"Jag börjar se på mina tankar, ord och handlingar i ett nytt ljus. Det är lika jobbigt som lärorikt." Carolina Molse skriver om att lyssna inåt, vad ahimsa, icke-våld betyder för henne och hur reflektion kan hjälpa henne öppna upp även om det känns jobbigt.
Belysningen i salen är dämpad och längst fram är värmeljus utplacerade i vackra glasskålar av olika storlekar i milda pastellfärger. Mitt yogapass närmar sig sitt slut och jag ligger ner och vilar på det ljusa trägolvet. Runt omkring mig hör jag andetagen från människor i olika yogapositioner. Andetag som är ytliga, en del är djupa, andra är avslappnade och somliga ansträngda. Att lyssna till andetagen får mig att inse att personerna omkring mig var och en möter sin unika utmaning. Det är vackert på ett sätt som är svårt att beskriva och jag fylls av ödmjukhet inför dessa människor.
När jag inledde min yoga idag var kroppen stel. Flertalet positioner tog emot och jag kämpade med att hantera min frustration. Samtidigt försökte jag intala mig att allt är precis som det ska vara och fokuserade på att andas genom varje rörelse. Efter en stund släppte stelheten och mot slutet lättade även smärtan i ländryggen som smugit sig på under de senaste månaderna.
Men nu vilar jag och ett ord fångar mitt medvetande när jag sätter mig upp. Ahimsa. Ordet, som man ibland hör i samband med yoga, betyder icke-våld och kan också tolkas som att man varken ska skada andra eller sig själv i tankar, ord eller handling. Nyfiket låter jag ordet uppta mitt sinne och i flera dagar efteråt funderar jag på ordet och dess innebörd för mig. Jag börjar se på mina tankar, ord och handlingar i ett nytt ljus. Det är lika jobbigt som lärorikt. Är jag alltför kritisk, alltför dömande? Tyvärr inser jag att så nog har varit fallet. Jag som brukar hävda att man alltid har ett val. Att det handlar om förhållningssätt. Varför jag har valt att se på min omvärld ur en negativ lins kan jag inte riktigt svara på. Av olika anledningar har jag onekligen haft fel fokus i mitt liv just nu. Tacksamt tar jag emot mitt medvetandes uppmaning om att vara varsam med hur jag tänker, i det jag säger och i det jag gör.
En av mina yogainstruktörer hänvisade en gång till ett citat då jag uttryckte mina tillkortakommanden inom yogan. Den gången var de fysiska men jag väljer att tänka att samma uttryck kan innefatta de mentala delarna. Meningen hon citerade var: ”Do your practice and all is coming”.
Carolina
Lästips
- Inget är för evigt - förutom förändring, av Josephine Selander
- Prana - does it really exist? av Simon Krohn
- När var du senast ödmjuk mot dig själv? Av Carolina Molse
Om Carolina
Carolina är utbildad ekonom men jobbar nu inom projektledning. I april 2015 gav hon ut den öppenhjärtliga boken "Sagan om Anna" vilken hon började skriva året då hennes dotter Anna Sofia dog i cancer endast sex år gammal. Vid sidan om försäljning via internetbokhandeln går boken att finna på Carolinas hemsida. Det är Carolinas tanke att skänka överskottet från försäljningen av boken till Barncancerfonden. Ett sätt att infria hennes dotters vilja.
Carolina håller kostnadsfria föredrag på temat "Att hitta vägar I sorgen, inte UR sorgen". Dessa bokas via hennes hemsida. Nu skriver Carolina på sin nästa bok och är mammaledig med sin son på 14 månader som var mycket efterlängtad av två storasystrar i livet och en ängel någonstans därute.
Carolina är numera en återkommande och uppskattad gästbloggare här på Yogobe, hennes vackra inlägg går alltid rakt in i hjärtat.
