Längtan efter beröring

07 februari 2021 | Av Julia Liedbergius

Social distansering. Håll avstånd. Coronapandemin har berövat oss beröringen. Att få hålla om våra nära och kära, känna hud mot hud. Och hur kan vi som instruktörer nå fram utan fysisk kontakt? Här kan du läsa mer om mina tankar om, och min längtan, efter beröring. 


Beröring – mer än bara fysisk kontakt

beRÖR mig.

Som kvinna.
Som dansare.
Som lärare.
Är jag ständigt omgiven av beröring. Av händer och kroppar som söker varandra. Som trasslar in och ut sig i och från varandra. Jag är ständigt medveten om avståndet till en annan människas kropp och min. Omedvetet känner jag av sfären kring min kropp, den som forskare kallar för ”peripersonal space”, det som förklaras som det utrymme närmast din kropp, som inte är din kropp men som ändå betraktas och uppfattas vara en del av den, trots att den inte tillhör dig.

Kanske är det därför jag kan förutse när varm hud skall komma att vidröra sval hud. Hur en sådan förväntan kan göra att det bränner till när handen möter ens kropp, och hur vackert det är om man låter sig lägga märke till det. Varje gång det sker känns det som en liten månlandning. Fascinerande. Det är som om det expanderas till något som inte bara blir fysisk kontakt, och det är anledningen till att jag söker efter det osynliga handavtrycket när den faktiska handen lämnat min hud. Hur jag kan tycka mig känna någons beröring lång tid efter den försvunnit från mig.

Min kropp minns kramarna

Som barn kom beröring naturligt för mig genom lek. Det var rörelse utan eftertanke. Utan hämningar sprang jag tillsammans med mina vänner på gatorna, i trädgårdar och lekplatser. Fyllda av en urkraft som var livet självt. Vi jagade varandra genom kull där beröring blev den avgörande faktorn i huruvida du jagade eller blev jagad.
Kull, du rör mig.
Kull, jag rör dig.
Kull, du berör mig.

Nu, under Corona-tider har vi förlorat och berövats beröringen. Den fattas oss alla. Den ger sig i uttryck i minnet av att olika människor kramar en på olika sätt. Min närmaste vän ger mig en kram om året och hennes kropp omsluter mig då hon är två huvuden högre. Hennes kramar besitter en trygghet jag kan minnas i min barndoms kropp. Min syster kramar mig hårdare - varje gång våra kroppar möts slår det mig att vi är systrar men ändå så olika. Hon kramar om mig om revbenen, jag henne om axlarna och jag låter mina händer söka sig ned på hennes skulderblad, och jag undrar om hon också lägger märke till det? Att våra armar alltid lägger sig på samma plats, att vi på så vis även känner av varandras kroppar, vårt välmående. Min bestemor kramade mig bestämt, nästan som om livet hängde fast där i kramen, som om medvetandet att det här kunde vara den sista kramen oss emellan alltid var möjlig. Som liten brukade jag massera hennes armbåge och älskade hennes mjuka och lösa hud. Så, brukade jag somna på kvällarna i Nordnorge. Kanske utvecklade hon och jag redan då ett språk som inte krävde samtal.


Hur når vi fram utan beröring?

Jag tänkte på det när den fysiska beröring mellan lärare och elev inte längre finns där. Nu när vår träning pågår bakom skärmar. Hur når vi fram när vi inte är tillsammans? Hur rör vi oss i detta nya landskap? Mina händer, som genom mitt arbete säkert rör en människa 100 gånger om dagen. Som stöttar, guidar och leder någon fram. Så förstod jag, att de var tvungen att fatta tag i sig själva. Låta deras egna händer vara mina. Hjälpte och lärde dem att själva greppa sina kroppar för att guida sig själva. Beröringen, var trots allt - inte helt borta. För vissa var det ovant att ta i sig själva, känna kroppen röra sig men för alla blev resultatet att de lärde känna sina kroppar något mer. Få större förståelse för den och i vissa fall utveckla empati till den.

Även om jag inte hoppas att digitalisering kommer ta över oss helt, är det ett tacksamt verktyg i dessa tider. Men inget kan ersätta den fysiska upplevelsen av hud mot hud. Jag vet att vi kommer vara medvetna om detta när vi åter samlas och tränar, ser våra nära och kära. Jag hoppas att vi kommer vara beröringen trogen långt efter att denna pandemi släppt greppet om oss, och jag är tacksam och medveten om hur beröringen är en del i min relation till mina nära, och i mitt yrke som coach. För beröring både rör och berör oss, i kramen ligger livet självt.

Foto: Recoilmtm

Läs mer om närhet och rörelse

Videotips – skapa närhet genom massage

Workshop
10 min

Yoga with

Yoga teacher guide: explore the conversation of touch.

Workshop
15 min

Yoga with

Partner Yoga: a partner sequence to increase energy around the kidneys and adrenal glands.

Ny
20 min

Yoga with

Activate the feminine frequency of the heart for love, compassion, forgiveness and joy.

Klass
5 min

Yoga with

Barnyoga: En kort, glädjefull sekvens med enkel massage för de minsta.

För att se en hel video behöver du vara inloggad som betalande medlem hos Yogobe. Ny till tjänsten? Prova gratis i 14 dagar, utan bindningstid – klicka här och kom igång direkt!

Julia Liedbergius

Julia Liedbergius är pilatesläraren och skribenten som rör sig över landsgränserna för att sprida kunskap om samt utbilda amatörer, entusiaster, studenter och lärare inom pilatesmetoden genom klasser, workshops och retreats.

Läs mer
Vill du också ha tillgång till vårt videobibliotek?
Logga in Prova gratis
Yogobe Nyhetsbrev
Vill du få inbjudningar, tips och inspiration direkt i din brevlåda online?

Läs vårt senaste nyhetsbrev