Marie romani yoga workshop chad hamrin yogobe

Utan disciplin inget flow

02 juli 2017 | Av Yogobe

"Vad är det för fysiska knutar som vidrör de emotionella - det som är undanstoppat, det jag inte ens vet om att jag har samlat på mig? Hur många lager finns det egentligen?" Yogaläraren Marie Romani skriver om sina upplevelser på en femdagars workshop med Chad Hamrin. Om att verkligen utmana sig själv, om hur disciplin behövs för att skala av lagren av allt vi byggt upp under åren. 


Det är med en känsla av skräckblandad förtjusning jag sitter på tåget mot Göteborg. Förväntan och förtjusning över att under fyra dagar få dyka in i mig själv och få hjälp och guidning av Chad Hamrin. (Och som grädden på moset få umgås med min yoga-wife Moa samt en hel drös med underbara Göteborgsyogis som jag lärde känna förra året, jag älskar när yogis man delar matt-space med öppnar sig som en ask choklad, underbart :D). Ser fram emot att få bo på hotell och bara fokusera på mig själv, inga fotbollsmatcher, ingen matlagning, inga läxor, inga möten, inga deadlines, bara jag och min matta.

Skräckinblandningen kommer av att jag tror mig veta vad som väntar, då jag gick samma immersion förra året. Jag lovade då mig själv att vara i bättre form i år än vad jag var då. Men sanningen är att jag är i betydligt sämre form i år, en extrem arbetssituation och tidspress under längre tid har satt sig både i kroppen, på konditionen och i knoppen.

Hur tänkte jag egentligen?
Minnena från att stå i Tadasana i 45 minuter med svetten flödandes ner på mattan, Sukhasana i 60 minuter utan att släppa ner armarna nedanför midjehöjd kommer upp på näthinnan, den raserade bilden av mig själv som stark.

Hur i hela friden tänkte jag när jag anmälde mig igen?!? Vem får mig att göra detta?

"...AGAIN....AGAIN... STAY WITH IT... Until the resistance melts away... "

Jo, minnet av alla aha-upplevelser, insikterna om mina gamla mönster och genvägar tagna. Känslan när motståndet smälter bort. Vetskapen att ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag kan. Ödmjukheten. Och framför allt: vetskapen om att jag bara kan njuta, släppa spänningar och fullkomligt gå in i mina älskade slow embodied flows, röra mig medvetet inifrån och ut, i flödande moving meditation, om tekniken, styrkan och linjeringen sitter i ryggraden. De är alla anledningarna till att jag ändå anmälde mig igen. 

Take the fun out of yoga
Chad är av vad man kan kalla "det gamla gardet". han släntrar in i rummet utstrålandes lugn och kunskap så stor och djupt förankrad att känslan av trygghet infinner sig direkt. Dock är det inte kravlöst på något sätt. Han är en av dem som SER, RAKT igenom en... läskigt... extremt inspirerande... och extremt jobbigt...

Om förra året gav ett sammelsurium av aha-upplevelser, nya instruktioner och identifierade områden att jobba på och trots, eller tack vare, den fysiska smärtan, svetten och den tillplattade självbilden, en enorm boost till min practice. Så var årets immersion ännu jobbigare...

Chad inleder med "I am here to take the fun out of yoga...."

Efter en konstpaus ackompanjerar han det med ett asgarv som kommer ända från rotchakrat. Men det ligger allvar i det han säger, han menar varje ord.

Och precis så blir det...

Motstånd och tvärnit
I år sitter det första lagret instruktioner redan i ryggmärgen; vrid övre lårbenen in, sträck huden där, lilltån hit, högra naveln dit, övre naveln (jodå, tydligen har man både höger, vänster, övre och nedre navel - man kan dessutom dra dem åt olika håll... typ... :D). Musklerna behöver inte jobba lika hårt, men nu är kroppen och hjärnan redo att ta in nästa lager, och hejsan hoppsan vilket motstånd det fanns där!

Tvärnit skulle man kunna kalla det. Hopplösheten, uppgivenheten när det finns NOLL kontakt med de muskler som enligt anatomikartan FINNS där, men jag känner... noll.

"We all have a dull point" säger han. No shit Sherlock, inte bara en, utan hel drös dull points.

Det påminner mig igen om varför jag är här.

Stay with it
Tredje dagen, har samma känsla som efter tre dagar i skidbacken - mör i kroppen minst sagt, fokus är inte på topp, och vad kommer... Jo. Backbend day...

I vanliga fall pratar jag och Moa konstant, om allt på väg tillbaka till hotellet; livet, praktiken, dagen... Nu står vi båda näst intill apatiska på bussen... dämpade... tomma... Väskorna hinner knappt landa på golvet innan vi båda sjunker ner med benen upp längs väggen i viparita karani på hotellrummet... Vad hände idag?

Paniken och ångesten som bubblar upp i AGAIN... AGAIN... STAY WITH IT... Sjukt långa holds, frampepprade instruktioner, en push att gå fram till den där berömda klippkanten som symboliserar det jag tror att jag klarar av och sedan sticka ut huvudet, ibland halva kroppen lååångt utanför kanten.

Musklerna vibrerar, egot skriker "kom igen nu, visa vad du går för, skärp till dig!" och samtidigt "vem *** bryr sig, jag är här FÖR MIN SKULL". När jag inte ens vill gå i närheten av den där klippkanten. När jag bara vill slå något hårt i huvudet på den där gamla stofilen som gnäller över våra egon, över vår oförmåga att hålla i en seriös praktik. Sanningar jag stänger öronen för och går in i dimman... fokus...kan jag engagera mer här, kan jag tänka att energin flödar genom där... nä, ger till slut upp utan att ha fått den där belöningen då motståndet smälter. Kommer inte att hända idag.

Myntets andra sida
Ändå väcks en nyfikenhet. Varför kommer gråten i halsen? Vad är det för fysiska knutar som vidrör de emotionella - det som är undanstoppat, det jag inte ens vet om att jag har samlat på mig!? Hur många lager finns det egentligen? För att stilla den nyfikenheten och komma ner till det undre lagret i asken krävs disciplin och hängivenhet som jag nu påminns om. Att inte alltid falla in i det som är kul och lätt.

"Now it's your job to bring the fun back in"

Japp, will do - ska bara samla mig först.

Workshop med Chad Hamrin i Stockholm

Den 30 augusti-3 september håller Chad Hamrin en lite mer matnyttig och djupgående workshop i Stockholm. Det blir fem fördjupande, inspirerande och inte minst utmanande dagar på Yogashakti. Som Yogobemedlem får du dessutom 300 kr rabatt när du bokar din plats. Läs mer och boka här!

Lästips

Om Marie 

Marie Romani är kravanalytiker, utbildare, ständig student, mamma, yogini och yogalärare. Hon går igång på kreativitet, brännande muskler, rörelse, dans, musik, stora hjärtan, att gå djupt in i sig själv och naturens storslagenhet. Vägen in i yogans värld började fysiskt med Power Yoga 1998, då stress och för många timmar framför datorn tillfälligt hade satt sig i rygg, axlar och nacke. Yogan hjälpte, inte bara att bli av med de fysiska problemen på kort tid, utan även mentalt. Det är en ständig resa, att lära oss strunta i hur det ser ut utifrån och sluta prestera för någon annans skull.

Marie har alltid haft ett driv att få dela med sig och hon gick sin första lilla ”gymyoga-utbildning" 1999, starten på en passion som följt med sedan dess. Passionen för yoga och kunskap, att lära känna det bästa av världar; asana, yogisk filosofi, meditation, fokus, flow, sammanfläta gammal intuition med modern kunskap om anatomi/fysiologi och dagens levnadsmönster - yoga för den moderna människan.

988788 219051151621813 1970082099 n

Yogobe

Vi skriver, kurerar, skapar och gör vårt yttersta för att inspirera och guida våra läsare och medlemmar till balans och hållbar hälsa. När du saknar kunskap eller material inom ett visst ämne, tveka inte att kontakta oss: info@yogobe.com

Vill du också ha tillgång till vårt videobibliotek?
Logga in Prova gratis
Yogobe Nyhetsbrev
Vill du få inbjudningar, tips och inspiration direkt i din brevlåda online?

Läs vårt senaste nyhetsbrev