En panikattack ledde Dennis Rudin till insikten om en stor och undantryckt stress. Sjukskrivningen och vägen till ett friskare liv kom att handla mycket om yoga. Här delar numera yogaläraren Dennis med sig av yoga som stresshantering och vad som håller killarna borta från yogamattan.
Någonting var riktigt fel
För ett par år sedan gick jag in i väggen. Hårt.
Allt började med en panikattack över en struntsak, en söndag tror jag det var, och slutade med håglöshet, kraftigt försämrat närminne och näst intill obefintlig uppmärksamhet för saker utanför mitt eget huvud. Jag fungerade, på något sätt, men bara enligt egna rutiner. Som exempel på var jag befann mig, så märkte jag inte ens min dotter som stod där mitt framför näsan på mig senare samma dag. Hon stod där, och skymde nästan sikten till TV:n och sade: pappa.. Dennis.. pappa.. Inte förrän hon så småningom tog min arm, märkte jag vad som hänt. Jag insåg att någonting var riktigt, riktigt fel.
Dagen därpå, på väg till en akut läkartid, kände jag instinktivt att jag behövde röra på mig. Det var något som blev ett intensivt måste i mitt huvud. Något sade åt mig att ta upp yoga igen, och den här gången på allvar! Jag svängde in på det lokala gymmet och tecknade ett årsabonnemang, samt bokade in mig på alla kommande yogapass jag hade möjlighet att boka. Sedan gick jag till läkaren som konstaterade utmattningssyndrom och sjukskrev mig tills vidare.
Jag hade ju kul på jobbet
Hur detta kunde ske förbryllade mig. Jag hade ju kul på jobbet! Visst var det stressigt ibland, och visst hade jag levt under en längre tid med stressade kollegor, på grund av kommande omorganisationer, men det skulle ju bli bra. Det hade min chef intygat. I slutändan hade dock både jag och min chef fel, med följden att all min undantryckta stress flödade fritt ut som om någon öppnat en sluss.
Där och då började en resa, som kanske aldrig kommer att ta slut. Genom yogans unika kombination av övning i styrka, smidighet, balans, fokus, minne (jo, mitt minne utmanades ordentligt) samt kanske bäst av allt, återhämtning, tog jag mig tillbaka till livet. Enligt mina läkare fortare än vad som borde ha varit möjligt, med tanke på var jag befann mig.
På vägen mot en fullständig återhämtning plockade jag upp en yogalärarutbildning, eller två. Dels ville jag fördjupa mig i yogans alla aspekter, men dels hade en tanke börjat gro om att dela mina erfarenheter av yoga som stresshantering med andra. Där är jag idag.
Vill hjälpa andra
Jag har slutat på mitt gamla arbete, och har bestämt att åtminstone en del av mitt framtida arbetsliv skall vara vigt till yogan och dess hälsobringande egenskaper. Jag arbetar som lärare på ett gym, men har även eget företag som ligger i uppstartsfasen. Jag vill hjälpa andra som varit i samma sits som jag, att lära sig hantera stress, men jag vill även få fler personer att ta sig upp ur soffan och börja motionera.
En del av populationen som jag speciellt inriktat mig på är män som grupp. En grupp som jag tidigt märkt varit näst intill frånvarande på de yogapass jag besökt. Varför var vi så få? Det var oftast jag, kanske en eller två män till i samma åldersgrupp, och sedan 27 starka och superviga kvinnor på passen. Förmodligen var det inte så. Förmodligen så tänkte även hälften av kvinnorna likadant. Det var i alla fall så det upplevdes.
I dag när jag nu driver en veckovis återkommande grupp med det lite provocerande och självironiska namnet ’yoga för ”stela” män’ har jag börjat få lite mer insikt i vad som håller killarna borta. Nedan finns ett urdrag av saker som har kommit upp:
- Yogastudion ses som en obekväm miljö, speciellt bland de som aldrig tidigare yogat. Ofta är en studio inredd mycket vackert, men kanske med en lite för feminin touch. Butiksytorna i många av de studior som jag besökt genom åren förstärker detta intryck genom att endast ha kläder och accessoarer för kvinnor, samt nästan uteslutande litteratur som specifikt riktar sig till kvinnor. Ett fenomen som inte är helt oförståeligt då männen ju inte är där och inte handlar. Det finns dock en risk att detta blir en ond cirkel, om man vill ha in män i studion.
- Min egna erfarenhet av gruppen för män var att den växte när jag startade i en träningslokal, men nästan dog ut när jag fick möjlighet att flytta in i en studio. När jag nyligen flyttade ut konceptet igen, till en jiujitsulokal, så började gruppen åter att växa och växer nu stadigt.
- Yoga kan ibland, eller egentligen ganska ofta, upplevas som flummigt. De killar som tränar med mig nu uppskattar passen som är, så att säga, med ’lite mindre fluff och lite mer fokus på biomekanik’ som jag skriver i information om passen. En aning mindre filosofi, men utan att tappa de aspekter som gör träningen till yoga och inte bara ett gympass.
- Yoga ser inte så krävande ut fysiskt, medan en del killar gärna sysslar med något mer ’maskulint’ så som styrkelyft eller dylikt. Alla som har tränat fysisk yoga vet att den bilden är något missvisande, men det tycks vara en tröskel att ta sig över.
- Yoga ser ut som något som kräver extrem smidighet, och detta är ett faktum som förstärks av Instagram-flöden och andra sociala medier, där de komplicerade och imponerande positionerna oftast är de som lyfts fram. Kanske vore det bättre om man även kunde lyfta fram yogans enklare och funktionella positioner, men Instagram-moments dominerar. Extrem smidighet är inte en egenskap som män ser hos sig själva. Vanligaste frågan jag får från män innan ett besök är: behöver man vara vig?
- Yoga som avslappning kan även det vara en ovan företeelse. En man sade för några månader sedan att ’det var första gången han lyckats slappna av så lätt och fullt’ efter en stunds savasana. Andra har uttryckt sig liknande. Något som kanske visar på att det finns ett verkligt behov för män att lära sig att slappna av i en trygg miljö.
- Yoga i media lyfts i tidningar oftast fram med en kvinna i utvald asana som omslagsbild. Artiklar är oftast skrivna av kvinnor, och inte helt sällan riktade till andra kvinnor. Det saknas i min erfarenhet än så länge mer yogalitteratur som är riktad till män, men detta håller på att förändras!
- Yoga är i Sverige kvinnodominerat. Det finns många förklaringar till detta och vi män är nog delansvariga då vi som grupp ännu inte sett det förträffliga i yogautövande. Ofta är vägen in i yogande för män tyvärr en livskris i någon form. Fördelningen mellan könen är i andra länder inte alltid lika stor. Detta är något jag hoppas kunna bidraga till att förändra även här.
- Att jag, Dennis, är yogalärare och just, liksom dem, är man, har visat sig vara något som lockar fler män att våga testa på yoga. De flesta blir dessutom kvar. När jag vid tillfällen har bytt studio/lokal har frågan om att fortsätta träna med mig alltid kommit upp, trots stort utbud i dåvarande studio. Det verkar finnas en trygghet i detta. Jag är ju som dem.
Jag ser ändå positivt på hur yoga utvecklats i Sverige, och jag ser med glädje hur man även inom media på olika sätt försöker rikta sig mot män som grupp och som individer. Kanske ser vi en dag en jämnare fördelning, och yoga som en naturlig del i ett balanserat liv?
Gör en bra dag!
Dennis Rudin
Lästips
- Hur jag fann min yoga, av Dennis Auer Gatti.
- Läs mer om Yoga för män här!
Om Dennis Rudin
Dennis är Viryayogalärare (RYT200), och utbildar sig just nu mot Virya Rehab (500h). Instruktör i Durewall Jiujitsu. Trebarnsfar. Bor med familjen i Åkersberga norr om Stockholm. Håller bl.a. i passet ’yoga för ”stela” män’, en grupp som nu stadigt växer. Se mer av Dennis Rudin på Instagram och på Facebook!
Foto: Dennis Rudin
