När yogan leder mig rätt

27 augusti 2015 | Av Yogobe

Ögonblick som flimrar förbi. Djupa, stilla stunder. Ljus och skugga. Livet. Här delar författaren till barnboken LILLA OM, Lena Halvarsson, med sig om hur yoga och andetaget kan bära oss igenom stunder och perioder i livet när vi behöver det som mest. 



Telefonen ringer. Det är min syster. Kan du ringa upp mej? Det gäller pappa.

Min sol går och lägger sej. Mitt i den Sydafrikanska högsommaren blir det kallt. Jag snubblar till i festblåsan, trycker frenetiskt på mobilen, hittar systers nummer. Scrollar fram Skype-appen och ringer. Nejmen, vilken oerhört klar linje hinner jag tänka innan jag lyssnar till min systers förklaring av vad som hänt med vår pappa. När vi lagt på öppnar jag munnen och släpper ut all innestängd luft i bröstet. Det känns bra. Två gånger till klingar...

...Om

Dagarna som följer är tydligt otydliga. Visst minns jag 40-årsfesten. Kanske mest för att jag var den enda som tog sms-meddelandet ”we are dressing up for Wim tonight” på allvar. Bland alla jeansklädda gäster firade min kropp, iförd student-balklänning, livet. Jag pratade, skrattade och drack (kanske ett glas för mycket) champagne. Medan själen dansade med döden.

Nästa morgon, yoga på terassen. Solljuset silas genom gröna blad. Dansande skuggor på yogamattan. Flödet är inte lika självklart men jag lyckas ändå jobba mej igenom hela första serien... Nästan. Orkar inte rulla omkring på ryggen idag. Urgamla, knotiga Milkwoodträd nickar tröstande i vinden...

...Om

Tar farväl av äldste sonen, snart 17 år. Han ska vara borta en vecka på campingtur med sin Waldorfklass. Min förstfödde håller runt mej. Jag inser att han officiellt svävar över mina 180 centimeter. Andas in. Fyll lungorna. Andas ut. Andetagen har förvandlats till fåglar. De fladdrar i luftstrupen och vill flyga ut genom näsan och munnen, samtidigt.

Hemma igen tänder jag ett ljus och sticker rökelsen i flamman. Jag yogar för pappa i sjukhussängen och för mamma som är ensam i dubbelsängen. Solnedgång i Atlanten.

Tidigt nästa morgon ringer telefonen. Det är pappa.
Jag är hemma,  säger han, och det känns bra.

Solen går upp igen. Fåglarna lämnar mitt bröst. Lydigt på led. Jag jublar och sjunger...

...Om

Min 8-årige son tränar Capoeira i vardagsrummet. Han hjular över golvet och skrattar. Jag tänker på hur  viktigt det är att låta kroppen få vara med. Särskilt när hjärnan brusar på högsta frekvensen. Yogan bar mej genom min rädsla dessa dagar. Den var en helande kraft som till och med hjälpte mej att andas.

Som någon smarting sa;
Yoga teaches us to cure what need not be endured and endure what cannot be cured.

May the force be with you!

Namaste! 
Lena


​Länktips:

Barn- och ungdomsyoga på Yogobe: 

Barnyogadagen 4 september 2015 - gratis yoga för alla barn & ungdomar - läs mer här! 


Yogobe

Vi skriver, kurerar, skapar och gör vårt yttersta för att inspirera och guida våra läsare och medlemmar till balans och hållbar hälsa. När du saknar kunskap eller material inom ett visst ämne, tveka inte att kontakta oss: [email protected]

Yogobe Nyhetsbrev
Vill du få inbjudningar, tips och inspiration direkt i din brevlåda online?

Läs vårt senaste nyhetsbrev

Valutan du föredrar