Visst blir det enklare när barnen blivit större. När de börjar leka själva, eller när de går i skolan. Det blir lättare när... Eller...? Säkert stämmer det ibland. Men faran med att tänka så är att vi alltid lever i morgondagen. Här skriver småbarnsmamman och yoginin Malin Magnusson om vikten av att njuta av det vi har NU.
Skratt, skrik och gråt. Jag har två barn: William 2,5 år och Agnes 9 månader. Jag såg ett inlägg på Facebook där det stod: Att städa med barn är som att skotta i snöstorm. Spot on!
Jag och Martin (min sambo) har sagt att vi ska involvera William i städningen. På förskolan är ju barnen alltid med och städar undan... William, ska vi städa? Plocka undan? Kan du ställa tillbaka de här sakerna i ditt kök?
William tittar på mig som om jag just bett honom att rabbla upp det periodiska systemet. Det slutar, som vanligt, med att jag städar. Agnes ställer sig vid leksakslådan och plockar, eller snarare slänger ut, leksaker i ungefär samma takt som jag plockar i. Där kommer den. Den där sucken som bara slinker ur en omedvetet. Jag fortsätter plocka i. Det blir bättre när hon blir lite större. Hon förstår ju inte nu. William tittar på mig i ögonvrån. Han har den där minen... Den där minen som betyder att han ska testa mig.
Jag ser hur han sakta sträcker sig efter témuggen på bordet. Nej, William. Det är mammas. Han fortsätter sakta, sakta.
Varje ålder innebär glädje och utmaningar
Åååh vad skönt det ska bli när trotsåldern är över. Det är ju så mycket som är bra, men det här eviga trotset tar kål på mig.
Visst är det så? Bara vi kommer dit, bara det går över, jag längtar tills.... Då kommer det bli så mycket bättre/lättare!
Eller?
Självklart kommer vissa saker att bli lättare och jag tycker att man ska se fram mot framtiden och det fantastiska som den bär med sig, men går man och hoppas på att allt ska bli lätt, så kommer man aldrig att bli nöjd. Man kommer gå och hopppas på morgondagen i resten av sitt liv.
Varje ålder kommer innebära glädje och utmaningar, men den viktigaste orsaken till att jag ständigt motsätter mig denna tanken när den dyker upp är: Det här är vad vi har just nu. Det enda vi vet om framtiden är att vi faktiskt inget vet. Den enda som är säkert är att inget är säkert. Vem vet vad vi har imorgon?
Det har varit en intensiv dag. Middagen tog mycket kraft. Martin jobbar ofta kväll och jag får oftast ta kvällsmiddagen med barnen själv. Barnen är trötta. William har en ny grej med att han vill bli matad, precis som Agnes. Om maten passar... Det senaste vill han bara ha ”MACKA” som mat. De åt ändå lite, det får räcka.
När jag ser maten som är överallt (Hur lyckas de få mat till andra sidan köket?) kommer den där smygande lilla sucken igen. Jag påminner mig om att det finns så många föräldrar som skulle gjort ALLT för att byta med mig för att kunna få ge sina barn ett mål mat. Tacksamhet är onekligen den bästa medicinen i dessa situationer.
Just nu är jag hans favoritperson i hela världen
Det är dags för läggning. Efter sagan släcker jag lampan hos William och vi lägger oss ner. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta för honom att somna, men jag tänker inte på det. Det här är en stund som jag vet att jag i framtiden kommer att sakna. Just nu är jag hans favoritperson i hela världen. Han ligger tätt intill och jag hör hans obekymrade andetag. Efter en stund somnar han. Jag ligger kvar lite. Jag sparar detta minne i mitt hjärta för framtiden.
När jag kommer upp igen ska Martin lägga Agnes. Medan han gör iordning det sista håller jag henne i min famn.
Jag är av trosuppfattningen att de som lämnat sitt jordeliv, fortfarande finns kvar med oss på ett eller annat sätt. Min mormor fick träffa sitt första barnbarns barn William, men tyvärr inte Agnes.
Jag stannar upp och blundar. Jag lutar min panna mot hennes. Jag känner hennes doft. Jag känner hennes värme och tyngd i mina armar. Jag tar en stund och låter henne fylla mitt medvetande. Mormor? Känner du vad jag känner nu? Kan du känna Agnes via mig?
Det känns som att de alla står runt omkring oss, mig och Agnes. Mormor, farmor, farfar, Gunne och Gösta, det här är Agnes. Jag vet inget säkert om morgondagen, allt jag har är nu.
Lästips
- Graviditet – en reality check, av Monika Björn
- Att vara en förebild hela livet, av Emelie Steen
- Sugen på yoga & träning särskilt för mammor? Kika på alla våra mammasekvenser här!
Vill du också vara en del av YOGAMOM365? Utöver all inspiration i vår BLOG och guidande videosekvenser under VIDEOS så finns vår Facebook community YOGAMOM365. Här vägleder, inspirerar och peppar Team Yogobe tillsammans med dig och likasinnade gravida och mammor till yoga på mattan och i vardagen.
