Att passa in med särskilda behov

01 mars 2017 | Av Yogobe

"Vet ni hur svårt det är för ett barn med särskilda behov att känna att det passar in? Att känna sig uppskattat, lugnt och tryggt?" Grundskoleläraren och barnyogaläraren Elena Malfert delar här öppenhjärtligt med sig av hur det kan vara att ha ett barn med särskilda behov, om det fantastiska och tuffa i livets berg-och-dalbana.


Bli sedd och känna sig trygg

När jag vaknade så var det med en härlig känsla. Plötsligt kom jag på varför; jag hade drömt om Zlatan i natt. Vet ni, han var sååå trevlig! Det han gjorde var att hänga med oss, visa mina barn att han trodde på dem. Han kom till sonens skola, ingen big deal alls, bara chill. Han visade att han var genuint intresserad av honom. Mammahjärtat blev överlyckligt! Vet ni hur svårt det är för ett barn med särskilda behov att känna att det passar in? Att känna sig uppskattat, lugnt, tryggt?

Jag pratade med en vän om det igår. Hon har också barn med särskilda behov. Båda våra söner har så svårt med sociala relationer. Min son har inga problem med sitt sätt, med sin oro eller impulsivitet när han är i miljöer där han är trygg. Där folk inte värderar hans små egenheter. Utan bara ser det fina i honom. Hans naturliga, avslappnade jag. Han är säkert högkänslig. Han känner av direkt vad folk tycker och tänker om honom. Tyvärr är han inte tillräckligt stark att inte bry sig om vad andra tänker, utan det gör honom nervös. Då kommer tyvärr hans "negativa" sidor fram och han börjar göra tokigheter, så som att spela över, bli lättretlig med mera. Det är inte han. När han blir sån så vet man att han är orolig, inte känner sig sedd eller trygg.

Lättare som vuxen att välja själv
Folk lägger så mycket värdering i vad och hur andra personer är. De förstår det troligtvis inte själva. Men vi har ytterst få personer runt oss där han känner sig trygg och lugn. Hos dessa personer finns det ingen som kan tänka sig att han har adhd. Han är så lugn, tillfreds, skojig, mysig och bjuder på sig själv. Man måste hitta sin plats på jorden. Allt passar inte alla. Därför är det synd att man under så många år som liten behöver vara i miljöer som kanske inte passar just det barnet. Som vuxen kan man lättare välja själv, välja vänner, välja jobb. Då hamnar man nog lättare i situationer där man är tillfreds med sig själv och därmed inte lika orolig i sin kropp. Så klart finns adhd kvar och kan både göra det bra och ställa till det. Men är man trygg och lugn så är jag säker på att besvären blir mindre och alla fina sidor får blomma ut.

Hur mycket jag än älskar min son och har förståelse för hans egenheter så blir jag trött. Samtidigt känner jag att jag omges av de bästa. Det gör jag verkligen. Jag är mer än tacksam. Men vissa drar sig undan för att de inte riktigt förstår. Det är kanske lite läskigt med folk som inte är lyckliga just nu. Man vill ju höra att ens vänner mår bra. Men jag är inte rädd. Jag ser en utveckling. Jag ser att jag lär mig av det jobbiga och det blir bättre framöver. Det är tungt som fasiken ibland. Men inte varje dag, inte hela tiden. Det ser jag. Jag tänker inte gömma mig. Tänker inte sopa det jobbiga under mattan. Det är dags att uppleva. Dags att känna. Dags att bestämma mig hur min framtid ska se ut. Jag fortsätter att kämpa på och uppskattar ännu mer de som förstår.

Livet är till för att upplevas
Det jag vill säga är att livet är tufft, det är härligt, det är en berg-och-dalbana. Men det är till för att upplevas. Vara här och nu. Surfa på livets vågor, följa med och se vart man landar. Våga uppleva, våga känna. Lära sig av det vackra. Lära sig av det jobbiga. Känner att jag länge har stuvat undan det dåliga under mattan. Men tyvärr har jag inte riktigt kunnat uppleva det fina heller. Allt blir liksom fördunklat. Nu låter jag mig känna, uppleva. Både skratta och gråta. Och det har yogan lärt mig. Det är ok. Jag kommer inte må så här för alltid. Jag kanske inte är ledsen om en timme. Det är ok. Livet är till för att upplevas. Det finns folk i min närhet, både nya och gamla vänner, som finns vid min sida. De vet att livet är så här och att livet går vidare. Och igenom det tuffa lär man sig nya saker som sedan gör livet lite vackrare på andra sidan.

Jag är även säker på att min son kommer få det bra. Att vi tillsammans lär oss och blir starkare. Yogan är ett av de redskap som hjälper till att blicka inåt. Att bli vän med sig själv.

Lästips

Vill du också vara en del av YOGAMOM365? Utöver all inspiration i vår BLOG och guidande videosekvenser under VIDEOS så finns vår Facebook community YOGAMOM365. Här vägleder, inspirerar och peppar Team Yogobe tillsammans med dig och likasinnade gravida och mammor till yoga på mattan och i vardagen.

Yogobe

Vi skriver, kurerar, skapar och gör vårt yttersta för att inspirera och guida våra läsare och medlemmar till balans och hållbar hälsa. När du saknar kunskap eller material inom ett visst ämne, tveka inte att kontakta oss: [email protected]