År läggs till år och det är nu drygt tre år sedan du dog. Ibland får jag tänka efter, och trots att jag nästan dagligen ser dina jämnåriga kompisar, kan jag glömma bort hur gammal du skulle ha varit nu. Det skriver Carolina Molse om dottern som gick bort i cancer endast sex år gammal. Läs en inspirerande text om att hitta vägar genom sorgen.
Sorgen är länken till dig som jag älskat så
När sommaren är som vackrast närmar vi oss din tioårsdag. Jag och dina systrar kommer att baka en tårta, jordgubbstårtan som vi alltid bakar när vi firar födelsedag för någon av er. Jag hoppas att de inte kommer att börja bråka om vem som ska dekorera den. Det skulle kännas fel. Eller inte, allt skulle då vara som vanligt trots att inget någonsin kommer att bli som vanligt igen för oss. Din lillebror, han som du aldrig fick lära känna, är för liten för att hjälpa till. Jag tror att vi struntar i de tio ljusen. Du finns inte här och kan blåsa ut dem.
Tiden som passerar är märklig. Den för mig längre bort från ditt smittande skratt och mjuka sätt, den för mig längre bort från dig som jag så förtvivlat gärna skulle ha velat vara nära. Tiden gör faktiskt inte saknaden lättare, bara annorlunda. Sorgen jag känner är länken till dig som jag älskat så. Den kommer att vara min följeslagare genom livet. Ett liv som för den skull inte behöver vara ett sämre liv.
Sår & minnen sida vid sida
Sorgen efter Anna föder så många frågor som har med livet att göra. Vart är jag på väg, vad vill jag med mitt liv, vad är det jag strävar efter? Att tänka på dig är en ständig påminnelse om att vara ärlig i det jag gör och att glädjen är själens främsta drivkraft. Ingenting annat spelar egentligen någon roll. Så lätt och så svårt. Jag övar på att känna kärlek och ödmjukhet, trots att det ibland är så mycket lättare att döma och mäta framgång i ytliga attribut.
Ibland känns livet fullkomligt meningslöst, andra gånger upplever jag att allt hänger samman, att jag och alla andra är en del av något större. Jag skulle önska att dessa kast inte vore så tvära. De gör mig trött.
Häromveckan fick jag ett brev från en äldre kvinna. Hon hade läst en artikel om mig och skrev att hon beundrade mig för boken som jag har skrivit om vårt öde. För femtio år sedan förlorade hon en son. Hon berättade en historia som liknar vår och avslutade med att önska oss en fin framtid och att det gäller att se framåt. Sår och minnen kommer för alltid leva sida vid sida. Hon skrev att hon fyller åttio år i dagarna och att hon därför ställer till med stor fest. Över hundra gäster är bjudna och det blir mycket musik och sång. Vi behöver alla ha lite roligt ibland, konstaterade hon.
Jag tänker att det inte finns en universalväg genom sorg. Min sorg har inte varit linjär eller följt några förutsägbara skeenden. Att skriva en bok om min dotter och mina tankar och känslor kring hennes sjukdom och död hjälpte mig på vägen, det har jag förstått såhär i efterhand. Annars försöker jag göra mer av det jag tycker om, och mindre av det som egentligen inte spelar någon roll. Jag måste hushålla med min energi. Den är långt ifrån oändlig. Tid för reflektion är viktigt för mig, det är lätt att gå vilse i sorgen, men faktiskt även i livet i stort.
För ett tag sedan vilade jag omgiven av människor efter ett yogapass. Kroppen och sinnet var mjuka. En mening kom till mig, den sa att jag kunde vila ut, att här fick jag lov att bara vara. Lite längre bort i mitt medvetande trädde en gestalt fram. Det var Anna. Hon var lycklig och berättade för mig att det var så oerhört vackert där hon befann sig. Mina ögon tårades och jag ville tala om för henne att jag inte ville att hon skulle vara där.
Jag vill leva ett liv där alla känslor får plats. Utan mörker inget ljus.
Namaste,
Carolina
Om Carolina
Carolina är utbildad ekonom men jobbar nu inom projektledning. I april 2015 gav hon ut den öppenhjärtliga boken "Sagan om Anna" vilken hon började skriva året då hennes dotter Anna Sofia dog i cancer endast sex år gammal. Vid sidan om försäljning via internetbokhandeln går boken att finna på Carolinas hemsida. Det är Carolinas tanke att skänka överskottet från försäljningen av boken till Barncancerfonden. Ett sätt att infria hennes dotters vilja.
Carolina håller kostnadsfria föredrag på temat "Att hitta vägar I sorgen, inte UR sorgen". Dessa bokas via hennes hemsida. Nu skriver Carolina på sin nästa bok och är mammaledig med sin son på 14 månader som var mycket efterlängtad av två storasystrar i livet och en ängel någonstans därute.
Lästips
- Mitt möte med yoga: Genom sorgen & saknaden - Läs Carolinas gripande berättelse om hur yogan blivit en vän och ett ledjus i sorgen efter dottern.
- Jag är en satellit, av Bianca Barck
- Skippa prestationen - du är bäst som du är, av Emma Öberg
