"Vi kanske inte var överens om vilket år det var eller vilken stad vi befann oss i men vi kunde mötas i ryggraden, röra oss med fokus på lungorna eller huden och alla hade tillgång till den informationen, den kunskapen." Det skriver yogaläraren Eleonore Wesén om hur hon och en grupp demenssjuka kunde få mötas genom yogan, som en del i ett projekt inom äldrevården. Läs hennes fantastiskt fina berättelse om projektet här!
Mitt kall i livet
Sommaren 2014 vaknade en röst i mitt hjärta som viskade mjukt men uppfordrande: Det är yogalärare du ska bli när du blir stor. Sjukt överraskad och lite störd över budskapet fortsatte jag livet men tanken och känslan släppte inte taget om mig. Så på hösten började min resa mot att bli yogalärare, jag visste inte varför det var så viktigt, men det vet jag nu.
I juli förra året avslutade jag min utbildning för Anja Bergh och i september började jag arbeta med ett projekt i Lysekils kommun som riktade in sig mot brukare i äldrevården. Syftet med projektet var att främja bättre balans och motverka fallskador. En av grupperna som jag skulle ha yoga med bestod av boende på ett demensboende och besökare i deras dagverksamhet vilket kändes otroligt spännande men också utmanande. Jag förberedde mig på att vi skulle få börja om varenda gång men efter några veckor märkte jag att så inte var fallet. De kom ihåg, kroppen minns och i december förra året hände det jag aldrig trodde skulle hända, de förekom mig i rörelserna! Hela min idévärld gällande den här målgruppen har helt ställts på ända efter de här veckorna och jag är så tacksam för att jag fått vara med om det. Yogan har för oss varit en ingång till samtal om livet, till så många skratt och relationer som växt fram både mellan deltagarna och mellan mig och dem.
Vi möttes i kroppen, i ryggraden
Jag har arbetat mycket med Embodied Flow som grund och det visade sig snabbt att i en grupp som hade så varierande uppfattning om verkligheten blev kroppen, kroppssystemen något konkret och fungerade som en mötesplats för oss alla. Vi kanske inte var överens om vilket år det var eller vilken stad vi befann oss i men vi kunde mötas i ryggraden, röra oss med fokus på lungorna eller huden och alla hade tillgång till den informationen, den kunskapen. Det öppnade också upp för minnen, för insikter om kroppen och om livet. Även om vi drabbas av en sjukdom som demenssjukdomar så bär kroppen fortfarande historien om våra liv och jag tyckte att det var helt fascinerande att se och höra hur de öppnade upp, om så bara för ett ögonblick. Att få vara med om det ögonblicket var som att hitta en skatt.
Ett lyckat projekt
Projektet i Lysekils kommun varade i tio veckor och blev så lyckat att det förlängdes med ytterligare tio veckor. Under de första tio veckorna fick deltagarna skatta sitt mående med hjälp av en analog, visuell skala från 1-10 där 1 var mest positivt och 10 mest negativt. Efter första omgången sammanställdes skattningen. Det visade sig att före aktivitet var den genomsnittliga skattningen 3.5 och efter aktivitet 2.5. Vi var överens om att skalan var ett trubbigt instrument men gav en klar bild av att de upplevde det som positivt!
Vi, personalen och jag, märkte också hur starka de blev, mer flexibla och balansen förbättrades över hela gruppen. Och de började korsa mittlinjen. Karaktäristiskt för demenssjuka är att höger sida av kroppen arbetar för sig och vänster för sig och det kan vara svårt om inte omöjligt att korsa mittlinjen, till exempel att lägga höger hand på vänster knä. Detta var något som jag valde att ta med in i programmet och vi arbetade en del med rotationer. I början fick personalen och jag assistera alla genom att fysiskt placera händer och armar för dem men efter några veckor såg vi hur de trevande började hitta kontakten och när jag nu hade den tjugonde och sista klassen för en vecka sen var det inte någon som behövde hjälp! Något hände ju här, något förändrades. Jag önskar så jag fick veta vad!
Med tanke på hur positiva effekter vi har upplevt av yoga med den här målgruppen så är det jätteviktigt att någon börjar grotta i vad det är som händer! Hur kan yoga vara av tjänst för de som i dagsläget faktiskt ofta ses som orehabiliteringsbara? Min största önskan är att det började forskas på hur yoga och meditation kan hjälpa denna växande grupp i samhället.
Med värme,
Eleonore
Lästips
Yoga with
Rör på kroppen utan att lämna stolen, tillsammans med Milla Floryd.
Yoga with
Sittende og liggende øvelser med Ingebjørg Vesaas som mykner opp ryggen, med fokus på rotasjon.
Om Eleonore
Eleonore Wesén är yogalärare i hathayoga med starka influenser från Embodied Flow och Anusarayoga. Efter en 200-timmars yogalärarutbildning för Anja Bergh på Yoga Buddhi, så började hon undervisa i september 2015.
"För mig har sambandet kropp-själ alltid varit väldigt spännande och lockande. Efter en skådespelarutbildning i USA och en halv sådan vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg lärde jag mig att utnyttja kroppen som ett verktyg för att uttrycka mig genom rollen av någon annan, berätta någon annans historia. Där mötte jag även andningen och jag har sen dess haft ett stort intresse för hur andningen påverkar oss både psykiskt och fysiskt. Skådespeleriet var inte min väg att vandra men jag har stor användning för de kunskaper och erfarenheter som jag samlade på mig under de åren. Istället för att berätta historien om någon annan utforskar jag nu historien om mig själv och det är en stor inspiration för mig i min undervisning."
Läs mer om Elenore på hennes hemsida. Följ henne på Facebook eller Instagram @PurnimaYoga. För kontakt, maila till: [email protected].
Testa Yogobe gratis
Är du ny till Yogobe kan du prova gratis i 3 dagar för att ta del av hela vårt videobibliotek. Väljer du att sedan betala för en månad eller fler gör du detta helt utan bindningstid. Registrera dig här!
