För mig är yoga att säga ja till livet. Till allt vad det innebär. Alla de upplevelser vi varit med om och alla våra sidor har tagit oss dit vi är idag, det bra men även de dåliga.
Ofta är det tunga situationer, minnen, trauman, känslan av obalans som tar oss till första mötet med yoga. Så var det för mig, och yoga har lärt mig hedra även det mörka! Jag mötte yoga för att läka ett trauma och kan idag på ett märkligt sätt vara tacksam över det som hänt, mer om det en annan dag!
Min egna yogapraktik började år 2000. Sedan dess har jag rullat ut min yogamatta nästan varje dag. Ibland går det bra, andningen flyter, jag njuter och känner att jag kan få en upplevelse av mig själv med min kropp som redskap. Ibland sitter jag bara på mattan, arg och sur, men har i alla fall då andningen att ta hjälp från och jag har fortfarande ALDRIG ångrat en stund på mattan.
Efter många år som egen företagare i film och eventbranshen med extra jobb som profylaxkurslärare och doula kände jag att det behövdes en förändring. Jag bodde då på Lidingö och med min man och våra två barn. Stress. Ekorrhjul. Jag började studera till yogalärare, tänkte att jag ville förmedla det jag själv mådde så bra av. Men mycket hände i vår nära familjesvär. Sjukdom och dödsfall. Vår lilla familj mådde inte bra. Snart skulle vi ta ett livsavgörande beslut.
Sedan flera år semestrade vi i Alassio, Italien. Vi hade fått vänner och skapat en plattform där. Under en vintersemester i vårt paradis sa jag till min man ”Äh vi flyttar hit!” En gemensam dröm började ta form. 1,5 år efter av förberedelser satte vi nyckeln i vår hyrda lägenhet på italienska rivieran! Galet! Underbara år jag kommer skriva mycket om. Det var även här jag mötte Anusarayoga och Piero Vivarelli, den lärare jag sedan dess har studerat med. Efter något år öppnade vi en yogastudio och butik där vi hade klasser, workshops, resor, vi döpte studion till ”Altromondo” – en annan värld!
Så välkommen att följa min blogg om mig, som mamma, som yogalärare, om mina år i Italien, om andning, om kost och mycket mer!
/Jennie
Jennie Liljefors
