Untitled 4

Att leva med artros

29 juli 2018 | Av Rebecca Carlowitz

Smärtan gör det svårt att sova. Så vad gör man för att vardagen ska bli dräglig? Här skriver jag om hur det är att leva med artros –  vilket inte alltid är lätt. Förebyggande träning är otroligt viktigt, och att lyssna på kroppen!


Ovanligt med artros i axelleden

Jag har ont, jag lider, jag har svårt att sova, jag är rädd, jag är orolig och jag söker hjälp. Jag vill inte sluta yoga eller arbeta som naprapat! Jag har artros i axeln. Det är ett litet helvete rent ut sagt. Jag lider periodvis mer än jag visar utåt. Men jag har sökt och fortsätter att söka hjälp och svar för att hitta ett sätt att leva med smärtan. Eftersom man vet mindre om artros i axelleden jämfört med till exempel artros i höft eller knäled så är det svårt att med säkerhet veta vilken typ av träning som är bra. Man får luta sig mot klinisk erfarenhet, det vill säga vad som brukar fungera.

Yogan lär mig kroppens gränser
Jag har inte fått artros på grund av något speciellt slitage utan problemet är en medfödd plexusskada – en skada på en del av nervgrenen som försörjer armens muskler. 
På grund av en försvagning och numer en atrofi* i vissa muskler har min axelled påfrestats mer än om jag hade haft en frisk skuldra. Som ung var mina muskler inte helt förtvinade utan kunde parera och stabilisera leden, men med åldern har de förfettats och nästan försvunnit och leden har inte fått det stöd den behöver, den har slitits hårt. Och på grund av mitt yrkesval, på grund av många års träning, på grund av min yoga har problemet akutiserats. Men, jag vill sätta det i annan dager, tack vare min träning, mitt yrke och mycket min yoga har jag lärt mig vad jag ska göra och inte göra.

 Så länge jag kan utföra min passion – yogan – så är jag positiv.

Så visar sig artros i axeln
Det är svårt att få upp armen framåt, eller få ut armen åt sidan och ofta också att vrida armen, till exempel att ta handen på ryggen
. Om man inte kan ta ut rörligheten ordentligt kan det också vara svårt att använda musklerna på bästa sätt och kraften i armen blir sämre. Många upplever att så länge de har armen intill kroppen har de hygglig kraft, men när armen kommer ut från kroppen blir det svårt att utföra kraftmoment. För att inte tala om vad det blir i ett tappert försök till handstående!



Förebyggande träning viktig
Att regelbundet ta ut rörligheten i axelleden är av största vikt. Träningen ska inte orsaka ökad smärta. Just när man tränar är det inte lika farligt att det gör ont (om smärtan upplevs som acceptabel), men efter 24 timmar får det inte göra mer ont i leden för att du har tränat. Då har man tagit i för hårt, eller kanske använt en övning som behöver anpassas för just dig. Den riktlinjen kan användas på det mesta i träningsväg för ledsmärta.

Att leva med smärtan
Att inte kunna göra handstående eller tunga axelpressar, det får egot leva med. Men att ha ont, det är något som påverkar hela livet och till slut blir man deppig. Där har jag också varit. Alla fall är unika, man kan hitta generella riktlinjer, men sök hjälp som passar dig och ger resultat. I mitt fall har jag träffat ett flertal axelspecialister. Och jag gör regelbundna undersökningar och ser till att anpassa yrket och träningen efter det.

Det senaste budet är att jag kan få ha kvar min axel som den är nu i säkert sex månader, ett år till innan den kanske är slut. Så oerhört deprimerande att inte vara fyllda femtio och behöva byta ut en led! Men när smärtan tar över då vill man göra det som står i ens makt för att slippa ha ont, för att sova utan att vakna, för att leva en drägligt vardagsliv och för att slippa tänka på värktabletter. I dagsläget hjälper den senaste sprutan, idag hjälper mina tabletter, idag kan jag arbeta, idag kan jag göra mina asanas, men jag måste anpassa mig.

Vikten av att vara snäll mot sig själv och sin kropp
Jag behöver släppa egots vilja att göra mer, jag behöver tygla mig och se till min kropp idag, jag behöver tacka den för vad den kan och inte slå på den för att den inte lyder! Jag är så tacksam för att jag träffat bra läkare, tacksam för att jag sökt hjälp, tacksam för alla i min närhet som hjälper mig, tacksam för lärare i yogan som hittar former som passar mig, tacksam för att jag vissa nätter sover som ett barn, tacksam för att jag blir vis och erfaren och på sätt kan dela med mig med andra.

Jag tänker att vi alla har våra krämpor, somliga övergående, somliga dör man av, somliga lär man sig leva med, att vi alla får lyssna på vår kropp och sinne varje dag och ta det därefter. Inte titta på vad grannen kan, inte se på vad som för dig aldrig kommer vara möjligt - se till dig själv!


* Atrofi betyder i medicinska sammanhang förtvining av en cell, vävnad eller ett organ på grund av åldrande eller ett sjukdomstillstånd.

Lästips

Rebecca avatar 1000x1000

Rebecca Carlowitz

Rebecca är naprapat, yogalärare, doula och instruktör inom konceptet Föda utan rädsla. Hon brinner för att arbeta med människor och är en av våra trogna ambassadörer och gästbloggare.

Läs mer Chevron blue
Vill du också ha tillgång till vårt videobibliotek?
Logga in Prova gratis
Yogobe Nyhetsbrev
Vill du få inbjudningar, tips och inspiration direkt i din brevlåda online?

Läs vårt senaste nyhetsbrev