Semestern är slut sedan en tid, kanske dröjer sig sommaren och friheten som kommer med den kvar i kropp och sinne. Samtidigt har jobb, skola och rutiner tagit över allt mer och det ser ut som om pusslandet för att få livet att gå ihop verkar infinna sig även denna höst. Eller? Kan den här hösten bli annorlunda? Ungefär nu tänker jag att det kan vara lagom att påminna om eller i alla fall prata lite om att sätta gränser. Och hur yogan kan hjälpa oss med detta.
Kärleksfulla nej
“Nej är en hel mening i sig” var det en av mina mentorer som sa en gång. Först fattade jag ingenting, men efter att ha blinkat mina ögon och ruskat om huvudet (jag gjorde faktiskt det) trillade poletten ner. Det var en tillåtelse till mig själv, för mig själv, att säga nej utan att behöva förklara mig. Utan restprodukter som skuld eller dåligt samvete. Herregud får man verkligen bara säga “nej tack”, “nej tack jag kan inte” eller “nej tack det fungerar inte för mig” och sen punkt??? Tydligen. Gud så skönt! Fast också svårt att direkt börja implementera såklart. Ett tips på vägen för dig som är som jag och behöver tid för att uttrycka ett sansat nej är att istället säga “tack va fint att du tänkte på mig, jag ska fundera, när senast behöver du svar?” eller “tack för frågan, jag behöver fundera på vad det innebär för mig, jag återkommer inom kort” Ja ni förstår principen.
Meningsfulla ja
Ofta säger vi ja utan att tänka på att ett ja i en ände innebär ett nej i en annan. Vi har, oavsett vad vi kan tänkas tro för stunden, begränsat med både energi och tid.
Om jag säger ja till det här, vad är det som istället får ett nej?
En annan av mina mentorer sa en gång “over generosity comes from a lack of self-worth ” Alltså att ge mer än man har hänger ihop med bristande känsla av egenvärde. En rädsla för att inte räcka till, inte vara nog.
När du är på väg att säga ett ja som du egentligen vet att du inte vill säga, fråga dig själv vem det är som vill att du ska säga ja? Vilken del av dig känner sig eventuellt otillräcklig? Och kan du tillfredsställa den aspekten av dig själv på ett hälsosammare sätt?
Yoga som övning
När vi yogar kan vi öva på att lyssna in, känna in och tona in det som är. Och stå upp för det vi hittar. På mattan är vi trygga att uttrycka våra nej kärleksfullt och använda våra ja meningsfullt. När vi gör det ger vi samtidigt, medvetet eller omedvetet, andra utrymme att göra detsamma.
“Ja jag behöver ett block att vila fingertopparna på när golvet känns för långt borta. Nej jag kan inte pressa mitt knä mellan andra tån och tredje tån på främre foten i krigare två, mina höfter tillåter inte det. Ja jag behöver vila några andetag i barnet fast ingen annan gör det. Nej jag väljer att inte lägga till fler ord och mer mening till tankar om vad jag kan eller inte kan”
När du har sagt ja till en gräns i en yogaställning som ännu inte är din att säga ja till, hur har det känts då? Har det blivit nej till något annat, i en annan ände istället? Ett knä som börjat krångla? En klass som du slutat gå på för att du känner dig otillräcklig? Yogan utvecklar vår omdömesförmåga, vår möjlighet att urskilja vad som är bra för oss och att börja definiera våra gränser.
Med det sagt, hur vill du säga ja till livet i höst? Vad behöver du för att kunna säga ja till det som gynnar dig? Vilket är det nej du behöver säga för att allt ska förändras? Och kan du ge dig själv tillåtelse att uttrycka det?
Lycka till! Leila
Foto: Malin Wittig
Lästips
- Ge hjärnan fokus, av Eva Hamboldt
- Vilka tillstånd vill du hamna i under hösten?, av Maria Bergmark
- 15 minuter med Annika Sjöö
