"Vad är det för fysiska knutar som rör vid de emotionella – som jag inte ens vet att jag samlat på mig? Hur många lager finns det?" Yogaläraren Marie Romani skriver om sina upplevelser under en workshop med Chad Hamrin. Om att verkligen utmana sig själv, och om hur disciplin behövs för att skala av lagren vi byggt upp.
Hur motstånd kan smälta genom disciplin
Det är med en känsla av skräckblandad förtjusning jag sitter på tåget mot Göteborg. Förväntan och förtjusning över att under fyra dagar få dyka in i mig själv och få guidning av Chad Hamrin. Ser fram emot att bo på hotell och fokusera på mig själv, inga fotbollsmatcher, ingen matlagning, inga läxor, inga möten, inga deadlines, bara jag och min matta.
Skräckinblandningen kommer av att jag tror mig veta vad som väntar, då jag gått samma immersion förut. Jag lovade då mig själv att vara i bättre form än vad jag var då. Men sanningen är att jag är i betydligt sämre form nu – en extrem arbetssituation och tidspress under längre tid har satt sig både i kroppen, på konditionen och i knoppen.
Minnena från att stå i Tadasana i 45 minuter med svetten flödandes ner på mattan, Sukhasana i 60 minuter utan att släppa ner armarna nedanför midjehöjd kommer upp på näthinnan, den raserade bilden av mig själv som stark.
Hur i hela friden tänkte jag när jag anmälde mig igen?!? Vem får mig att göra detta?
"...AGAIN....AGAIN... STAY WITH IT... Until the resistance melts away... "
Jo, minnet av alla aha-upplevelser, insikterna om mina gamla mönster och genvägar tagna. Känslan när motståndet smälter bort. Vetskapen att ju mer jag lär mig, desto mer inser jag hur lite jag kan. Ödmjukheten. Och framför allt: vetskapen om att jag bara kan njuta, släppa spänningar och fullkomligt gå in i mina älskade slow embodied flows, röra mig medvetet inifrån och ut, i flödande moving meditation, om tekniken, styrkan och linjeringen sitter i ryggraden. De är alla anledningarna till att jag anmälde mig igen.
Uppgivenhet och tvärnit under yogan
Chad är av vad man kan kalla "det gamla gardet". han släntrar in i rummet utstrålandes lugn och kunskap så stor och djupt förankrad att känslan av trygghet infinner sig direkt. Dock är det inte kravlöst på något sätt. Han är en av dem som SER, rakt igenom en. Läskigt, extremt inspirerande och extremt jobbigt.
Om förra året gav ett sammelsurium av aha-upplevelser, nya instruktioner och identifierade områden att jobba på och trots, eller tack vare, den fysiska smärtan, svetten och den tillplattade självbilden, en enorm boost till min praktik. Så var årets immersion ännu jobbigare. Chad inleder med: "I am here to take the fun out of yoga." Efter en konstpaus ackompanjerar han det med ett asgarv som kommer ända från rotchakrat. Men det ligger allvar i det han säger, han menar varje ord. Och precis så blir det.
I år sitter det första lagret instruktioner redan i ryggmärgen; vrid övre lårbenen in, sträck huden där, lilltån hit, högra naveln dit, övre naveln (jodå, tydligen har man både höger, vänster, övre och nedre navel - man kan dessutom dra dem åt olika håll... typ). Musklerna behöver inte jobba lika hårt, men nu är kroppen och hjärnan redo att ta in nästa lager, och hejsan hoppsan vilket motstånd det fanns där!
Tvärnit skulle man kunna kalla det. Hopplösheten, uppgivenheten när det finns NOLL kontakt med de muskler som enligt anatomikartan finns där, men jag känner...noll.
"We all have a dull point" säger han. No shit Sherlock, inte bara en, utan hel drös dull points. Det påminner mig igen om varför jag är här.
Att stanna i upplevelsen
Tredje dagen har samma känsla som efter tre dagar i skidbacken – mör i kroppen minst sagt, fokus är inte på topp, och då är det dags för Backbend day.
I vanliga fall pratar jag och min yogawife Moa konstant på väg tillbaka till hotellet; livet, praktiken, dagen. Nu står vi båda näst intill apatiska på bussen. Dämpade, tomma. Väskorna hinner knappt landa på golvet innan vi båda sjunker ner med benen upp längs väggen i viparita karani på hotellrummet. Vad hände idag?
Paniken och ångesten som bubblar upp i AGAIN... AGAIN... STAY WITH IT... Sjukt långa holds, frampepprade instruktioner, en push att gå fram till den där berömda klippkanten som symboliserar det jag tror att jag klarar av och sedan sticka ut huvudet, ibland halva kroppen lååångt utanför kanten.
Musklerna vibrerar, egot skriker "kom igen nu, visa vad du går för, skärp till dig!" och samtidigt "vem *** bryr sig, jag är här för min skull". När jag inte ens vill gå i närheten av den där klippkanten. När jag bara vill slå något hårt i huvudet på den där stofilen som gnäller över våra egon, över vår oförmåga att hålla i en seriös praktik. Sanningar jag stänger öronen för och går in i dimman. Fokus. Kan jag engagera mer här, kan jag tänka att energin flödar genom där? Nä, ger till slut upp utan att ha fått den där belöningen då motståndet smälter. Kommer inte att hända idag.
Hängivenhet och disciplin för att komma vidare
Ändå väcks en nyfikenhet. Varför kommer gråten i halsen? Vad är det för fysiska knutar som vidrör de emotionella – det som är undanstoppat, det jag inte ens vet om att jag har samlat på mig!? Hur många lager finns det egentligen? För att stilla den nyfikenheten och komma ner till det undre lagret i asken krävs disciplin och hängivenhet som jag nu påminns om. Att inte alltid falla in i det som är kul och lätt.
"Now it's your job to bring the fun back in." Japp, will do – ska bara samla mig först.
Lästips om energi och balans
- Släpp på trycket – fram med hettan, av Cecilia Gustafsson.
- Yoga för ny energi.
- Hitta balansen – kombinera fysisk träning med meditation och avslappning, av Josefine Bengtsson & Karl Dyall.
Videotips för flow och styrka
Yoga with
Go inside for presence and to allow yourself to accept what you experience and feel, to be OK with what is. A lunar meditative yin class with Ulrica Norberg.
Yoga with
Massera din rygg och ge cirkulation åt lymfvätskan i kroppen. En boost för energi och ditt immunsystem.
För att sen en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid – klicka här för att komma igång direkt!
Om Marie Romani
Marie Romani är kravanalytiker, utbildare, ständig student, mamma, yogini och yogalärare. Hon går igång på kreativitet, brännande muskler, rörelse, dans, musik, stora hjärtan, att gå djupt in i sig själv och naturens storslagenhet. Vägen in i yogans värld började fysiskt med Power Yoga 1998, då stress och för många timmar framför datorn hade satt sig i rygg, axlar och nacke. Yogan hjälpte, inte bara att bli av med de fysiska problemen, utan även mentalt.
Marie har alltid haft ett driv att få dela med sig och hon gick sin första ”gymyoga-utbildning" 1999, starten på en passion som följt med sedan dess. Passionen för yoga och kunskap, att lära känna det bästa av världar; asana, yogisk filosofi, meditation, fokus, flow, sammanfläta gammal intuition med modern kunskap om anatomi/fysiologi och dagens levnadsmönster – yoga för den moderna människan.
