Ro%cc%88r pa%cc%8a dig sla%cc%88pp ut allt ma%cc%8a ba%cc%88ttre yogobe cecilia gustafsson

Nothing happens until something moves

03 juni 2019 | Av Cecilia Gustafsson

Rörelse är ett riktigt litet mirakelpiller! Här vill jag inspirera dig att röra om lite i kroppen, att inte låta allt få fastna och dra ner din energi. 


"Nothing happens until something moves", Albert Einstein

När vi rör oss sätter vi saker i rörelse - låsta känslor, tankar på repeat och nedstämdhetens tröghet luckras upp. Stoppa det inte, ignorera det inte, utan välkomna det och använd det som energi och ta det med i rörelsen. Det kan vara känslor av glädje, seger, sorg eller ilska, eller något annat. Låt kroppen och rörelsen få vara verktyget för olika sinnestillstånd som vill upp och fram. Varje känslomässig knuta eller stelhet som du kan frigöra - kan nämligen bli till ny energi.

Upplever du någon gång att du är fast i ett oönskat tillstånd; seg, trött, arg, irriterad, ledsen - prova fysisk rörelse för att få something to happen. :) Ligger du ner - sitt upp, sitter du upp - stå, står du - gå, går du - spring. Eller skruva och åla på kroppen i en knäpp dans, hoppa, skutta, vifta med armar och händer, vibrera och skaka om rumpa, bröstkorg och huvud. Eller ställ dig med huvudet ner mot fötterna, så blodet sköljer runt i huvud och axlar och hjärna, och andas djupt. Låt det inte fastna i kroppen.

Frigör dig!
Vi vill ha flöde i kroppen - vi vill inte ha “stillastående vatten” inuti som blir försurat. Det är min stora övertygelse att vi hellre ska låta gråt, ilska och smärta få lämna nacke, axlar, rygg, bröst, snarare än att det ska sitta där och proppa igen. Är bröstet fyllt av gråt blir det svårt att andas men så fort tårarna får lämna kroppen släpper spänning och du får en stor lättnad och energivinst genom bröst, hals och rygg. Eller hur!?!

Som om det blev mer plats i kroppen. Kan vi se det så? Att varje spänning tar upp plats i kroppen. Plats som annars kan fyllas med kraft, energi, kärlek, flöde, ljus. Jag tror det. Jag kommer så tydligt ihåg en egen upplevelse för några år sedan under en löptur:

“Jag springer på en grusväg bredvid kohagar där man inte möter någon. Fast jag har iPoden på kan jag höra min andhämtning, lagom snabb, varm, ett bevis på min levande kropp. Hjärtat och pulsen har hittat en skön rytm som fyller mitt bröst, följer mina fötter. Det känns som om benen går av sig självt, som om jag befann mig i min mest naturliga gångart. En upplevelse av att vara i en tät uppmärksamhet runt mig själv och samtidigt upplyft i ett perspektiv där jag känner och ser min kontakt och tillhörighet utanför detta specifika tid och rum och denna plats på jorden just nu.

Plötsligt känner jag ett behov av att springa lite fortare, inte någon medveten tanke om att jag ska hålla en genomsnittstid, utan en impuls från brösten någonstans. I takt med mina ökade fotsteg, rinner tårar ner för min kind, en sorg rullar upp från djupet av min bröstkorg, en känsla som ackompanjeras av tankar och bilder från förr.

Jag överlämnar mig helt åt frigörelsen. Låter hulkande gråt och ljud få komma ut, andningen känns som ett värkarbete, krystar ut det som finns i bröstet. Hela tiden springer jag, fort, som om jag fysiskt manifesterade min vuxna frihet, min längtan att komma loss och komma förbi, ut på raksträckan. Fortsätter att springa och känner hur bröstet plötsligt börjar kännas större, luftigare, ljusare. Andningen lugnar sig.

Jag är på andra sidan och vinsten är en enorm energi genom bäcken, hjärta upp genom den raka ryggen och ut till ben och armar där hårstråna har rest sig lätt."

Snacka om att släppa bagaget.

//Cecilia

Lästips

Cecilia

Cecilia Gustafsson

Cecilia rör sig mellan olika tekniker som yoga, dans, kampsport, funktionella träningsprinciper och meditation, som redskap att skapa rörelse och styrka hos människor.

Les mer Chevron blue