar kommer leda till!

Kanske var det den fantastiska sommaren med all sol som gav mig mer harmoni, kanske var det yogan, kanske var det att jag även började med en ny kvällshobby för att varva ner vilket blev som en slags meditation? Troligtvis var det en kombination. Uppenbarligen en vinnare!

Eftersom jag jobbat hela sommaren och det även varit en del aktiviteter och utflykter, som sig bör på sommaren, har det så klart varit vissa dagar då jag känt att tiden inte räckt till. Dessa dagar har jag ändå valt att ge mig tid på mattan. Om än så bara 5 min. Yoga varje dag. Less is more. Jag har då valt ut en position som fått avsluta dagen och tillåtit mig att känna att det var gott nog. Och vet ni, en del dagar har jag gett kroppen yoga mer än en gång!

Och vet ni, det är inga problem att ta med sig yogan till stranden eller ut på gräsmattan! Jag har verkligen älskat att ta med yogan utomhus och det har även hjälpt mig att få in yogan varje dag.
Och i och med Yogobe och andra liknande sidor/appar finns yogan tillgänglig när som helst. Var som helst. Så även om man har semester utomlands, jobbar eller är i stugan. Det finns egentligen inga ursäkter”.
Gå till Anna-Karins blogg.

Jag är så glad att jag känner. Att jag kan känna och tona in i min väninnas förtvivlan över att inte kunna åka hem till Oslo utan pass. Hon är i Sverige och firar semester, men bor i Oslo och Oslo är utsatt för terrorhot. Hon behöver pass för att resa över gränsen. Självklart ligger passet kvar hemma i lägenheten i centrala Oslo. Situationen är helt overklig, jag kan omöjligt leva mig in i den. Men jag kan ha och jag har empati för hennes sinnesstämning.

Jag är så glad att jag känner. Att jag gråter när jag läser om hur min vän och kollega tappar håret som följd av cellgiftsbehandling. Öppet berättar hon om hur hennes dotter får klippa och raka av henne håret och forma en tuff, kort frisyr.

Jag är så glad att jag har yoga. Yoga som hjälpt mig att mjukna så att jag kan känna och tillåta mig känna. Uppleva sorg, glädje, panik, stress, förväntan och förtvivlan. Både min egen och andras utan att låta känslan definiera mig. Det är inte vem jag är. Det är något jag känner.

Jag är inte sorg, glädje eller stress. Det är något jag har förmågan att uppleva.
Jag är så glad att jag känner!
Känner att mitt naturliga tillstånd är, precis som ditt, inre frid. Mitt naturliga inre tillstånd är yoga kryddat med nyfikenhet, lekfullhet och en skvätt uppfinningsrikedom.

Vi är lika, du och jag, jag har sett det när jag följt dig under de här 30 dagar av vår utmaning #beyogaplayful på Instagram och Facebook.

Jag är så glad att jag har en kropp att yoga med. Som jag kan ta med mig till mattan och uttrycka allt jag känner! Exakt form och fason på rörelsen är så innerligt ointressant. Känslan, uttrycket, firandet av det liv som finns och hela det register av känslospektrum som hela tiden blir mer och mer förfinat, mer och mer nyanserat. Det!! Jag är så glad att jag känner.

Vem bryr sig egentligen om ifall jag kan stå på huvudet? Säkert någon. Hoppas att det även för den eller de individerna är viktigt att vara människa, medmänniska och att de, precis som jag prioriterar att #beyogaplayful.

Jag är så glad att vi är #beyogaplayful tillsammans!
Att vi tillsammans formar den här världen till en mjukare, mer inkännande plats att leva i.
Att du och jag har fått mötas genom yoga och yogobe.
Att du släppt in mig och Yogobe i din yoga och delat med dig av dina 30 inverterade dagar. 30 dagar upp och ner!!

De stunder livet välts på ända och hamnar upp och ner är det skönt att veta att vi klarar av det. Vi har övat att vara upp- och ner i vår yoga och vi kan hantera de situationerna och de känslostormar det bär med sig. Och vi kan kliva upp på vår matta, #beyogaplayful och minnas att #donttakeyouryogatooserious för vi behöver en plats att balansera livets sorger, stress, glädje och kaos på.

Den balansen får vi av yoga.
Den balansen får vi av #beyogaplayful.

Av de många härliga personer som varit med och inspirerat och följt utmaningen så har 4 personer vunnit en utlottning om varsitt kvartal hos Yogobe, värde 4 x 499 kr. Dessa vinnare är:
Maria Karlbom Andersson
Maria Berglund
Anna Lindgren
Lisa Flink
- Grattis grattis & TACK för att ni utmanar er själva och inspirerar många andra till yoga på mattan och i vardagen!

Today I passed one of my favourite cafés in Helsinki, Kuppi ja Muffiini and my thoughts were drawn to the homemade cupcakes they sell (one of my weaknesses along with chocolate). My contemplation of whether to give in to my guilty pleasure or not lead me back to my yoga practice.

Long time students of yoga are usually in good physical shape and tend not to be overweight. Many attribute this to a vigorous practice which, it is often thought, must burn a good deal of calories. But as New York Times science journalist William J. Broad describes in his book, The Science of Yoga, the exact opposite happens:

“Mayasandra S. Chaya was an Indian physiologist in Bangalore who had practiced yoga since the age of ten… In 2006, Chaya and her team reported that regular yoga practice cut the basal metabolic rate - the energy spent on the body’s housekeeping functions… In other words, individuals who took up the discipline (of yoga) would reduce their basal metabolic rate to such an extent that they would require less food and fewer calories - or would add extra pounds if they ate and exercised in the customary manner.”[1]

So if yoga is not burning many calories, and in fact causes your body to reduce it’s need for energy, why aren’t there more fat yoga practitioners?

This brings us back to the cupcake. Before taking up the discipline of yoga, I would have marched into the café and bought that cupcake without a thought. In fact, I used to cap off my breakfast each day with a jelly doughnut. But as yoga has made me more perceptive of my body, I have learned to listen to it with more awareness. Is my body really hungry? Is it hungry for sweets? Or is it my mind that desires that cupcake? Just by asking myself these questions I gain greater knowledge about my impulses instead of just blindly following them. Being able to distinguish, even feel, what is drawing me to the cupcake gives me more control over whether or not I will eat it. And so as Chaya, the physiologist states:

“Yoga affects the mind - and desire. So you eat less.”[2]

This is the secret why those of us who practice yoga lose weight and keep it off. When it comes to sweets, more often than not, it is our minds that desire the pleasure of consuming them, our bodies rarely need them. As our daily practice deepens we have more awareness to make healthier choices that we never seemed to consider before. I invite you today to deepen your awareness by either going to class or practicing at home.

As it happens, I did choose to eat the cupcake today even though my body did not need sweets (although a sad excuse, I bought it to take the picture for this blog). At the very least, I was fully aware of my choice to give in to my mind’s desire and I will temper it’s temptations the next time I pass the café… I hope.

Has your awareness grown with your yoga practice? If so, how has it grown? Sharing our stories, we all benefit from your experience. My thanks to you for reading mine.

Cheers, Timo

Sources
[1] William J. Broad, The Science of Yoga, the risks and the rewards (Simon & Schuster, 2012) pg 96-97.
[2] Ibid., p. 98.

 

För 10 år sedan var det Indien som lockade mig - det var ju dit man var tvungen att åka om man ville fördjupa sig inom yoga, go back to the roots! Det var en omtumlande oförglömlig resa. Jag reste runt själv från norra till södra Indien under tre månaders tid. Mitt fokus låg på meditation, jag ville lära mig mera, testa olika tekniker och lära känna Indien. Nu tio år senare var det Bali som lockade med sin något mer avslappnade stil. Jag hade hört av många yogis att Bali, speciellt Ubud, var det ”nya Indien”. Det gjorde mig nyfiken.

Jag älskar att resa men mest av allt att komma hem. Så har det alltid varit, kontrasterna liksom. Att komma iväg får mig att uppskatta vardagen och Göteborg ännu mer. Men för första gången i mitt liv så kändes det tomt, kallt och lite stelt att komma tillbaka.

Det som slog mig mest och landade rakt i mitt hjärta är människorna på Bali, deras kultur, deras genuina värme och glädje. Att komma tillbaka till Sverige var som att kliva in en egen bubbla där alla sköter sitt. Hela familjen saknade den varma kärleksfulla stämningen som vi levde i på Bali. Ögonkontakt, leenden, förmåga att möta motgångar/problem med tålamod och utan spänning.

Bali är otroligt vackert. Jag skulle beskriva det som ”stereotypa paradiset”, med grönskan, små vägarna, djuren, maten, affärerna och platserna där man utövar yoga, inbäddade i grönska i balinesisk stil. Resan till Bali påverkade mig mycket. Det är en fantastisk plats som jag vill dela med andra och därför håller jag under mars 2015 en yogaresa dit. De jag ser fram emot allra mest är att få möjligheten att dela det med DIG.

Det kommer bli en berg- och dalbana för alla sinnen som lämnar dig påfylld med positiv energi, kraft och framförallt öppen, varm KÄRLEK!
Läs mer om resan här.

Kramar, Johanna

Mina senaste veckor har fyllts av acroyoga och lekfullhet både inom och utom Sverige. Det började med ett acroyoga midsommarfirande i Mellansverige vid en mörk sjö omringad av djup skog. Vi stod i cirklar, lekte lekar och balanserade på varandras fötter och händer, vi ramlade i gräset, vi skrattade, vi lyssnade på ljudvibrationer från ljudskålar och trummor och dansade runt en hednisk midsommarstång. Därefter bar det av till Barcelona för ännu mer acroyoga.

I sommar får ni följa med yoginin Liv Lava Lo på hennes inre och yttre yogaresa. Här är hennes tredje inlägg. Läs första inlägget: “En yogini på nomadiska äventyr”.

Hello Barcelona
Efter midsommarfirandet i Sverige tog jag mig söderöver och ut från landets gränser styrdes kosan mot Spanien och Barcelona. Där väntade en Acro yoga Lunar Immersion, en 5 dagars kurs i den terapeutiska och lugna delen av Acro yoga (lunar = måne motsatsen mot solar = sol, aktiv kontra passiv). Mitt i Barcelona, bland gotiska kvarter, snabba fötter på asfalt, tunnelbanor och varm sol, fylldes en yogastudio av människor från hela världen som alla kommit med samma vilja, att lära sig mer.

Blandningen av akrobatik och terapi
Dagarna var fulla av terapeutiska aspekter, övningar och tekniker. Den dynamiska akrobatiska delen av acroyoga är likväl viktig som den lugna terapeutiska delen och det var det vi utforskade under dessa dagar. Att genom lugnt och djupt fokus i långsamt tempo hinna uppfatta mer av vårt eget energisystem och andras. Att slappna av i terapeutiska flygande positioner och jobba med Metta, kärleksfull vänlighet, i givande till andra. Olika delar av acroyogan som tillsammans skapar en vacker helhet.

Yogafestival i Barcelona
När kursen var slut började nästa upplevelse direkt därpå: Barcelona Yoga Konferens. Ett Europeiskt Yogakonvent fyllt kurser klasser, tekniker och kritans med kända lärare från hela världen. Det var bara att fortsätta, inspireras och inspirera, låta erfarenheterna och upplevelserna skölja över mig. För att vara ärlig så kände jag mig först lite "apart" från hela konventet, i en miljö jag vanligtvis inte vistas i med människor jag ännu inte kände. Yogakläder och märken som säljs för dyra pengar, lärare som både är ödmjuka och jordade men varav en del också fastnat i hierarkispel. I alla fall var det så jag först upplevde det, men det verkar som var gång jag dömer något så motbevisas jag och det var det som skedde och jag älskar när det händer var gång.

Yogan skapar gemenskap mellan människor
Alla är vi människor med olika kvalitéer och paletter av kunskap och erfarenheter. Om vi ser på varandra med medlidande och förståelse och insikt i att vi är varandras reflektioner kan vi komma samman utan att behöva döma. Liksom acroyogan för oss in i lekfullhet och samhörighet tillsammans. Vi behöver varandra, yoga är idag en stor rörelse, en rörelse av medvetenhet, vi är inte perfekta och ibland går vi vilse men nånstans vill vi alla samma sak, nånstans är vi alla mer lika än vi är olika. Hela konventet hade slutligen en väldigt familjär känsla och jag kunde känna gemenskap även med de mest kända lärarna influgna från USA. Vi är i grund och botten alla människor, samlade på en och samma plats från alla olika håll och bakgrunder med en och samma passion och önskan.

Vikten av att gå tillbaka till källan
Även om yogan idag också är en industri, är även denna industri i ständig utveckling och förändring och full av möjlighet till utvecklad medvetenhet. Låt oss pröva oss fram, leka oss fram, påminna varandra vad det handlar om, vad yoga för oss i grund och botten är. Varför vi från början började gå vägen, vad var det vi såg och trodde på då? Hur finner vi och behåller renheten i det, hur kan vi komma mer samman?

Balansen finner vi tillsammans
Acroyogan har inspirerat mig till att se sambanden och sammanhangen, gemenskapen tillsammans och leken i vardagen. Vi går in i seriös individuell praktik men vi kan också experimentera med att gå in i praktik tillsammans. Balansen inåt och utåt. De nomadiska yogiska äventyren fortsätter med några dagar kvar i Barcelona där parken om dagarna fylls av vuxna lekande barn. Tillsammans lyfter vi varandra, över gränserna.

Vad är acroyoga?
Acroyoga är en kombination av yoga och akrobatik med inslag av thaimassage och kroppsterapi. En form av yoga som tar yogan från en individuell övning till ett samspel med en annan människa. Att finna balans, fokus och andning tillsammans med mycket fokus på lekfullhet. Genom att ta fram barnet inom oss finner vi tillbaka till leken tillsammans som bär oss över gränser och separation när vi ser varandra som lekkamrater. Jag tror det är en stor anledning till acroyogans stora uppsving de senaste åren, vi har alla ett behov av att känna gemenskap, vi har alla ett behöv av att leka.

I kärlek,
Liv Lava Lo
Jag finns på Facebook och på www.livlo.se.

Så var våra 4 veckor med temat: "Sommaryoga" över och kombinationen att yoga varje dag och utmaningen #beyogaplayful får mig verkligen att längta efter mer tid på mattan. Såklart har det funnits svårigheter och en av de största svårigheterna för min del är att jag inte haft så mycket tid över till utmaningen denna gång. Förra sommaren hade jag inga måsten att fylla mina dagar med så det blev Yogobe-videomaraton nästan varje dag. I år har jag haft jobb och altanbygge på schemat, detta omöjliggör inte en daglig yogapraktik på någorlunda vis, men absolut är det andra förutsättningar.

Att läsa Pias och Blossoms ord har verkligen bidragit att hålla lågan uppe, men att följa alla i #beyoga365 och på Instagram under #beyogaplayful är det som peppat mig mest. Att se hur alla tar yogan till sitt liv och gör den till sin egen ger mig sådan lycka, och sådan energiboost! Oavsett om det är handstående, kråkan, barnets position, shavasana eller en sittande meditation delar så många vackra människor med sig av sin resa – och påminner mig om varför jag startade min. Då blir det genast mycket lättare att välja bort att dega i soffan framför en härlig löptur eller några solhälsningar.

Ännu mer denna månad, än någon av de tidigare, har jag läst veckoblogginläggen för inspiration hur jag ska få till det. Pia skrev om Less is more och att Ansvara för sin egen hälsa, Blossom följde med  inlägg om Motivation och slutligen just Inspiration. Med sommaren kommer solen och därmed följer ofta en knuff i energin, jag sög tag i den energin och försöker nyttja den dagligen. Även om jag kan inte känner jag har kan (eller vill) prioritera ett flera timmar långt yogapass, ser jag till att i alla fall unna mig en kortare meditation och några ryggvridningar för att hålla kroppen rörlig.

Min egen resa omfattar bl.a. en trasig axel, verklighetsflykt, skolios, högt tempo, tacksamhet, vardagsbetraktelser och en massa skratt. Denna månad har jag fått dela med mig av mina tankar varje vecka samtidigt som jag följt många andras.

Läs gärna mina tidigare inlägg denna månad:
"Att yoga varje dag"
"Att ta ansvar för sin hälsa"
"Att behålla motivationen till träning"

Bli gärna en del av den fantastiska gemenskapen #BEYOGA365.
Du är så välkommen!

Hoppas ni som följt med denna månad känt samma värme som jag, ni får väldigt gärna dela med er till oss andra! Blogga om det och pinga tillbaka till detta inlägg så vi kan se det, eller kommentera i Facebookgruppen #BEYOGA365.

Ha en trevlig fortsatt sommar nu, det ska jag och min yogamatta i alla fall ha.